Trött på att snickra?

Tänkte dela med mig av några fina hantverks-tv-tips att spara på tills regnet öser ner (eller solen börjar kännas tjatig!) och den egna hantverksorken tryter.

Roy Underhills The Woodwright´s Shop är en riktig långkörare i amerikanska Public Service. I 31 år har Roy snickrat möbler och slöjdat i närmast realtid 27 minuter per avsnitt. Mycket roligt och lärorikt!

Alone In the Wilderness är en annan fin amerikansk grej. Snubbe timrar hus och lever ermitliv i Alaska. Länken går till ett kort klipp. Hitta hela filmen!

Svenska hus är en halvgammal och ganska fin TV-serie med något flummig berättarröst. Värd att se framförallt för allt fint foto och alla fantastiska hus!

Sist men inte minste vill jag tipsa om några sköna (helgamla) journalfilmer filmade i samband med göteborgsutställningen 1923. De har cirkulerat runt på många slöjdsidor och bloggar men får bara inte missas i en sånhär lista! De är filmade i Bollebygd, ett stenkast från Borås och är verkligt unika dokument om snickeri och slöjd på landsbygden. Vi har en stor samling arkivbilder i Borås museums samlingar som måste vara tagna i samband med att dessa filmades. Här har vi gubbar som vet hur man slöjdar. Stolmodellen med den typiska krusabeten, den lilla tilltäljda biten vid ryggstödet, kallas Ballbostol och tillverkades av småbrukare och landsbygdssnickare och såldes i stor skala i hela västsverige som en billighetsmöbel. Då får det gå undan för att man ska tjäna några slantar.

Tänkte avsluta lite litterärt:

”Jag gillar arbete. Det fascinerar mig. Jag kan sitta i timtal och titta på det.”
(Från Jerome K Jeromes Tre män i en båt från 1889)

Jag har också hamnat i fällan….två gånger!

Tjejer idag (jaja, jag vet att jag generaliserar, jag får lov till det, för jag är genusmedveten ändå) bakar lyxiga cupcakes, med vanillafrosting och sugarpastefigurer (som man självklart gjort alldeles själv), snor lätt ihop en kolafudgesmet, gör egen sylt och håller det dessutom skinande rent hemma samtidigt. OCH; när man sedan gjort de fina små cupcakes med rosor i tre olika färger som garnityr, och placerat dem varsamt i blå-prickiga muffinsformar köpta på en liten jävla shabby-shic-butik i innerstan, städat undan allt, tänt ett ljus, hällt upp en kopp te, ja – då återstår bara finalen. POST IT ON FACEBOOK!

Been there done that (som osäkra människor brukar säga när de vill verka häftiga och världsvana). Men faktiskt. Jag har själv hamnat i denna wanna-be-husmors-fälla. TVÅ gånger. Cupcakesfällan slank jag ner i sådär kring jul tror jag (varför bakade jag annars pepparkaksmuffins med lingonfrosting?) Tårtfällan strax därefter då min dotter fyllde år. Även om jag måste erkänna att jag inte bakade tårtan, det gjorde min goda moder. Jag garnerade tårtan. Och det värsta var ju att det inte fanns nån hejd på det. Jag gick verkligen bärsärk med alla silverkulor, chokladbokstäver och grön gelé. Men jag njöt av det, jag fick någon slags inre ro och tillfredställelse. Det var en fin tårta.

Varför?

Jo, för att hemmafru-idealet är här för att stanna. Och jag hatar det. Men jag är som alla andra, en individ i ett socialt konstruerat samhälle. Jag kan inte värja mig. Även om jag försöker. Jag har dock inget emot själva bakningen, eller rullandet av marsipanrosor. Det är att offentligagöra det som jag tycker är suspekt…

Magnus Betnér påpekar det paradoxala i hela cupcake-facebook-fenomenet i sin stand-up-show, och han gjorde det så genialt, att jag därefter började tänka mer och mer på det. Och som sagt, nu har jag tröttnat. Han sa typ så här (åh, vad jag förresten börjar komma in i blogg-snacket nu); ”De som klagar mest över att de inte får ihop livspusslet, är just de som hinner baka cup-cakes OCH lägga ut det på Facebook.” Sant.

Nu ska jag återgå till livspusslet. Ämnet hemmafru-idealet är förresten inte avverkat än. Fler arg-bigge-inlägg kommer.

Det här är en kontaktannons.
Jag är en man på 24 år med ganska spretande intressen. Jag gillar för det mesta inte långa skogspromenader men ibland kan det vara nice. Hemmakvällar blir ofta lite segt då jag hatar det mesta som går på TV, film är ju dock riktigt nice, bra film det vill säga. Annars tittar jag ofta på nån datorspelstävling eller så, vilket inte så många gillar, men det är okej för det kan jag göra när jag är själv och är inget jag prackar på folk.
Jag har nyligen för första gången i mitt liv kommit på vad jag vill göra, alltså vad jag verkligen vill göra. Kommer ha glädjetårar i ögonen när jag skruvar upp de första greppen i min klätterhall som jag ska bygga. Som ni säkert förstår är klättring ett av mina stora intressen, jag har hållit på med det ganska mycket de senaste fyra-fem åren.
Jag gillar att göra saker med händerna, är väl därför jag blivit tillfrågad att blogga på den här sidan. Har hållt på med sånt sen jag var liten så nu kan jag lite allt möjligt.
Många tycker att jag är extremt lat vilket jag antar stämmer ganska bra, men om det är något jag tycker är roligt eller något jag är inspirerad av så kan jag jobba på utav bara helvete. Tyvär blir alla projekt inte färdiga, utan kan stanna av när inspirationen försvinner, men så är det väl för alla.
Jag har många snälla vänner som du kan få lära känna om du lär känna mig, de finns av alla typer och är utspridda över hela landet.
Jag är väldigt lugn, blir inte uppjagad i första taget, och oftast ganska snäll. Jag blir snyggare och snyggare med åren vilket borde vara en väldigt efterfrågad egenskap.
En god vän till mig har ett ganska nytt förhållande som jag tycker verkar väldigt sunt. De är extremt öppna och ärliga mot varandra, alltså inte som man alltid säger att man är, utan ett par nivåer ärligare än det. De säger att det ofta är väldigt jobbigt men att det samtidigt blir så mycket mer trygghet och utbyte att det i slutändan blir värt det. Ett sånt förhållande skulle jag kunna tänka mig, annars blir det inget.
Tänkte hålla till i Örebro närmaste tiden, men brukar flänga runt rätt mycket så man vet aldrig.

Vill ni veta mer om mig får ni läsa mina andra inlägg om ni inte gjort det, eller ringa och snacka med mig.
tel: noll, sju, tre, nio, tre, ett, åtta, två, noll, sex.

Tack för mig, har varit kul och jobbigt att blogga här en vecka!