Här kommer fortsättningen på min definition av hemslöjd:

”Hemslöjd uppstår i individens transformation av det kollektiva. Det kollektiva i form av naturen och samhället.”

”Kanske är det i relationen till samhället som hemslöjd allra tydligast skiljer sig från konsthantverket. Hemslöjdaren gör kollektiva, färdigvalda val i skapandeprocessen till skillnad från konsthantverkaren som gör personliga, individuella val. Hemslöjdaren bakar kanelbullar som hen formar till snäckor medan konsthantverkaren bakar grapekongresser.”

”Hemslöjd speglar det samtida samhället vilket gör att hemslöjd ser olika ut i Sverige och i Indien, på 1700-talet och på 2000-talet.”

Sammanfattat ser jag hemslöjdens kriterier som ett mixerbord, som en tankemodell för hemslöjd.

Mixerbordet hjälper mig att förtydliga min position. Strukturen låter mig förstå vad som gör mig till hemslöjdare och vad som skiljer min hemslöjdade säng från Yngves svarvade ljusstakar.

Mixerbordet ger mig också möjlighet att byta ut, lägga till och ta ifrån parametrar, och det ger mig möjlighet att höja och sänka.

Med hjälp av mixerbordet har jag skapat regler och ramar för att ha något att stötta och stöta mig mot, för att ha något att utmana men också att ta avstamp ifrån.

Och nu har det blivit dags för de viktiga definitionerna av hemslöjdens förhållanden. Här följer några av mina idéer om vad hemslöjd är:

”Hemslöjd är ett pågående integrerat i vardagen. En process där livets föränderliga tillstånd påverkar handlingarnas förutsättningar och riktning.”

”Hemslöjdverksamhet utgår från ett behov av praktisk funktion och produkten blir hemslöjd då den fyller en praktisk funktion.”

”En annan sorts kontroll” man skulle också kunna kalla det för ”att slöjda på gehör”.

Det får räcka för idag, fortsättning följer i nästa inlägg.

Jag får ofta frågan varför jag tycker det är viktigt att definiera vad hemslöjd är. Ofta påföljd av en kommentar att det väl inte spelar så stor roll, att det inte finns någon anledning till att dra gränser mellan de olika kulturformerna, att det viktiga är att vi gör, att vi slöjdar.

Anledningarna till att definiera samtida hemslöjd är minst tre och handlar till stor del om hemslöjdens kommunikation med omvärlden, men också om att skapa förutsättningar för utveckling inom genren.

Den första anledningen till att definiera hemslöjd handlar om hemslöjdens existensberättigande.

Hemslöjd inryms ofta under missvisande rubriker såsom konsthantverk, hantverk eller design och används gärna som ett folkloristiskt inslag när modet begär. För att hemslöjd ska berättigas utrymme som självständig kulturform på bland annat kulturinstitutioner och i media måste hemslöjd skilja sig från närliggande verksamhetsområden. Och det är vi slöjdare som måste synliggöra dessa skillnader genom att definiera de förhållanden som är karakteristiska för hemslöjd. Om vi som är verksamma inom hemslöjd inte har vilja eller förmåga till detta så kan vi inte heller förvänta oss ett utrymme jämte de andra samtida kulturformerna.

Den andra anledningen till att definiera hemslöjd handlar om att positionera sig, om att skapa en plattform utifrån vilken hemslöjd kan behandlas och utvecklas.

Hemslöjd blandas ofta ihop med de närliggande begreppen konsthantverk, hantverk och design vilket leder till missförstånd i form av missvisande presentationer och negativ kritik. Hemslöjd är inte konsthantverk, inte hantverk och inte design och bör därför inte heller presenteras, diskuteras eller bedömas utifrån någon av dessa kulturformer. Till exempel så utgår man inte från en motorcykels funktioner och egenskaper då man ska diskutera bilar. För att hemslöjd ska få möjlighet att behandlas som självständig kulturform med utgångspunkt i de förhållanden som är karakteristiska för hemslöjd, så måste dessa förhållanden definieras. Vi hemslöjdare måste förtydliga utifrån vilka kriterier vår kulturform bör behandlas.

Genom att definiera hemslöjd utvecklar vi också en struktur att förhålla oss till och en plattform att ta avstamp ifrån vilket kommer att hjälpa oss hemslöjdare att se ytterligare möjligheter inom vår praktik.

Och till sist en tredje mycket subjektiv anledning som handlar om den nutida hemslöjdens trovärdighet, men också om min personliga längtan efter det sanna.

De så kallade samtida hemslöjdsverksamheterna och produkterna kan med få undantag inte definieras annat än som kitsch och längtan efter autenticitet. De verksamheter som idag presenteras som samtida hemslöjd romantiserar förindustriella kulturer genom att imitera dess estetiker och genom att kopiera dess objekt, tekniker och material. Kan hemslöjd kallas samtida när den oavbrutet imiterar det som varit utan annan avsikt än att uppnå det äkta? En enligt mig motsägelsefull idé som borde skapa misstro hos konsumenter såväl som hos hemslöjdare. Genom att aktivt definiera hemslöjd kan vi hemslöjdare ställa vårt eget handlande gentemot ämnesområdets påstådda kriterier. En levande definition kan hjälpa oss att synliggöra relationen mellan intention och handlande och hjälpa oss att rannsaka vår självbilds överensstämmelse med verkligheten. Anledningarna till att förtydliga hemslöjdsbegreppet handlar alltså inte bara om hemslöjdens relation till omvärlden, de handlar kanske ännu mer om hemslöjdens ansvar, rättvisa och trovärdighet mot sig själv.

Jag anser att hemslöjdsbegreppet ständigt bör redas ut för att skapa en välgrundad och hållbar identitet som hemslöjdens aktörer både kan stötta sig mot och ta avstamp ifrån. Vilket i förlängningen också kommer att ge en tydligare utåtriktad bild av hemslöjd.

Eftersom att det förutom slöjd är dans på schemat den här veckan så tog jag igår tillfället i akt och gick på dansgympa på Friskis och Svettis. Lokalen var smockfull med tjejer och kvinnor och tanter och damer som ville ta ut svängarna och showa lite! Vi hoppade runt tillsammans och gjorde alla vårt bästa för att hänga med i instruktörernas häftiga huvudvridningar och avancerade höftrullningar. Jag undrar vad gårdagens föreläsare skulle ha sagt? Koreografen som talade om dans som ett sätt att tänka och om förändringar på strukturnivå för att komma åt nya perspektiv av rörelsers betydelse. Kanske något om samtidssvenskens relation till flocken? Koreografen talade också om vår längtan efter det autentiska och om vår vilja att vara samtida, ett ämne som jag kanske återkommer till senare under veckan då det ju också angår slöjden i allra högsta grad.

En del undrar nog över vad det är jag håller på med egentligen, ibland undrar även jag…

Mitt ämnesområde är samtida hemslöjd och det jag intresserar mig för är vad hemslöjd är, vad som karaktäriserar hemslöjd och varför. Jag intresserar mig också för hur man på olika sätt kan synliggöra och berätta om hemslöjd. Mitt förhållningssätt är konstnärligt vilket bland annat innebär att det mesta av undersökandet bedrivs ur ett subjektivt perspektiv, utifrån mitt perspektiv som hemslöjdare och i arbetet använder jag mig utav vad man kan kalla för ”konstnärliga metoder”.  Sammanfattat kan man säga att mitt perspektiv är hemslöjdarens och min metod konstnärens. I mitt arbete tar jag också intryck av forskningsområdet praktisk kunskap, dess metoder och begreppsvärld. Men mitt arbete skiljer sig på så vis att jag strävar efter att skapa upplevelser av och kanske också förståelse för handlandet snarare än att utveckla kunskap.

Målet med min verksamhet är att etablera samtida hemslöjd som självständig kulturform, att skapa en plattform mot vilken slöjden kan stötas och blötas. Men det som driver mig allra mest är utvecklingen i sig själv, viljan att förstå och nyfikenheten över vilka möjligheter som går att utvinna inom hemslöjdens ramar. Jag vill lära känna själva handlandet och dess kunskapande, förhållningssätten och sammanhangen, det som finns där runt omkring och som gör slöjdformen till vad den är, men som kan vara svårt att greppa.

Det undersökande arbetet går till så att först så slöjdar jag. Ibland med begränsade parametrar utifrån en på förhand formulerad frågeställning. Ibland i form av en oredigerad slöjdprocess från behov till brukande för att öppna upp för ”nya”, tidigare omformulerade tillstånd. Jag är först deltagare för att sedan skapa distans och gå in i rollen som iakttagare. Med hjälp av olika medium speglar jag vad som skett ur olika perspektiv. Ofta använder jag mig av text i olika former. Företeelser som tidigare varit dolda gör sig synliga i texten medan andra inte låter sig fångas lika lätt. Det praktiska handlandet låter sig inte alltid synliggöras i ord, men med hjälp av visuella medium kan man komma ytterligare en bit på vägen. Jag vänder och vrider och flyttar om och flyttar tillbaka, lägger till och tar ifrån. Jag får syn på något som verkar spännande, ett förhållande som påverkar kommande förhållanden eller ett tillstånd som har inverkan på vår upplevelse av någots betydelse. Jag väljer ut något som jag vill berätta om och påbörjar sedan arbetet med att ytterligare synliggöra det valda området. Att hitta en lämplig form för att gestalta det jag vill berätta hör till det svåraste i arbetet.

Slutligen förpackas resultaten för att nå ut till en publik, ofta i form av utställning eller föreläsning. Mitt arbete kan sammanfattas i momenten: handling, reflektion, urval, gestaltning och förpackning.