Idag öppnar Heliga hembygd – en blogg om hembygd och kulturarv med inslag av läppstift och nagellack.

Igår gjorde vi festfint på balkongen där bannerns webcam
just nu sänder live.

Tidigare i våras flyttade jag och min sambo Mia till byn Varnhem (en by som idag mest förknippas med Jan Guillous Arn som under en tid bodde i Varnhems munkkloster, numera en klosterruin som ligger granne med vårt hus.) Vi hade sedan i vinteras funderat på ett gemensamt projekt där vi praktiskt kunde undersöka vad kulturarv kan vara. När vi fick hyra huset i Varnhem så bestämde vi oss för att starta bloggen Heliga hembygd.

Klippning av hembygdsfrisyr från Chelsea i Storbritannien.

Bloggen kommer att handla om det som vi gör i vardagen med ett tydligt kulturarvs- och/eller hembygdsfokus: klippa hembygdsfrisyrer, koka palt och tillverka eget bilvax.

Fornminnessamlingen består av skelettdelar och andra
fornminnen som vi hittat i våra grönsaksland.

Vi ser hembygd som platser där man känner sig hemma, till exempel den plats där man bor eller har vuxit upp. Genom att uppmärksamma sin hembygd kan man upptäcka och lära känna det som i vardagen ofta går oss förbi: en växt, en byggnad eller en granne. Vi vill göra den plats där vi befinner oss viktig och spännande genom att fylla den med berättelser.

Till platser hör också ofta traditioner, det vill säga seder och bruk som skapats av, och överförts mellan de människor som befunnit sig på en plats i olika tider. Att ta sig an traditioner och att skapa nya kan öka känslan av närhet till en plats, till de människor som vistats där före oss och till de människor som kommer att vistas där i framtiden.

Välkomna att följa oss på www.heligahembygd.se!

Och välkommen att bjuda in utländska bekanta till den engelska systersidan www.sacredhomeland.com

Bli en kulturarvsbärare du också!

Under sex dagar träffades 80 unga vuxna från 37 länder för att etablera en internationell ungdomsorganisation för folkkonst. Kongressen tog sin start i Stockholm och invigdes förra måndagen av Nyamko Sabuni på Liljevalchs konsthall. Därefter åkte deltagarna buss till Tjörn på Västkusten för att i lugn och ostörd folkhögskolemiljö lära känna varandra och organisera sig.

Under invigningen bar många av deltagarna folkdräkt, här är några av dem uppställda för gruppfotografering. Foto: Elina Holmgren

Kongressen var den tredje i ordningen och är ett initiativ från den världsomspännande organisationen IOV (International Organization of Folk Art) med målet att ge en yngre generation utrymme att ta plats inom IOV.

IOV har funnits som organisation i 33 år och har målet att skydda, bevara och främja alla typer av folkkonst och folklig kultur. Idag finns IOV i hela världen och har ett nära samarbete med UNESCO i egenskap av konsultativ ideell organisation (Non Governmental Organization). Vilket innebär att IOV står till tjänst med rådgivning inom folkkonst och kulturarv, den rådgivande gruppen består av professorer från hela världen.

Läs mer om IOV här: http://www.iov-world.com

IOVs ordförande Carmen Padilla från Filippinerna närvarade under hela Kongressen. Här tar hon kort på några av deltagarna. Foto: Safrini Malahayati

Under de 4 dagarna på Tjörn varvades workshops i dans, musik och slöjd med intensiva diskussioner om hur en aktiv ungdomsorganisation skulle kunna se ut och fungera. Det var viktigt att utforma en organisationsstruktur möjlig att samordna med redan existerande riksorganisationer runt om i världen. Viktigt för många av deltagarna var också att utforma en organisation i enighet med ämnet folkkonst, för många en inkluderande konstform bäst representerad av en gräsrotsrörelse. Här gällde det också att förhålla sig till IOVs redan etablerade struktur, en konservativ och aningen hierarkisk struktur där titlar och positioner är och har varit av stor vikt.

Diskussionsgrupper enligt Fishbowl metoden. Foto: Kongressens volontärgrupp

Det var för de flesta av deltagarna känslomässiga dagar då engagemanget för ämnet folkkonst var stort. En och annan tår fälldes under veckan, ibland av frustration men oftare av samförstånd.

Workshop i trumbygge. William från Ghana färdigställer en trumma tillsammans med några av de andra deltagarna. Foto: Kongressens volontärgrupp

Under kongressens sista kväll presenterade arbetsgruppernas teamledare ett förslag på en interimstyrelse. Förslaget mottogs med applåder och IOV Youth är därmed nu under uppbyggnad!

Teamledarnas förslag på interimstyrelse. Foto: Kongressens volontärgrupp

Se bilder från kongressen och läs mer på kongressens egen facebooksida:

http://www.facebook.com/IOVWorldYouthCongress2012

Här kommer fortsättningen på min definition av hemslöjd:

”Hemslöjd uppstår i individens transformation av det kollektiva. Det kollektiva i form av naturen och samhället.”

”Kanske är det i relationen till samhället som hemslöjd allra tydligast skiljer sig från konsthantverket. Hemslöjdaren gör kollektiva, färdigvalda val i skapandeprocessen till skillnad från konsthantverkaren som gör personliga, individuella val. Hemslöjdaren bakar kanelbullar som hen formar till snäckor medan konsthantverkaren bakar grapekongresser.”

”Hemslöjd speglar det samtida samhället vilket gör att hemslöjd ser olika ut i Sverige och i Indien, på 1700-talet och på 2000-talet.”

Sammanfattat ser jag hemslöjdens kriterier som ett mixerbord, som en tankemodell för hemslöjd.

Mixerbordet hjälper mig att förtydliga min position. Strukturen låter mig förstå vad som gör mig till hemslöjdare och vad som skiljer min hemslöjdade säng från Yngves svarvade ljusstakar.

Mixerbordet ger mig också möjlighet att byta ut, lägga till och ta ifrån parametrar, och det ger mig möjlighet att höja och sänka.

Med hjälp av mixerbordet har jag skapat regler och ramar för att ha något att stötta och stöta mig mot, för att ha något att utmana men också att ta avstamp ifrån.

Och nu har det blivit dags för de viktiga definitionerna av hemslöjdens förhållanden. Här följer några av mina idéer om vad hemslöjd är:

”Hemslöjd är ett pågående integrerat i vardagen. En process där livets föränderliga tillstånd påverkar handlingarnas förutsättningar och riktning.”

”Hemslöjdverksamhet utgår från ett behov av praktisk funktion och produkten blir hemslöjd då den fyller en praktisk funktion.”

”En annan sorts kontroll” man skulle också kunna kalla det för ”att slöjda på gehör”.

Det får räcka för idag, fortsättning följer i nästa inlägg.

Jag får ofta frågan varför jag tycker det är viktigt att definiera vad hemslöjd är. Ofta påföljd av en kommentar att det väl inte spelar så stor roll, att det inte finns någon anledning till att dra gränser mellan de olika kulturformerna, att det viktiga är att vi gör, att vi slöjdar.

Anledningarna till att definiera samtida hemslöjd är minst tre och handlar till stor del om hemslöjdens kommunikation med omvärlden, men också om att skapa förutsättningar för utveckling inom genren.

Den första anledningen till att definiera hemslöjd handlar om hemslöjdens existensberättigande.

Hemslöjd inryms ofta under missvisande rubriker såsom konsthantverk, hantverk eller design och används gärna som ett folkloristiskt inslag när modet begär. För att hemslöjd ska berättigas utrymme som självständig kulturform på bland annat kulturinstitutioner och i media måste hemslöjd skilja sig från närliggande verksamhetsområden. Och det är vi slöjdare som måste synliggöra dessa skillnader genom att definiera de förhållanden som är karakteristiska för hemslöjd. Om vi som är verksamma inom hemslöjd inte har vilja eller förmåga till detta så kan vi inte heller förvänta oss ett utrymme jämte de andra samtida kulturformerna.

Den andra anledningen till att definiera hemslöjd handlar om att positionera sig, om att skapa en plattform utifrån vilken hemslöjd kan behandlas och utvecklas.

Hemslöjd blandas ofta ihop med de närliggande begreppen konsthantverk, hantverk och design vilket leder till missförstånd i form av missvisande presentationer och negativ kritik. Hemslöjd är inte konsthantverk, inte hantverk och inte design och bör därför inte heller presenteras, diskuteras eller bedömas utifrån någon av dessa kulturformer. Till exempel så utgår man inte från en motorcykels funktioner och egenskaper då man ska diskutera bilar. För att hemslöjd ska få möjlighet att behandlas som självständig kulturform med utgångspunkt i de förhållanden som är karakteristiska för hemslöjd, så måste dessa förhållanden definieras. Vi hemslöjdare måste förtydliga utifrån vilka kriterier vår kulturform bör behandlas.

Genom att definiera hemslöjd utvecklar vi också en struktur att förhålla oss till och en plattform att ta avstamp ifrån vilket kommer att hjälpa oss hemslöjdare att se ytterligare möjligheter inom vår praktik.

Och till sist en tredje mycket subjektiv anledning som handlar om den nutida hemslöjdens trovärdighet, men också om min personliga längtan efter det sanna.

De så kallade samtida hemslöjdsverksamheterna och produkterna kan med få undantag inte definieras annat än som kitsch och längtan efter autenticitet. De verksamheter som idag presenteras som samtida hemslöjd romantiserar förindustriella kulturer genom att imitera dess estetiker och genom att kopiera dess objekt, tekniker och material. Kan hemslöjd kallas samtida när den oavbrutet imiterar det som varit utan annan avsikt än att uppnå det äkta? En enligt mig motsägelsefull idé som borde skapa misstro hos konsumenter såväl som hos hemslöjdare. Genom att aktivt definiera hemslöjd kan vi hemslöjdare ställa vårt eget handlande gentemot ämnesområdets påstådda kriterier. En levande definition kan hjälpa oss att synliggöra relationen mellan intention och handlande och hjälpa oss att rannsaka vår självbilds överensstämmelse med verkligheten. Anledningarna till att förtydliga hemslöjdsbegreppet handlar alltså inte bara om hemslöjdens relation till omvärlden, de handlar kanske ännu mer om hemslöjdens ansvar, rättvisa och trovärdighet mot sig själv.

Jag anser att hemslöjdsbegreppet ständigt bör redas ut för att skapa en välgrundad och hållbar identitet som hemslöjdens aktörer både kan stötta sig mot och ta avstamp ifrån. Vilket i förlängningen också kommer att ge en tydligare utåtriktad bild av hemslöjd.

Eftersom att det förutom slöjd är dans på schemat den här veckan så tog jag igår tillfället i akt och gick på dansgympa på Friskis och Svettis. Lokalen var smockfull med tjejer och kvinnor och tanter och damer som ville ta ut svängarna och showa lite! Vi hoppade runt tillsammans och gjorde alla vårt bästa för att hänga med i instruktörernas häftiga huvudvridningar och avancerade höftrullningar. Jag undrar vad gårdagens föreläsare skulle ha sagt? Koreografen som talade om dans som ett sätt att tänka och om förändringar på strukturnivå för att komma åt nya perspektiv av rörelsers betydelse. Kanske något om samtidssvenskens relation till flocken? Koreografen talade också om vår längtan efter det autentiska och om vår vilja att vara samtida, ett ämne som jag kanske återkommer till senare under veckan då det ju också angår slöjden i allra högsta grad.

En del undrar nog över vad det är jag håller på med egentligen, ibland undrar även jag…

Mitt ämnesområde är samtida hemslöjd och det jag intresserar mig för är vad hemslöjd är, vad som karaktäriserar hemslöjd och varför. Jag intresserar mig också för hur man på olika sätt kan synliggöra och berätta om hemslöjd. Mitt förhållningssätt är konstnärligt vilket bland annat innebär att det mesta av undersökandet bedrivs ur ett subjektivt perspektiv, utifrån mitt perspektiv som hemslöjdare och i arbetet använder jag mig utav vad man kan kalla för ”konstnärliga metoder”.  Sammanfattat kan man säga att mitt perspektiv är hemslöjdarens och min metod konstnärens. I mitt arbete tar jag också intryck av forskningsområdet praktisk kunskap, dess metoder och begreppsvärld. Men mitt arbete skiljer sig på så vis att jag strävar efter att skapa upplevelser av och kanske också förståelse för handlandet snarare än att utveckla kunskap.

Målet med min verksamhet är att etablera samtida hemslöjd som självständig kulturform, att skapa en plattform mot vilken slöjden kan stötas och blötas. Men det som driver mig allra mest är utvecklingen i sig själv, viljan att förstå och nyfikenheten över vilka möjligheter som går att utvinna inom hemslöjdens ramar. Jag vill lära känna själva handlandet och dess kunskapande, förhållningssätten och sammanhangen, det som finns där runt omkring och som gör slöjdformen till vad den är, men som kan vara svårt att greppa.

Det undersökande arbetet går till så att först så slöjdar jag. Ibland med begränsade parametrar utifrån en på förhand formulerad frågeställning. Ibland i form av en oredigerad slöjdprocess från behov till brukande för att öppna upp för ”nya”, tidigare omformulerade tillstånd. Jag är först deltagare för att sedan skapa distans och gå in i rollen som iakttagare. Med hjälp av olika medium speglar jag vad som skett ur olika perspektiv. Ofta använder jag mig av text i olika former. Företeelser som tidigare varit dolda gör sig synliga i texten medan andra inte låter sig fångas lika lätt. Det praktiska handlandet låter sig inte alltid synliggöras i ord, men med hjälp av visuella medium kan man komma ytterligare en bit på vägen. Jag vänder och vrider och flyttar om och flyttar tillbaka, lägger till och tar ifrån. Jag får syn på något som verkar spännande, ett förhållande som påverkar kommande förhållanden eller ett tillstånd som har inverkan på vår upplevelse av någots betydelse. Jag väljer ut något som jag vill berätta om och påbörjar sedan arbetet med att ytterligare synliggöra det valda området. Att hitta en lämplig form för att gestalta det jag vill berätta hör till det svåraste i arbetet.

Slutligen förpackas resultaten för att nå ut till en publik, ofta i form av utställning eller föreläsning. Mitt arbete kan sammanfattas i momenten: handling, reflektion, urval, gestaltning och förpackning.