Även konstnärer och egna företagare behöver vara lediga någon gång ibland för att ladda batterierna och fylla på med energi. Det går inte att vara kreativ 24 timmar om dygnet, då blir det pannkaka av livet tillslut.  Min bror och hans tre barn är på besök och vi har varit hela dagen i Göteborgs södra skärgård. Vi har badat i havet och tittat på de spänstiga atleter som springer Ö-loppet och trängts på färjan från Saltholmen med huntratals andra som också skulle ut och heja. Ö-lopppet är fyra mil och man springer och simmar mellan öarna i södra skärgården. Fattar inte hur dom orkar! Heja, heja, bara två kilometer kvar, Fint jobbat! Inte långt kvar nu! Hejarop som man också kan ta med sig när man jobbar med sina konstprojekt. Idrott och kultur har för övrigt mer gemensamt än man tror. Stort idéellt engagemang, en evig sponsorjakt, hålla föreläsningar för likasinnade, ett glödande engagemang och stort tålamod och uthållighet. Här kommer några inspirationsbilder från Styrsö.

Idag har nästan hela dagen gått åt till att sitta framför datorn och virra runt på stan för att göra ärenden. Det är bara att konstatera att ibland finns det ivarken tid eller plats för kreativiteten. Mycket tid har gått åt den här veckan för att sammanställa gårdagens föreläsning i Kungshamn och jag har därigenom gjort en tillbakablick på mina konstnärliga arbete sedan 2006 och fram till nu. Ett projekt som jag fortfarande tycker håller är ”Den stora slipsjagken” som består av fotografier av ett 30-tal installationer i och kring byn Grez-sur-loing i Frankrike. Jag var där vintern 2007 som gästande konstnär i Carl Larssons ateljé på hotel Chevillon. Den stora slipsjakten började med att jag samlade in avlagda slipsar genom att ställa en låda i lunchrummet på ”slipstäta” företag. Rustad med en resväska fylld med slipsar, min kamera och en svensk-fransk ordbok flög jag i början av novembeer till Paris.
Varför just slipsar? Slipsen är en stark symbol för manlighet och makt. Den blir därmed ett spännande och uttrycksfullt objekt att arbeta med som konstnär och feminist. Högt uppsatta män i kostymer med slips dominerar i mediebilden världen över. Tänk efter, du ser dem dagligen. Trots varierande längd, bredd, färg och mönster är grundprincipen för vad slipsen
uttrycker oförändrad. Den stora slipsjakten är ett konstprojekt om klädkoder, makt och identitet. En serie tillfälliga installationer som bygger på användandet av slipsar och hur kläder på ett undersökande sätt kan användas visuellt för att uttrycka könstillhörighet och maktstrukturer. Jag har samlat projektet i en bok, det går också att läsa om det på min hemsida.

http://www.tarigo.net/tarigo.net/Projects.html

Dagen är nästan slut och jag får göra ett inlägg så här i sista stund. Från att ha kämpat hårt med att montera ett skåp från ikea så har jag idag har varit i Kungsham 1,5 timmes bilkörning norrut längs kusten från Göteborg. Jag har hållit en föreläsning på begäran av Konstföreningen Sotenäset. Trodde inte det skulle komma så många som lyssnade då konkurrensen var stenhård från strålande sol och klarblått hav. Men det dök upp ett gäng entusiastska åhörare som för tillfället tröttnat på sol och bad. Jag berättade om mitt konstnärsskap och svarade på frågor, det blev en trevlig avslutning på en lång dag. När färden ändå var ställd norrut passade jag på att besöka Uddenskulptur i Hunnebostrand. Det är en utställning med internationella och Svenska stenskulptörer. Jag ville speciellt passa på att se verk av två konstnärskollegor, Hannah Streefkerk och Greger Stålgren. De tar sig an begreppet stenskulptur på ett lite annorlunda sätt som jag gillar. Det var en fin och stundtals inspirerande utställning, sevärt i Hunnebostrand och västkusten visade upp sig från sin turistvänligaste sida.

Så kan en konstnärs kreativa vardag också se ut. Den här veckan har bjudit på tvära kast mellan kontorsarbete, presentation och inspiration.

http://www.uddenskulptur.se/uddenskulptur-2014.html

Jag har flyttat till ett nytt hus och och under sommarens ledighet har den sista flyttlådan äntligen packats upp. Flytten har fyllt mycket av min lediga  tid den här våren och fokus i den kreativa vardagen har helt plötsligt hamnat på hemmet. Loppisförbudet är hävt, för nu finns det plats och jag har varit runt och tittat i sommar. På Antikladan utanför Lilla Edet hittade jag fina lampor i 50-tals stil, men tyckte dom var för dyra när prislappen låg på mellan 400-800:- per st. Fick i vart fall inspiration av de här lamporna där skärmarna är gjorda av plastband och den senaste tidens hemmapyssel har varit att göra lampskärmar i retro-stil.

Lampskärms stommar kan man köpa på loppis för bara några tior och lika så lampfötter i olika varianter. Det finns till och med nytillverkade lampskärms skelett att köpa på nätet om man är ute efter en speciell form och inte har tålamodet att leta på loppisar.  Jag hittade också en fin liten butik i Majorna i Göteborg som sålde lampstommar. Plastband hade jag hemma sedan ett experiment i våras när jag skissade på en offentlig gestaltning. Dom köpte jag också på nätet eftersom det gick att hitta lite fler färger då. Här är en film som jag hittade på youtube som visar hur det går till: http://www.youtube.com/watch?v=8Hy1qPad1Ws

Man limmar eller tejpar plastbandet på kanten av skärmen, lindar några extra varv i början, så att det blir stadigt och sedan är det bara att börja snurra. Det går att linda både dubbelt och enkelt, glest eller tätt. När lampan tänds ändrar plastbanden färg så det är bra att göra lite ljusprov så att man får den effekt i rummet man önskar. Enkelt och roligt kvällspyssel.

Så här blev mina lampor

Just nu sitter jag på kontoret och förbereder en föreläsning som jag skall hålla på restaurang Nära Havet i Kungshamn på torsdag kväll kl. 19. Solen strålar från en nästan helt klarblå himmel och jag längtar ut. Många av mina konstverk har en koppling till naturen och det är ofta när jag går en promenad i skogen som massa idéer sorteras och nya ploppar upp. Lek och lekfullhet är också något som jag utforskar i mina verk. Jag vill gärna locka fram lusten att leka och vill att betraktaren skall kunna vara en del av konstverket, jag tror att vi människor mår bra av att leka. Här är några konstverk som jag gjort som lockar till att röra vid eller leka med. Allra roligast är det när man kan få vuxna att leka!

Förbjuden frukt, en installation som just nu hänger i en ek på Engelsbergs skulpturpark nära Fagersta.

Här är samma installation fast från förra året, då hängde den i en lind på Brötz festivalen i Hjärtum. Brötz är en musk, poesi och konstfestival. Årests Brötz är den 9 augusti.

Ett växthus

En konsumtionskanin

Ett broderat staket

En vägg av koraller i väntrummet på Uddevalla sjukhus

Hej. Tina Frausin heter jag mitt yrke är konstnär. Jag brukar bara kalla mig konstnär, eftersom jag jobbar i så många olika material, textila uttryck, glas, metall, keramik, funna objekt och det som för stunden attraherar och lockar mig. Lek och lekfullhet är centralt i mitt skapande.

Jag börjar bloggen med att varva ned efter en oerhört intensiv vecka. Känner mig uppfylld av glasgjutningsprocessen. Jag och min kollega Elin Forslund har hållit årets första glasgjutningskurs på Pukebergs glasbruk i Nybro. Vi har hållit sommarkurser tillsammans sedan 2006. På kursen hade vi tio entusiastiska elever som skulle lära sig att göra sandformar och sedan bemästra skopan framför den 1180 grader varma glasugnen. Vi har haft en fantastisk, totalintensiv vecka och inspirerats av varandra och den fina bruksmiljön. Resultatet blev många fina glasskulpturer och en bra gemenskap.

http://glasgjutning.wordpress.com/

Processen när man gjuter i sandformar varierar från att vara spontan och direkt till att handla om precision och noggranhet.
Det är varmt i hyttan och ugnen med sin höga temperatur kan kännas lite skrämmande i början. Vi lotsar våra kursdeltagare genom hela gjutprocessen, från formtillverkning till att fånga an  med skopan och hälla det varma glaset ned i formen till att slutligen bära in det i avspänningsugnen. Glaset ligger i avspänningsugnen hela natten och kyls långsamt ned. Först på eftermiddagen kan man se resultatet av gårdagens arbete.

Vi gjuter glaset i sandformar och använder oss av objekt som vi hittat på loppis eller tillverkat själva för att göra avtryck i sanden.

Skopan klipps rent och sedan ska det varma glaset hällas i ned i sandformen.

Här har vi gjutit glaset i en gipsmask.

Gjutarlaget lägger in den färdiga biten i avspänningsugnen.

Först dagen efter kan man plocka ut de gjutan glasbitarna.

Shahla med en av sina allra första glasgjutningar.

Jenny har gjutit ett självporträtt.

Baksidan på det gamla glasbruket är en spännande plats för dem som gillar skrotromantik.

På återseende Pukeberg, nästa kurs drar igång vecka 33.
Stort tack till Uta Klement och Hanna Broberg, mina elever som lånat ut sina fotografier från kursen.