Trots småregnigt väder och tilltagande vindar kom det oerhört många besökare till marknaden! Det var såå himla roligt!

Jag och Lillemor var där strax efter kl. sju. Från tidigare år vet vi att det är bra om man har lite extra tid till det småfix som måste göras på självaste marknadsdagen. När taken kommit på plats och skyltarna över området var uppsatta började deltagarna rulla in. Vi mötte upp var och en för att visa var deras marknadsplats var. Vi hade hoppats på ca 35 utställare och tillslut blev det nästan 40 st! Det är kul med de återkommande deltagarna, ett litet bevis på att de uppskattar arrangemanget och att deras varor går hem hos besökarna.

I år behövde vi inte kämpa lika mycket för att få ett varierat sortiment bland våra utställare. Det var många som själva hörde av sig och undrade om vår marknad, det känns som att det börjar bli ett inarbetat evenemang -kul!

Marknadsföringen kunde nästan inte bli bättre. I lokaltidningens helgbilaga var det ett stort reportage om en av våra trogna deltagare Hanna Karlzon – Kattching. Hon jobbar utifrån retrotyger och deras mönster, verkligen jättefina saker! I reportaget blev det en hel del reklam inför höstmarknaden, något vi är oerhört tacksamma över!

Det är så kul att se deltagarnas varor och alster i verkligheten. Hur det dukas upp och bidrar till helheten. Att vi dessutom hade smeden Sebastian Reichlin med en mobil smedja på plats gjorde inte stämningen sämre.

Mona Presteles fina marknadsbord är helt fantastiskt! Så mycket färger och så mycket godsaker =)

Mina marknadsfynd blev dessa vita alster; en mössa av Sara Björne, två ljusstakar från Svenska ljusfabriken och ännu en ljusstake, i renhorn, signerat Antlers design collection.

För min egen del gick det väldigt bra! Roligt att träffa besökarna och visa upp sina alster. Det känns som att allt flöt på så bra, både jag och Lillemor tyckte att det gick så smidigt den här gången. Vi är verkligen jättenöjda med dagen.

Det bästa med årets marknad var att den var så levande. Folkmusikfesten bidrog med härlig musik, ponnyridningen, ansiktsmålningen och fiskdammen gjorde barnen glada, maten mättade många magar och köpglada besökare förgyllde deltagarnas dag. Med den beskrivningen väljer jag att avsluta min bloggvecka här på kravallslöjd.

Tack för mig!

Med bara några dagar kvar till marknaden är det en hel del som måste göras. Placeringen av marknadsdeltagarna är nästan det roligaste. Det är viktigt var de placeras och vilka grannar de får, ungefär som med bordsplaceringar. Vi försöker sprida ut de som arbetar med samma material, akta textilierna från matos, och locka besökarna till dem som är längstbort placerade. Marknadsområdet är uppbyggt som ett kors, sett uppifrån, så det gäller att ha intressanta stationer vid ”ändarna” så att det inte blir tomt för dem som står där. I år har vi lyckats få ihop en hel del olika aktiviteter såsom ponnyridning, ansiktsmålning, fiskdamm och en workshop i nålbindning!

Nästan en hel dag går åt till att placera ut och montera ihop marknadsborden. I år är det ca 25 bord som ska monteras, men det är alltid bra att montera några extra, man veta aldrig vad som händer… Det enda vi måste göra på marknadsdagen är att lägga på taken.

Jag måste ju även fixa mina egna saker. Smycken ska putsas och limmas. Allt ska sorteras och packas. Komma ihåg; kamera, växelpengar, extrakläder, visitkorten. Dessutom behöver jag hitta någon sorts display som lyfter upp mina skålar. Känns som att tiden inte riktigt räcker till just nu…

Men jag känner på mig att det här kommer bli bra. Väderleken visar lite si och så. Men det verkar som att det ska vara uppehåll iaf, vi håller tummarna!

För att få ihop höstmarknaden måste vi börja planera i god tid. Redan i mitten på april börjar jag och Lillemor att gå igenom vilka vi ska skicka inbjudningar till. Under året som gått har vi samlat ihop visitkort och letat upp intressanta utställare som vi hoppas vill medverka på marknaden. Höstmarknaden är inte så ”gammal” vilket lett till att vi fått jobba en hel del för att få deltagarna att anmäla sig. Som utställare vill man att det ska ge något att stå på marknader, så det finns alltid en risk när man anmäler sig att det kanske inte går så bra som man hoppats på. Men hittills har marknaden blivit större för varje år och jag och Lillemor har börjat få in rutinerna på arrangemanget, så i år hoppas vi att det blir ca 35 utställare.

När inbjudningarna är skickade är det bara att vänta. Det är så spännande att se vilka som anmäler sig =) Vi vill ha ett brett utbud av varor och gärna lite olika aktörer på området som kan fylla dagen med roliga aktiviteter.

Förra årets upplaga av höstmarknaden anordnades samma helg som Gammlia Folkmusik och Visfest. Resultatet blev överförväntan =) Det var så mysigt med musiken och alla människor på området. Uppskattningsvis var det ca 6000 besökare! Ett besökarrekord vi gärna vill bräcka med årets marknad.

Det är inte första gången jag gästbloggar här på kravallslöjd. Under förra bloggperioden fokuserade jag mig på mitt eget skapande och hur jag finner inspirationen till mina verk. Den här veckan har jag tänkt att blogga om min och Lillemor Elfgrens höstmarknad på Gammlia här i Umeå. Årets höstmarknad ägde rum söndagen den 28/8 2011, så det här blir en form av efterrapportering om hur arbetet inför marknaden ser ut. Men först lite bakgrundsfakta om hur marknadsidéen växte fram.

Idén till marknaden föddes nog för ca fem år sedan. Jag och Lillemor jobbade i receptionen på Västerbottens museum. Båda håller vi på med hantverk i olika former och material. Med en gemensam dröm om en riktig hantverksmarknad, där traditionellt hantverk samsas med moderna designföremål och närproducerade livsmedel. Vi hade en önskan om att låta etablerade, likväl som oetablerade utövare få chansen att visa upp sig, sälja sina alster och knyta nya kontakter. Där besökarna skulle mötas av ett brett utbud av småskaligt producerade varor av hög kvalité. Vi hade tur, museet nappade på vår idé!

Nu står vi här och det är tredje året höstmarknaden anordnas!

Idag hämtade jag ut min glasbeställning på posten. Det är nästan som lilla julafton när man skalar bort emballeringen. Att se glaset i verkligheten, känna på strukturen och belysa det från olika vinklar för att få fram färgerna – åhhh jag blir lyrisk! Nu vill jag bara börja skära och skapa!

Igår efter jobbet hann jag med lite smycketillverkning, sånt som ännu inte hade blivit fastlimmat på stommar. Det blir ofta att man lägger de färdig fusade bitarna åt sidan, samlar dem på hög tills man känner att man har tid att slipa och limma fast dem. Här är resultatet, massa ringar =)

Var tog tiden vägen?

Det har varit en galen vecka, nedläggningsbesked från företagsledningen, förhandlingar och mööööten hela dagarna. Det enda jag vill göra när jag kommer hem är att sova, men det har jag inte riktigt tid med. Imorgon ska jag sätta upp min utställning på Holmsundsbiblioteket, jag längtar! När jag rotade bland mina äldre skapelser hittade jag ett roligt projekt. Det var verkligen ett utdraget projekt. Först var tanken att det skulle bli en oljelampa, men jag blev inte nöjd med den. In i ugnen, igen, för att ”återställa” den. Låter den ligga och ”mogna” ett år innan jag kom på vad jag ville ha för form på den. Sen ytterligare en gång i ugnen för att nå slutresultatet – en vas. 

Tekniken jag använt mig av kallas combing eller kamning på svenska. I korta drag: Man skär bitar av olikfärgat glas och lägger ihop dem med varandra. Bränner i ugnen på hög temperatur ca 920°C. Öppnar ugnen när den nått topp temperaturen – väldigt varmt! Använder ett blött sopskaft med en böjd spik längst fram. Drar sedan spiken i ytskiktet på glaset. Stänger ugnen och låter glaset påbörja nedsvalningsprocessen. Här följer en bildserie.

Två kvällar i veckan håller jag kurser i glasfusing i ABF`s regi. Jag har gjort det i ca två år. Det är alltid lika roligt att träffa deltagarna och se kreativiteten flöda. Jag fylls av ett pepp och lusten att skapa. Om man bara koncentrerar sig på idéerna och följer impulserna så försvinner alla andra tankar, en riktig hjärnrensning =)

Gruppen jag hade ikväll är väldigt lugn och jämn. Många av dem har gått varje omgång och att se dem utvecklas och hitta nya vägar till uttryck är fascinerande. Det är väll det som det handlar om, att hitta olika uttrycksvägar, antingen om det är genom skrift, musik eller måleri. För mig är det strävandet efter dessa nya uttrycksätt, med glaset, som driver mig framåt. Jag experimenterar mycket i mitt formande. Jag tycker sällan att ett misslyckande är ett misslyckande, det leder snarare till nya vägar i mitt skapande. Många av mina personliga favoriter är just misslyckanden. När jag öppnat ugnen och tänkt -vad fasen har hänt här? Det tar ett tag att komma över fiaskot, ofta är man så fixerad på slutresultatet att man glömmer bort eller hoppar över själva processen. Men det är väll under processen som det intressanta händer?

Här kommer i allafall några bilder på vad deltagarna har gjort.