Det är något otroligt förlösande över fredagar. Många kunder var alldeles fredagsflamsiga och kom gärna i ”vi ska snart gå på bio” eller ”dags för fredagsfika”-flockar. Själv tyckte jag att dagen rasade i väg. Precis som hela veckan har gjort. Mina fötter protesterar något och hävdar å det bestämdaste att betonggolv inte är deras bag [bä:g]. Jag har hört det nu, försöker jag påpeka.

Dagens hantverksmässiga insatser:
*olja in salladsbestick i valnöt från Kenya (för 135 kr setet, tro mig jag vet – jag har prismärkt ca 30 set i dag)
* texta diverse för hand
* arrangerat produkter i olika formationer till angenäm styrka och smak

Det förvånar mig lite grann att jag faktiskt trivdes såhär bra med att stå i butik. Inte för att jag inte visste att det var en mycket trevlig butik, utan för att jag inte visste att det kunde vara så givande. (Varning; nu kan det komma en kliché eller två) Jag upplevde att man verkligen mötte folk, delvis på samma sätt som jag upplever att jag kan möta slöjdare – eller andra personer som (enligt mig) har Fattat Något när det gäller teknik, material – samspelet dem emellan eller något annat livsviktigt. Sedan är det himla kul att se folk som blir förälskade. Någon som kommer in, som bara ska titta  – och som plötsligt bara kalasfaller för en handvävd handduk. Man skulle kunna säga att det inte är mer speciellt än att köpa en liter mjölk – kanske det. Eller att det är något vi i väst kan unna oss, att bli förälskade i SAKER – må va hänt. Men det är inte min poäng. Min poäng är dels att detta föremål för kärleken väldigt sällan är det dyraste eller på något annat sätt en statusmarkör och dels att det oftast, allra oftast har med Känslan att göra. Ni vet Känslan.

Är det inte den man ofta återkommer till när det handlar om Slöjd? Åtminstone upplevelsen av det slöjdade föremålet. Efteråt alltså, när användandet tar vid efter tillverkandet. Är det då inte känslan av att dricka ur en hand(/hem)täljd kåsa – att ha ett par hand(/hem)stickade vantar på sig – att vila under en hand(/hem)vävd pläd eller tända hand(/hem)stöpta ljus i en hand(/hem)smidd ljusstake. Det är alltså när tycke och känsla uppstår jag blir extra nöjd. (Jösses, jag kanske bara är serviceminded?)

Men vänta nu. Såg ni vad som hände i förra stycket? Hem eller Hand? Är det bara jag som slänger mig med dessa termer? Vad säger ni? Är de utbytbara? I somligas språkbruk tror jag det. Men man kan leka lite med det: ”Är den handsnickrad?” eller ”Är den hemsnickrad?” – den som frågar vill nog vet om jag har gjort den själv. Tänkte på det tidigare i veckan. Det var ju inte helt nyligen som det ”hemlagade” moset i korvkiosken – eller korvmojen som det stundtals heter i Stockholm – ifrågasattes. Möjligen med precis samma problematik som runt begreppet hemslöjd. Eller inte alls. För nog tusan slöjdas det i mitt hem. Många hem jag känner till, åtskildliga fler än genomsnittet bergis, men ändå. Jag undrar mycket över det där ordet. Hem, hem och hand. Hemgjort och Handgjort. Rätt trevliga ord. Hemslöjd och Handslöjd. Handslöjdsrörelsen, det var väl ett nytt ord i alla fall. Undrar just vilka de är.

Apropå saker jag har tänkt mycket på, så var det en sak en föreläsare vi hade förra veckan sa, eller i alla fall antydde. Hemslöjdens eventuella splittring mellan Pedagogik och Produkt. Smaka på det. Lära (sig eller ut) eller Göra. Detta kanske var glasklart och självklart för er, men jag är inte riktigt klar med den tanken. Är det inte möjligt att göra båda? Utesluter det ena det andra? Ja, alltså det kan ju vara svårt att vara rationellt produktiv och samtidigt undervisa en samling nybörjare, men hur var det nu? Var det inte så att det var den där kompetenta och erfarna slöjden vi ville lära oss av? Slöjden som vittnar om stor kunskap om tradition, material och teknik? Och är inte då slöjdaren av just precis denna slöjd möjligtvis den bästa att visa prov på detta?

Visserligen är det ett känt faktum att alla människor som är bra på något inte är pedagoger. Exempel på detta? Se Nobelfesten i december. Men förhållandevis många är ändå det. Exempel på detta? Se Nobelfesten i december. Och varför det? Jo. Det skall jag tala om – som Astrid Lindgren skriver nu och då. Det är för att den där personen som är sådär rysligt bra på det den kan ofta är himla förtjust i det. Och det smittar. 

Har inte riktigt tänkt klart den tanken, men den börjar där någonstans. Mitt i resonemanget ungefär har jag kommit fram till ordet inspiratör inte är så otokigt. Jag behöver inte få eksem av det längre.  

Nu skall jag ägna mig åt ett glas whisky och i morgon skall jag ägna mig åt det här, det här och det här.

Tjillevippen.

Dagarna går, som man brukar säga. Först praktiken. I går var jag i Afroarts andra butik, den ligger en halvt kvarter ovanför Svensk Slöjd på Nybrogatan [fina gatan]. Det onekligen väldigt spännande att byta miljö så; för det är bara att inse att det är en jäkla skillnad på folk och folk. Jag gillar omväxlingen. Jag gillar att det är samma sortiment i butiken på Östermalm som i den på Södermalm och det är spännande att se vad det är som ”går” i de olika butikerna. Det är väl faktiskt så att vi i någon mån är det vi konsumerar, kanske speglar det inte bara den vi är utan snarare den vi vill vara? Eller kanske den vi inte kan låta bli att vara, eller – så säger den Ingenting. Inte ens lite. Kanske speglar den bara ett socialt spel där vi genom att skaffa oss föremål som på ett eller annat sätt förklarar vem vi ÄR gör oss lite lite mer tydliga i en värld där ingen är mer tydlig än den gör sig? Ja, fan vet – som farfar skulle ha sagt.

Farfar. Kom att tänka på honom när jag läste Lisas inlägg häromdagen. Hans vadlånga randiga flanellnattskjortor över de på ålderns höst rätt skraltiga benen. Jag minns att de var kraftiga när jag var liten, ”Fotbollsvader Erika. Jag har fotbollsvader!” brukade han säga när jag fnissade åt hans nakna sommarben. Han gick i blåställsshorts [korts:] från april till september. Han var en jäkel på att spela yatzy och bowling, på att ro och på att lägga nät. Varför lade jag inte beslag på hans nattskjortor? Hade velat tänka efter före, som Lisa. Smart. Själv har jag i alla fall en gammal morgonrock kvar efter farfar – kanske kan det bli något? Frotté är inget material jag känner särskilt väl. Det kan bli hur bra som helst.

Det där med vad som triggar ens kreativitet är rätt spännande. I går, på Cafe Hurtig, var vi några som försökte ha stickcafé. Vi motarbetades dock kraftigt av det faktum att samtliga fyra var lite för trötta. Men det blev en del intressanta samtal. Det fascinerar mig hur de kanske allra viktigaste samtalen bara plötsligt pågår, utan att man behöver sätta i gång dem – bestämma sig – och sedan är de liksom borta och man önskar att man SKREV NED vad som sades. Samlande lite på dem. Ibland säger folk rätt smarta saker när de är trötta och någon har satt en stickning i händerna på dem.

Varför slöjdar man egentligen, till exempel – och har föremålen för ens slöjd/ eller de slöjdade föremålen skiftat över åren och i sådana fall hur? Vad stickar jag? Nästan bara funktionella ting – kläder – och en herrans massa spetssjalar.
Varför det? För att jag känner att jag utvecklas av det, jag lär mig mycket, det tar tid och det blir något jag kan använda eller ge till någon utan att bry mig om storlek. Stickar jag samma saker nu som för tio år sedan? Nej. Hur har det förändrats? Jag stickar mer efter mönster nu, mycket mer och samtidigt är jag mycket friare. Varför stickar jag? osv.

Det är rätt spännande att ställa sig själv de där frågorna. Vilka tekniker har tillkommit och fallit ifrån. Delvis handlar det om att man lär sig mer såklart, och får tillgång till mer eller mindre material – redskap -utrymme. Det krävs förhållandevis lite i material/utrustnings/lokalväg när det gäller stickning/skedtäljning/en del korgflätning och man jämför med stora vävstolen eller en ässja. Nu finns det ju både små ”knävävstolar” och fältässjor, men ni hajar. Jag tycker i alla fall det. Det kan bero på att jag med åren har insett att jag är smått besatt av kunskaps/läroprocesser. Det är väldigt spännande, och slöjden gör den ofta ganska tydlig. För visst speglas det som händer i mitt liv i det jag gör med mina händer? eller kanske !

Jag blir mer och mer medveten om vad som får igång mig. Oftast krävs det väldigt lite och det handlar alltid om ett möte. Ett möte med en person, ett föremål, en låt, ett foto, en doft ja – vadsom egentligen. Något någon sagt som plötsligt dyker upp. Något jag skrev ned eller skissade ned för ett bra tag sedan och som plötsligt verkar kalasviktigt och väldigt självklart. Det är bra att skriva ned de där idéerna som rätt vad det är börjar strömma genom kroppen, för vissa dagar är det desto mer trögflytande. Lite surt och kärvt sådär.  

Just det. Tänkte puffa för en sak. I dag körde de i väg mig från butiken redan vid fyra. Det gjorde att jag faktiskt hade lite dagsjustid till mitt förfögande. Jag traskade rakt över Mariatorget för att säga hej till Maria på Marias Garn. Då slog det mig att det är vantutställning där.

Fyrhändigt – en vantutställning av Johanne Ländin och hennes mamma Barbro Ager om ett våra mest använda stickade plagg. Snyggt. Jag gillar idén med att även i butiker som inte är rena slöjdbutiker använda skylten som utställningsyta – att få hyra in sig lite. Tänk om man kunde få visa sitt examensarbete såhär? Eller i den lokala järnaffären? Lite roligt i är det. Jag vet att det finns en teatergrupp här i Högdalen som spelar dockteater i ett skyltfönster i Hökarängen med jämna mellanrum. På något sätt får sådana saker mitt hjärta att slå fortare.

Utmärkt skylt förresten. Inget snack. Vantar ditåt.

Annars är det väl inte mer än rätt att jag skickar på er lite länkar till bloggar – företrädelsevis med sticktema – som jag gärna besöker, ofta dagligen. En del har inte alls direkt med slöjd att göra, utan är bara livsviktiga och inspirerande ändå.

En till stickblogg: Här stickas det intrikata spetsmönster och flerfärgsskapelser med mera.

Stickigt: Galet många färger i fair isle-drömmar, bokrecensioner med mera.

The Anticraft: Ja, se själva.

Stickkontakt: Graffitistickare

Camilla Engman: Illustratör och virkerska extraordinaire! Alltid otroligt snyggt.

Hello Yarn: Kamrat i USA med blogg och en nätbutik.

Sweet Georgia: Hon har fattat något.

Det finns såklart fler. Massor. Men vet ni vad jag undrar? Var är den hårda slöjden? Var finns tälj, borr och hyvelbloggarna med allt krympt, tampat, laggat och svept?  Jag saknar dem. Här är en härligt hybrid jag gärna besöker – Skapande. Buss på. Ge mig gärna tips. Jag kanske har missat något? Annars har ni ett par timmars sysselsättning i länkarna ovan.

Nu är det dags att stänga igen datorn.
Lugn och fin, symaskin.

Då var veckan i rullning! Inte en helt vanlig vecka på HV, utan en praktikvecka. Förra praktikomgången spenderade jag hos länshemslöjdskonsulenterna i Uppland, på Upplandsmuseet med Tore Qvarfordt och Anna-Karin Jobs Arnberg. Denna gång är jag på Afroart här i Stockholm.

Det är en spännande butik på många sätt. Kanske framförallt ur ett slöjdperspektiv, för här finns massor av internationell slöjd! Primärt i tre produktkategorier: textil, korg och återbruk. Urvalet av produkter och upplägget i butiken är både kompetent genomfört och inspirerande, men så är det också sex stycken formgivare som äger butiken. De träffades på Konstfack, men flera av dem har gått på HV. Än så länge är jag mycket nöjd.

Eftersom att jag är ganska så trött får jag hålla mig lite kortfattad. Jag kan stundtals bli väldigt förvånad över den skepsis, för att inte säga rädsla många jag möter inom hemslöjdsrörelsen verkar känna inför internet. Det förvånar mig. Framförallt på grund av detta:

1. Det är förhållandevis billigt att nå förhållandevis många – både i tid och pengar. SPRIDNING!
2. Det finns redan massor av slöjd på internet – det gäller bara att göra sig synlig. Delvis handlar det om att använda redan färdiga strukturer.

Sedan vill jag klargöra att jag absolut inte tycker att internet kan ersätta varken tekoppar, böcker, kurser, möten eller samtal. Jag tycker också att det är förj-vligt när folk snor ideér, vräker ur sig saker i skriven form eller bara beter sig illa.

(Banner=en liten bild som eventuellt länkar till ett forum eller en sida med programförklaring eller liknande..)

Men faktum kvarstår. Internet är här för att stanna. Varför inte använda det? Varför inte tota ihop en liten ”Slöjdare” banner eller kanske en ”Hemslöjdare” banner att lägga på sin blogg eller hemsida för att visa att man är just en sådan, varför inte ta en regnig eftermiddag när garnet ändå är trassligt, kniven inlåst i bilen och kolet slut och lära känna ditt slöjdnära-internet.  Kanske borde vi ha en bloggskola för konsulenter? Eller för föreningarna? Tänk om ALLA landets hemslöjdsföreningar hade en blogg där man lätt och ledigt kunde se vad som händer just nu, visa vad som gjorts, delge en spännande diskussion eller resencera verktyg/material/böcker. Luften är fri. 

Dagens nättips:

Raverly: En hyfsat nystartat amerikanskt sticknings och virknings-”community” där man skapar sig en profil med alltifrån pågående, avslutade och kommande stickningar, favoritmönster, garn att byta bort, forum med mera.

Antracit: Smidesportal – forum och information.

Adlibris: Smidig nätbokhandel.

Knitty: Gratis nättidning med stickningstema. Artiklar, mönster och sticktips. Utkommer fyra gånger per år. Observera vidhängande blogg.

Etsy: Gigantisk handelsplats för små företag och privatpersoner. Hantverk, slöjd, föremål från hela världen finns att beskåda och beställa! Fantastiskt inspirerande att bara klicka sig runt.

kinn.com: ”Parisbutik på internet”. Nåja, men mycket finns här i verktygs och materialväg.

Det kommer mera tips en annan dag. Kanske mina favoritbloggar?

Annat av allmänintresse? Jag stickar för närvarande ett par sockor. Det är fruktansvärt dålig timing med tanke på att det knappt är kallt längre. Men å andra sidan är de ju klara nästa gång det blir vinter då? Jag stickar också en tröja som heter ”Hourglass sweater” ur boken ”Last-Minute Knitted Gifts” av Joelle Hoverson som driver garnbutiken Purl i New York. Och detta kunde jag ha gjort – högst modernt – tillsammans med stickare världen över i en knit-a-long. Tröjan har en egen blogg! Det är faktiskt riktigt skoj. Att sticka tillsammans alltså. Även om det är interaktivt. Du borde prova.

Stickandes på detta – dock ej samtidigt – lyssnar jag gärna på en podcast. Kanske Cast On med Brenda Dayne. Cast on betyder helt enkelt lägg upp på engelska och ja, det är sticktema.

Nu, sova. Adjö.

Ni får förlåta mig. Jag tjuvstartar. Ibland kan man inte låta bli. Alltså; vi tar lite mer lull lull och mjukstart – hej och sådant i morgon när jag officiellt är veckans bloggare. Nu vill jag bara säga:

Såg ni Kalla Fakta i kväll? Inte det. Om man som jag inte har en tv, men väl en dator kan man se kvällens inslag redan nu på Kalla Faktas hemsida. Det verkar som att det var en blänkare på tv4:as Nyheterna efteråt också.

Inslaget handlar om mulesing, ett rätt vedervärdigt ingrepp som egentligen rör skadedjursbekämpning. Tydligen är detta ingrepp framförallt utbrett bland merinofårbönder, huvudsakligen i Australien. Det är möjligt att ni alla är väldigt välinformerade och känner till detta. Då slipper ni. Annars gör ni nog inte det. Som alltid när det släpps en sådan här ”bomb” – den är inte precis nysläppt i resten av världen – finns det särkert nyanser och en del förklaringar.

Orsaken till att jag kände att det var extra viktigt att faktiskt skicka iväg länken bums nu var nog framförallt de kommentarer jag på reguljär basis möts av när man förespråkar svensk ull och kravcertifierad ull i olika sammanhang. Det verkar finnas en uppfattning om att alla naturmaterial på något ljuvligt sätt – troligtvis akompanjerat av en liten stråkkvartett – bara uppstår på vår ljuvliga jord. Så var nu icke fallet.

Det är nog bra att problematisera lite och att vara en informerad och medveten konsument och slöjdare. För visst är materialets ursprung viktigt? Eller hur resonerar ni?

Vi hörs i morrn. Lite mer officiellt. Tack för din tid.
Klart slut.

Jag ringde till morfar igår och frågade om jag kunde få ärva hans gamla skjortor när han dör. Det fick jag.

Morfars skjortor är väldigt speciella för honom. Tidigare, när morfars mamma levde, vändsydde hon kragarna när hans korta hals gjorde att skägget nötte upp dem. Mormor tog sedan över den sysslan tills även hon blev för gammal. Nu vändsyr ingen längre. Morfar klipper därför av kragarna när de blir för slitna. Mormor brukade också lappa skjortorna för hand när morfars vassa armbågar nötte upp tyget. Nu limmar morfar fast lappar på armbågarna med Karlssons klister. Det funkar ganska många tvättar. Jag undrar vad han använder för tyger?

Hade jag bott i Kiruna hade jag givetvis hjälpt honom men så är ju inte fallet. Däremot stryker jag alltid hans skjortor när jag kommer och hälsar på.

Av skjortorna skulle jag vilja göra ett lapptäcke. Ett lapptäcke av gamla minnen, minnen av en annan tid. Morfar gillade idén.

Ännu en dag närmare inlämningen för mina syprojekt till slöjdlärarutbildningen. Systressen kommer i vågor. I helgen har jag haft besök av min syväninna Hillevi. Vi har arbetat med ett foder till en jacka som syddes upp under en Thailandresa. Jag blir mer och mer irriterad på mr Lucky som skräddaren hette. Hade med mig ett mönster på en jacka som jag väldigt gärna ville ha. Jag trodde i min enfald att jackan skulle bli som mönstret, men icke! På den tiden var jag inte så bevandrad i syvärlden och tänkte att endast tyget var fult. Men sedan jag och Hillevi tittade på jackan första gången insåg jag att mr Lucky inte hade vecklat upp mönstret alls. En markant skillnad var att raglanärmen bytts ut mot en tvåsömsärm. Svårt när man ska göra mönster till fodret av det gamla. Vi fick göra ett helt nytt mönster efter kavajen i mönsterkonstruktionsboken. Jag hittade ett vackert tyg som jag ville ha som foder men det fanns bara en liten bit kvar. Köpte biten och insåg sedan att det inte räckte till ärmarna. Köpte lite vitt tyg och sydde halva ärmarna i vitt. Projektet vilade några veckor tills Hillevi kom igen och vi sydde klart det sista. Fodret blev för litet! Det stramar lite längst ner på jackan och det är lite lätt irriterande. Jag funderar på att lägga in en kil men just nu är jag så trött på jackan att jag inte orkar tänka på den! Uppgiften var att göra om något gammalt plagg som inte används. Jag gjorde ett gigantiskt projekt av något som skulle vara ganska litet… Men jag hoppas att fodret expanderar över natten, kanske kanske…

Har även sytt klart min datorsväska till uppgiften ”att förvara något värdefullt”. Inom lappteknik skulle vi göra någon form av förvaring och jag har en ny dator så… Stockhusrutan i mitt första inlägg är nu applicerad på fickan till datorväskan. Väskan är fodrad med ett gammalt mangeltyg och en toktvättad ylletröja. Yttertyget är av fotlapp. Återbrukat och fint. Applikationen är dock av köpetyg.

Jag börjar nu trivas vid min symaskin. Längtar nästan tills imorgon då jag ska sy på mina lapprojekt. Det börjar bli kul att sy. Bra utveckling. Eftersom jag har tänkt bli slöjdlärare är ju detta väldigt bra. Jag inser att jag verkligen måste ta tag i detta och sy utav bara den för att komma in i det ordentligt. Men frågan är, hur mycket symaskin måste textilslöjden egentligen innehålla? Det heter ju textilslöjd. Jag tycker att tovning är viktigt, broderi, stickning, virkning, varför inte nålbindning?, vävning, och handsömnad. Givetvis ska mina elever få lära sig symaskinen men jag kommer inte att tvinga dem att fördjupa sig i klädsömnad.

Lisa

Är du mellan 13 år och 25 år? Har du lust att åka på läger i sommar? Jag försöker just nu att marknadsföra ett undomsläger som ska arrangeras i Halland i år. Vi ska hålla till på Ästad 4h-gård mellan Varberg och Falkenberg under v. 31. Det finns fyra tekniker att välja på och lägret kommer antagligen att bli jätteroligt! Jag har själv varit deltagare två år men är nu för gammal och har istället fått äran att arrangera lägret tillsammans med mina sydlänshemslöjdskollegor. Vill du veta mer så finns det en blogg att besöka http://baldersmote.blogspot.com. Jag jobbar med den lite då och då men det går lite segt. Jag vill ha en massa fantastiska bilder men jag har tyvärr inte så stor bildbank ännu… Har bara haft min kamera i några månader men försöker fota så mycket jag bara hinner.

Om vi ska återgå till läger. Det är ju så mycket trevligare att slöjda ihop med andra. Jag tycker att läger är helt fantastiskt. Man får mat, man slöjdar, äter, slöjdar, äter, badar, sover osv. Och man hinner klart (oftast). Jag var med på Balders möte 2006 i dynverkstaden. Sydde mig en lång dyna tilll mitt sittskoställ från Ikea. Tyvärr är det inte stoppad ännu. Hade stora planer på att måttbeställa en innerkudde från hemslöjden men har inte gjort det ännu! Den funkar som platt dyna också… 2007 anordnade Unga Slöjdare Nordiskt ungdomsläger i samband med Nordiskt familjeläger. Då tovade jag en hel vecka. Det blev en massa olika saker som tovades. Jag passade på att testa tekniker jag inte prövat på förut. Vi fick se det nya programmet @tova som vår tovningsledare Mi Möller hade gjort. Är sugen på att beställa programmet till min slöjdsal så småningom (det är främst tänkt för skolslöjden). Eftersom jag numera tillhör vuxenvärlden får jag antingen försöka hålla mig fast vid lägerarrangörskapet eller så får jag åka på familjeläger om jag ska få min lägerkänsla under somrarna. Har du aldrig varit på läger borde du definitivt ta chansen och vara med (om du är under 25 år vill säga…)

På lapptekniksfronten har tyg inhandlats idag. Jag ska sy ett lite större täcke denna gång. Har en grön duk med röda äpplen som utgångspunkt. För att dryga ut den vackra duken har jag köpt ett rött tyg i lakansväv, både till rutor och till bakstycke. Jag börjar falla för lapptekniken, på mitt sätt. Man kan dryga ut ett snyggt tyg så att det känns som man har mer av det. Min lysgröna duk passar inte hemma hos mig men på ett litet täcke fungerar det. Så gå ut och köp galna dukar på loppis (den gröna kostade 2 kronor), dryga ut dem med lakansväv eller något annat billigt tyg och sy små saker. Sittunderlägg, grytlappar, kuddar. Det finns så mycket som kan förgyllas med lite lappteknik.

Höll på att glömma! Har varit på biblioteket och haft workshop idag. Fick träffa ett gäng 7-10-åringar som vek askar av gamla biblioteksböcker. Det var jätteroligt! Mormödrarna blev lite förskräckta när de såg att vi klippte i gamla böcker men de lugnade sig snart då jag förklarade att det var helt ok. Snacka om återbruk! Vi vek också askar av tapetprover från färghandeln. Vill man veta hur man viker en ask finns det närmare instruktioner på bloggen http://slojdfeber.blogspot.com. Ska försöka lägga ut bilder av askarna på bloggen inom kort. Slöjdfeber är förresten en annan blogg som jag försöker underhålla. Den riktar sig främst till unga, slöjdintresserade hallänningar men jag tror att de flesta av mina läsare är något äldre och bor utanför Halland… Jag försöker sprida slöjd så det får väl kvitta!

Nu

Hej igen!

Så var man hemma i Halmstad igen efter två dagar utomstädes. Har jobbat på fästningen med sportlovsslöjd. Hade workshop i broderi både idag och igår. Barnen som kom fick en bit vadmal som det var tänkt att de skulle sy påsar/mobilfodral av men det blev både det ena och det andra. Ganska många dukar faktiskt. Pärlor, knappar, paljetter och lintråd prydde skapelserna. Det är kul att träffa barn i workshopsammanhang. Vilket tålamod vissa barn har! De kan sitta i timmar och bara sy. Jag är imponerad. Vi försökte ragga några Varbergsbarn till Slöjdklubben som startar där till hösten.

Sov över hos kompisar i ett fantastiskt hus utanför Derome. Härligt att komma ut på landet och få ta en skogspromenad i frisk morgonluft. Vi sydde lite ihop, jag och Anneli. Mitt lapptäcke blev nästan klart. Funderar just nu på om det ska quiltas eller inte… Baksidan är lite slapp i tyget (jag är tyvärr inte så noggrann alltid…) men det blir nog inte bättre om det quiltas.

Varbergsbesöket avslutades med sex kalla dopp i kallbadhuset. 3,5 grader i vattnet och 5 grader i luften. Bastade givetvis mellan doppen! Vilken härlig känsla att sitta i bastun och titta ut genom de vackra panoramafönstrerna på havet och förbipasserande båtar, ljus tända i fönstret… Dit ska jag åka igen! Funderar på att designa ett återbesök i Varberg med utställningsbesök (Sitt fint är en underbar utställning) och kallbadsbesök. Måste bara lobba för det…

Underbar byggnad, värt ett besök bara för husets skull.

Lisa

Så var denna symåndag till ända. Vad har jag gjort? Jag har testat min lapptäckesidé hela dagen. Vågade inte gå på vadmalen och fotlapparna direkt (olikt mig, jag brukar aldrig göra förlagor) så jag sydde upp en snarlik idé i lintyget. Det tog tid. Först gjorde jag triangelmallar. Likbenta trianglar ville jag ha. Försökte lägga till sömsmån = inte det lättaste i spetsarna. Jag gör nog en mall med sömsmånen inkluderad när jag ska ge mig på storprojektet. Sedan syddes det lite hit och dit. Upptäckte att jag hade lite ont om tyg så jag fick göra fler lappar… Tänkte inte lappa för mycket på mitt testprojekt men det blev så ändå. Men det känns ändå ganska genuint. För vad är meningen med ett lapptäcke egentligen? Traditionellt sett tog man vad man hade och sydde in en bit av historien. Jag har sytt in det som blev över från ett medeltidsklänningsprojekt och ett vetekuddeprojekt. Inga gamla bröllopsklänningar. Men när jag hittar beskrivningar på nätet handlar det mest om att sy ihop stora sycken effektivt. T.ex. en beskrivning för skolslöjden visar hur man kan effektivisera lappandet genom att sy ihop långa remsor och sedan klippa till lapparna. Ska jag hålla på med lappteknik i skolan får det bli med återbrukstanken som ledord! Eleverna kan ta med tyger hemifrån som kombineras med tygspill från skolan. Miljötänk och historia i ett! I åttan brukar de skriva ”boken om mig” i svenskan, i slöjden skulle det kunna bli ”lapptäcket om mig”.

Symaskinsångesten börjar släppa något. Jag fick sprätta två sömmar idag och det kändes inte så hemskt. Bara lite hemskt. Ska tvinga mig att sy mera inom kort. Försöker lära mig quiltning nu. Så att täcket blir klart. Frågan är om det bör göras för hand eller på maskin…

Idag har det varit slöjdutbildning till 100%. Imorgon blir det Varberg och hemslöjdskonsulentande för hela slanten. Övernattar i Derome så det blir en paus i bloggandet. Sedan kallbadhus… Vi får väl se om jag överlever. Avlägger rapport på onsdag!

Ja, nu sitter jag här vid min dator. Solen lyser ute. Det är sportlov för 40% av mig men för 40% av mig är det full aktivitet. Någon måste ju ta hand om alla barn och ungdomar som har sportlov. Så veckans sportlovsaktiviteter är broderier på Varbergs museum. Broderierna startar redan idag men Anneli (blivande Slöjdklubbshandledare i Varberg) tar hand om broderierna idag. Imorgon tar jag tåget upp och ställer i ordning verkstaden, mitt i utställningen ”Sitt fint”. Vi ska inspireras av alla de vackra dynorna som finns på plats och brodera mobilfodral. På onsdagen fortsätts det med broderierna, då i sällskap av Anneli. Sedan tänkte vi passa på att besöka kallbadhuset… Vi får se om det blir ett tidigt dopp. Det vore fint med ett februaridopp på meritlistan. Jag har badat i november, men aldrig i februari.

På torsdag blir det pappersslöjd på biblioteket här i Halmstad. Vi viker askar och påsar och dekorerar med pärlor och snygga stygn. Brukar vara väldigt populärt. Även den aktiviteten är gratis för barn. Så mycket gratis det finns för barnen! Tänk om man vore barn igen…

Och så var det sportlov… Eller? Jag glömde nog att nämna de resterande 50% som jag ägnar åt min textillärarutbildning… 3 veckor kvar till nästa träff i Linköping och min syångest har gett mig ont i huvudet. Jag har många projekt på gång och alla samtidigt! Jag ska sy en leksak och skriva lite om den utifrån en bok om slöjd och lek (färdig!). Jag ska sy om ett plagg. Valde att sy in ett foder i en kappa som syddes upp i Thailand. Stort projekt för att vara nybörjare på symaskinen men det kändes motiverande. Kappan färdigställs nog i helgen då Hillevi kommer på besök. Måste ta in expertstöd till vissa projekt… Jag ska lära mig massor om lappteknik, quilting och applikation. Har börjat med formgivning och fördjupat mig i det under helgen som var. Bör sy upp några färdiga produkter samt även modeller för eleverna. Kan bli hur stort som helst. Jag jobbar mycket med motivationen när det gäller lappandet. Det finns mycket fult på Internet. Överallt klämmer de in nallar och fruktkorgar som applikation på pastelliga täcken! Och vilka tråkiga hemsidor sedan… Tar gärna emot tips på intressanta lappsidor med inspirerande nallefria täcken och annat. Har hittat böcker om gamla svenska lapptäcken som jag försöker fördjupa mig i stället. Försöker färdigställa en väska till min dator i lappteknik men jag har fastnat på dragkedjan. Har dragkedjeångest just nu… Återupptar projektet när den värsta ångesten har gått över. Jo, sen ska jag sy efter ett grundskolemönster ckså, och analysera det. Tänkte sy en klänning i trikå. Spännande, jag har aldrig sytt i trikå tidigare. Sedan tillkommer givetvis en hel del fotande och skrivande om processen osv. Det blir tre hektiska veckor!

Så nu sitter jag här, måndag morgon, och funderar på i vilken ände jag ska börja… Är lite sugen på en lapptäcks idé som jag fick igår när jag var på vernissage av ”Sitt fint” i Varberg. Ska nog spinna vidare på den. Måste nog testa i lintyget innan jag ger mig på fotlapparna tror jag.

Kul att få blogga en vecka och få tillfälle att överföra all min symaskinångest på er!

Vi ses!