”Jag önskar jag fick plats under min hud” är ett projekt jag genomförde under sommaren 2009, då jag medverkade på Vandringsutställning 2009 som var en bärbar skulptur ”tävling” på Kulturkalaset i Göteborg.
Jag arbetade utifrån en text jag skrivit och som jag sedan utvecklade till ett manifest. Råmaterialet till mina skulpturer stickade jag på maskin med tunn lintråd från växbo lin, ett material jag verkligen älskar och använder mig av mycket.
Ur min projektbeskrivning (skrivet innan jag påbörjade arbetet):
”Jag är väldigt intresserad av bärandet och inkapslandet av erfarenheter, känslor och minnen, och jag arbetar ofta med detta som utgångspunkt i min konst.”
”Formen kommer mestadels vara kring bärarens axlar och bröst, det kommer vara ganska stora former så det tar bort siluetten av en rak människokropp. Formerna ska ge intryck av att de är en börda att bära, samtidigt så ska bäraren inte se särskilt betungad ut, utan vara så van med denna tyngd så den rör sig som vanligt, men inte helt obehindrat då bäraren tar mer plats med formerna på sig än i vanliga fall.”
”Jag väljer att främst arbeta med skulpturen kring axelpartiet för att jag tycker det är ett laddat parti där man ofta bär med sig saker som tynger. Man kanske spänner sig och drar upp axlarna eller går med ett nedsänkt huvud och en sned nacke för att man vill göra sig osynlig eller mindre. Detta leder ofta till värk och spänningar. Axlarna blir ett ställe där det psykiska sätter sig fysiskt och det är därför jag finner det mer intressant än andra delar av kroppen för gestaltandet av detta verk.”
”Från ena sidan av formerna på axlarna kommer det hänga ner trådar som har liknande former hängande ungefär kring nedre delen av benet, eventuellt till och med släpande i marken. Jag vill ha det så för att ladda hela kroppen, så inte bara betraktarens blick hamnar på axelpartiet utan betraktaren blir även tvungen att röra blicken och därmed se hela människan.”
”Jag vill att det slutgiltiga verket ska vara laddat och känslosamt, samtidigt som den ska vara behaglig och vacker att se på. Men det får inte bara vara vackert då mitt arbete är en protest till hur vi lever våra liv och hur samhället är uppbyggt av orealistiska krav på hur vi ska vara och se ut.”
”Jag kommer främst jobba med textilier, troligtvis kommer jag använda mig av stickmaskin och skapa ytor jag finner intressanta, dessa ytor kommer jag sedan skulptera ihop till former. Stygn betyder mycket för mig så jag kommer säkerligen ha synliga stygn och trådar på delar av formerna.”
Nedan ser ni några processbilder och det färdiga resultatet.
Manifest: Jag önskar jag fick plats under min hud II
Det handlar om att vara för mycket. Det handlar om att prata, för att sedan ångra varje ord jag sagt. Det handlar om att huden stramar. Det handlar om att inte få luft. Det handlar om att inte vara vän med sig själv, det handlar om att bli vän med sig själv. Det handlar om att ta hand om ett sårigt inre utan att skada sin hud. Det handlar om när kroppen inte får plats innanför huden. Det handlar om att ta plats. Det handlar om att läka det som finns innanför huden. Det handlar om att försöka få huden att räcka till, sträcka ut den över det som ibland känns så stort. Det handlar om när det därinne bultar och känns så mycket. Det handlar om när det känns som om att jag inte får plats där själv. Det handlar om ge saker tid. Det handlar om att ge huden tid att läka, det handlar om att laga sig själv. Det handlar om att jag önskar jag fick plats under min hud.
Jag har fyra syften men mitt verk:
1. Mitt verk är en stor kritik emot det samhälle vi lever i och den politik som förs. Vi måste bland annat satsa mer resurser på psyk- och ätstörningsvården. Jag vill ha ett samhälle där varje människa blir respekterad och jag anser att varje människa har rätt till att bli sedd och lyssnad på.
2. Mitt verk är även en stor kritik emot hur media och vi själva skapar och upprätthåller en förtryckande människosyn, en människosyn med näst intill ouppnåeliga idealbilder om hur vi människor och då främst kvinnor ska vara och se ut. Jag kräver nya bilder att kunna relatera till och inspireras av.
3. Mitt verk är ett sätt för mig att utvecklas som konstnär. Med mitt verk “Jag önskar jag fick plats under min hud II” har jag arbetat med det textila hantverket, det skulpturala och formmässiga, det konceptuella och till sist med gestaltandet och uppvisandet. Jag ser alla delar som lika viktiga och tillsammans utgör de en helhet.
4. Att skapa konstnärligt för mig är min ventil, det är mitt sätt att överleva. I och genom min konst hanterar och bearbetar jag mina tankar och känslor och minnen. Jag bearbetar även min sorg över vad jag gjort emot mig själv och skapandet hjälper mig att gå vidare och finna en acceptans. Att få skapa ger mig och mitt liv mening och livskvalitet. I och med min konst hoppas jag att kunna påverka i alla fall EN människa att försöka ta hand om sig och inse att den duger, precis som den är.
www.jessicajohannesson.se
Alla bilder jag lägger upp är tagna av mig om inget annat uppges. Bilderna av mig och Cecilia på gatan och i studion är tagna av Patrik Petroff, och redigerade av mig.
