Jag heter Mireille och bor i den fina staden Göteborg. Jag har det stora privilegiet att få jobba med min hobby och mitt stora intresse i livet. Ett av dom. Design. Desajn. Det låter flott. Men det är ju bara ett ord. Jag sa länge att jag pysslar. Men då sa en dam åt mig, på en mässa som jag ställde ut på: ”Säg inte pysslar! Du håller ju på med hantverk!” Och det gör jag ju. Det gör vi alla när vi skapar med våra händer, oavsett begåvning erfarenhet eller utbildning. Och det är precis det som jag vill att andra också ska få känna, så därför håller jag i kurser, workshops, inspirationsträffar och föreläsningar i just detta med att skapa och upptäcka sin egen kreativitet.

Och inriktningen jag har valt är att återanvända och återskapa från gammalt material. Jag gör det för miljöns skull. Inte bara jordens utan den inre miljöns skull också. Vår inre själsliga miljö. För man mår så bra av att hitta på något nytt. Vända och vrida på material och se det ur ett annat perspektiv. Som för någon månad sedan när jag höll i en helgkurs och deltagarna skulle sy om sin garderob och ta till vara det som bara hängde. Då vände vi på och klippte i en trikåbyxa och vips så blev det en bolero. DEN aha-upplevelsen liksom. Den är så skön. Och smittsam.

Jag har ett eget designmärke också. ’I min garderob’. Heter den. Och det började så. I min garderob. Jag sydde och skapade där. Plockade gamla plagg och gjorde nytt. Trasiga halsband blev örhängen. Ungefär så.

Den här veckan hade jag tänkt blogga lite om allt det här. Och hur jag får inspiration till nya kollektioner. Som det här med Jane Eyre. Jag såg den nya filmen i helgen och har bara dom vackra spetskragarna i huvudet nu. Och blöta, leriga hedar och nerbrända gods. Och det vackra i att inte vara snygg, utan bara vara sig själv.

Den här veckan är lite mer speciell än andra. Jag ska nämligen få min nya klänningskollektion fotograferad och stylad av ett riktigt modeteam på söndag. Det känns hur pirrigt och stort som helst. Så jag hoppas kunna dela med mig lite av förberedelserna kring det och smygvisa lite av kollektionen. Och kanske lite behind the scenes på söndag innan jag avslutar min bloggvecka här på Kravallslöjd.

Örhängena på bilden har jag gjort av gamla virkade dukar, och tofsarna har jag gjort av sysilke. Och dom finns här.

Ha nu en riktigt fin måndagseftermiddag och kväll.

 

 

 

 

Kristina Liontaki ställer ut på Hamnmagasinet!

Vernissage 8/12
Kl. 18:00
Hamnmagasinet – Ungdomens hus

 

Kolla in Kristinas konstblogg: http://liontakiart.blogg.se/

 

Hej alla kravallslöjdare!

Som det står i presentationen av mig så jobbar jag på Hamnmagasinet, Ungdomens Hus i Umeå med den skapande verksamheten.

Tänkte att det är på sin plats så här på måndagseftermiddagen med en guidad tur i skapar-rummet på övervåningen a.k.a designverkstan!
Så här der det ut direkt när man kommer in; ett stort bord är bra att ha till det mesta och perfekt när man vill klippa i tyg eller sitta och göra smycken tex…

Så här ser det ut från bortersta kortsidan av rummet, sett från myshörnan:

Man kan trycka textiltryck i våran feta transfermaskin!

Designa egna pins för endast en femma stycket:

Det finns också en smyckesbyrå full med pärlor och andra smyckesdelar:

Vi har två fina husqvarna-symaskiner + en overlock-symaskin (en supermaskin som syr raksöm, sicksackar och klipper på samma gång!)

Här är ett återbruksprojekt igång; Ett gammalt skärp, en gardin och en ensam knapp blir en snygg och personlig väska.

Det finns såklart massor av fina tyger att sy av, att sy något av dessa tyger kostar edast en liten guldpeng:

Som ni ser finns det hur mycket som hellst att göra som rör gör-det-själv-design som tillexempel återbruk, väskdesign, smyckestillverkning, textiltryck, papperspyssel, pärlplattor, teckning, akrylmåleri, blocktillverkning, klädskapande med mera.

(Designverkstan är till för unga mellan 15-25 år och är öppet med handledare ons och tors mellan 18-22, men går även att boka på andra tider.)

Trevligt att höra från min klasskamrat från högstadiet angående en julklapp han ville ge sin mamma. Mazeserien är är årets julklapp!
http://www.wallah.se/portfolio/maze/

Nu ska jag arbeta lite mer i verkstan så får ni en liten update senare. Min syster har äntligen kommit hem efter 3 månader i Iran. Hon är min musa…

to be continued…

Idag när jag var förbi verkstaden så tänkte jag ge mig på 14 karat guld. Det rekommenderar jag ingen. Det är lik svårt att böjja 14 karat guld som stål, består förmodligen mestadels stål :P

Amerikansk guld skulle det vara fick jag höra av säker källa. Är det sämre guld? Borde jag veta som är guldsmed. Dagens fail.

Som ni ser på bilden nedan kna man faktsikt använda sig av budgetversioner. Jag använder en gammal marmorplatta som ränna. Fungerar precis lika bra och du kan återanvända gammalt kakel som blivit över från renovering. Tänk på miljön…säger jag medan jag sitter här och dricker Coca cola (ett inte så miljövänligt företag). Dagens andra fail.

”Frukt och grönt” kollektionen rör sig sakta men säkert fram. Imorrn får ni se lite skisser på ett halsband jag ska tillverka.

Nu planeras det för fullt inför smideskursen som jag ska undervisa i framöver. Det är ett samarbete med Studiefrämjandet (Umeå).

Idag har jag inte varit så produktiv om jag ska vara ärlig. Ibland är det så. Jag ska förbi min verkstad lite senare och kolla till mina maskiner. Imorrn börjar jag på min nya kollektion ”frukt & grönt”. Då ska ni få se lite mer bilder från verkstaden.

Fler bilder från utställningen i Umeå Folkets Hus :)

Dagens tips: Vill du få dina smycken 100% rena efter att du har högglanspolerat dom så kan du koka dom i tvättmedel. Billigt och inte lika giftiga ångor! :)

Många undrar vad jag fick för mig när jag bestämde mig för att lämna mitt jobb, min fantastiska lägenhet i Oslo och en stor skara underbara vänner för att resa till Iran. Jag hade endast ett mål med hela resan, och det var att lära mig traditionell iranskt smyckessmide. Det intensiva halvåret som jag studerade där satte sina spår i själen och inte nödvändigtvis på ett bra sätt. Som ensam kvinna i en stad på 9 miljoner människoliv får man vara på sin vakt och så småningom lär man sig att ducka för faror och bokstavligen slå sig frammåt.

Under denna bloggvecka ska jag visa er hur jag arbetar och vad jag har lärt mig i Iran. Ni ska få kika på min lilla verkstad och få en liten preview på mina kommande kollektioner :)

Här är en bild från min första utställning i Sverige, folkets hus (Umeå).

Sedan i november förra året har jag deltagit i ett projekt som heter Indigee, det är ett gränsöverskridande projekt för urfolk i Sverige, Norge, Finland och norra Ryssland. Syftet är ungefär att stötta och utveckla urfolksföretagande, så det var därför jag sökte mig dit.

Det har varit ett spännande och arbetsamt år sen dess, vi har haft tre konferenser, en i Vilhelmina i Sverige, en i Enare i Finland och en i Naryan Mar i Ryssland.

På konferenserna har vi fått gå på föreläsningar inom bl a marknadsföring, design, urfolksperspektiv mm. Vi har gjort upp individuella planer för var och ens företag, och mellan konferenserna har vi jobbat med att förverkliga dem. Jag har t ex jobbat med min ambitioner om att starta ett varumärke.

I slutet av september i år reste vi till Naryan Mar, det ligger i Nenets autonomous okrug, vilket är ungefärligen strax väster om Uralbergen uppe vid Ishavet.  Precis norr om Naryan Mar ligger den stora ön Novaja Semja. Vi reste dit eftersom de renskötande folken Nenetser och Komi håller till i de trakterna, de hade ju tidigare besökt oss samer. De är inte samer eller besläktade med oss.

Nenetserna liknar samer på många sätt, deras hantverk liknar vårt då de också använder material från renen, och gör funktionella plagg för renskötsel, de använde också ulltyg i klara färger till sina dräkter.

 

Det som är speciellt med deras hantverk är att de gör intrikata möster av små små bitar av renskinn, ett väldigt pillrigt jobb men otroligt vackert tycker jag.

 

De bedriver en intensiv renskötsel, männen bor i kåtor (chums) ute på tundran och vaktar renarna, de använder tämjda renar för att dra slädar. Barnen går i skolan inne i stan, och lever ett annat sorts liv.

Resan till Ryssland var min första, och det var verkligen ett kontasternas land! Vissa hus i staden saknade färg helt och hade trasiga rutor, så såg man att det rörde sig folk där inne, på andra sidan gatan kunde det ligga ett nybyggt superfint hus. Särskilt i Moskva var det rena rama Turning Torso bredvid fallfärdiga ruckel. Ryssarna var mycket vänliga, och gästfria mot oss.

Flygresan med ryskt bolag från Moskva till Naryan Mar var annorlunda mot svenska, när vi skulle landa i Moskva var det full storm och jag var livrädd. En morgon fick man ett stekt ägg och té (bara det) till frukost,  på nästa hotell var det 40 meters frukostbuffé med en chokladfontän i mitten!

Det var en otrolig resa, som jag vill rekommendera alla att göra minst en gång i livet. Man får verkligen se en annan verklighet än vad man är van vid, utan att det för den delen är en negativ upplevelse. Synd bara att det är så krångligt att resa dit, med visum etc.  Ett tips om du reser dit, ta med toapapper, för det finns ingenstans.

Jag är på gång att starta ett varumärke,  som jag framöver kommer att sälja mina egen design under.  Vid sidan av det traditionella slöjdandet. 

Just nu är det mycket att göra, alltifrån att registrera namnet till att ta fram marknadföringsmaterial, jag håller bl a på att ta fram en logotyp, tillsammans med CJ Utsi Media. 

Min idé är att skapa väskor.

Mina väskor är inspirerade av samisk form, men med en modern twist, i ett cleant utförande.

Väskorna håller en mycket hög kvalitet, i exklusiva material som naturgarvat, ekologiskt renskinn och siden. Alla skinnsömmar sys för hand med tvinnad sentråd.

Det som är unikt med mina väskor är kombinationen av lyx, funktion och hållbar design.

 

Jag kommer till att börja med ta fram en kollektion om tre väskor, axelväskan, laptopväskan och weekendbagen.  

Väskorna kommer att tillverkas av mig,  det är hantverk i numrerade exemplar.  De bär namn efter samiska kvinnor, här visar jag prototypen Máret.

                     

 Funktionen är väldigt viktig för mig, det är ofrånkomligt för ett företag med rötterna i duodji. Därför har alla väskorna inredning, som gör det lätt att hålla ordning och hitta i väskan. T ex laptopväskan är den enda väska du behöver bära med dig den dagen, då det finns plats för allt du annars skulle haft i handväskan.

När jag kommit lite längre med det här kommer det givetvis en hemsida, väskorna kan beställas direkt från mig och säljas i utvalda butiker.

Vanligtvis jobbar jag på beställning från en kund, vilket är väldigt roligt, man blir duktig på att se kundens behov och försöka möta dem. Vilket är nog så viktigt om man ska jobba i min bransch. Det kan vara en mössa till min kusin eller något mindre traditionellt som dataväskor för UD, men poängen är att det är kunden som dikterat hur produkten ska utformas.

                                                                                                             laptop fodral för UD

Efter ett par år började jag drömma om att utveckla mitt slöjdande, dels att skapa i egen design, och dels att hitta mitt eget uttryck som slöjdare.                                                                                                                                                                                                                       Så förra hösten började jag på en högskolekurs i duodji, från Samisk högskole i Kautokeino. Vi hade en konstnär som huvudlärare, först trodde jag att det innebar ungefär att vi skulle komma att teckna mycket… Men när jag ser tillbaka på kursen nu, så ser jag att det gav oss ett nytt förhållningssätt till slöjd, vi lärde oss mycket om kreativa processer.

Som jag berättade i förra inlägget är duodji en oerhört traditionell slöjd, med fastställda regler för hur allt ska tillvaratas, tillverkas och användas, så för mig var det en total förändring att plötsligt börja tänka kreativt, eller fritt.

En uppgift vi fick var att ta en sten från naturen och skapa ett valfritt ”hölje” till den. Höljet skulle ha stenens form och stenen skulle gå att ta i och ur den färdiga produkten. Jag valde att göra en korg, i ståltråd, inspirerad av rotslöjd.

 

                                                                                                                       ståltrådskorg

                                                                                                                             rotkorg

En annan minnesvärd uppgift var att vi fick i uppdrag att besöka ett offentligt rum, fota av det och skapa en produkt specifikt för det rummet. Jag hamnade i ett kapell i Ritsem. Jag gjorde skisser för hela inredningen och valde sedan att tillverka dynor till altarringen, fodralen är av mörkgrå vadmal och fästs med ett band undertill. Bandet är skoband från de samer som bor i området, som jag vävt på vävsked. Efter examen tog jag mod till mig och sökte upp stiftelsen som har hand om kapellet och jag fick i uppdrag att inreda kapellet efter mina egna skisser!

                                                                                                                    dyna till altarring

Några av de viktigaste sakerna jag lärdde mig på den kursen var att det är lättare att skapa något om man ställs inför ett problem som kräver en lösning, till skillnad från att sätta sig framför ett blankt papper.                                                                                                   Det andra är att man måste söka upp utmaningarna, drömjobben för att ha en chans att få dem.                                                           Även att det är okej att sitta ned och skissa eller sy något som ingen beställt, för att ge sig en möjlighet att utvecklas.

Sedan i juni är kursen över, men jag har tagit med mig de här lärdomarna och har faktiskt avsatt tid för egen utveckling i mitt schema, varje vecka. Det är guld värt även om det kan vara svår motiverat att ta sig egen tid, i allafall för mig.

I nästa inlägg tänkte jag berätta mer om vart det har lett mig, för helt plötsligt ser jag att mitt hantverk har fått en ny inrikting.