Jag tänkte berätta lite om duodji, den samiska slöjden för alla som inte känner till den sen tidigare.

Det är den traditionella samiska slöjden som benämns så, både den textila som jag jobbar med och den hårda trä och hornslöjden.

Historiskt har det inte handlat om något utstuderat konsthantverk, utan om enkla bruksföremål för vardagslivet, som kläder på kroppen, en väska för förvaring osv.       

Det som är speciellt med den samiska slöjden är fyra saker som jag ser det,

materialen man har använt sig av det som renen gav samt de material som man bytt till sig

ett tydligt form och färgspråk som går igen över hela det stora samiska området

allt är funktionellt utöver det vanliga

hur den konserverats

De här fyra punkterna genomsyrar all samisk slöjd, ett exempel är vinterskorna av renbellingar nuvtahat. De sys av huden från de nedre delarna av renens ben, som skrapas och garvas med bark från vide eller sälg, sys med tråd från renens senor. De har ett tydligt formspråk, med kroken framme vid tån, skon känns igen över hela området trots mindre variationer. Funktionen är bland annat att man väljer just den delen av renhuden för att den är tät, korthårig, slitstark och tjockhudad, kroken fungerar som skidbindning, stoppas skon med starrhö hålls foten torr och varm, undertill har pälsen lagts med hårriktningen åt olika håll för att skon inte ska bli halkig. Än idag sys skorna på samma sätt.

nuvtahat

Duodji har alltså en viktig roll som bärare av den samiska kulturen, den som slöjdar känner till historien, kan tillvarata materialen, vet symbolernas betydelse, teknikens hemligheter. Hon eller han låter kulturen leva genom sitt slöjdande, och skapar såväl kulturella som funktionella attribut för de samer som inte kan slöjda.

Jag blev inspirerad att slöjda tack vare arvet efter min mormor Ella och mamma Karins slöjdande, som väckte min lust att slöjda. Jag läste duodji, på Samernas Utbildningscenter i Jokkmokk åren 2004 och 2005, sedan dess har jag jobbat med att slöjda.     Jag tar emot beställningar, på alltifrån koltar till plånböcker mm.

I nästa inlägg ska jag berätta om mitt fria slöjdande, där jag står för idéerna och designen.

Då så var min sista bloggdag kommen och jag tänkte som sagt avsluta veckan med att visa er min påbörjade flossaväv. Vi börjar med att kika på skissen…

I och med att Hemslöjden fyller 100 år nästa år, så har våran klass, tillsammans med två andra klasser från Konstfack och Sätergläntan blivit inbjudna att ställa ut vävar på Nordiska museet. Jätteroligt! Jag vet inte hur mycket vi får avslöja om temat och utställningen i sig, så jag får helt enkelt be er hålla koll på Hemslöjdens och Nordiska museets hemsida för att läsa mer om det! Som ni kan se ska jag väva en svan. Vattenytan har jag skapat genom att manipulera ett foto på vatten i ett bildbehandlingsprogram. Den stora utmaningen har varit att få färgerna och dess kombinationer förmedla känslan av vatten på ett bra sätt.

Så här ser det ut i min vävstol, en utskrift av skissen och en arbetsritning av svanen.

Och här har vi väggen bakom mig, där sitter det lite inspirationsbilder, färgprover och min vävnota.

Här har vi då själva väven, den är 60 cm bred och ska bli 90 cm lång. Än så länge har jag ju inte kommit så långt, men jag gillar uttrycket än så länge och är nöjd med hur vattenytan överförts till textil.

Går man riktigt, riktigt nära så ser det ut sähär. Materialen är brage, åsborya och lin.

Hoppas att ni har gillat att följa mig i veckan, jag har verkligen tyckt om att gästblogga!  För att hålla koll på vad jag gör i framtiden gäller följande adresser: grandmotherspearls.blogspot.com, supermariobrosworld1-1.blogspot.com. Eller HV-skolas hemsida där alla elever har sin egen portfolio.  Tack och adjö!

Idag var det då äntligen dags för mitt vernissage!

Jag blev färdig med det sista av fållningen igår kväll så det var verkligen i sista sekunden. Därav brist på uppdateringar här. Det kom långt många fler än jag räknat med, vilket var jätteroligt! Många vänner men också många okända ansiktet i blandade åldrar. Stort tack till er som kom och tittade, det var en fantastisk dag som gör att allt hårt arbete känns värt! Ett extra tack till min sambo som hjälpte mig på plats hela dagen, samt till många fina klasskompisar som assisterat vid monteringen och självklart HV skola och ateljen som lät mig hålla till i stora galleriet.

Fler bilder från vernissagen kommer att laddas upp på min blogg: supermariobrosworld1-1.blogspot.com, så håll utkik där om ni är nyfikna!

Imorgon är min sista bloggdag här på kravallslöjd och då tänkte jag visa er min flossaväv som jag har tjatat om. Tyvärr har den blivit grovt försummad i veckan pga. alla förberedelser. Men jag planerar att kompensera den nästa vecka.

Idag vaknade jag upp pigg och utvilad, och tur var väl det, för det har varit full fart hela dagen! Det hela började med 3 timmar bindningslära på Hv-skola. På bilden ser ni inslagscord typ 2! För er som inte är insatta i vävning kan jag berätta att bindningslära är själva teorin kring hur varp och inslagstrådar ska knytas upp och arrangeras för att binda som man vill och därmed bilda det tyg, mönster, eller den effekt man vill uppnå. Det är en hel vetenskap och ibland oerhört förvirrande. Mitt första år på HV upplevde jag det många gånger som väldigt obegripligt men i år har det gått betydligt bättre, tack och lov.

 Efter det åt jag en världens snabbaste lunch för att sedan sätta mig på spårvagen in till city och handla sjukt mycket kardborreband på Ohlssons tyger, närmare bestämt 6,2 meter. Väl tillbaka på HV spenderade jag några timmar i vävstolen. Dessvärre glömde jag ta kort på min flossa, men lovar att göra det imorgon!

På eftermiddagen tog jag med mig min klasskompis Ane ner i galleriet för att sy fast den mjuka delen av kardborren på super mario broderiet. Eftersom att det nu är våtspänt måste det hanteras försiktigt för att inte bli skrynligt och fult, vi löste det genom att Ane matade på broderiet från en rulle medans jag satt och sydde, allt för att undvika att det skulle hamna på golvet eller skrynklas ihop. Det var lite klurigt till en början men när vi väl kommit in i det gick det som smort!

Nu återstår bara att fålla överkanten, detta görs givetvis för hand. Det blir snyggast så, men tar också mycket längre tid. Sen ska jag och min broderilärarinna Gun att se om det går att hänga med hjälp av trådar eller om jag behöver montera den hårda sidan av kardborren på en list för att på så sätt spänna ut broderiet ordentligt… (Om detta låter rörigt så klarnar det nog när ni får se bilder på den färdiga monteringen.) Vill man se fler bilder på monteringsarbetet kan man besöka min arbetsblogg: www.supermariobrosworld1-1.blogspot.com.

Efter skolan gjode jag ett snabbt besök på lagerhaus där jag inhandlade lite saker inför vernissagen. Det här är min första ensamma utställning, tidigare har det alltid varit genom olika skolor och därmed har alla förberedelser delats upp på många personer. Det är mer jobb än vad man kan tro, upptäcker jag nu, men fördelen är ju att man får bestämma allt själv. Som tur är har jag fina klasskompisar som erbjuder sin hjälp och som jag kan besvära med frågor om vilka cupcakes som är godast och hurvida man måste servera vernissagevin eller får bjuda på saft istället om man känner för det. (Svaret på frågorna är kardemumma och ja!)

Ibland blir det som bekant inte som man tänkt sig, idag hade jag tänkt vara på skolan och jobba vidare vidare på min flossa och sen sy montering på super mario broderiet. Men istället har jag varit hemma och kännt mig trött och hängig. Egentligen tror jag inte att jag är sjuk utan helt enkelt väldigt stressad. Vissa människor har ju en enastående förmåga att hantera stress, medans andra, som jag, får magkatarr.

Så istället för att visa er vad jag gjort under dagen tänkte jag skriva lite om mina tankar kring just detta. När tiden inte räcker till, när man vill tacka ja till saker fast man borde tacka nej. Jag har väldigt lätt att ta på mig för mycket, troligtvis för att jag sysslar uteslutande med saker som jag tycker är jätteroliga. Min teori är att det är lättare att ta på sig mer jobb och uppdrag än vad man mår bra av när man jobbar med saker som man tycker är roliga. Men jag tror att man måste, annars är risken stor att man börjar förknippa det man älskar med negativa känslor. Jag har ännu inte hittat något riktigt bra sätt att förhålla mig till detta, men har den senaste tiden börjat tacka nej och sa nyligen upp mig från mitt extrajobb, just för att det blev för mycket att kombinera med heltidsstudier. Min plan är att lägga den tiden på träning istället. Att träna är kanske det tråkigaste jag kan tänka mig, men ett nödvändigt ont om min kropp (särskilt rygg) ska orka med hantverksyrket.

Nu ska jag göra tidig kväll och vaknar förhoppningsvis upp utvilad och som mitt vanliga jag imorgon!

Det vore intresant att höra era erfarenheter och tankar kring detta, så kommentera gärna:)

Hej och välkomna till min bloggvecka!

Jag tänkte börja med att presentera mig själv lite och dom projekt som jag tänkte låta er ta del av under veckan.

Jag heter alltså Elsa och bor i Stockholm. Där studerar jag vävning och konstsömnad på Hv-skola. Dom senaste 3 åren har jag arbetar på ett över 6-meter långt tv-spels broderi, som kravallslöjd tidigare skrivit om.

På Lördag är det vernissage och ni är alla varmt välkomna!
Så denna vecka kommer till stor del att ägnas åt montering och förberedelser inför detta event. Även lite bakning då jag planerer att bjuda på cupcakes.

Men jag kommer också att väva flossamatta, vilket är vad vi jobbar med just nu i skolan. Mattor alltså, att jag valt att väva just flossa beror helt enkelt på att jag tycker det är fantastiskt roligt. Inte så himla långt från trådräknat broderi heller, då man kan jobba med pixlar och rutnät på exakt samma sätt.

Så, på schemat står alltså utställning och flossavävning. Säkerligen dyker något mer upp också!

Vi hörs mer imorgon och tittar lite närmare på allt det här!

Idag har jag hållit en kurs i mongolisk papier mache. Kursdeltagarna Emma och Johanna är vänner till mig och det känns extra kul att få lära ut sina kunskaper eftersom de två är kreativa och konstnärliga själar som jag. Här kommer lite bilder från kursen. Är det någon som är intresserad av att gå en kurs är ni välkomna att anmäla erat intresse på unikinu.friberg@gmail.com.

Nu får jag tacka för en trevlig bloggvecka här på Kravallslöjd och tacka för de fina kommentarer jag fått.

Lördagar är alltid extra mysiga att jobba i butiken. Antingen är det för de trevliga kunderna som kommer, eller så är det helt enkelt för att jag har mer ork att jobba i ateljén. Kanske är det kombinationen som gör lördagar så speciella. Att veta att jag har familjen som möter mig tillsammans med hunden efter jag stängt butiken ger också en mysig känsla.

Imorgon ska jag hålla kurs i hur man gör Mongolisk Papier mache. Därför har jag idag förberett med att strimla en dagstidning för att sedan lägga allt i en hink med kokande vatten. Sedan rör jag runt blandningen till en pappersmassa och låter det stå över natten innan den kan användas.

Med en förkylning i kroppen bestämde jag mig för att vara hemma och kurera mig. Jag har jobbat lite med uppdateringar på min egen hemsida. Har verkligen kommit igång med bloggandet nu och tycker att det är riktigt roligt. Bloggandet kommer jag fortsätta med på min egen sida när min vecka här på kravallslöjd är till ända. Så den som vill kan fortsätta följa mig i mitt kreativa arbete.

Här kommer det lite inspiration från butiken.

Idag har jag arbetat i ateljén med mina figurer som jag håller på med. Det är en bra kombination att både kunna ha butiken öppen och samtidigt kunna vara kreativ i ateljén. Mongoliska pappersleran som jag har just nu är över en vecka gammal. Tänkte först att den kanske var för gammal men testade att knåda leran med lite mer krita. Leran blir väldigt lös när den legat några dagar. Det är vattnet som tränger fram ur leran. När leran är över en vecka gammal duger den bra till att släta ut och fixa formen på skulpturerna. Större arbeten blir bäst med nygjord lera.