Kanske inte på samma sätt, men på ett eller annat sätt kan alla skapa.

På min färd mot att konvertera eder alla till pappersreligionen ska jag visa varför papper är det lättaste att skapa i! (Det finns såklart en massa saker som även talar för att papper är bland det svåraste också – men det tänker jag inte dra här, och nu).

Tre fyrkantiga papper…

…kan bli en askbotten…

…en avdelare…

…och ett lock.

Jag skulle utan problem kunna skriva en hel avhandling om hur mycket jag avgudar de här askarna, som kallas Masu-askar, och är en traditionell japansk design (avdelaren är designad av Paolo Bascetta). De är så OTROLIGT mångsidiga och varierbara. Bara genom att flytta några veck kan man helt ändra formen på dem! Och fixar man sedan riktigt stora papper…

Nåväl, att vika en Masu-ask är såklart inget man bara KAN – utan det måste man lära sig. Och asken, hur fin den än är i detta färdiga skick, är egentligen ganska ospännande. Särskilt om pappret inte är mönstrat, utan bara enkelfärgat. Lite småsöt och praktisk, kanske…men TRIST.

Men om man lyfter av locket, viker upp det och sedan knölar, vrider och i största allmänhet MISSHANDLAR pappret…….

Så får det en helt annan karaktär:

Man kan såklart försöka vara lite försiktig så att man inte river sönder pappret, men så länge man håller det fritt från stora revor så finns det ingen som helst begränsning här! Knöla tills det känns bra. :)

Viker man sedan ihop locket igen så blir asken genast mycket mer intressant!

Fint, vackert och allt det där…
Men hur många kan egentligen vika en ask?
Eller vika något alls?!
-Men det är det som är det allra roligaste med papper – alla KAN vika, det är bara definitionen av ordet ”vika” som behöver justeras! Det misshandlade pappret här ovan är faktiskt vackert bara precis så som det är! Det är spännande, fyllt av ljus och skugga och det är – framför allt – ett extremt unikt konstverk. Så unikt att inte ens skaparen av det kan göra ett till likadant!

-Och på ett eller annat sätt kan alla – ALLA – knöla till ett papper!

  -Hej! Skulle du vilja gästblogga för Kravallslöjd?

Mitt lätt förvirrade ”eeeeh” pågick så pass länge att personen på andra sidan mitt bord, på Hamnmagasinets Designmarknad, kände sig nödgad att fråga ”Har du hört talas om Kravallslöjd?”
Och ja, jag hade hört det ordet förut. Någon gång. Någonstans…
Fast såhär i efterhand kan jag ju erkänna att jag inte hade den allra minsta aning om vad det var för något.
Och nu när jag läst på lite, så måste jag säga att jag är lite besviken…

Missförstå mig inte nu, det är helt suveränt med en partipolitiskt och religiöst obunden, ideell portal där människor som sysslar med slöjd, design, konst och hantverk inte bara kan utbyta tankar, idéer och erfarenheter, utan även kollektivt delar ett ”synsätt som inrymmer gränsöverskridande tekniker och nya material samtidigt som det bejakar hantverkets historia” (jodå, jag kan både klippa och klistra!).

Men allt detta, vackert och positivt som det är, tog liksom kål på de där allra första färgstarka bilderna jag fick i huvudet då jag första gången hörde ordet ”kravallslöjd”…
De där helt obetalbara bilderna, bestående av en liten arg grupp tjejer och killar som samlats på Rådhustorget, mitt under julstressen den 23:e december, för att högljutt sticka miljövänliga eco-halsdukar i protest mot köphysterin. (om någon där ute vet hur man ”stickar högljutt”, tveka inte att höra av er).
-Jag vet dock inte riktigt vad jag skulle göra under en sådan protestaktion, för sticka kan jag inte! Inte virka heller. Eller brodera… Jag kan knappt sy i en knapp en gång! Jag vet liksom inte när jag ska sluta, så jag brukar bara sy på, varv efter varv, om och om igen, tills tråden tar slut.
När jorden går under kommer bara kackerlackorna – samt den lilla bit skjorta där min knapp är ihärdigt fastsydd – överleva.

Jag tycker ofta det är ganska kul att plocka fram torrpastellerna och skissa/rita, jag gillar att skriva – allt från stolpiga listor till utdragna texter, och jag är oerhört (långt över gränsen till nördigt) fascinerad av makeupeffekter av alla de slag…
Men pennor, papper och pappersvikning – älskar jag!

The Blue Man Group får konkurrens av The Silver Man Group…
…med hjälp av ”lite” makeup och foto-trixande.

 Jag har ingen som helst aning om var, när, hur eller varför, men papper (och pennor och gem och alla andra möjliga och omöjliga sorters kontorsmateriel) har alltid varit som min alldeles egna, svårdefinierbara fetisch! Innan den sorgligt nog försvann ifrån stan (TRAGIK!) kunde jag dreglande fönstershoppa på Ordning & Reda, och sedan spendera ohälsosamt mycket tid med att försöka rättfärdiga inköpet av just DEN svindyra pennan, trots att jag har minst hundrafemtio pennor hemma.
-Nej, det är ingen överdrift, jag har pennor överallt!
Jag kan på fullaste allvar aldrig förstå de som, då man via telefon ska ge dem nån viktig information, säger ”vänta en sekund, jag ska bara hämta (eller ännu värre HITTA) en penna” och sedan försvinner i en halv minut, eller längre…
Om jag i samma situation säger ”vänta en sekund”, så menar jag precis just det!

Men papper, utan vilket pennan inte har något som helst syfte, är trots allt det jag gillar mest av allt! Jag gillar att skriva, och använder ibland papper till sånt, men inte lika ofta som jag använder pappret bara som det är… Hemma, på bussen, i väntrummet, precisvarsomhelst! Överallt lämnar jag små vikta pappersformationer efter mig (nån som sett Blade Runner?) gjorda av kvitton, kölappar eller vad som än finns till hands just då.
Det är nästan som en sjukdom, ett sorts OCD!

Under en semesterresa, för många år sedan, åkte jag på en dyktur, och på båten bjöds det bland annat på te… Och efter jag druckit upp mitt te var det fysiskt omöjligt att hindra mina fingrar från att försöka vika något av Lipton-taggen som satt på min tepåse… Så jag satt där, och vände och vred den lilla gulröda pappersbiten mellan fingertopparna, med huvudet nerböjt och hjärnan djupt koncentrerad på denna totalt meningslösa syssla, alltmedan havsbriser och makalösa vyer bokstavligt talat gick mig förbi.
-Det är sånt som händer…

Det här är inte bara min gästbloggarvecka på Kravallslöjd, det är även mitt alldeles egna, extremt ypperliga tillfälle att försöka konvertera er alla till pappersdyrkare!

Taget i slutet av mars 2005, på Easy Divers dykbåt,
någonstans i havet utanför Koh Samui, Thailand.

…kan i mitt fall ha en bokstavlig betydelse: det är ofta jag ser en snygg kjol (=tyg, mönster) och tänker att det skulle bli en snygg väska. Gamla kjolar i grövre tyger är kanonbra väskmaterial. De har också rejäl med tyg och inte så många sömmar. När det gäller gamla kläder  som arbetsmaterial så är kjolar klart bäst. Det har  blivit ett stort antal ”kjolväskor” genom åren.

Väskan  till vänster, en stor väska  av en gammal kilt, har varit en populär modell. Eftersom tyget är veckat så  blir väskan rymlig och  kul i modellen. På andra väskan från vänster har jag sparat linningen på kjolen och bara gjort  ”kjoldelen smalare”, ett bälte med träpärlor passar bra som dekoration. Jag tar vad jag har, ofta är det knappar som dekoration, men  gärna fransar – som t ex gamla gardinfransar – kan bli snyggt. Det brukar ge sig under arbetets gång. Det är sällan väskan blir enligt ursprungsmodellen – det är det som är  roligt att det utvecklas under vägen. Resan till målet är lika rolig som målet i sig.

Trevlig lördagkväll i skapandets tecken!

Långpromenader vid havet är bland det bästa jag vet. Jag är så lyckligt lottad att jag har flera härliga rundor i närheten. En söndag för någon vecka sedan – efter alla grymma stormar vi haft här på västkusten – blev det en stilla dag med lite sol och det var läge för en frisk promenad. Såklart hänger iPhonen med och kameran dyker upp så snart ögat fångar något intressant. Det finns mycket att hämta i naturen när det kommer färger och former i härliga kombinationer. Jag associerar direkt till mina tyger – som ju alla är handplockade just för färgen/formen – och får en idé till en väska, så även denna gång. En vacker fläckad sten och en liten blygsam växt: exakt dessa färger har jag material i!

Så nu är det bara resten kvar. Det vackra broderiet måste ju få huvudrollen – det andra får ge sig.

Av det jag ser blir jag inspirerad. Och det behöver inte bara vara i naturen. Går en kvinna förbi mig och har på sig en vacker kjol kan jag tänka ”oj, vilken snygg väska det hade blivit av den kjolen”. Kjolar är nämligen väldigt bra väskmaterial. Det ska mitt inlägg handla om imorgon…

Over and out för idag!

Jag fick ett riktigt roligt uppdrag för ett år sedan, att designa och sy scenkläder åt showgruppen Fröken Signe. De har en speciell gammaldags ”frökenstil” kryddat med romantik och sexappeal. Basen till kläderna är att tjejerna har likadana snygga korsetter (som jag INTE givit mig på, de är köpta :-)). Jag har nu sytt 4 olika uppsättningar kläder, självklart återbruk så långt det bara går – och det har det gjort i 3 uppsättningar. Kläderna till sommarens uppträdanden var allra roligast – jag tog helt enkelt gamla lakan och skapade av. För att hitta exakt rätt färgton färgade jag lakanen ett antal gånger (med avfärgning emellan) och testade med olika många droppar av färgerna och till slut blev de svagt syrenlila – kanon! Sedan rev jag ett lakan i småla remsor som jag rynkade, dessa skulle bli dekoration och kanter på några kjolar. Alla fyra tjejerna har olika stilar, det är färgskalan och tygerna som binder dem samman. Jag använde också gammal spetsduk och en chiffongscarf…så här blev det – Fröken Signe är nöjd!

Ta vad du har och gör något fint av det. Att återbruka är fint. Och roligt. Och inte alls en ny uppfinning även om det är väldigt i tiden. Förr i tiden var man tvungen att återbruka för man hade inte möjlighet att skaffa nytt. Idag återbrukar vi inte för att vi måste, utan för att vi vill. Återbruk är ”beauty reborn” brukar jag säga. Jag vurmar ju särskilt för gammalt handarbete, broderier som någon lagt timmar och mycket kärlek i. Sedan ligger dessa fina alster i dammiga högar på loppis. Det känns bra att använda dem igen och ge dem en ny plats att bli beundrade på.

Känslan att skapa nytt från gammalt är en större utmaning än att skapa nytt från nytt. Med gamla ting finns det ju en begränsning och det gäller att tänka utanför begränsningen. Utanför den berömda boxen. Det kittlar skapandeprocessen och tvingar en att ge sig ut på okända vägar och våga mer.

Askungen återbrukade. Mammans balklänning blev till en ny. Så jag fick för mig att ge henne även återbrukade skor, för glasskorna använde hon ju som de var. En gammal vit sko, tidningspapper, spets och en virkad ljusmanchett: voilá!

Knappar. En liten tingest som fascinerat länge. I dagens moderna samhälle dock nästan glömd. Är värd att upptäckas på nytt. Det finns så otroligt vackra knappar. Kommer man åt en knapplåda på loppis som ingen grävt i på länge är lyckan gjord. I utlandet är knappsamlandet större än hos oss. Och mer ”professionellt” då riktiga samlare betalar bra för rariteter. Jag träffade en svensk knappexpert på Hantverksmässan i Båstad för några somrar sedan. Hon kom fram och tittade  på mina knappkreationer och hittade en och annan raritet. Hon öppnade mina ögon än mer – jag har alltid gillat vackra knappar, men att det finns en hel vetenskap bakom dem, kände  jag inte till.

Jag skapar av knappar. Jag använder dem som  dekoration till mina väskor, men jag gör också smycken. Här är några exempel på vad jag gjort, det är roligt att skapa av knappar. Vardagliga enkla knappar blir också vackra bredvid gamla dekorerade. Jag är särskilt förtjust i gamla pärlemorknappar – vissa är  skurna i vackra mönster, andra glänser fantastiskt. Jag har köpt knappar kilovis från Tradera och plöjt genom många knapplådor på loppis så klart.  Sedan är har jag sorterat i  färger för att göra armband till exempel. Tidskrävande men  kul.  Nu börjar arbetsdagen så jag säger  hej för  idag!

Hej alla craft-lovers! Jag har fått förmånen att blogga den här veckan och det ska bli riktigt roligt. Min plan är att berätta sekvenser från min vardag,  som ju hela vägen kretsar kring kreativa idéer av något slag. Kreativiteten är en stor gåva man fått och ger mycket glädje i livet. Och massor av vänner!

Kreativiteten är som en brasa som måste tändas. Den tänds med inspiration. För det är inget ständigt tillstånd att vara kreativ. Ibland finns inte inspirationen där, den  måste väckas.  Jag hade en sådan eftermiddag igår.

Jag hade en deadline. Det är jag van vid från jobbet. Något måste skapas till en viss tidpunkt och det finns  ingen inspiration. Vad gör man – eller vad gör jag?

Inspirationen  kan väckas.  Den finns där men måste luras ut. Min metod är att plocka fram  saker,   något som fastnar när blicken glider över  tyger och annat material i hyllorna. Jag samlar det på hög och som i ett trolleritrick börjar  idéerna pluppa upp – inspirationen  finns där och det är bara att sätta igång. Visst är det härligt att alltid veta att den kreativa lusten  alltid finns där. Detta är särskilt viktig kunskap för alla som har skapandet som yrke, när man MÅSTE få fram något.

Här är min kreativa hög från igår. Detta ska bli en mixed-media-kollage till en väska och är exempelmaterial till en inspirationsdag/kurs jag ska hålla nu på våren. Jag  ska behandla pappersdelarna med decoupagelack för tyg så att de går att sy på och komponera ett kollage. Uppgiften för  kursdeltagarna är  att samla ihop material på detta sätt och skapa sitt eget kollage grundat på något minne eller erfarenhet de har. Dessa kollage ska sedan fästas på en tygkasse.

Trevlig fortsättning på dagen

Maritta

Här är alla flygande objekt och varelser som jag jobbat med senaste dagarna! Hela söndagen kommer  jag sitta hela dagen och kvällen och sätta ihop animationen, det ska bli kul men jobbigt.
Jag kommer inte hinna lägga upp slutresultatet här, för det kommer dröja ett litet tag, men ni får jättejättegärna gilla min facebook-sida, så kan ni hålla er uppdaterade på vad jag pysslar med och hur animationen blev! Jag hoppas att ni har haft trevligt när ni läst min blogg, vi kanske syns igen någongång!
Tack och hej!

//Anna

(besök gärna min hemsida och min signerat-shop också!)

Förutom broschen som gjordes om till ring igår så pysslade jag ihop ett halsband, också från en brosch som jag köpt på loppis. Den här behövde jag inte göra så mycket med för den var fin redan från början!
Såhär såg den ut, fram och baksida

Sen slet jag loss nålen som var jättefastlimmad där bakom.. Och så limmade jag in en tunn fin halsbandskedja i den

och så här fin blev den när den var klar!