Nu kommer ett långt och bildfyllt inlägg om hur jag pysslade ihop en ring idag!
Jag hade nämligen en ganska ful gammal brosch liggandes hemma som jag köpt på loppis, och jag tänkte att den skulle man nog kunna göra en fin ring av!
Såhär såg den ut från början: (ursäkta lite kass bildkvalitét, det blev mörkare och mörkare ut medan jag höll på)

Sedan  var det dags att knipsa/slita/rycka av själva broschnålen, som var fastlödd (om man nu säger så) på själva metalldelen så det var lite trixigt. Det blev två små klumpar kvar på sidorna men jag tyckte inte att det gjorde så mycket.

Sen ploppade den gröna stenen ur av sig självt, så det var ju praktiskt, för den skulle ju målas!

Jag bestämde mig lite spontant för en turkos färg

Den hade ju kunnat bli fin bara såhär, men jag fick för mig att måla lite blommor på den också!

Och sen limmade jag helt enkelt fast den på en snirklig trevlig ringstomme som jag hade hemma. Voila!

Såhär blev valen när den blev klar, och ikväll har jag kämpat hela kvällen med att animera den och moln som flyger och effekter och en massa sånt i After Effects. Vi hade en kurs i det programmet i skolan, men det var så att säga inte igår direkt så jag var lite ringrostig. Men jag tror att det kommer bli himla fint i slutänden!

Jag började som sagt på en illustration idag, här ser ni skissen som jag gjorde! Sen brukar jag scanna in dom till photoshop där jag arbetar med olika inscannade akvareller och klipper ihop allting.

sen glömde jag säga förut att clownen, och flera av mina andra illustrationer finns att köpa på signerat!

Såhär ser det ut där jag jobbar, den första bilden här är lite dålig, men man ser iallafall det lilla ritrummet (det stökiga skrivbordet är mitt såklart)

Sen ser man själva ”huvudrummet” med ett litet kök och soffor att mysa i

Och till sist ser man in där alla musiker sitter

Idag har håller jag på och ritar saker som flyger med hjälp av ballonger till ett projekt jag håller på med! Ni ska få se mer av det senare.

Jag glömde visst kameran på jobbet så jag kan inte visa hur det ser ut där jag sitter idag.
Men ni kan få se min lilla clown jag gjorde ikväll iallafall! Jag har varit lite besatt av att göra såna här söta bollgubbar på senaste tider, alla med sig egna personlighet och historia som jag har i huvudet när jag gör dom..

Så denna vecka är det jag som ska blogga här! Det kommer bli lite alltmöjligt tror jag, men mest kanske att ni får se hur jag jobbar när jag illustrerar och om jag får något infall att tillverka några smycken eller liknande i veckan.
Det kommer nog lösa sig.. Nu ska jag springa till Go Business (ett trevligt ställe där man får ha en skrivbordsplats och får hjälp och stöd som egen kreativ företagare här i Piteå), men jag uppdaterar lite senare så får ni se vad jag har pysslat med under dagen.
Om ni vill kolla in mina illustrationer och liknande så finns dom här!

Hjälp vad fort den här veckan har gått! Det är redan dags för sista inlägget här i bloggen.

Jag hoppas att ni har fått en liten inblick i min värld av hattpoesi och slaktsorg, och att någon av er kanske upptäcker hattarnas magiska värld, och den intensiva känslan när man bär en snygg hatt som passar en perfekt och liksom bara blir ett med den. Blickar, komplimanger, glada tillrop på gatan…

Stort tack för den här veckan, det har varit ett nöje att blogga här!

Om du vill se mer av mig, besök min hemsida, www.marikasmith.se, eller min facebooksida, www.facebook.com/marikasmithdesign

Vill du spana in hattarna i verkligheten och få hjälp att prova ut vilken modell och stil som gör just dig sådär alldeles strålande snygg, besök mig på www.facebook.com/burleskloppis den 29 april.

Och sist men inte minst vill jag passa på att bjuda in er till showroomet för Stockholm Fashion Weeks Rookies. Här kan du träffa alla höjdarna inom modevärlden och morgondagens toppdesigners. Kom till mitt bord och prata hantverk och hattar och andra huvudsaker. Vi ses 7-8 februari! Tid och plats ser du på inbjudan här:

Man kan ju inte BARA göra hattar, den sanna mångpysslaren hittar ju på lite smått och gott där det behövs något fint eller praktiskt i hemmet. Jag är extremt otålig när jag pysslar, blir det inte klart på typ en timme tröttnar jag (med undantag för hattarna där momenten är många men varje enskild grej går ganska fort). Limpistolen är därför mig allierade i verkstaden, och även de handknypplade antika spetsbanden får stifta bekantskap med den för att det ska bli några hattar över huvud taget. Pysselnazister som tycker att lim är fusk kan ju sitta och mecka i veckor med samma grej medan jag går ut på kalas i mina färdiga kreationer. För mig är känslan att få fram något med händerna poängen, inte pillandet i sig. Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om, utan det här lättgjorda pysslet som blir finfina presenter eller personliga pynt.

Här har jag gjort egna kylskåpsmagneter av såna där… vahettere… glaspluttar som man har i vaser runt blommorna. Kostade typ 30 spänn för en stor burk på Åhléns. Man kan såklart också använda dem som knappar, dekoration på paket, som placeringskort, på ringklockan på ytterdörren… Ni fattar.

Varje glasplutt har platt botten och har en förstorande effekt, så när jag limmade fast motivet under den syntes det mycket bättre. Här har jag klippt ut motiv från en kortlek där det ändå saknades några kort, och några av mina favoritplatser i Budapest, från en karta över staden. Men det går såklart bra med allt som är tillräckligt litet för att få plats på glasplutten.

När jag limmat fast motivet (jag använde stenlim som blir helt transparent när det torkat) lackade jag runt hela med genomskinligt nagellack och limmade fast en liten, platt, stark magnet så att den orkar hålla uppe både glasplutten och det man vill fästa på kylskåpet. Klart!

Så är den slutligen här – dagen då min ljuvligt vackra, handsydda balklänning som jag gissar är från tidigt 50-tal får möta sitt öde. Ett fint öde visserligen, det kommer att bli en massa vackra hattar av den stora spetskjolen, men det skär alltid i hjärtat att klippa i något med så mycket själ och historia. I flera år har har den hängt på utsidan av min garderobsdörr och inspirerat mig. Men skicket på klänningen är så dåligt att den inte går att rädda – som klänning i alla fall.

Vecken är konstfullt lagda och fästa med små små stygn... Jag inbillar mig att det är en kärleksfull mor som hjälps sin dotter knåpa ihop klänningen....

Det är bara att bita ihop och ta fram saxen. Tanken på att den utsökta spetsen kommer att få en ännu mer välförtjänt plats – på första parkett på någons hjässa istället för nere vid golvet – är i alla fall en tröst.

Jag har satt saxen i åtskilliga brudklänningar tidigare, åt brudar som är förtjusta i tanken på att bära sin mors eller mormors brudklänning, men där skick, storlek eller smak inte tillåter det. Då har vi tillsammans valt ut någon detalj – vackra knappar, en spetsbit eller ett vackert band, som får spela huvudrollen på en liten koaff istället, och föra traditionen vidare in i framtiden. Vackert och utan att kompromissa med brudens egen vision om sin stora dag.

På samma sätt har jag gjort hattar av min allra första balklänning, en plommonfärgad plyschstass med rynkat liv och hellång kjol. I den dansade jag min första vals med en man som inte var min pappa… Såklart att den måste få leva vidare!

Som kulturarvsbärare, som jag gärna anser mig vara, kan man tillåta sig att vara ohämmat sentimental på det här sättet. Det finna också ingen hejd på hur självcentrerad man får vara, eller hur mycket man får romantisera historien – sin egen och andras. Men vi behöver romantik och irrationellt förhärligande av det förgångna – hur ska vi annars kunna skapa värden här och nu?

Nu klär jag hatten med fodertyg på insidan, i det här fallet blev det svart halvblank satin från en blus som jag tröttnat på.

På utsidan blev det den gröna (svindyra) sammeten med en lyster som gör att den ser nästan svart ut i vissa ljus. Över ”skarven” fäster jag ett band, och sen är det bara att dekorera hatten. Men först provar jag den och ser var på huvudet jag vill ha den, och var dekorationerna ska sitta för att det ska se snyggt ut från alla vinklar.

Den här hatten ska som sagt sitta ganska långt bak på huvudet, så dekorationen måste sitta så att den syns även framifrån.

Jag sydde en liten rosett av ett antikt, styvt flor i vårgrönt som jag köpte på en loppmarknad i New York. Paljettblomman är också från New York, köpt i en butik för karnevalsdräkter. Tillsammans tillför de lite flärd till den stilfulla sammeten, så att hatten kan användas både vinter, vår och höst, och både utomhus och inomhus.

Nu är hatten nästan färdig, det enda som saknas är fästanordningen, som får hatten att sitta fast på huvudet. I sista delen av ”En hatt blir till” ska jag visa några metoder för att få hatten att sitta på plats.