Sedan ungefär ett och ett halvt år tillbaka bor jag i Stockholm. Jag har ett tips till dig som uppskattar konst och design och som nån gång emellanåt befinner dig i Stockholm – åk tunnelbana! Åk tunnelbana bara för att åka tunnelbana. Hoppa av på en station bara för att se stationen. Åk vidare, se nästa station, åk vidare. Stockholms tunnelbanesystem förtjänar att betraktas som ett enormt galleri för konst, design och arkitektur. Många stationer är rent spektakulära när man börjar se sig omkring. Den konstnärliga utsmyckningen har verkligen fått ta plats på många håll, och det är lätt att hitta djärva och intressanta val av färger, målningar, kakel och skulpturer. Kanske har man vågat ta ut svängarna mer därför att tunnelbanestationerna är offentliga rum där man alltid bara är på genomresa. Man kommer dit med målet att ta sig därifrån fortast möjligt. Gör tvärtom – åk till en tunnelbanestation med målet att dröja kvar en stund!

T-centralen bjuder på fantastiska kaklade väggar.

Slussens skiljeväggar mellan perrongerna.

Stationen i gamla stan är fylld med enkla grafiska mönster och härliga färgskiftningar.

Ropsten är en av mina favoritstationer. De långa rullbanden är kantade med enkla lekfulla målningar som doftar 70-tal. Över plattformarna har det välvda taket målats i svartvita ränder med dramatisk effekt, och vid den ena utgången finns fantastiskt fint kakel.

Skriver man om utsmyckning i Stockholms tunnelbana så får man ju absolut inte glömma Östermalmstorg och Siri Derkerts ristningar i betong. Ta en promenad längs båda plattformarna och njut av hennes teckningar, porträtt och budskap.

Svartvitt golv i storskaligt mönster mot gula väggar – enkelt men väldigt effektfullt! Tyvärr blev jag lite osäker på vilken station det är. Jag gissar på Fridhemsplan – rätta mig om jag har fel.

Vi är en grupp på 10 professionella slöjdare och formgivare som ingår i ett projekt
kallat Slöjdinkubator som Nämnden för hemslöjdsfrågor samordnar med stöd från
Tillväxtverket, Jordbruksverket och kulturdepartementet. Slöjdinkubator syftar till att
utveckla våra egna verksamheter och stärka slöjden i Sverige.

Om oss:
SLÖJDINKUBATOR 2013-2014 är en nationell, platsobunden inkubator för unga
slöjdare/designer/hantverkare som ges möjlighet att hitta sitt unika
verksamhetsområde och rustas för ett företagande eller yrkesliv med slöjd och
hantverk. Slöjdinkubator har 10 deltagare som under utbildningen kommer att träffas
vid fyra tillfällen på fyra olika platser i landet.
Träffarna innehåller inspirationsföreläsningar, slöjdworkshops och uppdrag från
externa beställare samt affärskunskap. Deltagarna knyter en kommersiell fadder till
sig under perioden.

Vi som deltar är:

Sophia Lithell, Lotta Lampa, Petra Eriksson, Emma Frost, Julia Gamborg Nielsen,
Daniela Yevenes Zagal, Per Ingvad, Frej Lonnfors, Anton Sjöstöm & Felix Wink.

Projektledare är:
Sara Berg, Mats Reinhold, Marie Fagerlind & Rebecca Ahlstedt.
Under kulturhuvudstadsåret kommer vi anordna en Slöjdproving. Ett nytt sätt att visa
upp och konsumera hantverk. Idag vill många vara delaktig i skapandet av det man
konsumerar. Vi anknyter till det nutida och stora intresset för hantverk och
självhushållning. Genom att föra samman slöjd och mathantverk skapar vi delaktighet
och sammanhang. På detta sätt skapar vi gemensamt förståelse för värdet av gott
hantverk.

Vi har inlett ett samarbete med delikatessbutik och restaurang DUÅ samt även
involverat andra så som Kulturbageriet och andra aktörer runt en nybyggd innergård i Umeå.

Under evenemangs tillfällena kommer det finnas möjlighet att prova på olika typer av
slöjdtekniker och provsmaka olika typer av mathantverk. I samband med provningen
kommer det också finnas våra formgivna produkter kring det givna temat
mathantverk.

Vi hade i fredags ett möte med vissa deltagare för att konkretisera och utveckla konceptet i Nämnden för Hemslöjds frågors huvudkontor i Stockholm:

Ordet slöjd kommer från fornsvenska slöghþ,[1] motsvarande adjektivet slögher, ’slug, skicklig, händig, konstfärdig’
Det är något jag aldrig reflekterar över.
Men som kommit att betyda väldigt mycket för mig.

Att kunna ta hand om sig själv, skapar makt genom att inte vara beroende av pengar och behöva köpa allt. Detta har varit en otrolig viktig insikt för mig.

Detta år har jag medverkat i ”Slöjdinkubatorn” som är i samarbete med Nämnden för Hemslöjdsfrågor och Tillväxtverket.

Att vara så närvarande i alla led i framtagningen av ett objekt är nått vi annars inte alltid har möjlighet att vara. Vi bakar sällan vårat bröd där vi inser hur lång tid det tar och att det skapas ur olika ingredienser från naturen. Att själv tex. få gå ut i naturen, välja sitt träd, kapa sin gren och tälja sin sked. För att man behöver den för att äta. Man har lagt tid på att skapa den och inser den tid, kraft och resurs som behövts för att ta fram den. Därför laddar man den även med ett affektions värde och kanske man inte väljer att slänga den i första taget. Att inse det förloppet i en produkts tillkomst är något många lever långt ifrån. Att bara kunna gå ut och köpa på sig den snyggaste senaste skeden för att man känner ett behov att köpa en ny, är något vi verkligen måste börja fundera kring.

Att vi inte inser var saker och ting kommer ifrån och vilka resurser som krävts för att ta fram det är något jag märkt att jag behandlat genom vall av mina material. Att mina senaste stolar varit i lammskinspäls, strutsskinn och fiskläder är inte ren slump. De har de eftertraktade strukturer som jag tycker är magnifika och vackra. De känns för mig spännande, oväntade och exotiska. Det är visserligen material från svenska gårdsstrutsar som garvats på Tärnsö och eklogiskta framtagna läder och skinn från Island. Det val av materialen kommunicerar är härkomst. Att tydligt påvisa var materialet har kommit ifrån och de resurser som behövts för att skapa objektet. Att skapa en stol med håren från lammet som sitter kvar eller där strutsslädrets hårsäckar tydligt syns och skapar mönster talar om att där satt dess fjädrar är något som känns viktigt för mig för att skapa en dialog kring. Just hur vi förbrukar naturen kring oss.

Så här års kan jag fortfarande glädjas åt ätbart och njutbart från trädgården utanför. Trots att jag ägnar minimalt med tid till den envisas den med att prunka, växa, svämma över av blommor och grön ätbar skönhet. En får tacke å ta emot.

Detta sätter igång en massa tankar om huruvida jag skulle kunna ägna lite mer tid åt jorden utanför. Odla lite mer fokuserat. Göra det självklara– inte fortsätta vara konsument när det gäller min basföda, som ju är grönsaker. Lära mig tekniker för att bevara och lagra inför vintern. Drömmen om ett liv på landet har varit verklighet under många år. Det har dock inte funnits ett helgjutet tänk kring boende, jorden och arbetet. Ibland har det bara varit stress och alltför stora ytor att ta hand om. Jag har inte sett alla möjligheter. Nu är det dags att fördjupa kunskaperna och rikta energin rätt. Back to basic. Självhushållning på en nivå som känns ok. Inga andra alternativ verkar vettiga. Allt handlar ju om att det konsumtionssamhälle vi lever i är ohållbart i längden. För mig handlar det nog också om att återta kontrollen –att inte vara beroende – att kunna klara mig själv. Ialla fall när det gäller de områden man har möjlighet att klara själv och det man kan påverka själv. Ett litet steg i taget. I det lilla och slutligen i det stora.

I spåren av dessa tankar kommer naturligtvis fokus på återbruk, re-design och smarta vägar att ta tillvara på det överflöd som finns. När mellansonen var hemma sist var det full rulle i i min verkstad. Han gjorde kanonfina lampor av gamla medicinflaskor, som fanns kvarglömda i det gamla förrådet. Han tog en ohyvlad massiv björkskiva och ett par tegelstenar – vips, ett tv-bord.

Medicinflasklampa med kork!

Björkbräda på tegelsten tv-bord!

Själv har jag snöat in på alla dessa underbara mönster och material som finns i gamla slipsar. Det finns en skatt i dessa lite bortglömda klädesplagg. Slipsen ropar från ett övergivet hörn i second handbutiken: se mig, gör något med mig! Use me and abuse me! Jag kostar bara några kronor- ibland bara en!

Så det blev ett fint möte mellan innanmätet i det bortglömda reflexbandet och en vacker slips. Lätta att ta av och på. Jag gillar ljudet när jag kastar mitt armband över handleden och den rullar sig fast med ett klick. Armbanden blir fler och fler. Det finns tusentals slipsar därute som vill bli sedda och få nytt liv.

Slips får nytt liv.

Under min första bloggdag här på Kravallslöjd hörde min första professor från HDK på Textil Konst Elsa Agelii av sig. Hon delade med sig av ett boktips ; Björn Forsberg, Omställningens tid, Tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid.

Att Elsa hörde av sig var fantastiskt roligt och tack vare Kravallslöjdsbloggandet har vi nu utbytt mailadresser. Elsa är om ni inte vet det redan, en förgrundsfigur inom feminismen och har på olika sätt visat att det går att påverka samhället i stort och smått, politiskt och innerligt med nål och tråd. Här är Elsas egna ord från hennes hemsida:
Genom alla år har jag arbetat pedagogiskt med kurser för barn och vuxna, och med fortbildning för lärare i fritt broderi. Täcklebo Broderiakademi startade i samma anda 1993.
I denna tid av oro, utbrändhet, krig och girighet är det fria broderiet, skapandet, för många en källa till glädje, lugn och kraft – En Motkraft.
Mitt projekt sedan 2006 ”Bilder kring vatten och öken”, är dels en egen utställning, dels ett broderisamarbete med bykvinnor och flickor i Rajasthans öken om deras vatten- och vardags -verklighet. Broderierna köper vi av dem och säljer vid utställningar och andra tillfällen här i Sverige. Behållningen går direkt till att utveckla arbetet i byn.
”Med nål och tråd mot en bättre värld”!

Så sant som det är sagt! Kolla in hennes beundransvärda arbete.

Jag minns att Elsa kom in till oss i början på utbildningen iklädd en fantastisk fjäderskrud och dräkt och på detta vis inledde första uppgiften som handlade om riter. Just nu i mitt eget konstnärliga arbete 11 år senare handlar det återigen om riter och talismaner i projektet och utställningen ”Take Cover”. Cirklarna sluts. Jag återkommer till detta i morgondagens blogg. Här en bild ur filmloopen ”In Control out of Control” från projektet.

Idag tänker jag åka in till Fornby och väva lite, har precis satt på motorvärmaren så bilen hinner bli varm innan jag ska iväg.

Jag säger som Egon Kjerrman sa för flera år sedan, när han på 50- och 60-talet, ledde allsång på Skansen från Solliden. Han sa ”Jag sjunger hellre än bra”, och jag säger precis detsamma, jag målar hellre än bra.

Mitt största problem tror jag är att jag har sån fruktansvärd prestationsångest så det blir svårt att över huvud taget få ur mig någonting alls. Bäst går det i smått format så just nu försöker jag mig på en stor på 80×80.

Sen har jag varit väldigt snål med färg också – det är inte för inte som jag är halv småländska – men det har blivit bättre nu tycker jag. Likaså tycker jag inte det är lika svårt att måla över något som jag inte är nöjd med och börja om från början, som jag tyckte förut, eller att bara börja måla utan att veta vad ”det ska bli”.

Däremot så har jag fortfarande väldigt svårt för ”kill your darlings”. Funderar faktiskt allvarligt på att spara alla sådana, klippa ut dem ur duken och göra ett collage – ”all my darlings”? Tja, varför inte.

Fornby Folkhögskola, konstkursen

För närvarande så går jag en deltidskurs på Fornby. Jag målar hemma, har möjlighet att gå på skolans lektioner om det är något särskilt som jag är intresserade av, sen så träffas hela gruppen en gång i månaden.

Detta är Fornbys allra första deltidskurs i målning och vi som går där har redan gått på Fornbys konstkurs på heltid eller på någon annan skola så ingen av oss är nybörjare.

Här är ett stilleben som jag målade när Arne Fredriksson var gästlärare i november förra året. Den är jag faktiskt rätt nöjd med.

Stilleben

Ha det skönt i solen, det ska jag!

Bloggen har just nu tagit jullov, vi på Kravallslöjd vill tacka alla bloggare vi haft under året! Skulle du som läser vilja blogga en vecka under 2011? Hör av dig till oss info@kravallslojd.se