Jag är på gång att starta ett varumärke,  som jag framöver kommer att sälja mina egen design under.  Vid sidan av det traditionella slöjdandet. 

Just nu är det mycket att göra, alltifrån att registrera namnet till att ta fram marknadföringsmaterial, jag håller bl a på att ta fram en logotyp, tillsammans med CJ Utsi Media. 

Min idé är att skapa väskor.

Mina väskor är inspirerade av samisk form, men med en modern twist, i ett cleant utförande.

Väskorna håller en mycket hög kvalitet, i exklusiva material som naturgarvat, ekologiskt renskinn och siden. Alla skinnsömmar sys för hand med tvinnad sentråd.

Det som är unikt med mina väskor är kombinationen av lyx, funktion och hållbar design.

Jag kommer till att börja med ta fram en kollektion om tre väskor, axelväskan, laptopväskan och weekendbagen.  

Väskorna kommer att tillverkas av mig,  det är hantverk i numrerade exemplar.  De bär namn efter samiska kvinnor, här visar jag prototypen Máret.

 Funktionen är väldigt viktig för mig, det är ofrånkomligt för ett företag med rötterna i duodji. Därför har alla väskorna inredning, som gör det lätt att hålla ordning och hitta i väskan. T ex laptopväskan är den enda väska du behöver bära med dig den dagen, då det finns plats för allt du annars skulle haft i handväskan.

När jag kommit lite längre med det här kommer det givetvis en hemsida, väskorna kan beställas direkt från mig och säljas i utvalda butiker.

Det sägs ju att man inte ska skylla på att verktygen är dåliga och dessutom att en bra hantverkare kan göra riktigt bra saker oavsätt vad han eller hon använder för verktyg. Det ligger någonting i det men samtidigt så kan det vara otroligt frustrerande att försöka göra något utan bra redskap. Att lägga ut tyg på golkvet i brist på vettigt bord och försöka klippa ut mönsterdelar med dåliga saxar, pressa på skärbrädor för att strykbrädan är för vek… det är ganska jobbigt och även om resultatet blir ok så tar processen mycket längre tid än den skulle kunna ha gjort.

Förra året bodde jag och en annan vän tillsammans i en mycket liten etta. Vi hade dammsugaren under sängen och micron under kökssoffan, symaskinen fick inte plats så förra årets sömnadsprojekt syddes var mest historiska och syddes för hand. Eftersom golv- och bordyta var en lyx under det året så var det svårt att klippa ut stora saker. Det största jag sydde då var en kofta. Nu bor jag med en annan vän i en annan, tack och lov större, lägenhet så golvyta har vi massor jämfört med förra året och symaskinen har en permanent plats tillsammans med overlock och diverse syskrin. Det är fantastiskt skönt! Tillklippningsbord är det lite sämre ställt med men jag har hittat en väldigt bra lösning på det problemet: En trevlig vän med ett mycket stort tillklippningsbord så lyckan är gjord! Jag klipper ut på ett vettigt bord och har dessutom trevligt sällskap under tiden.

Vännen som jag bodde med förra året har också ett redskapsproblem: Plats. Det år återkommande bland mina vänner, redskap tar plats och det är något som man kanske inte alltid har. Just nu bor hon med respektive på 57 kvadrat tillsammans med fyra vävstolar. Det problemet har hon delvis löst med att låta våran vän med det stora tillklippingsbordet ta hand om en av de största vävstolarna. Båda vännerna är mycket nöjda, den ena får ju tillgång till en vävstol och den andra får liiite mer plats.

Ikväll är det Earth Hour. Mellan 20.30 och 21.30 så stänger man av all onödig el och sparar energi globalt. Inga apparater på standby, inga onödiga lampor tända.

Själv tänkte jag tända ett par ljus och ta det lugnt med en virkning i soffan. Fira världen med en tyst och harmonisk timme. Earth Hour är lite som en födelsedag! Vi firar jorden under en timme, manifesterar dess blotta existens. Och tänker igenom vad som skett det senaste året med dess hälsa och liv. Så kan man faktiskt se det. Äta en liten tårtbit i stearinsljusens sken och kura skymning i moder jords ära.

Eller så kan man se krasst på det. VI måste spara energi, vi håller på att totalt förstöra vår egna planet i vår jakt på värdefulla material och ett lyxigare liv. Men då kommer frågan, vad är lyx? Är det snabba bilar som spyr ut avgaser, bolmande industrier, diamanter och dignande kristallkronor i varje rum? Eller är det en lugn tyst timme. Då när mobilen är avstängd , tangenterna är stilla, luften är frisk och klar, och man låter händerna syssla med det man gillar bäst. . Min val vad det gäller lyx är enkelt. En stund egentid, gärna med något för händerna. Meditativ slöjd.

Idag gjorde jag och Busan konstverk! Vi byggde höga konstfulla torn, hennes mer fantasifulla än mina. Materialet är inte det viktiga, det viktiga är att vi gjorde det ihop, vi pratade konst och skapade ihop. Hon är tre år, och för henne är fullt naturligt med såväl konstfulla statyer och tavlor. Vi uppmuntrar varandra och jag tror bestämt att hon också kommer att slöjda en dag, eller vad säger jag, hon slöjdar ju för fullt redan nu. På sina villkor.

Tre av mina statyetter. Han tyvärr inte få kort på Busans, då hon i en form av art performans raserade sina…

Klockan är halv åtta på kvällen. Lugnet efter stormen har precis lagt sig. Lillklimpen sover, jag smög precis ut från hans rum. Det var länge sedan jag hörde något från Busans rum, så min gissning är att Busan och Maken sover gott i hennes säng. Ska väcka honom när jag skrivit klart här… eller inte. Han behöver nog sova en stund. I vanliga fall brukar jag ta fram mitt handarbete så här dags. Kanske koka en kopp te och titta till tevetablån om det finns något intressant. Det gör det sällan.

Den här stunden efter nattningen av barnen är nästan den bästa på hela dagen. Jag har precis kramat om en gosig och varm unge, det är tyst i huset, och jag har min lilla tid för mig själv. Det är nu ( eller precis innan jag somnar) som jag får mina goda idéer. Nu flödar inspirationen, och om jag har tur även energin. Många kvällar sitter jag bara still med min kopp te och pustar ut efter dagen. Lika många kvällar kommer pysslet fram. Och då gäller det att jag har både verktygen i skick och material till hands. Har jag väl börjat med något så blir det oftast klart, förr eller senare. Men kommer jag inte igång, då rinner idéen ut i sanden.

Ikväll är det dags för ett nytt projekt, ett litet ett. Jag ska fixa i ordning ett litet tygkuvert att ha våtservetter i handväskan i. Eller en minibörs. Vi får se exakt hur det blir när det blir klart. I tre år har jag sprungit runt med en hel skötväska vart jag än ska. Där har det bland annat alltid legat en bunt våtservetter, bra att ha när man har småbarn med sig. Nu är Maken pappaledig, och skötväskan hänger på hans axel. Då upptäcker jag plötsligt hur praktiskt det är med alla de där små paketen och mininecessärerna som jag hade i den. Så nu ska här fixas fina små börsar till mig själv. En som sagt till våtservetter, en till huvudvärkstabletter och plåster och sedan någon extra att fylla efter behov.

Men nu är det bäst att jag lämnar datorn, man ska smida medan järnet är varmt.