Idag när jag var förbi verkstaden så tänkte jag ge mig på 14 karat guld. Det rekommenderar jag ingen. Det är lik svårt att böjja 14 karat guld som stål, består förmodligen mestadels stål :P

Amerikansk guld skulle det vara fick jag höra av säker källa. Är det sämre guld? Borde jag veta som är guldsmed. Dagens fail.

Som ni ser på bilden nedan kna man faktsikt använda sig av budgetversioner. Jag använder en gammal marmorplatta som ränna. Fungerar precis lika bra och du kan återanvända gammalt kakel som blivit över från renovering. Tänk på miljön…säger jag medan jag sitter här och dricker Coca cola (ett inte så miljövänligt företag). Dagens andra fail.

”Frukt och grönt” kollektionen rör sig sakta men säkert fram. Imorrn får ni se lite skisser på ett halsband jag ska tillverka.

Nu planeras det för fullt inför smideskursen som jag ska undervisa i framöver. Det är ett samarbete med Studiefrämjandet (Umeå).

Idag har jag inte varit så produktiv om jag ska vara ärlig. Ibland är det så. Jag ska förbi min verkstad lite senare och kolla till mina maskiner. Imorrn börjar jag på min nya kollektion ”frukt & grönt”. Då ska ni få se lite mer bilder från verkstaden.

Fler bilder från utställningen i Umeå Folkets Hus :)

Dagens tips: Vill du få dina smycken 100% rena efter att du har högglanspolerat dom så kan du koka dom i tvättmedel. Billigt och inte lika giftiga ångor! :)

Många undrar vad jag fick för mig när jag bestämde mig för att lämna mitt jobb, min fantastiska lägenhet i Oslo och en stor skara underbara vänner för att resa till Iran. Jag hade endast ett mål med hela resan, och det var att lära mig traditionell iranskt smyckessmide. Det intensiva halvåret som jag studerade där satte sina spår i själen och inte nödvändigtvis på ett bra sätt. Som ensam kvinna i en stad på 9 miljoner människoliv får man vara på sin vakt och så småningom lär man sig att ducka för faror och bokstavligen slå sig frammåt.

Under denna bloggvecka ska jag visa er hur jag arbetar och vad jag har lärt mig i Iran. Ni ska få kika på min lilla verkstad och få en liten preview på mina kommande kollektioner :)

Här är en bild från min första utställning i Sverige, folkets hus (Umeå).

Sedan i november förra året har jag deltagit i ett projekt som heter Indigee, det är ett gränsöverskridande projekt för urfolk i Sverige, Norge, Finland och norra Ryssland. Syftet är ungefär att stötta och utveckla urfolksföretagande, så det var därför jag sökte mig dit.

Det har varit ett spännande och arbetsamt år sen dess, vi har haft tre konferenser, en i Vilhelmina i Sverige, en i Enare i Finland och en i Naryan Mar i Ryssland.

På konferenserna har vi fått gå på föreläsningar inom bl a marknadsföring, design, urfolksperspektiv mm. Vi har gjort upp individuella planer för var och ens företag, och mellan konferenserna har vi jobbat med att förverkliga dem. Jag har t ex jobbat med min ambitioner om att starta ett varumärke.

I slutet av september i år reste vi till Naryan Mar, det ligger i Nenets autonomous okrug, vilket är ungefärligen strax väster om Uralbergen uppe vid Ishavet.  Precis norr om Naryan Mar ligger den stora ön Novaja Semja. Vi reste dit eftersom de renskötande folken Nenetser och Komi håller till i de trakterna, de hade ju tidigare besökt oss samer. De är inte samer eller besläktade med oss.

Nenetserna liknar samer på många sätt, deras hantverk liknar vårt då de också använder material från renen, och gör funktionella plagg för renskötsel, de använde också ulltyg i klara färger till sina dräkter.

 

Det som är speciellt med deras hantverk är att de gör intrikata möster av små små bitar av renskinn, ett väldigt pillrigt jobb men otroligt vackert tycker jag.

 

De bedriver en intensiv renskötsel, männen bor i kåtor (chums) ute på tundran och vaktar renarna, de använder tämjda renar för att dra slädar. Barnen går i skolan inne i stan, och lever ett annat sorts liv.

Resan till Ryssland var min första, och det var verkligen ett kontasternas land! Vissa hus i staden saknade färg helt och hade trasiga rutor, så såg man att det rörde sig folk där inne, på andra sidan gatan kunde det ligga ett nybyggt superfint hus. Särskilt i Moskva var det rena rama Turning Torso bredvid fallfärdiga ruckel. Ryssarna var mycket vänliga, och gästfria mot oss.

Flygresan med ryskt bolag från Moskva till Naryan Mar var annorlunda mot svenska, när vi skulle landa i Moskva var det full storm och jag var livrädd. En morgon fick man ett stekt ägg och té (bara det) till frukost,  på nästa hotell var det 40 meters frukostbuffé med en chokladfontän i mitten!

Det var en otrolig resa, som jag vill rekommendera alla att göra minst en gång i livet. Man får verkligen se en annan verklighet än vad man är van vid, utan att det för den delen är en negativ upplevelse. Synd bara att det är så krångligt att resa dit, med visum etc.  Ett tips om du reser dit, ta med toapapper, för det finns ingenstans.

Jag är på gång att starta ett varumärke,  som jag framöver kommer att sälja mina egen design under.  Vid sidan av det traditionella slöjdandet. 

Just nu är det mycket att göra, alltifrån att registrera namnet till att ta fram marknadföringsmaterial, jag håller bl a på att ta fram en logotyp, tillsammans med CJ Utsi Media. 

Min idé är att skapa väskor.

Mina väskor är inspirerade av samisk form, men med en modern twist, i ett cleant utförande.

Väskorna håller en mycket hög kvalitet, i exklusiva material som naturgarvat, ekologiskt renskinn och siden. Alla skinnsömmar sys för hand med tvinnad sentråd.

Det som är unikt med mina väskor är kombinationen av lyx, funktion och hållbar design.

 

Jag kommer till att börja med ta fram en kollektion om tre väskor, axelväskan, laptopväskan och weekendbagen.  

Väskorna kommer att tillverkas av mig,  det är hantverk i numrerade exemplar.  De bär namn efter samiska kvinnor, här visar jag prototypen Máret.

                     

 Funktionen är väldigt viktig för mig, det är ofrånkomligt för ett företag med rötterna i duodji. Därför har alla väskorna inredning, som gör det lätt att hålla ordning och hitta i väskan. T ex laptopväskan är den enda väska du behöver bära med dig den dagen, då det finns plats för allt du annars skulle haft i handväskan.

När jag kommit lite längre med det här kommer det givetvis en hemsida, väskorna kan beställas direkt från mig och säljas i utvalda butiker.

Vanligtvis jobbar jag på beställning från en kund, vilket är väldigt roligt, man blir duktig på att se kundens behov och försöka möta dem. Vilket är nog så viktigt om man ska jobba i min bransch. Det kan vara en mössa till min kusin eller något mindre traditionellt som dataväskor för UD, men poängen är att det är kunden som dikterat hur produkten ska utformas.

                                                                                                             laptop fodral för UD

Efter ett par år började jag drömma om att utveckla mitt slöjdande, dels att skapa i egen design, och dels att hitta mitt eget uttryck som slöjdare.                                                                                                                                                                                                                       Så förra hösten började jag på en högskolekurs i duodji, från Samisk högskole i Kautokeino. Vi hade en konstnär som huvudlärare, först trodde jag att det innebar ungefär att vi skulle komma att teckna mycket… Men när jag ser tillbaka på kursen nu, så ser jag att det gav oss ett nytt förhållningssätt till slöjd, vi lärde oss mycket om kreativa processer.

Som jag berättade i förra inlägget är duodji en oerhört traditionell slöjd, med fastställda regler för hur allt ska tillvaratas, tillverkas och användas, så för mig var det en total förändring att plötsligt börja tänka kreativt, eller fritt.

En uppgift vi fick var att ta en sten från naturen och skapa ett valfritt ”hölje” till den. Höljet skulle ha stenens form och stenen skulle gå att ta i och ur den färdiga produkten. Jag valde att göra en korg, i ståltråd, inspirerad av rotslöjd.

 

                                                                                                                       ståltrådskorg

                                                                                                                             rotkorg

En annan minnesvärd uppgift var att vi fick i uppdrag att besöka ett offentligt rum, fota av det och skapa en produkt specifikt för det rummet. Jag hamnade i ett kapell i Ritsem. Jag gjorde skisser för hela inredningen och valde sedan att tillverka dynor till altarringen, fodralen är av mörkgrå vadmal och fästs med ett band undertill. Bandet är skoband från de samer som bor i området, som jag vävt på vävsked. Efter examen tog jag mod till mig och sökte upp stiftelsen som har hand om kapellet och jag fick i uppdrag att inreda kapellet efter mina egna skisser!

                                                                                                                    dyna till altarring

Några av de viktigaste sakerna jag lärdde mig på den kursen var att det är lättare att skapa något om man ställs inför ett problem som kräver en lösning, till skillnad från att sätta sig framför ett blankt papper.                                                                                                   Det andra är att man måste söka upp utmaningarna, drömjobben för att ha en chans att få dem.                                                           Även att det är okej att sitta ned och skissa eller sy något som ingen beställt, för att ge sig en möjlighet att utvecklas.

Sedan i juni är kursen över, men jag har tagit med mig de här lärdomarna och har faktiskt avsatt tid för egen utveckling i mitt schema, varje vecka. Det är guld värt även om det kan vara svår motiverat att ta sig egen tid, i allafall för mig.

I nästa inlägg tänkte jag berätta mer om vart det har lett mig, för helt plötsligt ser jag att mitt hantverk har fått en ny inrikting.

Jag tänkte berätta lite om duodji, den samiska slöjden för alla som inte känner till den sen tidigare.

Det är den traditionella samiska slöjden som benämns så, både den textila som jag jobbar med och den hårda trä och hornslöjden.

Historiskt har det inte handlat om något utstuderat konsthantverk, utan om enkla bruksföremål för vardagslivet, som kläder på kroppen, en väska för förvaring osv.       

Det som är speciellt med den samiska slöjden är fyra saker som jag ser det,

materialen man har använt sig av det som renen gav samt de material som man bytt till sig

ett tydligt form och färgspråk som går igen över hela det stora samiska området

allt är funktionellt utöver det vanliga

hur den konserverats

De här fyra punkterna genomsyrar all samisk slöjd, ett exempel är vinterskorna av renbellingar nuvtahat. De sys av huden från de nedre delarna av renens ben, som skrapas och garvas med bark från vide eller sälg, sys med tråd från renens senor. De har ett tydligt formspråk, med kroken framme vid tån, skon känns igen över hela området trots mindre variationer. Funktionen är bland annat att man väljer just den delen av renhuden för att den är tät, korthårig, slitstark och tjockhudad, kroken fungerar som skidbindning, stoppas skon med starrhö hålls foten torr och varm, undertill har pälsen lagts med hårriktningen åt olika håll för att skon inte ska bli halkig. Än idag sys skorna på samma sätt.

 

 

nuvtahat

Duodji har alltså en viktig roll som bärare av den samiska kulturen, den som slöjdar känner till historien, kan tillvarata materialen, vet symbolernas betydelse, teknikens hemligheter. Hon eller han låter kulturen leva genom sitt slöjdande, och skapar såväl kulturella som funktionella attribut för de samer som inte kan slöjda.

Jag blev inspirerad att slöjda tack vare arvet efter min mormor Ella och mamma Karins slöjdande, som väckte min lust att slöjda. Jag läste duodji, på Samernas Utbildningscenter i Jokkmokk åren 2004 och 2005, sedan dess har jag jobbat med att slöjda.     Jag tar emot beställningar, på alltifrån koltar till plånböcker mm.

I nästa inlägg ska jag berätta om mitt fria slöjdande, där jag står för idéerna och designen.

Då så var min sista bloggdag kommen och jag tänkte som sagt avsluta veckan med att visa er min påbörjade flossaväv. Vi börjar med att kika på skissen…

I och med att Hemslöjden fyller 100 år nästa år, så har våran klass, tillsammans med två andra klasser från Konstfack och Sätergläntan blivit inbjudna att ställa ut vävar på Nordiska museet. Jätteroligt! Jag vet inte hur mycket vi får avslöja om temat och utställningen i sig, så jag får helt enkelt be er hålla koll på Hemslöjdens och Nordiska museets hemsida för att läsa mer om det! Som ni kan se ska jag väva en svan. Vattenytan har jag skapat genom att manipulera ett foto på vatten i ett bildbehandlingsprogram. Den stora utmaningen har varit att få färgerna och dess kombinationer förmedla känslan av vatten på ett bra sätt.

Så här ser det ut i min vävstol, en utskrift av skissen och en arbetsritning av svanen.

Och här har vi väggen bakom mig, där sitter det lite inspirationsbilder, färgprover och min vävnota.

Här har vi då själva väven, den är 60 cm bred och ska bli 90 cm lång. Än så länge har jag ju inte kommit så långt, men jag gillar uttrycket än så länge och är nöjd med hur vattenytan överförts till textil.

Går man riktigt, riktigt nära så ser det ut sähär. Materialen är brage, åsborya och lin.

Hoppas att ni har gillat att följa mig i veckan, jag har verkligen tyckt om att gästblogga!  För att hålla koll på vad jag gör i framtiden gäller följande adresser: grandmotherspearls.blogspot.com, supermariobrosworld1-1.blogspot.com. Eller HV-skolas hemsida där alla elever har sin egen portfolio.  Tack och adjö!

Idag var det då äntligen dags för mitt vernissage!

Jag blev färdig med det sista av fållningen igår kväll så det var verkligen i sista sekunden. Därav brist på uppdateringar här. Det kom långt många fler än jag räknat med, vilket var jätteroligt! Många vänner men också många okända ansiktet i blandade åldrar. Stort tack till er som kom och tittade, det var en fantastisk dag som gör att allt hårt arbete känns värt! Ett extra tack till min sambo som hjälpte mig på plats hela dagen, samt till många fina klasskompisar som assisterat vid monteringen och självklart HV skola och ateljen som lät mig hålla till i stora galleriet.

Fler bilder från vernissagen kommer att laddas upp på min blogg: supermariobrosworld1-1.blogspot.com, så håll utkik där om ni är nyfikna!

Imorgon är min sista bloggdag här på kravallslöjd och då tänkte jag visa er min flossaväv som jag har tjatat om. Tyvärr har den blivit grovt försummad i veckan pga. alla förberedelser. Men jag planerar att kompensera den nästa vecka.

Idag vaknade jag upp pigg och utvilad, och tur var väl det, för det har varit full fart hela dagen! Det hela började med 3 timmar bindningslära på Hv-skola. På bilden ser ni inslagscord typ 2! För er som inte är insatta i vävning kan jag berätta att bindningslära är själva teorin kring hur varp och inslagstrådar ska knytas upp och arrangeras för att binda som man vill och därmed bilda det tyg, mönster, eller den effekt man vill uppnå. Det är en hel vetenskap och ibland oerhört förvirrande. Mitt första år på HV upplevde jag det många gånger som väldigt obegripligt men i år har det gått betydligt bättre, tack och lov.

 Efter det åt jag en världens snabbaste lunch för att sedan sätta mig på spårvagen in till city och handla sjukt mycket kardborreband på Ohlssons tyger, närmare bestämt 6,2 meter. Väl tillbaka på HV spenderade jag några timmar i vävstolen. Dessvärre glömde jag ta kort på min flossa, men lovar att göra det imorgon!

På eftermiddagen tog jag med mig min klasskompis Ane ner i galleriet för att sy fast den mjuka delen av kardborren på super mario broderiet. Eftersom att det nu är våtspänt måste det hanteras försiktigt för att inte bli skrynligt och fult, vi löste det genom att Ane matade på broderiet från en rulle medans jag satt och sydde, allt för att undvika att det skulle hamna på golvet eller skrynklas ihop. Det var lite klurigt till en början men när vi väl kommit in i det gick det som smort!

Nu återstår bara att fålla överkanten, detta görs givetvis för hand. Det blir snyggast så, men tar också mycket längre tid. Sen ska jag och min broderilärarinna Gun att se om det går att hänga med hjälp av trådar eller om jag behöver montera den hårda sidan av kardborren på en list för att på så sätt spänna ut broderiet ordentligt… (Om detta låter rörigt så klarnar det nog när ni får se bilder på den färdiga monteringen.) Vill man se fler bilder på monteringsarbetet kan man besöka min arbetsblogg: www.supermariobrosworld1-1.blogspot.com.

Efter skolan gjode jag ett snabbt besök på lagerhaus där jag inhandlade lite saker inför vernissagen. Det här är min första ensamma utställning, tidigare har det alltid varit genom olika skolor och därmed har alla förberedelser delats upp på många personer. Det är mer jobb än vad man kan tro, upptäcker jag nu, men fördelen är ju att man får bestämma allt själv. Som tur är har jag fina klasskompisar som erbjuder sin hjälp och som jag kan besvära med frågor om vilka cupcakes som är godast och hurvida man måste servera vernissagevin eller får bjuda på saft istället om man känner för det. (Svaret på frågorna är kardemumma och ja!)