Idag har jag sytt och sytt precis som alla andra dagar…

Jag hinner mest sy beställningar till abonnemangskunder som abonnerar på mina plagg. Idag har jag ca 70st sådana kunder och det utgör den mesta delen av företaget.

Nu kanske ni undrar hur jag kan sy 70 st plagg, och mer, i månaden och det gör jag inte.. för ett par veckor sedan anställde jag min medarbetare Betty! Henne kommer ni säkert få en glimt av denna vecka!

Hur som helst.. idag har några av kunderna hämtat sina månadsplagg och jag tänkte att det kunde vara intressant att se lite hur det kan se ut..

Nina i sin nya klänning

Frida i sin skjortklänning

och Görel i sin topp och kjol

 Annars har det som sagt mest sytts idag så jag tänkte berätta lite vad som hände i helgen..

Jag brukar åka iväg på marknader och festivaler så fort jag har tid och ork. Denna helgen var jag inbjuden till Ett mysigt café och resturang i småland. Loxbo Lantkök (www.loxbo.com) heter det och det ligger utanför Vimmerby mitt i ute på landet med hästar och kor i direktomgivning. Det är en liten familj som driver resturangen och denna lördag hade de Raggmunkens dag!

Försäljning av raggmunk, raggmunksätartävling samt marknad av hantverk (det är där jag kom in i bilden.)

När jag är ute och säljer har jag ofta med mig en nära vän som heter Emma!

Emma utanför Loxbo Lankök

Ann, som äger resturangen, hittade vi i köket.. stekandes raggmunkar!

mmmmm..

 Det var en trevlig dag och när vi sedan åkte hem var vi fulla av raggmunkar!

 Mina plagg präglas av 50-60tal både i tyger och modeller.. Därför blev jag inte alls ledsen när vi på väg hem svängde förbi lite loppisar och annat och kom över dessa rullar med tyg från 50- och 60-talet!

 Tack för idag!

 Kram

Karolina

www.orkanli.se

Hej hej!

Denna veckan är det jag, Karolina, som ska blogga om mitt hjärtebarn och företag Orkan Lia.

Orkan Lia är ett kläddesignföretag som tillämpar unik design på alla plagg. 

Butiken Orkan Lia finns i Linköping (Hospitalsgränd 2) men jag har återförsäljare både i Linköping och andra städer.

Jag bloggar varje dag på Orkanlia.se men kommer att försöka att blogga på ett annat sätt i dennan bloggen.

Hörs lite senare!

Kram

Karolina

Jobb igen. Jag har varit museiguide sen jag var 20, och jobbat på tre olika ställen, fyra om man räknar volontärjobbet på ostindienfararen som faktiskt innehöll en hel del guidning. På alla ställen så har jag tänkt på att genomförandet av en visning bär tydliga hantverksdrag. För det första måste man som guide veta vad det är man ska förmedla, vilken bild som ska komma fram. För det andra så måste man dels titta på vilket material man har att jobba med, vilka delar är hörnstenar som behövs för att man ska kunna greppa hela historien, vilka anekdoter är spännande. Dels måste man också identifiera gruppen, vad är de mottagliga för, vilken ton ska man hålla, hur avancerat kan berättandet vara, och inte minst, vad vill de veta. Dessa två delar kombineras, och om man gör ett bra jobb är gruppen mot slutet helt med på noterna, skrattar tillsammans och frågar intresserat följdfrågor till historien. Tillfredsställelsen kan likställas med att sätta sista pinnen i en flätad korg och andäktigt betrakta resultatet!

Gårdagen avslutades med lindy hop till storband på Lisebergs dansbana. 30-40-talet, denna underbara tid. I alla fall vad gäller kläder och musik. Misstänker att allt inte var lika kul… Jag har dansat diverse olika danser, lindy-hop, salsa, ballroom, bugg och lite folkdans. Dansen har faktiskt ett tydligt gemensamt drag med slöjden. Den är en direktkontakt till andra tider och kulturer. Även om både slöjd och dans utvecklas med tiden, så tror jag den grundläggande känslan, kreativiteten och metoderna är desamma. Att titta på en bild kan säga massor om en tidsperiod, men det är ändå ett betraktande utifrån. När man dansar eller slöjdar känner man samma känslor och använder samma tillvägagångssätt som folk gjort under århundraden, och det är faktiskt jäkligt coolt.   

Ikväll blir det en stillsam kväll, ska jobba hela helgen. Min arbetsplats har nu upptäckt att jag inte är en fullständig novis med nål och tråd, vilket innebar att jag hux flux fick uppdrag att sy en drös sängdraperier till de nyrenoverade statar/semesterstugorna på slottsområdet. Ett högst angenämt uppdrag, skulle gärna bosätta mig i en sådan stuga själv!

Mitt pretentiösa syfte är härmed nedlagt, har ju i alla fall lyckats toucha ämnet, och det får räcka. Det har varit mycket trevligt att blogga här, jag har insett under veckan när jag gått och funderat kring slöjdens närvaro i min tillvaro, att den är med lite varstans, även på oväntade ställen. Så tack för den här veckan, och njut av att äga de färdigheter som slöjdande personligheter övar upp :)

/Petra

Ledig dag igen! Tillbringade dagen med tvätt och matlagning, saltbakad potatis är fantastiskt gott! Bara borsta potatisen, lägg den i en form med grovsalt och häll lite grovsalt ovanpå också. In i mikron i 15 minuter, högsta värmen. Har också köpt och tvättat nytt rött linnetyg som ska bli en kjol. Fick dessutom de paket jag beställt, med böcker och film, innehållandes några nya deckare (som jag överkonsumerar) och två favoritfilmer, svenska ”1939” och ”Unga Kvinnor”. Vad finns det för filmer som inspirerar till hantverk? Min storfavorit är ”Hur man gör ett amerikanskt lapptäcke”, där ett antal kvinnor i Kalifornien syr in sina kärlekshistorier och drömmar i ett bröllopstäcke till ett av barnbarnen. Jag brukar också få stor lust att ”kreativera” när jag tittar på 40-talsfilmer och faktiskt är ”Harry Potter” inte fel, även om de inte handlar direkt om hantverk! Det varierar säkert mycket vilka filmer som folk inspireras av, och jag vill gärna ha tips på fler hantverksfilmer, både direkta och indirekta!

Eftermiddagen tillbringade jag och Jimmy (min pojkvän) inne i Göteborg, där vi köpte 25-årspresent till min äldsta väns pojkvän. Cigarretui med innehållande cigarrer. Jimmy gillar cigarrer, och när han fyllde 25 fick han av mig en rökrock i siden, i crazy-patchwork. Som syns här! 

Jag har fått frågan om hur man egentligen gör för att dela upp det man ska utföra i tre olika steg. Ja, det är väl just det som är den stora haken. Det är lätt att spalta upp processen teoretiskt, men att praktiskt använda den är klurigare. Jag är inte någon mästare på det själv, men tror att övning ger färdighet. Teoretiska modeller är ju just modeller. Ibland flyter ju stegen i varandra, man kanske har materialet eller komponenterna först och låter visionen växa därifrån. Eller så låter man själva utformandet ge form åt visionen, dvs, att man inte vet från början hur föremålet eller vad det nu är man arbetar med, ska te sig. Vissa verkar kunna arbeta så helt och hållet, medan andra är på andra sidan skalan och vill ha hela bilden klar från början och sen skaffar sig de komponenter de behöver. Själv är jag ett mellanting som i slöjdandet behöver konturer som vision, som sedan kan ändras genom att komponenterna eller processen styr åt annat håll. Ibland har jag tänkt att det beror på att jag är lite lat eller kanske lite korkad, som inte orkar tänka ut allt från början!

En lång arbetsdag är slut, och det är jag också. Man blir attans trött av att vara trevlig, vilket så att säga ingår i mina arbetsuppgifter som guide. Men jag tänker ofta på hur lyxigt jag faktiskt har det. Min arbetsplats är ett elisabetanskt slott, där jag får gå klädd i vådkjol med släp, gördel och cape, och ägna dagarna åt att prata med intresserade människor om husets historia, samt dessutom vara omgiven av gediget hantverk från början till slut. Jag kan intyga att det blir betydligt roligare att städa toaletten om rummet är klätt med handgjort kakel och har vackert utsirade mässingskranar.

Saker som museibesökare ibland inte tänker på:

? Guider och personal svarar mer än gärna på intresserade frågor, så om du märker att de i smyg sneglar på klockan eller låter lite forcerade i svaren, så är de oftast inte otrevliga, utan har en tid att passa.

? Om du har frågor, försök att formulera dem. Då får du förmodligen svaret på det du undrar. Alltså inte bara säga ”Skåpsluckorna…?” utan faktiskt fundera på vad du vill veta om dem.

? Museipersonalens eviga tjatande om att man inte får ta på saker är inte för att de är småaktiga, utan för att sakerna faktiskt är gamla. Det är klart att om en person tar på fåtöljen så gör det ingenting, men när 50 000 personer gjort det, så märks det.

? Museipersonal innehar sitt jobb för att de är genuint intresserade. (Oftast) Och besökare som gör sig besväret att ta sig till museum, slott och utställningar är intresserade. (Oftast). Det är alltså bäddat för att kunna fungera ganska bra, med lite förståelse åt båda håll! 

Jag tänkte själv försöka besöka så många intressanta besöksmål som möjligt i sommar, det har blivit för lite av den varan sista åren. Har på ganska kort tid klarat av Sjöfartsmuseet i Göteborg (min gamla arbetsplats), Torpa Stenhus, Torshällas medeltida kyrka och Eketorps borg. Tänkte även hinna med kärleksutställningen i Varberg, Lilla Änggården i Göteborg, Radiostationen Grimeton, samt femtiotalslägenheten som är museum här i Kortedala, vår egen göteborgsstadsdel.

Avstår från att beröra mitt pretentiösa syfte ikväll, känner att kvällen snarare manar till ryggläge i soffan. Min soffa med mig i kan ni se en bild på här, täcket är handsytt i mollskinn. Ett galenprojekt som slutfördes när jag var 17, men som fortfarande gör mig glad när jag tittar på det!

Mitt livs första bloggerfarenhet har tagit sin början. Jag funderade på om jag skulle försöka hålla mig till någon slags röd tråd. Efter fyra år med diverse teoretiska universitetskurser är jag hårt akademiskt drillad, och där är ju den evigt heliga kossan SYFTET! Vad kan sägas vara syftet med den här veckans bloggande? Ett försök kan man ju alltid göra. Syftet är att diskutera hur vissa beståndsdelar i slöjdens väsen går igen i andra verksamheter, och faktiskt gör dem bättre. Avgränsning: Vad jag anspelar på är förmågan att se helheter, att urskilja de viktiga komponenterna och kunna utforma något utifrån ett råmaterial.

När jag syr ett täcke eller en skjorta måste jag

1) a en vision om hur den ska se ut (helheten),

2) veta vilka material och vilka mått jag behöver (komponenterna), och

3) kunna sätta samman punkt 1 och 2 till en färdig produkt (utformandet).

Detta vill jag hävda är kännetecknande för all verksamhet. Om jag ska städa mitt überstökiga kök behöver jag

1) ha en bild av hur snyggt och fräscht det kommer att bli för att överhuvudtaget kunna mana fram någon slags energi att ta tag i det,

2) veta hur bråttom jag har, om diskmedlet är slut, och om det finns en anledning till att städa, väntar kanske gäster, och

3) sätta ihop punkt 1 och 2 för att få det gjort.

Jag har märkt att om jag applicerar samma tänk som jag använder i hantverket på exempelvis en uppsats så inte bara blir den färdig i tid, den blir också betydligt mer strukturerad, tydlig med vart den syftar och rent praktiskt bättre arbetad och mer estetisk.  

Ja, det var en blytung inledning, hoppas jag inte skrämt iväg er. Min dag verkar för övrigt bli lugn och behaglig, ledig från jobbet så en löprunda kanske sitter på sin plats. Med följande chokladkaka i soffan!

Till imorgon

/ Petra

Så var vi redan inne på den sista festivaldagen. Både torsdag och fredag har varit bra dagar för slöjdverkstan. Det mesta har flutit på och vi har haft 186 betalande besökare och ett antal ”fripassagerare”. Vi siktar nu på att slå fjolårets rekord på 250 betalande gäster. (Det kostar alltså 10 kronor att slöjda, dels för att lätt kunna hålla ordning på hur många besökare vi haft, men också för att undvika att folk kommer och sliter i materialet och påbörjar någonting som de inte avslutar.) Gårdagen bjöd på en hel del regnskurar och t o m hagel. Som synes nedan gick det dock bra att fortsätta slöjdandet under ett provisoriskt ”tält” av byggplast.

Annars har det överlag varit bra dagar. En hel del intresse från både unga och gamla, många glada festivalbesökare, många trevliga möten och samtal och många kramar. Allt från smidda kapsylöppnare till ulldreads har tillverkats. Dessutom har jag lärt mig att knyppla! Något skärp har det dock inte blivit än, utan det får nog vänta tills jag kommer hem.

Många duktiga och intresserade besökare har vi haft, och vi som knypplat har flera gånger förundrats över hur klyftiga alla som provat på har varit och hur fort de lärt sig. En kul grej som vi noterat är att nästan bara killar vill prova att knyppla. Jag tror vi har haft en handfull knypplande tjejer bara, resten har varit killar och män.

Självklart har vi hunnit se en del konserter också. Torsdagen bjöd bl a på Babyshambles, Danko Jones och Rage Against The Machine och fredagen på Säkert!, Looptroop Rockers, H.I.M och Mustasch. Dessutom har vi från den närliggande Atlantisscenen kunnat höra diverse konserter under tiden vi haft öppet.

Idag känns det extra passande att slöjda offentligt, eftersom det är den så kallade World Wide Knit In Public Day, eller WWKIPD som den förkortas. Visserligen har vi ingen stickning i verkstan, men hey, slöjd som slöjd! Här under syns jag virkande under gårdagens Säkert!-konsert.

Nu ska jag återgå till min verkstad. Jag hoppas hinna göra ett inlägg innan hemfärden imorgon också. Om det inte går vill jag passa på att tacka för mig! Det har varit roligt att blogga och vem vet, kanske skaffar jag mig en egen slöjdblogg så småningom… Hej så länge!

Någon mer onsdagsrapport blev det inte, som den uppmärksamma läsaren redan noterat. Resan gick bra, så även uppbyggnaden av tälten och verkstäderna, och nu är vi igång! Natten har varit bra med ganska god sömn för de flesta verkar det som, och vi har börjat dagen med en stadig frukost, bl a den klassiska hultsfredsmackan med jordnötssmör och sylt. Festivalvädret såhär långt växlar mellan solsken och små regnskurar. Hoppas på mer av det förra!

Det är i skrivande stund bara en kort stund tills festivalområdet öppnar. För närvarande är verkstäderna bara befolkade av oss handledare, men förhoppningsvis blir det mer aktivitet inom kort. Vi har hängt upp våra banderoller kring verkstan och tagit plats i gräset. Det huggs och smids, så vi har börjat föra lite oväsen som kanske väcker folks nyfikenhet. Jag håller som bäst på och övningsknypplar, med målet att kunna lära ut det senare under festivalen (ja ja, men man ska ju sikta högt). Jag är stolt ägare till en knyppeldyna som jag hittills inte kunnat använda, men nu när jag har tillgång till handledning hoppas jag att jag ska kunna komma igång. Jag skulle vilja knyppla mig ett skärp av grov linvarp, men vi får väl se vad jag hinner med under de här dagarna… Nu ska jag återgå till min verkstad. I nästa inlägg ska jag försöka visa några bilder, så att ni får se hur vi har det!

Sitter här med kaffemuggen i högsta hugg och så snart den är tom ska jag åka. Två medslöjdare ska plockas upp längs vägen. Det blir kul att få sällskap, för det är ju en bit att köra. 42 mil eller nåt sånt tror jag.
Nu är kaffet slut och det är dags att dra vidare söderut. Nästa rapport kommer förhoppningsvis ikväll från Hulingens strand.

Nu börjar det närma sig. Packningen är klar, tror jag åtminstone. Det är lite svårt att säga eftersom jag bl a chattat, vikt tvätt, ätit vindruvor och pratat i telefon samtidigt som jag packat… Jag har lite grann tappat kontrollen på vad som åkt ner i väskan och inte, men det ordnar sig nog med det.
Dagen har inneburit jobb, en del pyssel inför slöjdverkstan sådär i sista minuten och fika och minigolf med några arbetskamrater. Det har regnat lite och om jag förstår rätt är det mer regn att vänta de närmaste dagarna. Typiskt, nu när det varit fint så länge!

Jag tänkte berätta lite mer om slöjdverkstan för de läsare som inte känner till den. Den första slöjdverkstan på Hultsfred arrangerades 1990 av Frode Falkenhaug, dåvarande hemslöjdskonsulent i Östergötland. Slöjdverkstan återkom 1992 och har sedan dess arrangerats varje år. Genom åren har arrangemanget vuxit sig större och större, och vi är nu uppe i 24 handledare, varav 19 kommer från RUS och fem från Da Capo hantverksskola i Mariestad. Samarbetet med Da Capo inleddes förra året och har än så länge resulterat i bl a en halv knuttimrad bajamaja…
Under åren 1992-2007 var Mats Pallin, även känd som Palle, hemslöjdskonsulent i Västerbotten, ansvarig för slöjdverkstan. I år är alltså första gången som Riksförbundet Unga Slöjdare på egen hand genomför verkstan. Det har inneburit att verkstan delvis behövt byggas upp på nytt, verktyg och material köpas in, kontakter knytas och rutiner skapas. Det har varit en hel del jobb för oss som varit med i förberedelserna. Mycket jobb återstår fortfarande, men nu är det bara den roligaste delen kvar!

En blogg ska ju innehålla bilder också, har jag hört. Eftersom jag haft datorhaveri under våren kommer jag inte åt några bilder på min egen slöjd. En del saker jag gjort finns på facebook, så den som är medlem där kan kika in på min profil (länk nedan). Istället blir det en bild av, mig veterligen, Faluns enda graffitislöjd – en instickad lyktstolpe.

Det är inte jag som ligger bakom det här, men jag tycker om idén. Det ser glatt och roligt ut och till skillnad från vanligt klotter är det ju enkelt att få bort, om man nu skulle vilja det. Mina egna erfarenheter sträcker sig än så länge till ett i smyg broderat tågsäte hos SJ, men jag har lite planer på att genomföra någon ullig vandalism liknande lyktstolpen framöver. Håll utkik!