Mitt intenet är paj. Jäkla skit. Ska åka till intenetbutiken efter jobbet och köpa ett nytt. Eller nåt. Där finns det väl i alla fall nån man kan fråga.  

Precis läst ut myggor och tigrar, denna, enligt kritikerna extremt kontroversiella bok, ehh.. jaha.. alla kunde väl redan ana, alternativt visste att Ranelid hade problem med självkänslan och sexualmoralen, att Aftonbladet är en skittidning, att Lappalainen är en beyond-kvasiintellektuell polyflirtare och att Camorran finns i Neapel. Min reaktion på denna brutalkontroversiella skapelse blev i princip: What´s new pussycat???  Den attraherade inte ens mina bitterfittetendenser som annars brukar ligga ganska nära ytan. Jag smälte ner detta misslyckade försök till nytänkande uthängande av manligheten och resten av världen med en klassisk skräpdeckare… Tänk vad lite blod kan göra…

Hejs!

I helgen gick jag och funderade på, jag, blogga slöjdblogg.. hops. Jag som brukar beskriva mig själv som pysselanalfabet, hur ska det gå om jag ska ta mig ett steg till och börja tycka och tänka om slöjden… Visserligen har jag bloggat i över två år, så lite rutin finns ju, men blogga på tema, nu blir det avancerat.

Men! Idag fick jag ett läckert brev med posten, en läckert designad liten folder i tjockt härligt papper och med fina och genomtänkta färgbilder….nu har nog måga av er redan filurat ut vad det var för brev..och för er som inte har det: en inbjudan till HV:s examensutställning. Det var ett sånt brev som gjorde mig glad hela dagen! Kanske inte just att jag fick reda på att det var utställning ( eftersom jag vetat om det och en resa upp till hufvudstaden varit inbokad sen länge) utan mer själva känslan i brevet. En smakfull inbjudan, SMAKFULL är precis rätt ord. En inbjudan som den hade kunnat få mig att gå på en utställning om tja, jag vet inte, nåt riktigt tråkigt, gamla ånglok till exempel, bara för att foldern är så fin. Nu har jag lite mer relation till denna utställning än vad jag skulle ha till en om gamla ånglok, så jag tycker det ska bli riktigt intressant att komma och kika, kika in i en värld som är så långt från min egen.

Igår fick jag ett städryck, efter att min sambo inte riktigt sa emot mig när jag själv ansåg att Florence Valentins låt  ” Ingen är så hopplös som du” stämde ganska bra in på mig… Jag har en skum talang att kasta grejer precis där jag står, speciellt mina kläder.

Jag skulle alltså städa mitt klädrum.

Denna orgie i nostalgi och skämmigheter (vad sägs om min gamla, högt slitsade,  fuskskinnkjol från gymnasiet) slutade i tre sopsäckar med kläder om ska ut och bort. (för nyfikna sparade jag kjolen och förväntar mig att få bli bjuden på en hårdrocksfest snart)
Under min dryga tretimmarsdjupdykning i garderober och byråer tänkte jag lite på stil och smak samt vad som gör en smak god eller inte… Jag ska tänka lite mer på det och återkommer under veckan.

Dagens låt: Tja, det får nog bli Florence Valentins ”Ingen är så hopplös som du” eftersom det var den som drog igång galenskaperna
Dagens JA: Jag har ingen måndagsångest eftersom jag verkligen trivs på jobbet

My name is Adam Chmielewski.

I was born in Ostroda, north eastern part of Poland. I finished an art highschool with a ceramic diploma. Now I am studying 2 nd year in painting department in Fine Arts Academy in Wroclaw. I m painting and drawing in Nicole Nescows studio, room nr 205.

I visited other academies in Gdansk, Poznan, Krakow, Paris and Amsterdam. My purpose was to compare both the way and level of painting there. Except for the academy in Krakow they all disappointed me.

In coming years I meant to learn more about technology techniques of painting. Happily it is still possible in Poland. I m not into commonly known tendencies in painting especially hyper realistic objects. As for me something that looks like a photo camera view is an opposite of a painters look. Why somebody uses the perspective of a machine to show the reality he sees with his own eyes? Painting is something else. It is an area which is bound to give answers for artist questions and goals.

Last year I focused on a value of colour itself and the interplay of a multi colour painting. I made still lifes and landscapes- more or less realistic even half abstract. I tried to find an unique atmosphere in each one of pictures. Now I follow the figurative painting. Group scenes may become a pretext of creating an interesting proposal governed by its own rules and rights. I have a lot of respect for masters of painting, At the present I create influenced by works of El Greco, Paul Gauguin, Jeremy Nouosielski and Tedeusz Piotr Potwovowski. I am also interested in making graphic, photos and ceramics.

check my works at: www.chmielewski.mosaicglobe.com

E mail: luppolo7@gmail.com

Denna vecka och minst tre veckor till framöver är det ”polen rules” på bloggen. Jag som är helsvensk inleder temat. Sedan kommer några av mina polska konstnärskompisar att ta över.

Såhär är det för mig att vara konstuderande i polen

Pengarna/ pieniadze heter zloty
1 zloty= 2,5 kr
1 kopp kaffe med mjölk 3,30 zloty
1 öl 6 zloty
1 l vatten, med eller utan kolsyra (gazowana) 1,50- 3 zloty
1 färdig macka 3 zloty
bröd 2 zloty
pierogi, polsk pasta 5 zloty
surowka, salatka med potatis (ziemiaki ) 4-5 zloty
cigaretter (papierosy) 6-7 zloty
jazzkonsert 5-20 zloty, club 5-1o zloty

kopiera papper 0,30 zloty
gallerier, gratis om man har studentleg

Artighet

Skaka hand, alltid skaka hand. När man går in i ett rum, alla killar skakar hand med alla killar, när man går ut ur rummet skakar man hand med alla igen.

Tjejer får puss på kinden. Detta eviga pussande som förstås är mkt trevligt. Kramas gör man dock inte, inte ens med vänner.

Öppna dörrar. Jag som tjej får alltid en gentleman som öppnar dörren för mig, att jag skulle öppna dörren för en kille är otänkbart.

Panna Lindström, det är jag det. Man får aldrig säga du till någon på gatan, till äldre personer, folk man inte känner, professorer, assistenter. Alla skall kallas for pani eller panna och efternamn. Mer än en gång har jag varit oartig svensk.

Czesc= Hej, hallå
Dzien dobry= God dag
Do widcenia, Narazie, Pa-pa = Hej då
Dobranoc= God natt
Jak sie masz, Witam, Cto tam= Hur mår du

God afton. Jag borde förstås presenterat mig utförligare. Jag är alltså Mattis, en mycket ung man på gränsen till medelålders (något som jag försöker ignorera) och jag bor för tillfället i Stockholms utkant. Jag flyttade hit för att gå Högre hemslöjdsutbildningen och är klar med det nu till sommaren. För de som inte vet det är det en ledarutbildning för blivande hemslöjdskonsulenter och andra verksamhetsledare inom slöjd och hantverk. Och det är just det jag siktar på, en lysande karriär som hemslöjdskonsulent någonstans i vårt avlånga land. Häpp.

Jag är mitt uppe i mitt examensprojekt och försöker pussla ihop det med allt annat  som måste göras. Jag sitter i skolans lilla träverkstad och omväxlande slöjdar, skriver, mailar och pratar i telefon. Ibland kommer det någon på besök och då måste man förstås fika lite oxå. Projektet jag arbetar med går i alla fall ut på att inspireras av äldre föremål och göra något nytt och annorlunda utav det. Enkelt sagt handlar det om att överföra formerna hos tvådimensionella, textila figurer till tredimensionella figurer i trä.

Jag har tillgång till skolans textilsamlingar och där har jag hittat ett och annat guldkorn, bland annat några dynor från skåne. På en av dynorna är en mycket fantasifull enhörning avbildad och den har jag arbetat med större delen av dagen.

Jag började tidigt idag, jag var uppe strax efter fem och tog en tidig buss in till stan och skolan. Där började jag med en liten frukost bestående av grovt rågbröd, hemgjord hummus (med alldeles för mycket vitlök), avocado och apelsinjuice. Jag kommer förmodligen att gå i personlig konkurs på grund av mitt omättliga behov – till gränsen på beroende eller möjligen missbruk – av apelsinjuice. Gärna den goda, goda och dyra, dyra färskpressade sorten! Jag kan inte få nog! Sen satte jag igång med att färdigställa en skulptur av en stiliserad räv. Inspirationen till den kom från en annan skånsk dyna där man kan se något som med lite fantasi kan tydas som en påfågel. Men i mitt huvud såg den då ut som en räv… med en buske på ryggen. Jag fimpade busken. Och nu är den klar för målning. Vid niosnåret kom min handledare och vi pratade i kanske en halvtimme om mitt projekt och den stundande examensutställningen, som jag också ansvarar för. Så småningom gick jag över till enhörningen jag nämde. Eller enhörningarna om man ska vara noga, det blir en liten hjord på 5-6 stycken. Och oerhört charmiga om jag får säga det själv.

Imorgon hoppas jag att jag hinner lägga upp lite bilder, och kanske peta in en och annan reflektion om slöjd, livet eller något annat. Tills dess: Mot Sherwoodskogen!

Varför vill vi få andra att slöjda och varför ska jag slöjda? Ur megafonen ljuder en vibrerande, gäll stämma som hämtad ur en gammal journalfilm: ”Öka intresset för, kunskapen om och utövandet av hemslöjd”. Det är så det låter från centralt håll. Och den parollen kan jag också skriva under på, det är jättebra om fler blir intresserade av hemslöjd. Men varför? Har det t.ex ett egenvärde att bevara något som är på utdöende? Kanske det. Men intresset för slöjd kanske kan gå lite djupare än så. Så varför ska man då slöjda om inte för att förhindra att traditioner och kunskap försvinner? Tja, vad sägs om livskvalitet? Nu menar jag inte att det är vikten av bevarandet av traditioner som är den enda rådande uppfattningen om varför man ska slöjda, men att se slöjd som en alternativ livsstil är knappast något som hörs särskilt ofta.

När jag har försökt utforska mitt eget intresse för slöjd och hantverk har jag närmat mig en tanke som handlar om att det bottnar i min starka längtan efter frihet. Jag började arbeta i ganska unga år och vantrivdes periodvis med det, vilket fick till följd att jag började sträva efter frihet och självständighet. Oberoende och en jag-klarar-mig-själv-filosofi blev till käpphästar och jag ville lära mig mer. Jag strävade bort från det välkända och mot något primitivt, något ursprungligt och äkta. Självhushåll, naturnära boende, hantverk för husbehov – allt med hjälp av gedigen, uråldrig kunskap, alla människors medfödda kreativitet och dess inneboende kraft. Jag är inte där ännu.

Jag ville, och vill fortfarande uppleva något mer äkta än den i mina ögon många gånger destruktiva konsumtionslivsstil som vår del av världen har satt som standard. Detta tillsammans med tusen andra erfarenheter och drömmar har blivit embryot till en egen, hemmasnickrad filosofi, och någonstans i allt det finns min slöjd. Slöjd som kanske kan fungera som motvikt. Motvikt till dagens livsstil, ett alternativ till dagens livsstil. Det kanske inte är på mitt ansvar eller för mig att propagera för en förändring av samhällets grundstruktur och en återgång till självhushåll och husbehovsslöjd, men att få mig att acceptera omvärlden som den är med alla fel och brister gör sig inte utan tortyr. Kalla mig bakåtsträvare eller vad ni vill men på den punkten kommer jag inte att ge vika; västvärldens livsstil är till delar destruktiv och jag måste inte finna mig i det. Om jag väljer en annorlunda livsstil räddar det knappast världen, men jag anser att det måste finnas motpoler till den rådande normen, och vanliga människor måste få möjlighet att se alternativa vägar. Vi har alla fortfarande friheten att göra ett val och vi måste inte följa med strömmen. Kan man ”rädda världen” med hjälp av slöjd? Jag vet inte, men jag hoppas att om man försöker väcka människors intresse kan man göra dem medvetna om att det finns tillfällen till andra val. Och jag tror att slöjden kan vara en betydelsefull del av en alternativ livsstil. Det är en anledning till varför jag tycker det är bra att vi slöjdar.

Vän av ordning vänder sig kanske emot att jag faktiskt inte lever det där självhushållande helyllelivet, eller ens har tagit avstånd från konsumtion. Helt korrekt, men det är ingen som har sagt att det är enkelt att leva, och att vara principfast eller konsekvent skulle jag vilja påstå är ännu svårare. Mer tankar kommer i morgon. Go’natt.

Hej alla!

Det är jag som är Mattis och som ska blogga den här veckan. Med någon timme tillgodo på det här dygnet kommer här ett livstecken, jag vill bara ge mig tillkänna och försäkra er om att jag inte glömt bort er. Tråkigt nog har den här måndagen inte blivit som planerad och därmed fick mitt första inlägg inte så hög prioritet, men det hoppas jag att ni har överseende med. Vi får hoppas att jag tar igen det under veckan som kommer. Men ikväll blir det inte så många rader, bara en liten godnatthälsning.

Och just det ja, om än lite försenat; STORT grattis på ettårsdagen till Kravallslöjd och grundarna! Era framgångar ger vatten på kvarn och får en att börja undra; det kanske finns ett större intresse för slöjd och hantverk än vi tidigare vågat hoppas på? Att visa upp slöjd i ny kostym och i nya forum är ingen dum idé, men det där vet ni ju redan. Och sedan dök en annan galen tanke dök upp; ni inser väl att ni sitter på en guldgruva? Jag menar inte rent ekonomiskt, men resursmässigt. Hemsidor, bloggar och tillgänglighet via nätet i all ära, men vad sägs om att höja ribban ett par snäpp och… ge ut en tidning? Jag vet att en viss Mia skulle gilla det lilla ordet chefredaktör på sitt visitkort. Sug på den.

Ett sista ord för i kväll och en uppmaning: kommentera gärna det jag skriver under veckan eller skicka mig ett mail! Om vad som helst faktiskt.

God afton!

Frivilligcentralens handarbetscafé i mitt hjärta. Det är helt enkelt fantastiska människor som sitter och handarbetar på torsdagseftermiddagarna, oftast inte fler än tre, fyra stycken och alla är optimistiska och gör klassiska uttalanden som ”bara man får fortsätta upptäcka nya saker så mår man bra”. Pinsamt upplyftande.

Idag var det dessutom om möjligt bättre än vanligt när jag gör kaffe och allt det där, eftersom jag mer blev en del av handarbetarna (enastående ord).

Mm. Jag vet inte vad jag kan säga mer. Jo, jag hade inte ens börjat på något nytt korsstygn utan hade bara med mig en gammal virkning, men det finns inga krav där, det är gemenskapen som infinner sig när man handarbetar tillsammans som är det fina, vad man än gör!

Jag tänker dessutom erkänna att det är en av mina favoritkänslor att sänka genomsnittsåldern i en grupp med över 20 år.

En kvinna hade förresten lämnat en halsduk som hon gjort liksom snett så att den låg hur snyggt som helst runt halsen. Vart kan man lära sig sticka så? Om man inte träffar henne?

Idag har jag fått iväg tre piffiga brev med pärlor istället för de vanliga förslutningarna till jiffy-påsarna och grejer. Jag känner mig ganska nöjd med det, jag tänkte fotografera dem med Umeå-solen i bakgrunden men det blev liksom inte av.

Nu ska jag försöka hitta på ett nytt motiv att brodera i korsstygn i alla fall, innan handarbetscaféet imorgon eftersom jag inte längre orkar titta på mitt gamla mönster med Adele från målningen av Gustav Klimt. Jag vet inte riktigt varför, men hänförelsen var flyktig helt enkelt. Det gäller ju att välja något man har ett bestående intresse för, eller tillfälligt men så starkt att man orkar arbeta med det intensivt tills det blir klart.

Mm. Men det säger ju sig självt inser jag nu.

Snön som föll fint igår när jag gick hem hade idag samlat sig fint på marken så på förmiddagen promenerade jag och Lina i solen längs älven.

Jag inser hur tråkigt det är att läsa om andras tillfredställande småsaker i vardagen men det var den enda typen av upplevelser jag hade idag, vardagliga men ganska bra. Jag lagade tillexempel relativt god lasagne med spenat och små linser och saker vilket var en positiv utveckling eftersom jag inte lagat mat det senaste halvåret av någon anledning.

Efter denna bravad sammanställde jag vad som visade sig vara den perfekta spellistan och skrapade bara en av de lotter jag köpt som en del av ett större paket jag gör till en kompis som opererat bort sin stomipåse. Saker att känna sig stolt över helt enkelt.

Imorgon kanske jag ska göra något revolutionerande.