Hej helg! Whiiii, va skönt! Är lite utpumpad.
Det var dock en bra dag idag, trots lite bakfylla ;) Cissi, min kollega var tillbaka från Italien och det var kul att se henne. Jag kirrade lussebullar, som sagt. Och glögg! Men då huset fortfarande renoveras, fanns det ingenstans att värma den. Vi drack den kall, men det var helt okej.

Vi har tittat på förstaprover på väskor idag. En killväska för AW08 kändes lite för feminin, och vi diskuterade vad man kunde göra åt det. Jag gillade proverna! Vi har ett samarbete med ett garveri i Tärnsjö, och de gör rediga, snygga grejer. På tisdag ska vi åka dit och göra affärer! ;)

Annars har jag ryckt in lite här och var idag. De var i full gång med avprovning på damsidan, så mönsterkonstruktörerna behövde hjälp. Jag mätte av lite andraprototyper och förde in all information i prydliga Excelprogram. Jag har blivit en Excelprinsessa! Kommer ihåg när jag var yngre, vad jag bara inte kunde förstå vad Excel skulle vara bra för. Nu är jag en riktig nörd, som till och med föredrar det programmet före alla andra Office-program.

Nu ska jag på Vicefest. Jag vet, det är lite pretentiöst, men mina polare i the Scrags spelar…*pöss*

Ojsan..glömde helt bort dagens session. Jag är en stressad nutidsmänniska numera. Har precis kommit hem från Riche (döm mig inte!) där jag socialiserat med goda vänner. Köpte en öl och en Halloumitallrik för en bra bit över 100 kronor. Kan nämna att det låg tre skivor ost på en tunn bädd av örter. Därtill lite stänk vinäger. Ni vet sådär konstnärligt, estetiskt, dyrt, eller whatever ni vill kalla det. Haha! Så löjligt!

Idag hade jag på mig en toille jag sytt. Det var inte alls meningen att bli ett plagg att använda, men jag gillar det ändå. Människor omkring mig verkar gilla det med…Min tanke var att skapa en hel kollektion utifrån liknande snitt. Enkla och geometriska, men svåra…Har ingen bra bild. Och nu måste jag sluta! Är så trött och imorgon kommer kollegorna tillbaka från Italienfabriker och vinterkräksjuka. Jag ska överraska med glögg och lussebullar ;)

Fasiken! Att man inte kan vara sådär finurlig och skrivkäck när det gäller…känner inte att jag har någonting alls att blogga om just denna vecka…hittills i alla fall.

Idag kan jag dock komma med ett tips till alla som vill förgöra alla massproducerande företag: rasera deras server, koppla bort skrivarna, klipp av telefonsladdarna och nyttja annat tekniskt bus. Idag blev det paper jam i ena skrivaren och den andra vägrade fungera. Resten var ännu inte inkopplade. Total kaos. Total misär. Svetten lackade på allas pannor, då hjärnan jobbade på högvarv för att försöka lösa situationen på nåt manuellt typ av vis. Det manuella existerar inte längre. Vi har förvisat det till historien. Det föregångna. Och dessutom glömt bort hur det var för kanske bara 10 år sedan…

Företaget har stått still idag. Men under ytan fick vi panik…Och jag insåg hur sårbart det är.
Mobilberoende, internetberoende, kommunikationsberoende. Där har vi 2000-talets folkhälsoproblem i ett nötskal!
Gonatt alla slöjdare! Keep on!

Jag kom nyss hem! Promenerade idag istället för att ta tunnelbanan. Det var iskallt, men skönt. Det är härligt ibland att betrakta människor. Jag betraktade ALLA, och undrade vart de var på väg, vad de tänkte och hur de upplevde denna kväll då vintern kom till Stockholm. Nästan alla hukade sig i den vinande isvinden och gick i rask takt mot något typ av mål. Det var fokus på högsta nivå…Och jag bara betraktade…

Jag tycker om när jag tittar på människor så. När fjortisen med skitfula skor blir en människa; när yuppien med portfölj och handsfree blir en människa; när fyllot med smuggelbärs i handen blir en människa; när den pretentiösa hippien blir en människa och när white trashmorsan som fyller sin kundvagn med skräpmat blir en människa…
Man har så lätt att döma. Jag tycker att jag är väldigt fördomsfri, men ibland förvånas jag över mig själv och hur lätt jag kan irriteras av andras sätt att leva (dvs hur jag tror att deras liv ser ut). Jag vill betrakta min omgivning med kärlek. Det är svårt! Men ikväll var det lätt…ska försöka behålla min känsla.

Idag var jag ensam ansvarig på min avdelning. Tjänsteresor och vinterkräksjuka höll de andra borta. Jag höll ställningarna så gott det gick. Mailade till Hong Kong och Italien, skickade tyg, skinn och prover för AW08 till fabriker i Italien, och försökte nå en kvinna i Italien. Italien hit, Italien dit, men idag höll jag på att bli tokig på Italien. Jag ringde tusen gånger. Hon var på fika. Sen på lunch. På möte. Fika. Borta. Fika. Hemgången. Och jag vet att de ljuger! Dessutom lade vissa på när jag ringde, eller kopplade bort mig…Det värsta av allt var paus-musiken som spelades i luren. Något sliskigt, smörigt som säkert skulle verka harmoniskt (men som fick den motsatta effekten).

En kille fyllde år på kontoret. Det bjöds på helt otroligt goda tårtor. Vackra var de med. Där kan man snacka hantverk, ojojoj! Glädjekälla! Kalorikälla? I alla fall inspirationskälla…

Nu svamlar jag bara. Får ursäkta mig. Men en blogg är väl som en dagbok va?! Man kan skriva rakt och öppet från hjärtat? Och just precis nu är jag som jag är!

Nu ska jag bulka te. Te är bland det bästa jag vet! Gokväll!

Det är måndag kväll och jag känner mig ganska pigg. För ovanlighetens skull! Jag är alltså Lina: en tjej som egentligen borde ha blivit född i ett soligare land. Om det är något jag totalt kan knäckas av, så är det november…Inte så unikt kanske, i detta land, men väl ett försvar ifall att min blogg skulle bli för destruktiv ;)

Igår fikade jag med några vänner. Vi pratade om grunderna till att överleva vintern och kom fram till detta: Äta god mat, motionera, tända ljus, dricka te med vänner, sova ordentligt och suga i sig det ljus dagen bjuder på. Jag promenerade ifrån kaféet vid 13-tiden, och tänkte att ”det är nu det är”. Försökte upplyftas av dagsljuset, men skrattade istället bittert åt att den fisgrå himlen var långt ifrån så ljus som kaféets entréskylt i neon.

Men som sagt, IDAG känner jag mig pigg. Jag praktiserar på produktionskontoret till ett större klädmärke. I fredags var sista dagen i lokalerna på Östermalm i Stockholm. Denna måndag var första dagen i de nya lokalerna i Gamla Stan. Ett oerhört fascinerande hus vi ska rymmas i. Det har nog några år på nacken. Sisådär 100…ska kolla upp det närmre. Det är pelare, pilastrar, tak-& väggmålningar samt djupa fönster med fantastiskt, gammalt glas. Jag blev inspirerad! Tänk vilken kreativitet att ha skapat allt detta. Tänk alla hantverkare som bidragit till detta under åren – vilken kunskap de besuttit. Och tänk att vi sitter där nu med uppgiften att skapa framtidens mode!

Ser fram emot morgondagen! Nu ska jag ut och sporadiskt vandra dit bena bär mig. Vinterluft & månljus är nog också viktigt för överlevnaden av november…

Såg reklamen för Christina Aguileras nya parfym och blev inspirerad. Hon har ett stort spetsmönster tatuerat på ryggen. Men eftersom jag inte tänker tatuera mig av olika skäl så får jag allt ta och utnyttja inspirationen på annat sätt. Men det lär nog vara en och annan som springer till tatueraren för att göra en kopia. Modigt och ganska idiotiskt eftersom det snart kommer bli en trend och efter ett tag bli såå 2007.

Jag är väldigt fascinerad av det här med trender, men jag är inte riktigt vän med dem. En lärare jag hade i marknadsföring och trendanalys i florens sa till mig; Anna det räcker med att du förstår att du är styrd och lurad, du kan ändå inte undvika det.

Och det är nog sant. Du kan vara hur ytlig du vill, alltid köpa de senaste trenderna och den senaste tekniken, bara du är medveten om att du är offer för någons marknadsföring. En klassisk fråga som är ganska intressant om man drar den till sin spets. Vilka saker behöver du köpa för din överlevnad?

Den första snön har lagt sig på marken utanför fönstret. Det är sån snö som knarrar under fötterna, som gör att vinternatten blir lite ljusare, sån snö som faktiskt ger en liten uns av julstämning. Men innan den föll lyckades jag handla ett helt hem under 15 minuter.
Tro det eller ej, men det var inte av konumentdesignerna och av ingvar jag handlade.
Var jag var har mindre betydelse. Men jag är nöjd och jag har träffat en försäljare som tydligen hade alla de inhandlade möblerna själv – i samma färger.
Nu är det längre inte jag som skriver, utan min blivande sambo. Annas linser torkar ut och vi måste snart sova. Så, jag har fått äran att avsluta bloggandet denna kväll.
Och jag gör det på med följande ord; Det du skapar behöver inte vara vackert. Det vackra är att du skapar. God natt och sov sött.

Har precis kommit hem, efter att har varit på yogacentret och lett sex nybörjare genom ett yogapass. Det ger alltid sån energi! Tänkte jag skulle använda den energin till att ta fram ett nytt mönster till en herrtröja som jag fått beställning på. Något med luva och snedknäppning, och så tänkte jag leka lite med proportionerna. Gillar när plaggen är enkla utan att vara klassiska. Det är kul att designa åt killar också, eftersom då utgår man inte längre från sig själv och sina egna önskemål, som alltid när jag gör mina tjejkollektioner. Så håll utkik, snart kommer första herrkollektionen signerad Anna Bjärkvik skulle jag tro. Ett namn finns redan klart, men det håller jag för mig själv så länge…

”A relaxed mind is a creative mind” står det på min thepåse, och jag tänker att ja, så är det. Visst kan man jobba under press, men då får man ofta använda sig av idéer man har på lager. Saker man lagrade på sig när man var avslappnad och öppen för att ta emot intryck. Det är lätt när man är egenföretagare att inte unna sig helt ledig tid, men jag tror att det är livsfarligt för en kreativ hjärna. Man behöver ”fylla på”

Det är sådant jag står och tänker på efter att ha kommit tillbaka till ateljén efter en lunch på stan. Kanske är det bara mitt dåliga samvete som talar eftersom det även blev en alldeles för lång sväng på Ikea.

Har min finaste sommarklänning på mig idag. Ute är det grått och melankoliskt. Ur stereon kommer musik från Keith Urban. Jag är lycklig och jag känner mig full av inspiration inför eftermiddagsarbetet. Kanske ska jag tacka Ingvar Kamprad för det.

Söndag kväll och min vecka som bloggare är nu till ända. Det har vart kul och jag vill rekomendera fler att anmäla sig som bloggare.

Jag var på fest igår och där berättade en kompis (som inte har nån egen relation till slöjd överhuvudtaget) att hans mamma håller på med hemslöjd och livnär sig på det. Han förklarade att hon gör små djur, giraffer och sånt av piprensare. ”Att göra giraffer av piprensare är inte hemslöjd!” tänkte jag direkt. Men sa som tur var inget. Det visade sig att hon använder piprensare som stomme och gör sen djuren med ull och textil och säljer i någon slöjdbutik. Han påpekade att hon måste ju ha nåt för att djuren ska kunna stå upp. Då kändes det plötsligt mer ok. I efterhand har jag undrat när jag blev så jävla pretto. Och varför. Jag dömde ju faktiskt ut det med en gång, innan jag varken sett arbetet eller fått hela bilden. Vilket gjorde mig lite förvånad över mig själv. Trodde faktiskt jag var mer vidsynt. Men jag och andra med mig fick först en inre bild av små exotiska djur av piprensare och flirtkulor. Och det tycker jag faktiskt inte hör hemma i hemslöjden.

Nej, nu ska jag koka kaffe och ta en bakisbulle. Jag bakade kanelbullar sist jag var bakis och har allvarliga planer på att göra det till en vana.. Och så gillar jag namnet ”bakisbulle”, låter så mysigt och väl värt att göra till ett begrepp. Dessutom tycker jag att jag förtjänat den efter att genomgått mitt tyngsta träningspass någonsin. Ett entimmes fyspass under hård, närmast militärisk ledning. Den som slappade till fick en varning. En tredje varning och man åkte ut. Redan efter 20 minuter var vi bara tre kvar. Irriterande nog stöp jag på mållinjen. Sex minuter kvar av passet, men jag fixade inte mer. Var bara en person fullföljde hela. Men shit vilken grymt bra träning och nästa gång, då jävlar! – Då ska jag inte va bakfull heller.

Tack för mig!
Kram Tobbe