Vi gillar samarbeten. Utan det skulle inte Slöjd Deluxe kunnat existera. Vi har ett gott utbyte av Hemslöjden i Kronoberg, Växjö Kommun och sponsor ABF. Kafé de luxe hjälper oss med en lokal och sin goa stämning. När man pratar med andra och hela tiden vill utvecklas så för det mycket gott med sig i form av inbjudningar som föreläsare eller utställare, vilket är jättekul. Slöjd Deluxe består till stor del av eldsjälar. Inte minst vi själva som gärna lägger mycket tid på utveckling. Vi är alltid öppna för nya kontakter

Hur kan man förmedla en känsla? Vi kände att vi ville kommunicera våra workshops på ett visuellt och snabbt sätt, vi ville ha en film! Vår avslappnade stämning är viktig för oss. Snabbt efterlyste vi en filmare på våra sociala medier. Vi fick svar av Sarah som pluggar på samma universitet. Hon ville gärna hjälpa oss. Filmen visar våra första steg när vi graffitivirkade, en vanlig vinterkväll i Växjö. Vi hoppas att ni får en inblick i hur det kan se ut hos oss.

Välkommen in till Slöjd Deluxe värld!

(se gärna alla våra bilder och filmer i helskärm)

 Hej!

Dagen har bestått av deadlines på designprogrammet och utställningsbyggande i en galet härlig mix, precis sådär som det blir ibland när ens fritid blir en aning väl slöjdintensiv. Stärkta av den näst intill euforiska känsla som vi landade i efter gårdagens workshop ”Ta i trä”, så har vi ändå lyckats ta oss igenom dagen. Vi känner oss nu som stolta utställare tack vare alla de härliga slöjdare som deltog igår. Verken finns utställda på stadsbiblioteket i Växjö.

Uppropet inför workshopen var att reclaima möblemanget. Inspirationen kommer ifrån graffitislöjd och att förändra rummet. Sofie som ledde workshopen (Malin var kvällens fotograf) instruerade deltagarna att ”ni får helt fria händer att ta er an stolarna, så länge som åtminstone en av stolarna fortfarande känns igen som stol efteråt och ni är rädda om er”. Vi hade tankar om att dekonstruera, lägga till och dra i från med mer eller mindre traditionella metoder och material.Stolarna som var köpta på Second Hand kläddes med virkade delar, fick ben utbytta och sitsen målad, bland annat! Tanken var att bara göra vad man kände för, utan någon speciell tanke. Med olika slöjdtekniker och material var det helt fritt skapande.

I början var vissa av deltagarna lite avvaktande men tills slut stod alla deltagarna runt stolarna och borrade och målade. Ingenting var heligt.  Vi var särskilt nöjda med att det var deltagare i alla åldrar samt att alla arbetade mot och med ett gemensamt mål. Vi hade olika knivar,spikar och sågar till hands men eftersom hammare saknades tog vi till olika ljuslyktor att banka med, med ett lyckat resultat. Stämningen var härlig och den känslan lyckas stolarna förmedla även på sin nuvarande plats på utställningen. Förhoppningen är att stolarna/verken ska representera det som Slöjd Deluxe står för i form av slöjdande under avslappnade former, hållbarhetsengagemang och personliga uttryck.

Kolla gärna in vår Facebooksida för mer bilder!

Sofie & Malin

De två vanligaste reaktionerna på ämnet slöjdsynd är de här: Synda? Vaddå synda? Jag gör väl inget fel när jag virkar i akrylgarn eller när jag målar min spinnrock med plastafärg, alla får väl göra som de vill? Och den andra reaktionen är: Hehe, ja, vem syndar inte lite då och då?

Själv har jag ofta insett att jag syndat först efter att någon talat om för mig att något är fel. Min reaktion har då varit som den förstnämnda reaktionen. Jag har blivit irriterad och trotsig, varför ska någon komma och tala om för mig vad och hur jag ska göra? När jag senare lärt mig behärska en teknik eller ett kunskapsområde hamnar jag mer på den senare reaktionen, jag vet mycket väl vad som anses vara fel, men struntar i det och är glad ändå.

Tanken med att vi i Slöjdlustar valde ämnet Slöjdsynder för årets kalender (som du för övrigt kan köpa på www.slojdporr.wordpress.com) är just för att belysa det. Vart du än vänder dig med din slöjd kommer det finnas någon som tycker att du syndat på ett eller annat sätt och ju mer du lär dig kommer du inse vad som räknas som rätt eller fel och själv välja att synda lite här och var. Det är ju helt enkelt så, när du lär dig något nytt blir det lite fel i början, men det brukar reda upp sig efter ett tag.

Ju grundligare du lär dig något kommer du sedan inse att du kan prioritera bort vissa ”rätt” och synda lite, för det kommer ändå inte märkas på slutresultatet.

Och i vissa fall kanske du rentav väljer att synda, trots att alla kommer se det, bara för att det är så otroligt roligt!

foto: Johnny Karhinen

Känner du nu att det säkert finns synder som du skulle vilja veta att de finns, för att sedan strunta i dem så köp vår kalender här:
http://slojdporr.wordpress.com/bestall-kalender/

Mitt slöjdande består av två sorters slöjd. Det ena är det meditativa, upprepande slöjdandet. Den sorten som du känner till och behärskar väl och som du kan göra nästan var som helst hur som helst. För mig är det till exempel stickning och nålbindning. Sånt jag kan göra framför en bra film eller tillsammans med vänner som det samtalas vilt och högt med.

Den andra sorten är den utmanande slöjden. Antingen något jag inte riktigt behärskar, något jag vill utveckla eller helt enkelt någonting som behövs mer tid eller utrymme för att syssla med. Det kan vara att sätta upp en väv, tälja eller bara något nytt inom någon slöjd jag redan behärskar.

För mig är det viktigt att variera mellan de här två sätten att slöjda. Jag skulle bli helt slut om jag höll på med samma sorts slöjd hela tiden.

En annan viktig del i min slöjdlust är kontrasterna. Lär jag mig att göra karvsnitt efter konstens alla regler så är det fantastiskt roligt och utmanande men sen bara måste jag göra något som går utanför alla regler. Då blir det såhär:

Traditionell och inte lika traditionell utsmyckning av träskaft.

Ibland får jag frågan vad en kan använda fiskskinn till, är det inte väldigt skört? och, luktar det inte väldigt mycket fisk? Ett svar på första frågan är: Till nästan vad som helst. Fiskskinn är absolut inte så skört som många tror, och sköter du en fiskskinnsväska genom att smörja det med lite extra fett då och då går det inte sönder i första taget. När det gäller lukten så försvinner lukten i princip samtidigt som du syr något av det så det är absolut inget problem. Och här följer lite inspirationsbilder till vad du skulle kunna göra med ditt fiskskinn när det är färdiggarvat.

Det går också att färga fiskskinn, det du måste tänka på då är att låta färgbadet svalna HELT eftersom fiskskinnet inte får bli för varmt eftersom det då förlimmas. När färgbadet är helt kallt läggs det färdiggarvade skinnet i och får ligga där nån timme och tas sedan upp igen. Lite mjukgörning kan då behövas igen men inte mycket.

Jag tänkte under den här bloggveckan berätta dels om det som driver mig när det kommer till slöjd, nämligen lusten. Förutom det tänkte jag berätta om den del av mitt slöjdande som jag får flest höjda ögonbryn och flest frågor kring, fiskskinnsgarvning.

Vad driver dig när du slöjdar? Mitt svar på den frågan är utan tvekan Lusten. Med stort L. Vilket också nästintill alltid betyder att jag har fyrtiosju projekt igång samtidigt, av oerhört skiftande art. Vissa dagar kan ett skinn jag håller på och bereder ligga framme samtidigt som jag spinner garn och väver på minivävstolen. För att inte tala om alla påbörjade sy och stick-projekt som finns i alla omöjliga vrår i min lägenhet.

Jag är en av tre slöjdtokar som ligger bakom föreningen Slöjdlustar som jobbar med att synliggöra lusten att slöjda genom att ta fram kalendrar på olika teman. I år hänger olika varianter av slöjdporr på väggen. För 2014 valde vi att utforska den förbjudna lusten, vad du absolut inte får göra inom slöjd; Slöjdsynderna. Alla har vi syndat, jag gör det HELA tiden. Regler är något jag har väldigt svårt för och bryter dem gladeligen ofta. Därför blir också glädjen så stor när det visar sig att jag är långt ifrån ensam om att vara glad i att synda. På releasefesten vi ordnade för vår kalender hade vi ett biktbås, där besökare kunde låsa in sig och bekänna sina synder alá Big Brother. Det resulterade sedan i den här fantastiska videon:

Vi vill inte säga att alla ska synda och inte heller att det är fel att göra rätt, det enda vi vill är att ingen ska tappa lusten att slöjda. Om du ogillar regler, ta dem med en klackspark. Gillar du att göra på pricken rätt, gör det! Allas lust är lika värd!

Då det är eldningsvecka utlovade jag ju lite eld. Igår var jag visserligen och kollade på en majkase, fast den brann ut så attans fort runt 15-20 minuter. På landet där jag är uppvuxen höll sig brasorna i flera timmar. Men jag antar att det berodde på att min pappa och andra gubbar hade åkt dit med gamla lador, lekstugor, bildäck, ja allt skit man kan tänka sig. Här i Stockholm eldar man mest gamla julgranar.

Jag eldade i alla fall lite på gården och här ovan brinner en gammal buske, fast jag såg inte likt Moses Gud i vår.

Annars har jag snabbslöjdat ett rankt växtstöd till våra ny inköpta björnbär.

För jag vet inte om det riktigt räknas som slöjd att såga upp en flaggstång? I plast var den också.

Och även om jag i teorin tycker att det verkar skoj med flaggstång och möjligheten det ger att flagga alla möjliga dagar med allsköns egenpåhittade flaggor så stod vår flaggstång alldeles för mycket på sniskan. Varje gång en svag bris kom in på gården trodde jag också den skulle fara ner huvudet på mig. Men nu är den väck.

Under sex dagar träffades 80 unga vuxna från 37 länder för att etablera en internationell ungdomsorganisation för folkkonst. Kongressen tog sin start i Stockholm och invigdes förra måndagen av Nyamko Sabuni på Liljevalchs konsthall. Därefter åkte deltagarna buss till Tjörn på Västkusten för att i lugn och ostörd folkhögskolemiljö lära känna varandra och organisera sig.

Under invigningen bar många av deltagarna folkdräkt, här är några av dem uppställda för gruppfotografering. Foto: Elina Holmgren

Kongressen var den tredje i ordningen och är ett initiativ från den världsomspännande organisationen IOV (International Organization of Folk Art) med målet att ge en yngre generation utrymme att ta plats inom IOV.

IOV har funnits som organisation i 33 år och har målet att skydda, bevara och främja alla typer av folkkonst och folklig kultur. Idag finns IOV i hela världen och har ett nära samarbete med UNESCO i egenskap av konsultativ ideell organisation (Non Governmental Organization). Vilket innebär att IOV står till tjänst med rådgivning inom folkkonst och kulturarv, den rådgivande gruppen består av professorer från hela världen.

Läs mer om IOV här: http://www.iov-world.com

IOVs ordförande Carmen Padilla från Filippinerna närvarade under hela Kongressen. Här tar hon kort på några av deltagarna. Foto: Safrini Malahayati

Under de 4 dagarna på Tjörn varvades workshops i dans, musik och slöjd med intensiva diskussioner om hur en aktiv ungdomsorganisation skulle kunna se ut och fungera. Det var viktigt att utforma en organisationsstruktur möjlig att samordna med redan existerande riksorganisationer runt om i världen. Viktigt för många av deltagarna var också att utforma en organisation i enighet med ämnet folkkonst, för många en inkluderande konstform bäst representerad av en gräsrotsrörelse. Här gällde det också att förhålla sig till IOVs redan etablerade struktur, en konservativ och aningen hierarkisk struktur där titlar och positioner är och har varit av stor vikt.

Diskussionsgrupper enligt Fishbowl metoden. Foto: Kongressens volontärgrupp

Det var för de flesta av deltagarna känslomässiga dagar då engagemanget för ämnet folkkonst var stort. En och annan tår fälldes under veckan, ibland av frustration men oftare av samförstånd.

Workshop i trumbygge. William från Ghana färdigställer en trumma tillsammans med några av de andra deltagarna. Foto: Kongressens volontärgrupp

Under kongressens sista kväll presenterade arbetsgruppernas teamledare ett förslag på en interimstyrelse. Förslaget mottogs med applåder och IOV Youth är därmed nu under uppbyggnad!

Teamledarnas förslag på interimstyrelse. Foto: Kongressens volontärgrupp

Se bilder från kongressen och läs mer på kongressens egen facebooksida:

http://www.facebook.com/IOVWorldYouthCongress2012

Hej alla Kravallslöjdare!

Den här veckan är det alltså jag som ska blogga här. Om ni läst min presentation så vet ni att jag sysslar med både det ena och det andra, men att mitt fokus ligger på att designa väskor, företrädesvis i vintagetyger, i mitt egna företag Ninda.

Här sitter jag och bloggar idag:

Det är ett hörn i min lilla etta på Mariehem, och det är här eller i min ateljé i Gårdshuset på Pilgatan 13 som jag kommer att blogga ifrån denna vecka. Gungstolen är från Obbola, och tillverkad runt förra sekelskiftet. Lampan är från New York, 20-tal kanske? Den svarta tranan är vintage från Holmsund, förmodligen 50- eller 60-tal. Till vänster skymtar min vinylspelare och till höger ett vackert rökbord som möjligen är från 40-talet. Jag har på mig en kjol jag sytt själv (och som därför får bära märket Ninda förstås!), med ett brosch i samma tyg. Men, jag ska ju prata om lite vettiga saker också…

DIY eller DESIGN?

Jag funderar ofta på det här med kreativitet, och vad det är som gör att man vill nå ut med det man skapar. Det har ju blivit så oändligt mycket lättare att göra det sedan internet kom, och känslan av att man kan nå fram till de där 15 minuterna av kändisskap är oerhört stark.  Men är det en illusion? Trots alla bloggar, hantverkssidor, communities och försäljningssidor, drunkar man lätt bland alla andra – och kanske är det just på grund av att det finns så många? Med den här lätttillgängligheten följer också att vem som helst kan säga: titta vad jag har lyckats göra, jag är en hantverkare. Eller designer, eller slöjdare, eller vad man nu vill kalla sig. Lyckan över att ha stickat en ribbad halsduk måste genast delas med resten av världen. Och visst kan det vara interessant, för all del. Det kan vara peppande & inspirerande, både att se att man kan göra vadsomhelst och att se vad det är den personen har gjort. Men jag vacklar ibland på den där gränsen: ska vi dela a l l t med alla? Är man en hantverkare för att man stickat en halsduk? Är man en designer, för att man sytt en tygkasse? Mina ♥ DIY forever, det erkänner jag villigt, men samtidigt har jag den där naggande känslan av att någonstans kanske en sållning behöver göras. Eller snarare kanske, att en gräns måste dras någonstans.

Jag är en designer. Det säger jag stolt, fastän jag inte gått någon högskola eller universitet och inte har någon fin examen. Jag har gått Medborgarskolans Designskola, och jag har gått Designprogrammet på gymnasiet. Det där är ancient history nu – jag är 30 år och att referera tillbaka till gymnasiet och året innan gymnasiet känns mest ganska löjligt. Ändå kallar jag mig designer. När det gäller väskor, och i viss mån då det gäller de kläder jag gör.

Det här kallar jag design. Finns till salu för 595:- (endast ett exemplar).

Men när det gäller allt det andra jag sysslar med, så är jag en amatör. Jag är en DIY:are när det gäller stickning och virkning, jag är en amatörfotograf och en hobbypoet, trots att jag började skriva poesi i lågstadiet och vann min första fototävling då jag var 13.

Det här kallar jag DIY, det blir lite snett och vint, men det är ett kärt nöje.

Så vad är det som gör den där skillnaden?

Det är väl det, att väskdesignandet har jag sysslat med i sju år nu. Jag har gått från att göra platta enkla tygkassar, till att göra avancerade laptopväskor med vadderade fack och breda bottnar. Jag har utvecklat designen på väskorna efter ett behov av olika funktioner, och det är just det som designandet handlar om. Och ändå har det sitt urpsprung i pur DIY. Det har inte funnits någon där som har lärt mig hur man ska göra väskor. Jag har hittat på själv, med en uppsjö av trial and error. Det är först det senaste året som jag ens sneglat på tutorials på internet. Jag tycker om att lära mig själv, för då kommer det fram något genuint eget, något som inte är som alla andras.

Det handlar ju förstås också om hur dedikerad man är. Om hur mycket man lägger ned i sitt skapande av tid och kärlek. Väskskapandet har ju varit mitt hjärtebarn i många många år nu. Allt det där andra har förblivit nycker, och sådant jag önskar att jag hade mer tid över till. Det är därför jag bara är amatör på de områdena.

Glashjärta -kärlek till skapandet.

Jag tycker också att det finns en skiljelinje mellan hantverk och design. Främst handlar det kanske om hur orden uppfattas, vad man lägger in för betydelse i dem. För mig har ordet hantverkare innebörden av någon som är lite småflummig, ålderdomlig kanske, jobbar helst i naturmaterial och är starkt förknippad med lukten av trä och ull. En designer däremot, är något modernt och fräscht. En frisk fläkt av rena linjer och oväntade former. Jag titulerar mig hellre designer än hantverkare, trots att jag syr allt jag gör för egen hand.

Vad tycker du?

Är du en hantverkare, slöjdare eller designer? Eller är du en DIY:are, en lycklig amatör? Och vad beror det på, vad du väljer att kalla dig?

Bloggen har just nu tagit jullov, vi på Kravallslöjd vill tacka alla bloggare vi haft under året! Skulle du som läser vilja blogga en vecka under 2011? Hör av dig till oss info@kravallslojd.se