Under dagens inlägg vill jag uppmärksamma mina mest kära kreationer.

Först upp är pärlpixelplantan som har fått stor uppmärksamhet. Den är ständigt under utveckling och i framtiden kommer jag försöka hitta ännu fler variationer på den. Det hela började med midi-pärlorna och utvecklades sedan till miniplantor á la mini-pärlor. De blir så himla detaljerade som små – en färgchock på hyllan eller i fönstret. Jag bifogar några bilder på hur mina plantor ser ut.

Här nedan kommer ett gäng bilder på smycken och nyckelringar jag gjort. Det mesta är gjort i mini-pärlor men använder även midi-pärlorna för smycken. Ringar, örhängen, hårspännen och nyckelringar.

Som sagt innan, är jag ständigt ute efter nya ideer och kreationer och testar mig gärna fram tills det blir bra. Jag kommer att fortsätta pyssla och sätter inga gränser. Kreativiteten går alltid upp och ner – men det tror jag bara är bra på ett sätt. Så man inte tröttnar på det man gör.

Jag vill gärna inspirera andra till att pyssla och delar gärna med mig av tips. Ni kan lätt hitta mig på facebook eller skriva via mailen.

Hemsida
Facebook
Mail: Sandrymeow@gmail.com

Jag vet inte om ni brukar läsa tidningen Hemslöjd? För er som inte är bekanta med den, har den nuförtiden ett tema för varje nummer. För ett tag sedan var temat mat och i numret därefter fanns en pulicerad insändare från någon som inte tyckte att slöjd hade med mat att göra.
Jag håller inte med. För mig handlar slöjd mycket om att göra det man kan/behöver, med det man har till hands, att tänka själv och vara kreativ med sina resurser.  Jag tillämpar ofta samma tänk när jag lagar mat. Jag läser gärna recept, eller beskrivningar om man så vill, men det är sällan jag följer dem till punkt och pricka. Saknar jag någon komponent eller ingrediens, försöker jag gärna byta ut den istället för att skaffa nytt.

Inför förra året ålade jag mig själv nyårslöftet att börja planera min mat bättre, dels för att underlätta vardagen lite, men också mycket för att jag ville försöka slänga mindre mat. Genom att tänka till i förväg kan jag göra mer genomtänkta inköp och se till att använda samma ingrediens i flera olika rätter, så att den tar slut innan den blir för gammal. Eller, om jag får rester över som är för små för att räcka till matlåda, så försöker jag komma på ett sätt att kombinera dem med det jag tänkt äta de närmaste dagarna. Det har faktiskt fungerat ganska bra.

Här ovan är en bild på crêpes som jag lagade häromveckan. I en middag gjorde jag slut på några överblivna pannkakor, rester av champinjoner, spenat, en skvätt grädde och en ostkant. Ett väldigt lyckat matåterbruk. Gott blev det också!

För några veckor sedan var jag i Göteborg och passade på att besöka fotoutställningen A Day In The World på Världskulturmuseet. Det är en utställning med vardagsfoton från hela världen, tagna av amatörer och proffs under en dag; den 15 maj förra året. Det var spännande att få se glimtar av vardagen, så som den kan te sig i Bangladesh eller Botswana, länder som man vanligtvis inte ser eller hör så mycket om, och det väckte många tankar. Om hur olika livet kan se ut, beroende på var på jorden man råkar vara född och hur tacksamma vi i den här delen av världen ska vara över allt vi har, men också om hur lika vi människor faktiskt är. Oavsett var de var tagna så rörde sig många av bilderna kring samma teman. Familjen, hemmet, maten, jobbet.

Det fick mig att tänka på några bilder som jag tog när jag var i Gambia för ett par år sedan. Jag hade förmånen att tillsammans med mitt ressällskap bo hos en storfamilj och därmed få mer av en inblick i vardagslivet än vad jag skulle ha fått i turistkvarteren. Här är några av dessa bilder, från de cyklande barnens, skräddarnas, fiskarnas och fiskförsäljarnas, elektrikerns och frisörens dag. Från en dag i världen.

Häromdagen upptäckte jag den här instickade stolpen nära mitt jobb. Jag blir alltid lika glad av den sortens kreativa spår som folk har lämnat efter sig! När jag tog kort på den stod det en kvinna bredvid och pratade i telefon. Jag förklarade att jag bara skulle fota stolpen och då visade det sig att det var hon som hade stickat in den. Eftersom hon var i telefon hann jag inte få reda på något mer, men jag får väl gå dit och hänga upp en lapp med en länk till blogginlägget.

Vill du synas i bloggen i vår?
Har du tips om någon som borde blogga?

Nu pågår planeringen för bloggvåren och vi vill ge plats åt kreativt skapande från hela Slöjdsverige.
Vill du dela med dig av din kreativa vardag eller har du tips om någon som borde?
Tveka inte hör av dig till oss!

Maila: info(a)kravallslojd.se

Jag tänkte försöka vara vardagsnära även om min vardag är ganska monoton och mest består av ett stilla ordlöst strävande. Idag består strävandet av att täcka en yta på undersidan av ett tredimensionellt flygplan. Det kan hända att jag blir klar med det arbetsmomentet innan dagen är slut och man kan säga att jag är förväntansfull inför avslutandet, kanske är det något av höjdpunkten tänker jag men ändrar mig till att det är att se den svarta ytan ta över den vita och tänka att jag räddar flygplanet och upphöjer det till funktion, om än fiktiv.

Jag bygger en stad i alla fall med omgivande natur och fortbeskaffningsmedel ingår, det här är mitt första tredimensionella även om det förekommit i bilder.

med förväntan inför kommande ihop montering

inför den första flygresan 1978

uppdaterat 1988

poff poff poff (med flygplan) (broderi)

 Hej, va tiden går! Två dagar utan blogginlägg. Det är ju så att man får skämmas lite grann!

Men med en ny snus under läppen och en ny kopp kaffe känner jag att livsandarna börjar komma tillbaka!

När jag ombads att gästblogga här på kravallslöjd stod det att jag skulle skriva om min kreativa vardag. Dessvärre är det ju så med kreativiteten att den inte alltid kommer när man bäst behöver den.  Men mina tankar kring den samma finns ju alltid med.

Jag är otroligt fascinerad av kreativitet. Det där flowet som plötsligt kan infinna sig när man inte kan se en slang, en krossad spegel eller ett tyg utan att det börjar klia i fingrarna. Ibland blir det fina saker som den här badrumslampan med krossat busskursglas. (värdens lättaste att göra. Rund badrumslamppa, krossat buskursglas och limpistol är allt som behövs! Glaset i busskurer är härdat, så man skär sig inte på bitarna. Jag har använt det materialet med mellanstaiebarn utan att några plåster behövdes! Tänk bara på att tvätta det innan.)

Men flowet är skört, och det krävs inte alltid mycket för att man ska tappa det. Jag minns en gång när jag var kanske tio år och hade upptäckt broderi. Jag broderade hela tiden. På kläder, på papper, på gladpack (funkar super bra. Lägg bara 5-6 lager ihop och använd spetsig nål).

Jag hade broderat en duk i korsstygn som jag gav till min mormor i julklapp, men mormor är av den gamla skolan och jag är inte säker på att hon ens tittade på rätsidan, utan vände på den för att se om stygnen låg rakt där. Jag klarade inte det provet och det dröjde ganska många år innan jag började brodera igen. (Nu för tiden monterar jag allting så inte avigsidan syns…)

Jag kan förstå min mormor nu, men särskilt pedagogiskt var det ju inte och flowet var klart brutet, för det här med att göra rätt strider mot flowet.  När jag nu för tiden är ute och håller workshops predikar jag PUNKSLÖJD.

Det jag kallar punkslöjd handlar om att låta kreativiteten flöda utifrån de förutsättningar man har och inte fokusera på det man inte kan, vare sig hantverksmässigt eller fysiskt. Om man inte har motorik för att sy med nål och tråd, så kanske man kan trycka på en häftapparat. Om man inte kan klippa med sax kanske man kan använda en skärmaskin. Finns det inget garn att virka med kanske det finns någon gammal kabel. ”Rätt” är inte alltid relevant.

Idag är det Rasmus, G-knits andra hälft, som står för bloggandet. Det tog inte många sekunder innan vi kom överens om att vi skulle blogga varannan dag nu i veckan och jag tror att det är dessa praktiska men enkla lösningar som gör mycket av det vi är. Alltså även i virkningen och inte bara i vårt förhållande till varandra i den lilla verksamheten.

Här följer ett exempel som jag absolut inte tar hela äran för men det är en fiffig lösning. Ser ni den lila remmen som går till knappen? Denna är fäst på framsidan av CMPns (Cellular Man Purse) insida vilket gör att när telefonen ringer kan du istället för att börja panikförsöka få ut mobilen bara dra i remmen och den kommer upp ett par centimeter och förenklar din vardag.

(CMP – rosa radioactive innehas nu av Eva G, 69 år)

Så om ni nu gör egna mobilfodral eller funderar på det, då är ett tips att lägga till denna lilla finess om ni trivs med den. Annars är det bara att höra av er för jag vet ett par grabbar som gör riktigt sjysta grejer..

Tanken med att lägga upp bilden på det lilla verket ovan var att försöka förklara vilka tankar som går genom mitt huvud när jag sitter och virkar. Och det är lite skönt att ligga på den nivån, småskaligheten (eller exklusiviteten om man vill) som vi producerar i ger en personlig dimension. Vi tar oss faktiskt tid att lyssna på hur kunden vill ha sin mössa eller sitt mobilfodral och vi går på upptäcktsfärd i knappburken efter den knappen som så nära som möjligt möter kundens önskan.

Då var det dags att ladda inför kvällens drabbningar genom en projektuppstart med fötterna på altanräcket! Vind i seglen, ohoj!

Nu  är det jag (Viktoria Mörn) som sitter vid tangentbordet! Vad ska det handla om denna veckan undrar ni säkert…. Det ska jag nu berätta! Kommer bli endel från min vardag, min familj, jobbet och varifrån jag hämtar min inspiration! Jag älskar att komma på nya idéer och jag älskar färg! I detta inlägget vill jag visa vad jag håller på med…. Och varifrån namnet torian kommer ifrån….

För ungefär 5 år sedan så var livet väldigt tufft för mig… Jag blev sjukskriven och doktorn sa att jag bara skulle göra något kul…. Vad är kul??? sa jag då. Men jag åkte till en garnbutik och köpte lite garn… Det första jag gjorde var att virka en enkel halsduk… Sedan har de bara öst på! Klart jag har ju utbildningar bakom mig som är inom design och formgivning. Har gått Capellagården Textil, sedan har jag tagit magisterexamen i webbdesign o layout.

Ni undrar säkert varför jag skriver under pseudonymet torian…  Det  var så att när jag var liten så kunde jag inte säga Viktoria, så jag sa att jag hette torian. Sedan har det levt kvar hemma. När jag för första gången stod på en designmarknad. Var det självklart att ta det namnet! Torian är fortfarande en hobbyverksamhet. Men man vet aldrig i framtiden….

Så här ser min lilla arbetsplats ut i vårat vardagsrum…

Dessa virknålar kan jag inte vara utan…..

Färgglada garner är ett måste nu i vårt hem! I like them!

Nya projekt är på G. Dessa galgar är på väg till Göteborg till en butik som heter Butik Kubik. Gå gärna in på deras hemsida som är www.butikkubik.se.  Härliga retro produkter finns där att köpa! Den 28 mars har de kalas i butiken. Så om du bor i Göteborg, spring förbi där, vetja!

Hej alla craft-lovers! Jag har fått förmånen att blogga den här veckan och det ska bli riktigt roligt. Min plan är att berätta sekvenser från min vardag,  som ju hela vägen kretsar kring kreativa idéer av något slag. Kreativiteten är en stor gåva man fått och ger mycket glädje i livet. Och massor av vänner!

Kreativiteten är som en brasa som måste tändas. Den tänds med inspiration. För det är inget ständigt tillstånd att vara kreativ. Ibland finns inte inspirationen där, den  måste väckas.  Jag hade en sådan eftermiddag igår.

Jag hade en deadline. Det är jag van vid från jobbet. Något måste skapas till en viss tidpunkt och det finns  ingen inspiration. Vad gör man – eller vad gör jag?

Inspirationen  kan väckas.  Den finns där men måste luras ut. Min metod är att plocka fram  saker,   något som fastnar när blicken glider över  tyger och annat material i hyllorna. Jag samlar det på hög och som i ett trolleritrick börjar  idéerna pluppa upp – inspirationen  finns där och det är bara att sätta igång. Visst är det härligt att alltid veta att den kreativa lusten  alltid finns där. Detta är särskilt viktig kunskap för alla som har skapandet som yrke, när man MÅSTE få fram något.

Här är min kreativa hög från igår. Detta ska bli en mixed-media-kollage till en väska och är exempelmaterial till en inspirationsdag/kurs jag ska hålla nu på våren. Jag  ska behandla pappersdelarna med decoupagelack för tyg så att de går att sy på och komponera ett kollage. Uppgiften för  kursdeltagarna är  att samla ihop material på detta sätt och skapa sitt eget kollage grundat på något minne eller erfarenhet de har. Dessa kollage ska sedan fästas på en tygkasse.

Trevlig fortsättning på dagen

Maritta