Under våren har jag varit på Åsa Folkhögskola under ett antal fredagar och undervisat i traditionellt stolpverksbygge. Vilket är ett av det roligast sätten att bygga på enligt mig.  Det är två stycken klasser som medverkat vid bygget och i det hela har det varit väldigt spännande att se hur eleverna, från att inte använt en fogsvans, till att tillverkar ganska så komplicerade sammanbindningar.

Här berättar jag om tappens funktion på stolparna i vårt bygge.

En längdskarv (eller en del av en längdskarv den andra halvan är inte klar än).

Nu i fredags tittade äntligen solen fram och vi kunde flytta ut arbetsstationerna! Så himla härligt var det att få stå ute i värmen och jobba istället för i en dragig lada som luktar ko.

Som säkert alla andra, har jag längtat fruktansvärt mycket efter våren och nu när det är här känns det lite som en dröm. I går tänkte jag att ”det här är det kallaste klimatet jag vill var med om” då det var 17 grader… Ja det kanske är dags att flytta sin kos till något varmare ställe.

Åter till stolpverket, jag hade hoppats på att vi skulle hinna resa det hela under en temavecka  nästa vecka men av någon anledning tar allt lite längre tid än tänkt. Vår temavecka förvandlades till två temadagar så vi har fått skjuta på resningen till i höst istället, tråkigt.

Huset kommer i alla fall att bli en utomhus-  slöjdsal/klassrum som skolan kommer använda i undervisningen. 

Smederna Cornelia och Basse

Under vintern har jag gått en filmkurs för hantverksdokumentation. Kursen anordnas av Hantverkslaboratoriet i Mariestad. Jag hade inte hållit i en filmkamera sedan på gymnasiet vilket i alla fall är typ 12 år sedan så det var väldigt ovant och svårt. Filmen som resultat visste jag inte vad jag skulle förvänta mig men fick till slut ihop en film. Tanken med att använda film inom ett slöjd och hantverksprojekt är från vår sida att kunna lyfta fram unga hantverkare och förmedla deras känsla för hantverket. Med film kan man ju förmedla så många intryck på kort tid och blanda fakta med alla möjliga känslor, jag gillar det supermycket. Att använda som verktyg för att lyfta fram hantverk tycker jag funkar fint!

Jag hoppas hinna göra ett par filmer till innan projektet är slut. Va tycker ni om filmen och har ni förslag på andra spännande hantverk? Eller kanske till och med förslag på Sörmlänska unga som brinner för sina hantverk?

Mitt första inlägg får bli lite kort, jag har precis kommit in. I timmar efter jobbet har jag lockat och pockat på vår lilla katt som klättrat upp i ett alldeles för högt (grenlöst) träd och nu inte kommer ner. Hon har suttit där sedan igår kväll och ser så liten och svag ut att jag blir hel tung i hjärtat. Vad ska man göra? Funderar på att hyra en skylift i morgon.

Go natt!

Nu är min bloggvecka snart till ända. Jag avslutade veckan med att åka till Hälsingland och min barndomsby Bergvik. Mycket för att min begåvade syster, Karin Öst, hade vernissage på utställningen Välkbekant obekant. På Bollnäs konsthall. Utställningen handlar om hur det är att vara barn och gå i skolan. Och hur det inte alltid är så rackarns roligt. När man sitter där med ett berg av torra rivna morötter som bara växer i munnen, alla i klassen har gått och skräcken sprider sig i kroppen när man inser att snart, snart kommer treorna (de som doppar i toaletten, och spottar i folks mat).

Draperiet har hon tryckt på brunt sidentyg och mönstret är utspilld mjölk

Hennes bilder är sällan fyllda av glädjerus snarare av den tomhet man kan uppleva på landsbygden när en ensam moped puttrar förbi på andra sidan åkern. Alla bilder från utställningen har jag tagit härifrån.

Hade en tanke om att hinna rota runt i mammas mattrashögar. Men tji fick jag, tiden gick alldeles för fort och som vanligt hann jag inte en fjärdedel av det jag trodde jag skulle hinna. Fast en stor hög med ris och bös eldade jag ändå upp.

Också fick jag växter av min mamma och syster. Rabarber, libbsticka, isop, körvel, malört, pimpinella och nått mer som jag grävt ner men glömt namnet på.

Som en avslutning på den här veckan städade jag altanen och lade ut mormorsrutemattan jag virkat på den.

Nu ska det grillas fisk och ni får gärna kolla in på min egentliga blogg Fröken textil. Där jag fortsätter att skriva oftast med textil i fokus.

Hur roligt det än är att arbeta med slöjd är det ändå väldigt skönt att vara ledig. Så idag och igår har jag kompat ut och har lång helg. Vilket betyder att jag åkt upp till Hälsingland och mitt barndomshem. Här ska vi gå lite på loppis, kolla bland mammas mattrasor oja oss över snön som är kvar och gå på min systers vernissage.

I mitt jobb håller jag annars på att dra i en eventuell spedetröjekurs. Den kommer inte att bli av förrän till hösten med en inspirationsdag och sedan kurs till våren då man kan smycka sin egenstickade spedetröja. Att det kallas spedetröja är egentligen bara för att stickat benämndes speda i Skåne. Det som man menar med spedetröja är ett slätstickat alster med reliefmönster nedtill, på axlarna och i sidorna. De är också dekorerade mycket vackert främst kring halslinningen och gärna ganska korta. Vill man se en massa vackra spedetröjor är det bara att söka på spedetröja och bilder, eller kolla här.

Själv håller jag på att sticka mig en spedetröjsinspireerad tröja. Jag sticka i lite grövre garn än brukligt och stickor nr 2,5. Reliefmönstret jag använder mig av är från den klassiska delsbotröjan.

Fast jag har tagit kantbården och gör den som relief istället för i rött och grönt. Någon gång i framtiden ska jag sticka mig en ”riktig” delsbotröja men för tillfället får jag nöja mig med att blanda Skåne och Hälsingland, precis som vi gör i vår familj.

Då det är eldningsvecka utlovade jag ju lite eld. Igår var jag visserligen och kollade på en majkase, fast den brann ut så attans fort runt 15-20 minuter. På landet där jag är uppvuxen höll sig brasorna i flera timmar. Men jag antar att det berodde på att min pappa och andra gubbar hade åkt dit med gamla lador, lekstugor, bildäck, ja allt skit man kan tänka sig. Här i Stockholm eldar man mest gamla julgranar.

Jag eldade i alla fall lite på gården och här ovan brinner en gammal buske, fast jag såg inte likt Moses Gud i vår.

Annars har jag snabbslöjdat ett rankt växtstöd till våra ny inköpta björnbär.

För jag vet inte om det riktigt räknas som slöjd att såga upp en flaggstång? I plast var den också.

Och även om jag i teorin tycker att det verkar skoj med flaggstång och möjligheten det ger att flagga alla möjliga dagar med allsköns egenpåhittade flaggor så stod vår flaggstång alldeles för mycket på sniskan. Varje gång en svag bris kom in på gården trodde jag också den skulle fara ner huvudet på mig. Men nu är den väck.

Det vanliga är nog att jag ger slöjdgåvor. Efter att jag varit på Go kväll för två veckor sedan hände dock något konstigt. Fast väldigt roligt. Först kom det fina mail där tanter, eller om de föredrar att kalla sig damer eller kanske tjejer? Jag själv älskar ordet tant, är en tant och använder tant som något fint, fast jag har förstått att det är olika det där.  I alla fall skrev de fina saker om hur bra de tyckte jag va. Som fanmails, mina första. Sedan kom presenterna. Och bra presenter inte underkläder eller så, utan saker jag faktiskt vill ha och har nytta utav.

I reportaget på Go kväll satt jag och virkade i sysilke med virknål nr 15. Den storleken är svår att få tag på och jag är väldigt rädd att bryta av den jag har. Men så kom då ett kuvert med två små nålar. En medskickad bara som stöd för den tunnaste.

Så nu har jag plötsligt 2 nr 15! Så att jag kan fortsätta virka med sysilke utan att riskera att bryta av min enda nål.

Sedan kom ett kuvert med mer virknålar, dessa inte lika tunna. Men ack vilket bedårande virknålsetui.

Fullkomligt älskar att det ser ut som ett cigarrfodral men med ett så mycket bättre innehåll. I det ska jag ha mina tunnaste nålar så att de överlever länge.

Så här kan det se ut när jag flerfärgsvirkar med sysilke och virknål nr 15:

Så slutligen: Tack alla fantastiska tanter och damer för att ni är så snälla och bra!

Godmorgon den här veckan kommer jag att husera på denna sida. Jag är Anna-Lisa Persson, bloggar i vanliga fall om textil på Fröken textil. Jag arbetar med slöjd som projektledare för Slöjdkunskaper som säljer och även som vikarierande hemslöjdskonsulent i textil slöjd i Sörmland. Fast jag bor i Stockholm, och har så gjort mest till men också lite från sedan 1998. Fast jag är och förblir hälsing i själ och hjärta.

Här instruerar jag ett barn under en workshop i Hälsingland

Min slöjdvecka skulle börja med att jag i tjänsten åkte till Västanfors hembygdsgård. Nu på morgonkvisten visade det sig dock att hon jag skulle besöka fått förhinder. Och klockan är för mycket för att åka till Nyköping så jag får helt enkelt jobba hemifrån. Så idag blir det datorjobb, eldning, barnhämtning och säkert någon slöjd.

/Anna-Lisa

Snart ska Slöjdingenjörn börja ett samarbete med Hemlighetsmakeriet. Hemlighetsmakeriet skapar oväntade upplevelser i Göteborg med omnejd. För dem som längtar efter nya intryck i vardagen eller kanske vill hitta en annorlunda present att ge bort till någon.

Dels kan man själv boka en överraskningsupplevelse inom en viss kategori, typ natur, äventyr, romantik, etc och Hemlighetsmakeriet skapar ett upplägg utifrån det. Man får sedan veta tid och plats där man ska befinna sig och får vissa instruktioner.

Dels kommer det att finnas öppna inbjudningar till planerade spontana aktiviteter med begränsat antal platser, dit vem som helst kan anmäla sig. Ett kul sätt att träffa nya människor och att få uppleva något man kanske inte har gjort förut.

Exakt vad det blir då Slöjdingenjörn är hemligheten talar jag förstås inte om, då hade det ju inte varit någon hemlighetsslöjd!

Så här hittar man till Hemlighetsmakeriet:
http://hemlighetsmakeriet.se/
http://www.facebook.com/hemlighetsmakeriet

Nu har för övrigt en del av körsbärsstocken (som jag berättade om i ett tidigare inlägg) snart genomgått en transformation till ett handsågat, handkluvet, handhugget, handhyvlat sushiset bestående av två sushibrädor och två par ätpinnar. Så nu hoppas jag bara att brudparet gillar sushi! (Och att de inte läser Kravallslöjdsbloggar.)

Tack och hej från Slöjdingenjörn!!

Ett bröllop kan tydligen kosta precis hur mycket pengar som helst. Om du står i färd med att gifta dig och tycker att kostnaden för bröllopet börjar skena iväg kan du fundera på var du ska börja skära i budgeten. Då är brudklänningen ett givet val. Allvarligt talat, hur många gånger har du egentligen tänkt använda den? Om svaret blir: -”Ja, fler än en i alla fall”, kanske du ska fundera på om det är någon bra idé med bröllop över huvud taget. Om du bara har tänkt använda klänningen en gång i livet kanske det är onödigt att lägga en massa pengar på ett plagg som kommer hänga i en garderob den absolut största delen av sin livstid.

Nej, köp istället två rullar hushållspapper typ Edet Torky, som inte är perforerat, och fixa dig en egen brudklänning. Då kommer du undan med i runda slängar 45kr och det är nog svårslaget i jämförelse med en vanlig brudklänning. På köpet kan du dessutom lära dig några användbara textila tekniker om du inte redan har koll på dem.

Så här gör du:

Sy kjolen av långa längder av papper som sys ihop och viks så att det blir vidd i kjolen.

Skär pappret i smala remsor och spinn på spinnrock till ett pappersgarn.

Av pappersgarnet virkar du ett liv som snörs ihop där bak med en tvinnad papperssnodd.

Av samma pappersgarn smygmaskvirkar du ett par handskar,

och knypplar dig en brudkrona. Till slöjan tar du ett par våder av pappret, syr ihop, viker och klipper mönster i.

Till brudbuketten gör du ett gäng pappersblommor som du fäster i topparna på pappersinlindande grenar.

Voilà, så har du sparat in tusentals kronor och om du skulle bli tårögd under vigseln är det bara att snyta dig litet försiktigt i kjolen!!

För två år sedan hade jag, tillsammans med en annan slöjdare, en utställning på Hemslöjden i Linköping. Jag hade skickat vernissageinbjudningar till vänner och bekanta och det blev en hel del glada återseenden med folk jag inte träffat på flera år. Jag fick en del blommor av de besökande vännerna och så dök det upp ett par med en väldigt kul och rätt udda vernissagepresent. En rejäl stock från ett körsbärsträd som de sågat ner i sin trädgård, komplett med bärrem för att lättare kunna hemtransporteras.

Nu står det här paret i färd med att gifta sig och jag tänker: Vad kunde vara bättre än att lämna tillbaka en del av vernissagepresenten som bröllopsgåva? Någonting slöjdat av körsbärsstocken är vad jag har tänkt mig. Precis en vecka är det kvar till bröllopet så det kanske är dags att börja mer än att fundera på detta. Men litet tidspress har aldrig skadat när man ska få något gjort…

När en av mina systrar gifte sig överraskade jag henne med en brudpäll i vlieseline över honnörsbordet, en feststång i trädgården och ett hjärta i björkris. Det kan bli fint med ganska enkla medel och material.

Sedan kan man även gå ett steg längre och slöjda hela sin bröllopsstass. Efter en kurs på Sätergläntan i att spinna och väva av papper, då jag spunnit hushållspapper och stickat en väst av, fick jag en idé att göra något mer av hushållspapper. Här kommer vi alltså helt osökt in på begreppet hushållspappersslöjd. Mer om det i nästa inlägg.