Hur fantastiskt underbart är det inte att sommaren äntligen är här? Utomhus doftar det hägg och att är grönt och lummigt! Även mitt skapande blir somrigare och just nu tecknar jag mycket blommor, djur och natur med inspiration från allt det vackra utomhus!
Vill ni se mer av vad jag skapar till vardags, titta gärna in på min facebook eller följ mig på instagram @hannakarlzon
/Hanna
Hej!
I veckan är det min tur att blogga! Jag heter Hanna Karlzon och jobbar som illustratör och designer i mitt eget nystartade företag. Jag kommer att blogga lite om företagande, mitt eget skapande, inspiration…ja, det blir nog lite av varje helt enkelt.
Jag har sen jag var liten mer eller mindre alltid haft en penna i handen, jag har m.a.o alltid älskat att teckna och skapa, och mitt val av utbildningar under åren har bara bekräftat detta och jag har nog alltid vetat att jag velat arbeta med något kreativt men steget att starta eget har ändå inte varit helt självklart. Det har varit en ganska lång och krokig väg fram till där jag är nu. Var är jag nu då kan man ju undra? Ja, jag är bosatt i Umeå och har turen att ha en kontorsplats på en inkubator som heter Krenova. Det är ett ställe som erbjuder gratis kontorsplatser (i upp till ett år) till nystartade företag, så jag delar dessa lokaler med ca 20st andra kreatörer som, precis som jag, har ett nystartat företag. Det är ett helt fantastiskt bra stöd/hjälp till nya företagare då jag själv tror att chansen att man får sitt företag på fötter är större om man har en ”riktig arbetsplats” att gå till på dagarna än om man ska försöka arbeta hemifrån. (Att skilja på arbete och fritid kan annars bli väldigt svårt.) Att jag sen har ett gäng superbra ”arbetskamrater” här är ju inte fy skam heller, det gör så mycket att ha någon att äta lunch med, att prata bokföring med eller bara ta en kopp kaffe med!
Innan jag startade mitt företag fick jag även hjälp från Entreprenörscentrum här i Umeå, med att skriva en affärsplan och lägga upp en budget och jag får även ett s.k. starta eget bidrag från Arbetsförmedlingen som man kan söka om man funderar på att starta upp en egen business. Så, det finns väldigt mycket hjälp att få, just när det kommer till att starta eget och det mesta är gratis vilket ju är otroligt bra! Nu bor ju jag i Umeå, men jag tror säkerligen att det kan finnas liknande hjälp att få på andra ställen i landet, och jag tycker absolut att kan man få hjälp så ska man ta den! Jag tyckte e.x. själv att jag hade ganska klart för mig hur/om vad jag skulle skriva min affärsplan men efter ett möte på Entreprenörscentrum så insåg jag att det egentligen var ganska mycket som var oklart och konsulten där hjälpte mig att bena ut allt det. För ibland har man allt uppe i huvudet men sen när det ska ner på papper blir det lite knepigt.
Så, mina konkreta tips om du går i starta eget tankar:
-Se vilken hjälp som finns att få där du bor, Entreprenörscentrum, Almi o.s.v.
-Ta hjälp att formulera affärsplan och budget.
-Har du möjlighet att söka starta eget bidrag? Kolla upp det med Arbetsförmedlingen.
-Finns det möjlighet till en plats på inkubator?
-Tro på dig själv, våga!
Som sagt, jag har länge velat satsa på mitt eget skapande och starta eget men jag har aldrig riktigt vågat ta steget fullt ut, men tack vare den fantastiska hjälp jag fått av andra och att jag hade turen att få en kontorsplats tilldelad, så fick jag den knuff jag behövde vilket i sin tur resulterat i att jag nu har världens bästa jobb!
/Hanna
En sak som blev tydlig vid den Västgötska kyrksafarin i tisdags var varje byggnads förankring till platsen och dess materialtillgångar samtidigt som kyrkorummet var omvärldsmedveten och del av en global kontext. Detta i och med kopplingen till kristendomen i Europa men också genom avbildningar av lejon och andra exotiska djur.
Även hantverkares frihet visade sig i naivistiska tolkningar av djur och extremt ornamenterade stolar. Lejonens människoliknande uttryck har sin förklaring i den svenska faunan avsaknad av savanndjur samt Googles ännu ickeexisterande bildsökningssfunktion. Det var inte bara ett hantverksuppdrag som skulle utföras. Inte heller var det frågan om en massproduktion. Detta påverkar estetiken. Det blir ett ärligt uttryck som berättar mycket om hantverkarens formtillgångar, referenser och sammanhang. Jag gjorde en lampa föreställande en häst. Jag ville använda mig av samma metod som vid kyrkobyggandet varpå jag snidade hästansiktet direkt ur minnet.
Ni kan kika vidare på min blogg här http://trastens.blogspot.se/2013/05/stallbar-lampa-enhorning.html
Adolf Loos, arkitekt verksam i början av förra seklet skrev
”You would know when it was time to stop institution buildning, leaving some issues unresolved, and you would leave intact traces of how the institution grew. You want an institution that is alive”
Man måste alltså bevara en del av sitt arbete som mystisk skärva och inte trilla ner i perfektionistträsket. Loos skrev även stark kritik mot att ornamentera saker då det är ”förspilld arbetskraft” och hindrar en hållbar estetik. Det kan vara tänkvärt när man ser tillverkning i en industri men ornamentering är ofta hantverkarens belöning till sig själv. Dessutom, vad är en hållbar estetik? När man skapar något karaktärsstarkt riskerar man att det blir omodernt. Samtidigt skapar tingets unikhet sin egen auktoritet. Det är en balansgång!
Igår åkte hela klassen på kyrkoutflykt i Västergötland för att kika på takkonstruktioner. Ämnet kan tyckas något hemult, men det var verkligen fascinerande. Dessa kyrkor var daterade till år 1140-1150 vilket är unikt! Där klängde vi runt en dag, på kyrkvindar av 900 år gammalt virke.
Såsom bilden ovan visar var takstolarna synliga när kyrkan byggdes. Konstruktionen var väldigt tät och sammanfogningarna bildade vackra mönster. Man kan tänka att de tillsammans med ljuset från fönstren skapade ett vackert skuggspel ner på församlingen. Senare lärde man sig att slå valv varpå takstolarna byggdes in och glömdes bort. Det är slående även i dessa romanska takvalv, vilka skuggspel och reflektioner som bildas ur vinklar och vrår. Man tog hänsyn till fönstrens placering på ett helt annat sätt då man inte hade tillgång till elektricitet. Det skapar stämningsfulla byggnader.
Detta är alltså en återupptäckt av en tidigare bortglömd estetik och byggnadstradition som är av största värde även internationellt.
Detta byggnadssätt visar på att estetiken lika mycket är en funktion som en bärkraftig konstruktion. Det är en samverkan däremellan, där konstruktionens funktionella krav blir konstens ramar.
Om man vill läsa mer finns vår lärare Kina Linscotts rapport tillgänglig här http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&ved=0CCkQFjAA&url=http%3A%2F%2Fgupea.ub.gu.se%2Fbitstream%2F2077%2F19106%2F1%2Fgupea_2077_19106_1.pdf&ei=XMCcUeyaMqeF4gSo_IDADA&usg=AFQjCNFRXwTQOra-EtJWit7LDZrTSaR5-Q
Jag fascineras av handens arbete. Föremål som är ägnade mycket tid och tankar. Det är svårt att sätta ord på handens kunskap men en nödvändighet för att människor skall känna vördnad och respekt inför hantverk.
Jag fascineras av skogen och trä som material, av föremål som eftersträvar enkelhet i både form och materialval. Jag arbetar med färg för att betona en konstruktion, framhäva ett särdrag eller skapa en helhet.
På Ledarskapsutbildningen i slöjd och kulturhantverk har vi just nu en egenformulerad kurs i praktiskt hantverk. Jag har djupdykt i skapandeprocesser inom träslöjd och jämfört det med mer rationellt möbelsnickeri. Jag är nu inne i slutskedet och försöker ta itu med klurigheten att sätta ord på det som var och det som blev i mitt träslöjdande.
Johannes Itten undervisade i kompositionslära på Bauhausskolan. Han formulerade sina lektioner kring ord som bildade motsatspar ex. intuition och metod. Jag fascineras över motsatser. Att arbeta i växelverkan mellan två metoder är människan till fördel framför maskinella framställningsmetoder. Att kunna arbeta intuitivt kräver en nära kännedom till sitt material. Det blir en sammansmältning av idé och genomförande, fascinerande!
Nu börjar både helgen och den här veckan som bloggare ta slut. Jag har redan börjat ladda hjärncellerna inför nästa vecka när det är dags att knyta ihop eventuella lösa ändar inför min allra första semester i tjänst. Imorgon ska jag till exempel diskutera projektet I Egna Händer med min kollega Lars Petersson. Utvärdera de senaste workshoparna och ta beslut om nästa steg och workshops i projektet.
Inom I Egna Händer vill vi jobba med att inspirera och öka på kunskaperna för unga som vill veta mer om hur slöjd kan hjälpa till att göra vardagen personligare, snyggare och mer hållbar. Vårt främsta verktyg är handledarna som vi bjuder in och som gör projektets workshops till något alldeles extra.
Jag är övertygad om att slöjdandet ser annorlunda ut idag än det gjorde för 10, 20 eller 100 år sedan. Framför allt med vilka material som finns att röra sig med. Ibland kan en nyproduktion av material kännas rätt så onödig ställt bredvid ton och åter ton av färdigprocessat material som ligger på soptippen. Därför handlar det här projektet framför allt om att återbruka material.
Vi vill gärna att fler engagerar sig i I Egna Händer och påverkar projektet. Så bor du i Örebro län och har en idé för en workshop får du gärna höra av dig. Eller bor du någon annan stans och vill tipsa om en handledare? Välkommen att skriva en rad. Har du idéer som du vill sprida på vår blogg? Hör gärna av dig!
Jag tror mycket på inspirationen och att goda exempel kan förändra. En person som inspirerat mig mycket på sistone är Bryant Terry, en amerikansk kock och ”food activist”. Jag beställde en av hans kokböcker på ren chansning och nu helt fast. Nu läser jag hans recept som skönlitteratur och drömmer om att få tiden att prova allihop…
Han tar ett slags helhetsgrepp på hållbarhet som jag tycker är så inspirerande, där miljön, etiken och det sociala sammanhanget spelar roll. Och framför allt: han tycks inte alls jobba med pekpinnar, utan visar istället hur det går alldeles utmärkt att ta avstamp i sin historia och laga samtidigt miljövänlig, vegansk och svårt aptitretande mat.
Nu tackar jag för mig och den här veckan på Kravall-bloggen och lämnar över till näste bloggare!
Mer om vår verksamhet i Örebro län går att läsa på:
Länshemslöjdskonsulenterna i Örebro läns blogg
Bilder från två av workshoparna i projekt I Egna Händer:
Äntligen helg! Även om det är fantastiskt roligt att jobba är det rätt skönt att vila upp sig mellan varven. Den här helgen är jag ute på landet och njuter av chockvärmen.
Men som vanligt på landet går det inte direkt att ligga på latsidan. Jag har hunnit med både att gräva fram den första sparrisen under vinterisoleringen och hjälpt en kalv att komma till världen.
Moderskärleken hos en ko går inte att ta fel på. Det är nog det mest fantastiska av ögonblick när en ko som är helt utmattad efter förlossningen får syn på sin kalv och blir som förbytt. Kärlek med effekten av en adrenalinspruta ungefär.
Imorgon hoppas jag att det blir lite mindre dramatik. Helst skulle jag nog sitta och titta närmare på mina senaste loppisfynd och fundera på vad de kan bli… Idag hittade jag nämligen handknypplade och -virkade spetsar som jag hoppas kunna integrera i någon ny dansoutfit. Parallellt med att jag började dansa för ett par år sedan har också jakten efter smycken, pärlor och paljetter eskalerat. Jag köper sällan något nytt, utan försöker hålla mig till begagnat eftersom det både är billigare och mer inspirerande.
Kombinationen dans och intresse för gamla föremål är knappast ny. Carolena Nericcio som tog fram dansen American Tribal Style började tidigt intressera sig för folklore från hela världen – och textilierna som hörde till. Englands Tribal Fusion-prinsessa Samantha Emanuel sticker inte under stol med vad hon ägnar sin lediga tid åt på resorna runt världen: letar igenom lådorna på loppisar efter fynd. Och för mängder av inspiration kikar jag gärna in på Rachel Brices aldrig sinande bildgalleri…
Dans-textil
Idag har jag besökt Kulturrummet aniAra i Hallsberg. De är en ekonomisk förening som driver ett så kallat socialt företag med deltagare som hamnat utanför den ”vanliga” arbetsmarknaden. Till kulturrummet kan unga med funktionsnedsättningar komma och skapa konst, slöjd och hantverk. En del av alstrena säljs, men inte allt. Det går bra att göra bara för sin egen skull med, att prova på och utvecklas i sin egen takt, tills man är redo att ta nästa kliv i livet.
När allting hela tiden ska handla om konkurrens, varumärken och marknadsföring är det lätt att glömma bort människan bakom det hela. Att nästan ingen är fullt så perfekt och framåt som konkurrensen framställer det och att en del människor glöms bort på vägen. Därför var det väldigt uppfriskande att få hälsa på hos aniAra och se att det finns fler sätt att tänka på om individer och utveckling.
Kanske är det också lätt att glömma bort hur viktigt det är att kunna hitta sitt eget uttryckssätt när man redan har det. Oavsett om det handlar om musik, dans eller hantverk kan det helt vända upp och ner på livet att hitta rätt. Det låter pretentiöst oavsett om jag försöker säga det eller skriva det i text. Just därför är det så kul att möta någon annan som förstår. Någon som också minns hur det var att finna det, som erkänner eller ser hur viktigt det kan vara.
Tillbaka i Örebro – efter tre heldagar fyllda av filmanalys och filmredigering. Elva filmer om slöjd ur olika vinklar har det blivit under kursen. Flera är redan klara och blev hur bra som helst. Se bara Emma Hellströms film som hon länkar till lite längre ner på bloggen!
Själv är jag inte riktigt klar utan har några långa dagar framför redigeringsprogrammet att se fram emot. Det är inte alls så långtråkigt som det låter – klippa är faktiskt grymt kul om man har tid.
Min film kommer handla om fransflätning och om Ally Svensson som är en dam som är väldigt duktig på detta lite bortglömda hantverk. Grunden är vanliga treflätor, som kombineras och korsas så att de bildar vackra mönster i ändarna på vävar. Man kan både fläta i äffsingar på en väv eller spänna upp arbetet i en särskild båge och sedan fästa fransen på vilken textil som helst.
Jag tröttnar aldrig på att titta på när Ally flätar frans. Det är något visst med en teknik som är så enkel att det går att klara av den med trådar och ett par händer, men samtidigt kan bli avancerade mönster som av finaste spets.
En fin liten bok om fransflätning, från Kalmar läns hemslöjdsförening.
En sak har jag förstått under dryga halvåret i hemslöjdens tjänst: Tekniken är konsulentens bästa vän. Fungerar inte tekniken, ja då har vi ett problem. Därför börjar den här måndagen lite deppigt när jag inser att min bärbara dator inte tänker visa något alls på sin skärm, utan tänker fungera liksom för sig själv med bara ett svagt mystiskt bakgrundsljus…
I övrigt hoppas jag att den här dagen kommer bjuda på fungerande, sensationell teknik eftersom det är dags att än en gång åka till Mariestad och Hantverkslaboratoriet. Där ska jag möta kollegor från hela Sverige som modigt kastat sig ut i film-makandet genom att anmäla sig till en kurs i dokumentär filmteknik för hemslöjdskonsulenter. Sedan i november har vi fått bekanta oss med en ny arsenal av teknik: Kameror, zoomar, myggor… It never ends.
Nu är det äntligen dags att titta på allas filmer (ja, hrm, alla kanske inte är riktigt klara då…) och utvärdera de bästa greppen för att fånga slöjd på film.
Jag hoppas kunna berätta lite mer om detta senare idag – om tekniken vill.