Jag lärde mig att garva fiskskinn på Bäckedals Folkhögskola i Sveg, för en fantastisk lärare som heter Aja Peterson. Hon lär i första hand inte ut hur garvningen går till på ett kemiskt vis utan förklarar med bilder. Tillexempel så beskrivs skinnet bestå av spagettiarmar som i rått tillstånd har vatten mellan sig och på det sättet blir mjukt och rörligt. Skulle de här spagettiarmarna bara torkas skulle de torka ihop och bli alldeles hårda och ett sånt skinn går inte att till exempel sy i så för att bereda skinnet måste luft in mellan spagettiarmarna. För att luften sedan ska stanna mellan spagettiarmarna måste vi tillsätta något som kan hjälpa till att hålla isär spagettiarmarna så att luften kan stanna emellan dem. Det är det garvningsämnena är till för. Som garvningsämne kan du till exempel använda fett, som jag beskrev i förra inlägget, eller avkok av bark eller urin. Garvämnena bygger broar mellan spagettiarmarna. Och när du sedan mjukgör skinnet så arbetar du in luft mellan spagettiarmarna och broarna så att skinnet blir mjukt.

Om du sedan inte mjukgjort skinnet ordentligt blir det hårt och prassligt, ett sådant skinn kallar Aja för pizzakartong. De här bilderna räcker för mig för att förstå garvningen, jag behöver inga kemiska formler eller avancerade recept. För mig är det ett bra sätt att skapa intresse och lust för att slöjda. Att inte göra det för svårt.

Sedan går det inte att komma ifrån att de här bilderna är roliga också:

http://www.youtube.com/watch?v=ircdPKyEtVM

Undrar om inte det där blev dagens längsta ord; fiskskinnsgarvningsrecept. Men det är alltså det jag tänkte dela med mig av idag. Hur du kan göra för att bereda ett fiskskinn så att du kan skapa något av det.

Du börjar med ett rått skinn. Jag har hittills fått tag i mina skinn antingen genom att fråga fiskhandlare i Göteborgs hamn samt från min mor som sparar skinnen när hon lagar större bitar fisk. Det råa skinnet måste först och främst läggas i frysen för att över huvud taget kunna garvas. När skinnet ska tinas lägger du det i kallt vatten. Det är viktigt att det är kallt vatten eftersom äggviteämnena i skinnet koagulerar om det blir för varmt. Då går det inte att få det mjukt.

När skinnet är tinat lägger du det med köttsidan uppåt på en plan yta, till exempel diskbänken. Sedan ska du börja skrapa. Du kan använda en inte alltför trubbig sked, eller en spackelspade som du slipat av de vassa kanterna på, eller en skinnskrapa. Du börjar skrapa i den änden som som suttit närmast fiskens huvud. När du skrapar ska du ta bort kött och fettrester samt en del av de hinnor som sitter mellan köttet och skinnet.

Elin skrapar fiskskinn

När skinnet är skrapat vänder du på det så att du får fjällsidan uppåt och tar bort fjällen med skrapverktyget. Fjällen sitter i fickor i skinnet så det är bra att ta det försiktigt.

Därefter ska skinnen ner i en blandning med:

1 äggula
1 dl rapsolja eller olivolja
några droppar diskmedel eller såpa

Gegga runt så att blandningen hamnar på alla sidor av skinnet. Den här blandningen räcker till ungefär tio laxsidor. Skinnen ska ligga i blandningen i 1-6 timmar och därefter hängas upp för att torka.

Efter minst tolv timmar ska skinnen tvättas upp i kallt vatten med diskmedel. Därefter är det dags för mjukgörning. Det görs medan skinnet torkar, gnugga skinnet mellan fingrarna, dra det över någon kant, skrynkla ihop det och trampa på det. Det finns egentligen inga dåliga sätt att mjukgöra, det viktiga är att få in luft i skinnet.

ett improviserat mjukgörningsställe: trappan

Skinnet är klart om det är mjukt och torrt. Att det är helt torrt kan du känna genom att lägga det mot kinden, känns det kallt är det fortfarande fukt kvar i det.

Jag funderar ofta på hur man kan uppmärksamma något på en plats.
Hur man genom att möblera om bland inredning och föremål kan skapa en iscensättning. I början av veckan berättade jag om att sitta på en bänk så länge att man blir synlig. Hur länge kan man förbli synlig och när börjar man bli en del av platsen?

Tillbaka i korridoren på HDK. Efter en lång tid av undersökande på var det dags att inta en plats och göra något med materialet jag samlat in. Långsamt började pappret smyga sig tillbaka till korridoren.

Bit för bit växte det in i miljön.

Mer eller mindre gömde det sig och sjönk in i väggen. På var sida om korridoren.

I vilorummet bakom korridoren.

Genom ett hål i dörren kunde man skymta något.

På golvet.

Under flera månaders tid arbetade jag på plats i korridoren. Resultatet blev 2 st invävda anslagstavlor, 21 loggböcker, en projektion. Tillsammans bildade de installationen, Kopiatorn och Pappersskäraren, en del av mitt examensarbete på HDK textilkonst. Ett arbete som är sprunget ur huset HDK, som handlar om platsen och dess invånare. Verket kan ses i sin helhet på : hallamslinnea.com.

Det är något speciellt över att göra något för en specifik plats och iscensätta rum som redan är fulla av innehåll, som inte är vita och tomma. De som inte har en tydlig gräns mellan publik och scen, föreställning och verklighet. Där krävs av betraktaren både upptäckarlust och nyfikenhet för att ens upptäcka något. När jag ställde ut Kopiatorn och Pappersskäraren under examensutställningen hände det att folk bara passerade eftersom verket befann sig utanför utställningens vita box. Det är på dessa platser jag vill arbeta, de som vi besöker av andra anledningar än konstutställningar.

Jag inledde den här veckan med att säga att jag skulle berätta något om platser. Jag upptäcker att mycket av det jag har berättat har kommit att handla om metoder för hur man kan bekanta sig med sin omgivning. En undersökning som jag kommer att fortsätta med under lång tid. Hoppas ni har haft en trevlig läsning. I morgon kommer jag att befinna mig på Basars Julmarknad i Göteborg. Kom gärna dit och kika.

Den här veckan ska jag berätta något om platser.
Om att spionera på sig själv och andra.
Om att låtsasåka buss eller att sitta på en bänk underligt länge.
Om att mäta sträckan mellan klassrummet och entrédörren med tumstock.

Jag heter Hållams Linnea Henriksson och arbetar med att undersöka platser. Genom att umgås med platsen skapar jag verk som möblerar om och smälter samman med den befintliga miljön.

För att skapa en relation till de rum jag möter behöver jag uppleva dem. Genom att känna, lyssna, titta, röra mig omkring skaffar jag mig rumsliga erfarenheter. En process som kan vara under ett kort ögonblick eller en lång period av undersökande. Sinnliga och kroppsliga upplevelser som blir startpunkten i arbetet, ibland blir de själva arbetet.

Öppen för vad som än kommer till mig låter jag undersökandet styra arbetet. I början av en process vet jag inget om hur något skall ta sig i uttryck, växlande mellan olika medium, material och tillvägagångssätt. Arbetsprocessen skulle kunna delas in i olika steg som ständigt flyter in och ut ur varandra. Jag kan aldrig förutse vad som ska hända eftersom jag arbetar i nutid, med det som sker just för stunden.

Jag arbetar ofta i min egen närmiljö, med upplevelser hämtade ur vardagen. I våras, vid tiden för mitt examensarbete hade jag behov av att få vara på en plats där jag kände mig hemma. Jag hade just kommit hem från en utbytestermin på Konsthögskolan i Bergen och kände mig ganska splittrad. Jag bestämde mig för att vara på HDK, platsen där jag spenderat större delen av min vakna tid under 3 år. Med nya perspektiv kunde jag komma tillbaka och lära känna en bekant plats på nytt. I morgon kommer jag att berätta mer om detta.

Bilden ovan är tagen i samband med projektet Eventtältet

Under dagens inlägg vill jag uppmärksamma mina mest kära kreationer.

Först upp är pärlpixelplantan som har fått stor uppmärksamhet. Den är ständigt under utveckling och i framtiden kommer jag försöka hitta ännu fler variationer på den. Det hela började med midi-pärlorna och utvecklades sedan till miniplantor á la mini-pärlor. De blir så himla detaljerade som små – en färgchock på hyllan eller i fönstret. Jag bifogar några bilder på hur mina plantor ser ut.

Här nedan kommer ett gäng bilder på smycken och nyckelringar jag gjort. Det mesta är gjort i mini-pärlor men använder även midi-pärlorna för smycken. Ringar, örhängen, hårspännen och nyckelringar.

Som sagt innan, är jag ständigt ute efter nya ideer och kreationer och testar mig gärna fram tills det blir bra. Jag kommer att fortsätta pyssla och sätter inga gränser. Kreativiteten går alltid upp och ner – men det tror jag bara är bra på ett sätt. Så man inte tröttnar på det man gör.

Jag vill gärna inspirera andra till att pyssla och delar gärna med mig av tips. Ni kan lätt hitta mig på facebook eller skriva via mailen.

Hemsida
Facebook
Mail: Sandrymeow@gmail.com

Hej igen!

För att plocka upp tråden där jag lämnade den igår så kastar jag mig tillbaka några år från idag, närmare sagt 2011. Under denna sommar byggde jag upp en egen hemsida (www.sandrymeow.se), Etsy-shop (https://www.etsy.com/shop/SandryMeow) samt startade en Facebook-sida (www.facebook.com/sandrymeow).

(c) Sandra Talving

Strax efter att jag startat upp mina sidor på nätet för att nätverk ansökte jag till min första Designmarknad, À la L0ndon – som jag även blev antagen till. Marknaden hölls på Kanaltorget intill Operan i Göteborg, 2011 och kan ha vart bland det roligaste jag vart med om. Jag fick en toppenplats och sålde mina egna verk som aldrig förr.
Efter denna Marknad, fram till idag, har jag vart med på totalt 3 À la London-marknader och två för skaparna av Metamorfos. Mitt sortiment och fokus har ändrats efter varje marknad då jag insett vad folk är intresserade av och gillar. Jag älskar när man kommer i kontakt med sina kunder och hör deras idéer och tankar, face to face. Att få se t.ex. en 35-årig man bli knäsvaga över mina pixelplantor p.g.a total nostalgitripp, gör mig så lycklig. Pärlplattor tilltalar helt enkelt folk i alla åldrar.

Efter min andra medverkan i À la london 2012 fick jag under eventets gång ett gäng visitkort från olika personer. En utav dem var Malin från Studio Konstrukt, hon hade erbjudit sig att låna ut lite plats i sitt skyltfönster på Andra långgatan under en månads tid. Jag hittade hennes visitkort ett halvår efter marknaden och bestämde mig för att testa. Sagt och gjort bestämde vi oss för december 2012/ början av januari 2013. Eftersom vi var i juletider bestämde jag mig för att gå helt bananas á la Super Mario-style:

(c) Sandra Talving

Det jag inte visste under denna skyltning var att ännu ett erbjudande skulle dyka upp. Magnus Svensson, idag ägare och grundare av Brewdog bar Stockholm passerade fönstret och såg mina verk och blev plötsligt inspirerad. Han kontaktade mig för en beställning till sin då, oöppnade bar som var i skapelsefasen. Efter en del korrespondens fram och tillbaka under ett par månader skickade jag hans önskebeställning till Stockholm. Detta var och är hittills min största och mest officiella beställning.
Nu har baren vart öppen sedan slutet av April i år och på väggarna i dess lokal finner man mina fina pixelpärlplantor, gjorde med extra mycket kärlek. Baren och pärlorna finner ni på S:t Eriksgatan 56 i Stockholm.
Eftersom jag själv bor i Göteborg passade jag på i somras, under semestern, att ta mig en tur till storstaden och besöka baren.
Det var fantastiskt roligt att få se! Här under hittar ni en bild därifrån.

(c) Sandra Talving

Nu har ni hört hur min lilla idé från 2007, idag har blivit någonting mycket större.
Någonting jag idag, 2013, sysslar med större delar av min fritid.
De kommande dagarna här på kravallslöjdbloggen har jag tänkt fördjupa mig lite mer i olika projekt jag gjort.
Vi hörs imorgon!

Önskar er en trevlig fortsättning på kvällen!
Kram

Tänk så underbart att ha en egen ateljé, ett eget ställe att kunna skapa på, med stora bord med plats för screentryck, ett skrivbord att teckna vid, ett annat där symaskinerna kan stå och hyllor där alla pryttlar kan stå uppradade, fint organiserade. Klädställningar att hänga alla nytryckta kläder, ett speciellt ställe för strykbrädan och ett bord där man kan äta lunch och titta ut genom fönstret och…Ja, visst vore det fint, det är lätt att visualisera den perfekta ateljén, eller hur?!

Men, i brist på denna ateljé så jobbar jag på hemma i lägenheten istället. Det är ju lite knepigt att försöka screentrycka kläder, väskor och tyg mitt bland barnen som springer/kryper runt och alla saker som ligger spridda överallt men det är bara att kämpa på. Så, medans jag fortsätter att drömma om den perfekta ateljén tjänar vardagsrumsgolvet som mitt lilla tryckeri och det är ju inte så dåligt det heller, så länge jag får skapa är jag nöjd!

(På fotona kan ni se när jag screentryckt några tygkassar häromveckan. Dom finns numer i min webshop, knivclothing.com)

/Hanna

Efter gymnasiet funderade jag mycket på i vilken riktning jag skulle utbilda mig vidare: tekniskt eller åt något mer konstnärligt håll, eller kanske en mix av bägge? Svåra och jobbiga val! Efter ett fantastiskt, kreativt, skapande år på textillinjen på Capellagården slutade det med ett riktigt ärketekniskt val; civilingenjörsutbildning i Teknisk fysik och elektroteknik. Slöjdandet har dock alltid funnits med på fritiden i olika former och i Linköping kom jag också i kontakt med hemslöjdsrörelsen. Men ibland har det dykt upp en gnagande tanke; skulle jag ha gjort något annat val? De senaste åren har jag funderat på hur jag skulle kunna få in mer slöjd i mitt arbetsliv. Det är nämligen litet ont om slöjd i fordonsbranschen där jag jobbat sedan examen (eller så har jag bara letat dåligt).

Jag har länge sagt –”Varför finns inte yrket Slöjdingenjör? Det skulle jag vilja vara!”. För ungefär ett år sedan kom jag på att om det yrket inte finns, så får väl jag skapa det! Sagt och gjort, jag sade upp mig och startade Slöjdingenjörn AB. Nu delar jag min tid mellan ett 80%-uppdrag i fordonsbranschen och har 20% för slöjddelen av mitt företag.

Visionen för framtiden är dock att inte ha en tidsuppdelning utan att hitta uppdrag som kombinerar ingenjörsskapet med, om inte slöjd, så åtminstone något åt det hållet; något kreativt, mer praktiskt skapande. Det borde finnas möjligheter till sådana kombinationer kan jag tycka, så nu gäller det att klura ut hur dessa skulle kunna se ut.

Här tänkte jag ta tillfället i akt och höra om det är någon som har tips på vad sådana här gränsöverskridande kombinationer skulle kunna vara? En roll som koordinator mellan en ingenjörsavdelning och en designavdelning kanske? Inreda slöjdsalar är ett annat förslag jag har fått. Vad finns det mer? Textilhögskolan i Borås gör säkert en massa kul saker, Smart textiles och sådant, kanske skulle man börja kika på vad de har för sig?

Jag väver för att jag vill berätta något. För mig är livet politik, att se, känna, prata och en önskan om en god tillvaro för alla och vår jord. För mig handlar mitt konstnärskap ytterst om att vilja bidra till något gott. Ett sätt för mig att ta mitt ansvar för att skapa en bättre värld.

Propagandakuddar

Nu arbetar jag med ett tema jag kallar Kris och katastrof. Jag har bland annat gjort vävar och broderier som handlat om inkomstklyftor, uteliggare, barn som bevittnat våld, papperslösa människor som förvaras i häkte i väntan på avvisning och olika miljökatastrofer.

Nu i vävstolen har jag en väv som handlar nedskräpning. Mängden plats i Stilla havet har ökat med 100 gånger under min livstid. Skräpet har samlats i ett område stort som Texas. Det är galet och behöver ses, kännas, pratas om och uttryckas på många sätt. Jag väver det, för väva är det jag kan.

Anna Olsson

Läs gärna mer på min blogg, www.tapestryannaolsson.blogspot.se

Sopberg, 58 x 74 cm
Bildväv i lin.
Anna Olsson 2012

För tre månader sedan fick vi en liten bebis – fantastiskt fint och roligt men också tålamodsprövande och en utmaning. Självklart har min ambitionsnivå vad gäller skapande fått lägga sig en smula, men ändå kan och vill jag inte sluta vara kreativ. Det är så stor del av mig att få skapa och det ger mig så mycket energi, så jag tror att det gör mig till en bättre mamma om jag då och då får tid att skapa något. Än så länge har jag mest varit kreativ i köket då bebisen sover som bäst i sjalen när assistent och vispar låter. Men jag hoppas snart kunna få någon timma för mig själv – då bebisen sover i sin säng och jag själv inte måste sova – då jag kan helt kan gå upp i att skapa. För det ligger numera högar med nya idéer på skrivbordet.

En sak jag har hunnit med är att testa papper cutting, inspirerad av en bok med samma namn jag fick i julklapp. Tänk vad mycket fint man kan göra med lite papper och en sax! Två klipp han jag med innan det var dags att sköta om bebisen igen!

Vik ett papper som ett dragspel, rita upp ditt motiv, klipp ut och dra isär! Päron och krukväxt på rad!

fortsätt följa mig på just go creative