Den här veckan har jag blivit inbjuden att gästblogga här på Kravallslöjd, vilket är jättekul. Jag tänkte att det får bli lite som en arbetsdagbok under veckan. Förra veckan var det VAB för hela slanten, men nu hoppas jag att alla ska hålla sig friska. Jag börjar att med att bjuda på lite bilder från förmiddagen på ateljén.

Jag har en tendens att samla på mig material, min del av ateljen är tämligen proppfull med tyger, knappar, band och en massa bra att ha grejjer. Faktum är att jag för ett tag sedan köpte ett lager med gamla, fast oanvända sybehör från en nedlagsd syfirma, mer än jag någonsin kommer att göra av med, så nu har jag startat en webshop med vintage sybehör. Titta gärna in där: www.seahorsehaberdashery.bigcartel.com

Idag har jag mest skissat, för att få igång något slags flöde och kanske att det blir något som leder till något. Ibland känns det viktigt att bara göra och se vart man hamnar, men jag har en ide om en massa ansikten, men jag är ändå dubbel inför det där men att rita, jag blir liksom aldrig nöjd, samtidigt som det nog är det roligaste jag vet. Jag vill komma ifrån känslan av att en teckning bara är en skiss, jag skulle vilja att den var tillräcklig i sig själv, men på något sätt blir den inte på riktigt förrän jag broderat eller tryckt den. Så känns det för mig.

Det var nog allt för mig för nu, dags att springa iväg och hämta barnen på dagis. Ses snart igen!

Efter en vårig, men lite blåsig promenad i solen hoppas jag hinna med ett litet pyssel innan lillskrutten vaknar. Idag får det bli quilling! En teknik som jag hittade för ett par år sedan via Yulia Brodskayas fina bilder. Väldigt roligt att göra och det enda som behövs är tunna pappersremsor och en runt föremål att snurra med. Och en massa tid för att det ska bli lika fint som Yulias, men rätt så nöjd blev jag ändå med min vårbild.

Och som sagt, vem har sagt att allt måste bli perfekt med en gång! Prova, släpp loss kreativiteten och ha roligt bara! Det får bli mina sista ord för veckan som gästbloggare!

Fortsätt följa mig på justgocreative.blogpsot.se

För tre månader sedan fick vi en liten bebis – fantastiskt fint och roligt men också tålamodsprövande och en utmaning. Självklart har min ambitionsnivå vad gäller skapande fått lägga sig en smula, men ändå kan och vill jag inte sluta vara kreativ. Det är så stor del av mig att få skapa och det ger mig så mycket energi, så jag tror att det gör mig till en bättre mamma om jag då och då får tid att skapa något. Än så länge har jag mest varit kreativ i köket då bebisen sover som bäst i sjalen när assistent och vispar låter. Men jag hoppas snart kunna få någon timma för mig själv – då bebisen sover i sin säng och jag själv inte måste sova – då jag kan helt kan gå upp i att skapa. För det ligger numera högar med nya idéer på skrivbordet.

En sak jag har hunnit med är att testa papper cutting, inspirerad av en bok med samma namn jag fick i julklapp. Tänk vad mycket fint man kan göra med lite papper och en sax! Två klipp han jag med innan det var dags att sköta om bebisen igen!

Vik ett papper som ett dragspel, rita upp ditt motiv, klipp ut och dra isär! Päron och krukväxt på rad!

fortsätt följa mig på just go creative

Som aktiveringspedagog har jag mött på många som säger sig inte kunna skapa – det gör mig ledsen, men också peppad att få dem att ändra sig. Jag tror verkligen att alla har ett behov av att skapa/pyssla/slöjda. Det bästa sättet för att få någon att våga sätta igång sin kreativitet är oftast att själv misslyckas och visa att allt inte blir fint med en gång. Och när personen sedan är igång har jag många gånger sett hur glada de blir när det åstadkommit något med sina händer som de kan ta på, ta med hem och kanske visa för någon.

Ett av alla kreativa projekt jag provat är textiltryck med frukt och grönt på ett äldreboende. Först var intresset inte så stort – potatistryck kan ju kännas lite barnsligt. Men när de väl provat kom alla in ett flow och gick loss på lök, auberginer och färg. Och jag kände faktiskt att de allra flesta fått en fin skapande-upplevelse och ett fint tyg med sig hem till sitt rum denna dag.

Fortsätt följa mig på justgocreative!

Så har det blivit dags för mitt första gästinlägg. Jag som ska blogga i veckan heter Marie Tidquist Lundin och har sedan jag varit liten pysslat och skapat på olika sätt. Jag kunde rita och pyssla och låta timmarna bara försvinna utan att jag märkte det. Först när jag började gymnasiet och estetiskt program började prestationen smyga sig på. Jag älskade verkligen att lära mig så mycket om olika tekniker, men på vägen kom känslan att inte vad som helst duger, allting måste ha en tanke och varje streck ritas med en tanke bakom.

När jag sedan utbildade mig till grafisk formgivare och började arbeta blev det till slut som att allt handlade om att skapa snygga saker och lusten fick sig en törn. För att komma tillbaka till den där känslan jag hade när jag var liten, bestämde jag mig helt enkelt för att ”sluta tänka” när jag skapar. Jag bestämde mig för att låta händerna arbeta och låta tankarna vila och helt plötsligt fick jag massor gjort. Jag bestämde mig också för att försöka förverkliga alla idéer jag fick – istället för att skriva ner dem i den allt tjockare idépärmen. Det har varit en befriande resa och på vägen blev jag sugen på att visa upp det jag gör i bloggen justgocreative. Kanske kan det inspirera andra att också släppa loss och bara göra – just go creative!

Ett av mina projekt som började med ett par fina grytlappar på en second hand affär som efter lite funderande omvandlats till en sybörs.

Jag avslutar med en bild på en väska jag har broderat som är på väg ut på vandringsutställningen ”Hemslöjden 130 år!” som producerats av Norrbottens Museum. Den heter ”Underlandet” och är inspirerad av både Lewis Carolls berättelser och Tove Janssons illustrationer plus den Norrbottniska naturen när jag lagt in skogstjärnor.

Tack för den här veckan, har varit jättekul att blogga på Kravallslöjd och jag hoppas att ni ska hitta lite inspiration och hantverksglädje i mina inlägg. Vill ni fortsätta följa mig så finns mitt företag, marieyeah! På Facebook och på www.marieyeah.sedessutom har jag en miljöblogg där jag brukar skriva om återvinning, re-design och annat miljövänligt skapande www.mariekarlsson-marieyeah.blogspot.com.

Jag hade över en del lovikkagarn från en halsduk jag stickat som jag stickade en rektangulär lapp av som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra av tills jag kom på att jag kunde använda en provbit i läder jag fått av min kusin och sy på som baksida.

Och så var min sittdyna född. Bestämde mig för att döpa den till ”Pålängedynan” efter min hemby och satte en slejf med tryckknapp på för att kunna rulla ihop och ta med mig den.  Den första varianten har jag fortfarande på en av mina köks stolar.

Nu använder jag gamla fula skinnjackor jag köper secondhand till baksidorna och svenskt lovikkagarn till framsidan.

Jag köpte garnet på plats i Morjärv tidigare men nu finns ju tyvärr inte ullspinneriet kvar mer…

Jag tycker om att göra lite annorlunda  saker, det känns så trist med sådant som alla gör…

Så i höst gjorde jag julgrodor, målade gamla plastgrodor med glitterfärg, satte på röda rosetter och upphängning.

Den violettajordlöparen sa väldigt många ”Men usch” åt när de såg den, fast den blev såld den också tillslut.

Nyckelpigan som också är en skalbagge tyckte nog ingen var äcklig.

Det finns hur många som helst i alla fall här i Norrbotten som tillverkar klassiska tennarmband, det ville inte jag göra, så jag tillverkar istället flätade armband i (oftast) naturgarvat läder med återanvända pärlemorknappar som jag kom över en hel påse secondhand.

Nackdelen med att vara egenföretagare är att-göra-listan som aldrig verkar bli tom. Det finns alltid någon jag måste ringa, marknader att anmäla mig till, räkningar att betala och material att köpa. Sånt som hindrar mig från att göra det jag egentligen vill; skapa.

Så att gå en kreativ utbildning är någonting jag verkligen kan kan rekommendera, då får man ägna all sin tid åt skapandet och slipper ifrån allt det där andra, fast hur som helst så kommer man fram till det förr eller senare, studielån och bidrag räcker inte för alltid…

Fast fördelarna med att vara sin egen chef är såklart också väldigt stora. Fast det gäller att vara disciplinerad. Fast problemet för mig har aldrig varit att jobba nog mycket utan mer att jag jobbar för mycket eftersom det är så kul! Och sedan hinner jag aldrig med lika mycket som jag tror att jag ska, annat kommer i mellan, jag blir sjuk, får ont i ryggen eller något annat som hindrar.

Sedan måste man vara väldig envis också. Vill man jobba med hantverk får eller något annat kreativt får man aldrig ge upp, måste vara beredd på att det tar tid att komma in på marknaden  och börja tjäna vettigt med pengar.  Väldigt få slår igenom direkt även om bra utbildningar kan hjälpa sina elever att komma ut och synas.

Själv har jag ännu ingen längre slöjdutbildning, jag har gått 2 år på Falkenbergs Konstskola, gått några hantverkskurser men till hösten hoppas jag på att kunna läsa textilslöjd på distans mot Umeå Universitet.

När man går på loppisar och secondhand butiker hittar man ofta lite äldre slöjdföremål i trä och näver för 5-20 kr som ingen verkar bry sig om, så därför har jag börjat ”rädda” dem och ge de nytt liv med hjälp av färg och förgyllning.

Det känns som att sakerna fortfarande har någonting kvar att ge så jag vill förlänga deras liv och hjälpa andra att se och uppskatta dem. Ibland är sakerna förstås så fina att jag inte har hjärta att måla dem så då hamnar de in min egen samling istället…

När jag är klar märker jag dem med ”återvunnen slöjd” så ingen ska känna sig lurad. Skålen här nedanför är målad i koboltblått på utsidan och förgylld med bladguld på insidan.

guldskål

Min favorit hittills är en näverburk jag har målat med konstnärsoljefärg och förgyllt knoppen på locket med bladguld. Jag har gjort mönstret som bildas i näverfogen till fiskar eftersom jag tycker det är det som det ser ut som. Hittar tyvärr inte bilderna på den som jag vet att jag har.

-Jag är väldigt förtjust i bladguld som är ett jättekul material att jobba med det är något speciellt med lystern från riktigt guld trots att det är så tunt så tunt. Ska ta och testa bladsilver också någon gång.

Har ett väldigt fint svarvat fat på fot som väntar på ett nytt liv, kanske blir det rosa. Plus att jag har så där en 10 andra föremål såklart som väntar på att jag ska få tid med dem.