Stickade en sjal på grova stickor idag och behövde markörer för att veta var jag skulle göra ökningarna. Då tillverkade jag dom själv. Galvaniserad tråd och en multitång och tadaa, så hade jag dom där. Fungerade utmärkt.

Ska det finnas slöjd på schemat i skolan?

Tittar på en repris av Plus på ettan. Inlägget om tre familjer som väljer andra sätt att konsumera väcker mitt intresse. En tjej köper bara grejer second hand. Hon tipsar om att det finns ett företag som tar till vara datorer från företag som rensar dom och säljer dom till halva priset (av nya priset?). En kille cyklar till bondgårdar och köper mat direkt från producenten. Han hävdade att det blir billigare, det är så mycket som köps för att man vill ha de onödiga grejerna inte för att man behöver dom i affären. Och så var det en familj som provat på att vara köpfria i ett helt år. Häftigt!
Att ha en köpfri månad eller år innebär ju att man får köpa mat och nödvändiga hygienartiklar

Köpfri dag genomförs varje år sista lördagen i november. Men törs man och kan man genomföra en månad ? Skulle vara nåt att prova! Vi köper minimalt med klappar och jag har redan köpt dom. Skulle alltså kunna prova på att ha köpfri månad i december. Klarar jag det?
Har ju ett garn- och tyglager som skulle räcka livet ut …. Borde ju gå med en månad!

Att vara textil- och träslöjdslärare har sin baksida. Det är så himla kul att få handleda de ivriga ungdomarna att skapa sina egna alster. Jag har precis haft sista lektionen idag. Den femman gör mig särskilt glad för det finns en iver hos dem som sällan syns i grupper, i hela gruppen. Just nu syr de ett kuddfodral med nioruta. Vi har pratat storlekar och sömsmåner och färgval. Eleverna har lärt sig massor om just dom frågorna och jag har också lärt mig en del från eleverna. En relevant fråga från en elev kan ställa allt på ända och då gäller det att kunna ge svaret eller i alla fall ta den till diskussion på fullaste allvar. Det kan också vara svaret på min en fråga. Som när jag frågade: Ni ska klippa nio rutor som är 15 cm x 15 cm, hur stor blir ytan då? Då svarar en elev 90 cm. Hmm. Det är ju också rätt, men då måste jag förklara varför jag vill ha fram ett annat svar.

Eleverna bloggar, kika in här o kolla.

Nu längtar jag hem o slöjda. Ikväll tror jag att symaskin åker fram.
Eller så hamnar jag framför datorn på kvällens on-line stickcafé!
Borde ju sticka klart pippitröjan …

Fick världens gallanfall förra natten och det första jag tänker på vilken stickning jag ska ta tag i. Har så fruktansvärt ont, men vet att jag har lindring i stickningen. Det fungerar förstås inte när jag har gallanfall. Utan måste lita till tabletterna.
Men bara tanken att ha nåt för händer och i mitt fall en stickning kan vara nåt som lindrar. Det har jag ju känt många gånger.
Det är avstressande med stickning. Därför har jag också två stickningar på gång i personalrummet som mina kollegor kan ta till vid rasterna.
Skulle också vilja ha en stickning i rasthallen för eleverna. De elever som har textilslöjd i år 8 o 9 tror däremot inte att det får vara i fred. för de små. Men just nu har vi så många som stickar i skolan i många årskurser så det skulle både sprida intresse och lugn. Hade jag tänkt.
Eventuellt ska jag även tillverka jumbostickor till stadens ungdomsgård. Allt för att sprida intresse och även indirekt få till ett välmående.
Kommer så väl ihåg mina tankar när jag startade stickcaféerna i Umeå. Det skulle vara på stadens innecafé för att nå ungdomarna. Och vi nådde ungdomarna. Det var så himla kul Det fanns gånger när det var så mycket stickfolk så ”vanliga” besökare kunde stå frågandes i dörren och undra om de kommit rätt. Eller den gången när Wolfman Jack United (som de hette då) spelade och takten var så snabb att vi inte riktigt hann med i stickandet utan var tvungna att ta stickpauser i vissa låtar. Det var mycket ungdomar, men de härliga tanterna kom på köpet :-D. Det var så himla kul och intensivt. Björkstickorna fortsätter med sina kaféer. Vill du veta när och var så kan du begära att få gå med i facebookgruppen. https://www.facebook.com/?ref=tn_tnmn#!/groups/151561774565/?fref=ts

Om det inte är fysiskt möjligt att delta i stickcaféer så kan man vara med på stickcaféer virituellt.
https://www.facebook.com/?ref=tn_tnmn#!/groups/125866200796666/?fref=ts

Har funderationer att få igång nåt här också. Men det finns inga caféer som har öppet efter 18! Så hittills så har vi träffats hemma hos varandra. Det går bra de å.
För det är nog ingen fråga: Att sticka eller inte.
Plats och tid och umgänge varierar.
Vi stickar så är det bara!

Här får du en länk till en kreativ stickerska.
http://www.claireanneobrien.com/index.php?%2Fwork%2Fknit-stools%2F

Skrev på min blogg om ett konstverk eller installation som tog mig med storm. Kanske just för att det skulle vara möjligt att sticka :-)
http://stickfia.blogspot.se/2012/10/besoka-utstallningar.html

Min måndag som textilslöjdslärare startade med att gå genom staden Kiruna där jag jobbar. Det var bedövande vackert på morgonen. Minus 9 grader och gnistrande snö. Solen steg upp över kullarna mot Tuolluvaara.

Väl på skolan så var det till att ta hand om ivriga elever. Det sys mycket skräpsömnad. Här har en kille sytt fast bitar av en chipspåse. Kreativt härligt.

De kreativa äldre eleverna skapade och designade. Uppgiften är att designa ett örngott med fyra tekniker utöver sömnaden av örngottet.
Här finns en länk till min blogg där jag samlar elevernas bloggar. De är så duktiga!

Hej då och tack för mig! Det har varit en trevlig vecka trots utebliven utlovad sol, alldeles för mycket regn och för lite sömn. Nu lämnar jag över stafettpinnen till nästa hen att blogga på sidan. Veckan som kommer skall jag ägna mig åt Leonardo-studier! Jo, det är sant. Jag har blivit tillfrågad att vara med i P4s program om Leonardo da Vinci. Skall bli spännande, men jag måste erkänna att en del årtal behöver jag uppfriska mitt minne med.

Hur får man ett sådant uppdrag kanske ni sitter hemma på kammarn och undrar? Jo, man jobbar med en utställning som just bland annat Leonardo, och ca 2,5 år senare ringer radiojournalister och tycker att de behöver en konstvetare till sitt program. Jepp!

Så, nästa söndag är det jag som beger mig till Radiohuset i göteborg. Tills dess skall jag förutom förkovra mig i årtal och renässanshistorier även försöka mig på att lägga en minipärplatta i äkta kulturellt byråkratiskt mönster.

Over and out!

En c-uppsats jag skrev för några årsedan behandlade ämnet scrapbooking, och framförallt ville jag ta reda på varför det blivit så stort, och vad som låg bakom orsaken till att de flesta som höll på med denna hobby var kvinnor i 30-35 årsåldern, med små barn och där de dessutom tillhörde en grupp som inte nödvändigtvis tidigare hållt på med nån annan form av skapande. Min tes var att eftersom det fanns så mycket färdigt att köpa, i form av dekorationer, mönstrade papper och så vidare, så var den kreativa biten egentligen bara att sätta ihop de noga utvalda detaljerna. Jag läste en hel del kreativitetsteori, en del genusteori och en hel del historia. Tillslut kunde jag beskriva scrapbookingens väg från Mark Twains samlade dikter till karamellpapperssamlingar, viktorianska fotoalbum, de mormonska familjernas åttaganden och slutligen till den miljardindustri som kom att innefatta scrapbooking-resor med Stena Line och mässor land och rike runt.

Ur ett genusperspektiv fann jag dessutom att det låg mycket i det här med att bevara familjefoton, visa upp sin familj, och att det hade sina rötter i den viktorianska epoken där det hörde en god kvinna till att sätta in foton på sin nära och kära, och att dessutom dekorera fotoalbumet med blommor och snirkliga bokstäver. Jag gjorde en statistisk undersökning och fann att 95 % som scrarppade var kvinnor, resten män. Jag lovade i ett annat inlägg här på bloggen att jag inte riktigt var klar med just ämnet hemma-fru-idealet, och jag tänker att scrapbooking knyter an mycket till den goda modern också liksom cupcakebakandet.

Men återigen är jag ju en del av samhällets normer, och har inte heller kunnat värja mig. Scrapbooking är rätt kul, just för att det inte kräver så mycket konstnärlig tanke bakom. Det handlar kanske mer om en tillfredställelese att snabbt kunna skapa något, och att kunna sätta ihop detaljerna till en helhet i form av foto, text och dekorationer, än om en konstnärlig idé som genom en kreativ process blir till ett intressant resultat.

Snart flyttar vi in i vårt hus, och då tänker jag mig att extrarummet blir mitt pysselrum när jag får tid mellan dagishämtningar, jobb, träning och kulturell byrå och allt annat som ska få plats.

Det är klart att det i ovanstående begrepp finns en värdering och en utgångspunkt i vad som anses vara den bästa kulturen. Däremot har det som tidigare betecknats som ful kultur nu även kommit in i den fina kulturens rum. Graffiti blir hippt att visa i utställningar på institutioner och det folkliga tar mer plats. Detta är inget nytt, jag vet.

Det jag funderat på den sista tiden är egentligen dikotomin smal/bred kultur. Där smal kultur är för de redan invigda och bred kultur talar till den stora massan. Jag var nyligen på Göteborgs kulturnatta, och i år var det tydligt att man satsat på den smala kulturen. Vad det kan bero på har jag ingen aning om. Om det är bristande budget, för nära inpå Kulturkalaset (som kan ses som en mer kommersiell och mainstream-satsning) eller om folket helt enkelt tröttnat på att gå ut och uppleva det man lika gärna kan sitta och youtubea. Bekvämligheten är här för att stanna?

Jag är iofs av uppfattningen att det behövs både och! Det ska få finnas performance-grupper som dansar kring toastolar lika mycket som att det ska få finnas dansband som sjunger om brustna hjärtan. Och detta för att kulturen har den kraft att vi alla kan känna igen oss i något. Så precis så mångfacetterade och olika vi människor är, lika mångfacetterad bör kulturen vara.

Dock har jag som arrangör, både i Den kulturella byrån, men också i mitt jobb som Kultursamordnare, fattat grejen att man inte bara kan köra det ena eller det andra. Man måste ha kioskvältarna för att få folket att komma dit och det är först då när de väl befinner sig på platsen/kulturfestivalen/kulturnatten osv som man kan smyga in det smalare, det mer konstnärliga eller det mer utflippade. För att ge dem upplevelser de inte visste att de behövde. Men som gör dem till rikare människor.

Men för guds skull; förpacka det smart så att det blir ett paket med en salig blandning! Det lyckades vi med i september i Kungsbacka. Det lyckades inte Göteborg med i oktober. Kanske är det höstruskets fel….

Jag är ju en periodare när det gäller skapande av alla de slag. Oftast innfaller perioderna då det är mörkt ute/inget annat finns att göra/jag är stressad över något/eller bara när jag har lust. Som ni märker kan alltså innfallen att sätta sig ner och påbörja något komma lite när som. Och jag vill verkligen understryka ”påbörja något”, eftersom jag sällan slutför mina projekt. en vis kvinna sa till mig en gång att jag var en häst, vilket skulle symbolisera att jag inte kunde slutföra något. Det stämmer.

Mitt nästa projekt är att påbörja en virkad byrå. Ni vet ju att jag håller min kulturella byrå kär, och skulle på något sett vilja föreviga detta i en virkad skapelse. Så; härmed efterlyser jag ett mönster som ser ut något sånär som den här byrån. När projektet sedan är avslutat kommer jag att ge byrån till en av medlemmarna. För vi har faktiskt 80 medlemmar! Däribland härliga artister som uppträdde på festivalen!