En bra dag i Arvika på Slöjdklubbshandledarutbildningen! Vi har tillsammans med Anna Gunnarsson, en keramiker från området jobbat med lera nästan hela dagen. Inspirationen hämtades från naturen genom ljud, material och berättelser. Anna lärde ut grundteknikerna tumma, ringla och kavla och sedan fick deltagarna gå loss på en egen klump med lera och använda vedträn, blad, kottar och knappar för att bearbeta ytan.

Dagen avslutades med att berättarlyktan tändes och vi gjorde några olika berättarövningar. För det är ju det där med berättelsen som kan göra världen magisk och begriplig i samma stund.

I morgon ska vi tälja hela dagen och jag kommer inte hinna skriva, så därför vill jag redan idag tacka för denna bloggvecka. Det har varit trevligt och kul att berätta om min slöjdvärld!

Welcome to Warmland!

Kajsa

Nu är det bråda tider! Igår var jag i Stockholm och träffade näringsgruppen med hemslöjdskonsulenter från olika delar av Sverige. I helgen är det dags för andra tillfället med 16 deltagare som utbildar sig till Slöjdklubbshandledare. Utbildningen är en pedagogisk utbildning för den som vill jobba med barn och hemslöjd. Rummet är riggat med pallar i cirkel och korgen i mitten, en myshörna, inspirerande bokbord, material och gofika. Jag blir alltid lika nostalgisk när det är dags för Slöjdklubb. Jag var med som slöjdhandledare under Slöjdcirkus turné genom Sverige 2004-2005 och Slöjdklubben bygger på den pedagogik som vi jobbade fram då. Städsången som hittades på då håller än och när jag tidigare i veckan repeterade vad jag ska prata om hittade jag den gamla slagdängan ”Kråktangon” som helt logiskt handlar om en snorkråka.

Helgen tar upp hur man kan använda rummet ute när man slöjdar med barn och om material i skogen. Utbildningen har också specialanpassats lite efter keramiktraditionen i västra Värmland och deltagarna kommer även få jobba tillsammans med en keramiker.

Jag ska försöka hinna fota lite i morgon så att ni får se vad vi pysslar med!

Kajsa Lundin

För en tid sedan stod jag med en rosa plastkasse i handen och skulle tömma soporna. Men så kom den där tanken att hm…den där rosa färgen är ju rätt snygg. Och har jag inte en grön plastkasse också någonstans och den skulle vara snygg till en blå. Från den stunden visste jag att den här rosa kassen inte går att slänga. Den läggs i ”snygga plastkassar-högen”.

Plastkassen har förvandlats till ett material.

Tiden går och jag får ihop ett gäng med kassar. Jag känner mig som Krösus ungefär. Väldigt rik. Jag vet att jag har så många att det är dags att sätta igång med mitt projekt och jag går till samlingsstället.

Det är tomt.

– Min sambo

Jag inser att min sambo inte riktigt har tänkt som jag. Han har använt hela snygga plastkasse-högen till SOPOR!!!

Vi har ett krissamtal och kommer överens om att färgglada plastkassar är ett MATERIAL.

Efter en tid har jag ett litet gäng, fyra-fem stycken tillräckligt snygga. Jag klipper kassarna i dubbla remsor och fogar samman dem. Det blir ett färgglatt plast-nystan. Jag ska göra en cylinderformad korg till nya hall-hyllorna. Jag är ivrig och börjar virka.

Jag hann virka botten och lite till. Sedan var plast-nystanet slut. Man skulle kunna säga att jag har kvar rätt mycket på projektet. Nu är jag i ett moraliskt dilemma. Kan jag gå till glada plastpåsefärgs-affärer och bara köpa deras plastkassar? Om jag gör det, är det då fortfarande återbruk? Vad tycker ni?

Kajsa Lundin

Jag är övertygad om att vi alla behöver tänka mer på hur vi konsumerar – var vi köper sakerna, vad vi köper och hur mycket. Och de flesta av oss behöver ändra vårt beteende för att den här jorden ska finnas kvar i framtiden.

Jag sitter och planerar en projektträff för slöjd- och konsthantverkare som är intresserade av ekologisk design och marknadsföring. Under hösten har jag ordnat två träffar på samma tema. Jag tänker att slöjd och konsthantverk ofta tillverkas småskaligt, resurs- och energisnålt och det är vanligt att produktionen är i naturmaterial. Produktionen och det som tillverkas är ofta rätt bra ur ett miljöperspektiv. Många andra typer av företag strävar efter att ha en bra produktion och talar gärna om att de har det, men hantverksföretag som verkligen är bra på den här punkten, skulle kunna basunera ut det högre.

Deltagarna i projektet har fått träffa Milis Ivarsson som är expert på jordpigment och har drivit företag med hållbar profil i 35 år. De har också haft workshop och föreläsning med Johanna Stål, chefredaktör på Camino, ett magasin för hållbar livsstil. Det var intressant att se bilderna Johanna visade. Jag tänker särskilt på en reklambild för en sko tillverkad i biologiskt nedbrytbara material. Det gick att se tydligt på bilden som visade att skon går att kompostera. Den träff som jag planerar nu går in på djupet ordentligt. För det är inte bara att använda ord som ekologisk, hållbar och miljövänlig hur som helst. Det finns lagar och definitioner att ta hänsyn till i marknadsföringen.

För att slöjd- och konsthantverkare skall kunna leva på sitt arbete måste man höja värdet och konsumenternas medvetenhet om det man producerar. Lyfter man fram berättelserna om hantverket, så som vi gjorde i ”I Samuels Verkstad”, som jag berättade om igår, så ökar kunskaperna och förståelsen. Genom ökad medvetenhet kan värdet stiga. Förenar man alla dessa komponenter och dessutom lyfter fram slöjd- och konsthantverk ur ett ekologiskt perspektiv då har hantverket i framtiden en självklar plats hos konsumenterna.     

                                                                                                                                                                                                                                             Kajsa Lundin

Tänkte berätta lite grann om mitt senaste projekt som hade premiär för 10 dagar sedan i Oslo. Det är en föreställning om keramik och krukmakartraditionen i Arvika som heter ”I Samuels Verkstad”.

Hur kan man göra för att höja värdet på slöjd och konsthantverk? Hur kan man göra för att få människor att förstå att hantverk är ett alternativ som på många sätt är bättre än massproducerade saker från andra sidan jordklotet, att hantverk är värdefullt. Det här är frågor som jag haft anledning att fundera över de senaste månaderna. Jag började som projektledare för ett projekt om näringsutveckling inom slöjd och hantverk i Värmland i början av februari. Här handlar det mycket om att stötta de slöjd- och konsthantverkare som har företag i regionen. Det handlar också om att tänka långsiktigt. Hur kan företagen utvecklas?

Tanken bakom föreställningen är att visa på att krukmakartraditionen i Arvika rymmer andra kulturella uttryck som exempelvis musik, dans och berättande. Och det var i att förena och berätta den här specifika historien som föreställningen växte fram.

Det är bakgrunden till den musikaliska berättelsen ”I Samuels Verkstad” som hade premiär för några veckor sedan i Oslo. Jag fick i våras förfrågan om att vara med i ett evenemang i Oslo för att marknadsföra kulturnäring från Värmland. Jag skulle göra något nyskapande och jag hade inte många månader på mig. Samtidigt jobbade jag mycket i Arvika, ett område som är känt för sin genuina keramiktradition. Jag är en inbiten folkdansare och trakterna runt Arvika är Jössehärspolskans område. Det visade sig också att många av de gamla krukmakarna i trakten var spelmän, att musiken och krukmakeriet levde sida vid sida. Och så kom tanken att berätta historien om keramik- och spelmanstraditionen tillsammans med musiker och berättare. Historien bakom hantverket och hantverkaren är ofta så anonym. Här lyftes historien fram, keramiken hamnade på scenen. Historien om hårt arbetande krukmakare, om materialen, teknikerna, influenserna utifrån och den ständigt närvarande musiken. Historien om en släkt, ett skrå och en hel bygd. Och jag är övertygad, föremålens värde ökade och ökar fortfarande genom den historia de berättar.

Så du hantverksälskande människa där ute, vilken historia rymmer det just du gör?

Ja, i sanning flyger tiden och redan är det söndagkväll vecka 44, min bloggvecka här på kravallslöjd.

Jag hade en så fin tanke om att jag skulle hinna göra ett långt och fint blogginlägg igår, men dagen gick till förberedelser inför kvällens klubb. Halloween fest på Frilagret!  Och det lyste verkligen härligt blodrött ur fönstren när vi var redo att dra igång..

Jag vill bara kort berätta lite mer om hur Frilagret fungerar. Det är verkligen besökarnas egna. Man hör av sig till oss (lämpligtvis på frilagret@kultur.goteborg.se) med sin tanke eller idé. Det kan vara allt ifrån att man vill arrangera en helkväll med konsert eller dans till att man kanske är sugen på en workshop i lödning. Så snart vi kan hör vi av oss och hör hur vi kan gå vidare. En fin grej är våra ”workshops on demand”. När vi får en fråga om en workshop lägger vi ut det på vår hemsida, och när det finns tillräckligt många anmälda så arrangerar vi det. Fint va! Gör det!

Tack för mig, och hoppas att vi hörs igen!

 Hej, va tiden går! Två dagar utan blogginlägg. Det är ju så att man får skämmas lite grann!

Men med en ny snus under läppen och en ny kopp kaffe känner jag att livsandarna börjar komma tillbaka!

När jag ombads att gästblogga här på kravallslöjd stod det att jag skulle skriva om min kreativa vardag. Dessvärre är det ju så med kreativiteten att den inte alltid kommer när man bäst behöver den.  Men mina tankar kring den samma finns ju alltid med.

Jag är otroligt fascinerad av kreativitet. Det där flowet som plötsligt kan infinna sig när man inte kan se en slang, en krossad spegel eller ett tyg utan att det börjar klia i fingrarna. Ibland blir det fina saker som den här badrumslampan med krossat busskursglas. (värdens lättaste att göra. Rund badrumslamppa, krossat buskursglas och limpistol är allt som behövs! Glaset i busskurer är härdat, så man skär sig inte på bitarna. Jag har använt det materialet med mellanstaiebarn utan att några plåster behövdes! Tänk bara på att tvätta det innan.)

Men flowet är skört, och det krävs inte alltid mycket för att man ska tappa det. Jag minns en gång när jag var kanske tio år och hade upptäckt broderi. Jag broderade hela tiden. På kläder, på papper, på gladpack (funkar super bra. Lägg bara 5-6 lager ihop och använd spetsig nål).

Jag hade broderat en duk i korsstygn som jag gav till min mormor i julklapp, men mormor är av den gamla skolan och jag är inte säker på att hon ens tittade på rätsidan, utan vände på den för att se om stygnen låg rakt där. Jag klarade inte det provet och det dröjde ganska många år innan jag började brodera igen. (Nu för tiden monterar jag allting så inte avigsidan syns…)

Jag kan förstå min mormor nu, men särskilt pedagogiskt var det ju inte och flowet var klart brutet, för det här med att göra rätt strider mot flowet.  När jag nu för tiden är ute och håller workshops predikar jag PUNKSLÖJD.

Det jag kallar punkslöjd handlar om att låta kreativiteten flöda utifrån de förutsättningar man har och inte fokusera på det man inte kan, vare sig hantverksmässigt eller fysiskt. Om man inte har motorik för att sy med nål och tråd, så kanske man kan trycka på en häftapparat. Om man inte kan klippa med sax kanske man kan använda en skärmaskin. Finns det inget garn att virka med kanske det finns någon gammal kabel. ”Rätt” är inte alltid relevant.

Tisdagar på Frilagret är riktiga mötesdagar. Produktionsmöte, enhetsmöte, programläggningsmöte osv osv. Denna tisdagen har dock bjudit på en del variation genom att vi har suttit nere i stora salen samtidigt som vi har öppen verkstad! Det har varit ett härligt liv med både dansare, fotosession och inte minst hantverk! Här har till exempel en vägg trofé skapats av tidningspapper, limpistol och fjädrar!
Alla är välkomna att jobba med det de vill här under veckan! Så kom du också!

Imorgon tänkte även jag få tilfälle att skapa lite :) Det är inte utan att det kliar i fingrarna!

Jag måste säga att jag känner mig lite snuvad. Snuvad på den där timman. Innan jag hade klockor som via koppling till någon mystisk sattelit ställde om sig själva var detta min favorit vecka. Mången gång har jag inte ställt om klockan på flera dagar bara för att, i stressade stunder, få komma på att jag inte är en kvart sen, utan 45 minuter tidig. En lika ovan som underbar känsla.

Just idag känner jag mig dock snuvad när jag insåg att jag inte är 45 minuter tidig, utan 15 sen istället och att jag gått miste om tillfredställelsen att ställa tillbaka klockan… Bättre blir det inte heller av horisontellt regn, motvindar så starka att man inte kan andas och bilister som skvätter upp stora mängder vatten på intet ont anande fotgängare vid övergångsstället.

Trots allt detta är det äntligen måndag! Och även om jag inte fick ställa tillbaka klockan så finns det goda chanser för denna vecka att bli alldeles fantastisk!

Jag jobbar som programläggare på Göteborgs nya kulturhus och den här veckan öppnar vi lokalerna för alla som gör, ja, nästan vad som helst!

Idag blir det framför allt riggning av lokalen. Symaskiner, stafflin och arbetsbord ska fram. Ljus ska riktas osv.

Ta en titt på Frilagrets hemsida www.frilagret.se och kom förbi från och med imorgon!!

av mitt arbete och med mer ordning.

Kolla in på http://stickfia.blogspot.se/

Där kommer bild på den färdiga sjalen och ett mönster ifall du vill prova själv.