Här står väskan fullpackad med tyger, mönster och sybehör. Första stoppet blir det nyöppnade sycaféet i centrala Göteborg, där hoppas vi på en kopp kaffe. Direkt därefter till Frölunda Kulturhus för en heldag med sysugna ungdomar. Bilder från syworkshopen utlovas.
/Elin & Hanna
Kära kravallslöjdsläsare jag tackar och bugar för denna vecka.
Jag hoppas att mina inlägg har varit inspirerande och kanske har fått en och annan att tänka till. Kontakta mig gärna ifall du har några frågor eller funderingar. Jag tipsar gärna och delar med mig av mina erfarenheter. Mina kontaktuppgifter kan du se på min hemsida http://emmasjogren.com/
Nu hoppas jag att ni alla får en underbar midsommar – med fin fint väder, pripps blå, nattdopp, 7 blommar under kudden och allt annat som man bara bör göra på denna dag. Jag själv firar i Italien med limoncello och salami. Färskpotatisen får vänta men jag tar med mig mitt tallriksunderlägg för att svenska till det lite. Om ni gillar den så printa gärna ut den (A3 format) och duka upp till en fest..
”Midsommar” – redo att användas
”Midsommar” – underlägg
”Midsommar” – Delar av processen
Om jag hade fått frågan för 4 år sen när jag precis hade flyttat dit så skulle jag nog svara – Nja jag är istället lite besviken på Milano och förmodligen velar jag vidare med mitt svar.
Men nu några år senare så får jag bara instämma vad de olika skribenterna och legenderna säger om den gamla industristaden Milano. Ja, den är i alla högsta grad en DESIGN STAD.
Tänk er själva att strosa runt en dag i de olika showroomen där de senaste möblerna och trenderna skymtas. Med andra ord får du se live de vi annars läser i Elle Decor och Sköna hem. Flertal gallerier finns det för den konst intresserade, eller varför inte bege sig ut i den gamla stadsdelen Brera och se på när konstnärerna målar sin mästervärk. Listan med aktiviteter gällande kultur är lång. För att krydda lite extra och som alltid är värt är nämna är den kända möbelmässan Salone di mobile. 1961 satte mässan igång då målet var att visa upp italiensk design och få fart på exporten. Efter varje år som gick så har mässan vuxit och blivit allt mer betydelsefull som resulterar i att idag är den världens störst mässa för detta ändamål.
Men hur kunde jag tidigare då tycka att staden gjorde mig besviken? På något underligt sätt tyckte jag att staden stod stilla, de äldre välkända designerna nämndes ofta och de syntes på utställningarna samt de ställde ut åter igen sina tidigare verk så som Memphis möbler/installationer mm. I varje diskussion nämns ”Made in Italy”. Men OM man blir utnämnde till ”huvudstaden av design” så bör väl det vara där det nya händer, lyft upp de yngre – skippa made in italy för hur mycket blir egentligen producerat i Italien?
Nu när man har varit med några år, läst på lite mer och sett stadens utveckling så blir jag bara glad av att se att Milano visar motsatsen till mina tidigare funderingar. Istället hyllar de faktiskt de yngre/nya, de har ett framtidsplaner på staden så som Made Expo2015 där nya skylines börjar att skymtas över de gamla takåsarna. Närheten av Milano ligger staden Brescia som är känt för sin mekanik och ingengjörskonst där än idag flera produkter tillverkas. Sen är det en ju en annan historia om att Italienarna är aning för stolta över deras resultat och planer. Talesättet ”parla tanto, fare poco” – ”prata mycket, göra lite” tycker jag stämmer bra in på deras generella attityd. T.ex. många av projekten till Made Expo 2015 har skrotas på grund av tidsbrist och det ryktades om att allt fler skulle kunna följa samma linje. Men jag slutar där, för det är som sagt en annan historia.
Men Milanos smultronställen är dock de små marknaderna, som ligger gömt på en innegård eller i ett loft nära stadens kanaler. Här finner du inte bara vintage kläder utan allt möjligt charmigt så som hemmagjorda smycken, hattar, stickning som påminner om G-knit approach, möbler mm. Rättar sagt en plats där de okända får synas.
Favorit konceptet för mig var att lyssna på när dj:n spelade musik, äta en cupcake från ”60-tals tjejen” och titta på när mina vänner gjorde screenprints på väskor och t – shirts. Lyckoruset vara att vistas i en inspirerande miljö med unga nya talanger, och vem vet man kanske skymtade den nye Philippe Starck
Oj oj… ser här att jag inte hinner med att skriva dagens inlägg som egentligen skulle handla om Milano – The capital of design.
Hela dagen har jag virrat runt med en klocka som är en timme tillbaka. Vilket fick mig att inse att jag har totalt planerat fel hela dagen.
Ett överspäckat schema + ett virrigt huvud + tidsoptimist är ej den bästa kombinationen.
Ber om ursäkt om detta och återkommer i morgon kväll istället.
Passande musik idag/ikväll skulle nog kunna vara den här..
Tempo, rolig, kanske bara lite för lång
http://www.youtube.com/watch?v=hFAEYWQl1eM
A dopo..
2008 bar flytten av till Milano – 4 år senare var man tillbaka i Sverige.
Blandade känslor, ett annat land, en annan livsstil och kultur, många funderingar..
Blev jag förälskad i staden? Mer om det får ni veta i morgondagens inlägg.
Ta gärna en titt på länken nedan – den ger dig en tur genom la cittá Milano
För en månad sen jobbade jag och min kollega på ett utkast till ett restaurangprojekt. Restaurangen som tillhör ett hotell ligger på ön Guernsey (är en av kanalöarna mellan Storbritannien och Frankrike)
Utkast är en form av en ”första presentation” där små justeringar, idéer, skisser mm. presenteras. Tanken är att ge klienten en hint om vad man vill skapa. Ifall det faller dem i smak så har man förhoppningsvis skrivit kontrakt inom de närmaste timmarna. Detta kanske många av er känner till och jobbar lika så. Jag är som sagt relativt ny i denna bransch och jag vet ej om jag kan säga att denna metod är rätt eller fel. För visst finns det en baksida med detta..
Vårt utkast blev egentligen mer en ett utkast. Vi skapade 3 olika koncept, vilket innebar en hel del jobb och många arbetstimmar. Och allt gjorde vi gratis. Vi valde att jobba brett i förhoppning om att de 3 koncepten skulle leda till en diskussion och därefter kan vi styra in dem på ett tema. Presentationen flöt på bra, vi var nöjda men våra 10 åskådare satt med ett poker face. Knappt någon kritik eller kommentarer fick vi. Och jag bara kände att allt gick utför. De förväntade mer, medan vi visste att vi hade presenterat mer än vad man ”bör” göra vid ett första möte. Och ja det var inte bara kvantitet utan även kvalité!
Veckan efter skulle våra konkurrenter presentera deras idéer. Det är ett välkänt företag och de har designat de flesta av restaurangerna och barerna på de närliggande öarna. Va tror ni, vem får designa restaurangen? Liten snopen blev man när man senare fick höra att deras presentation inte var den första utan snarare deras tredje. Och inte deras sista.
Men ur allt ont kommer något gott. Med dessa erfarenheter så har vi nu fastställt vårt arbetssätt som vi delar med oss så fort vi kommer i kontakt med en ny klient. Till våra klienter idag så highlightar vi att en ”brief” är viktigt för oss. (kort text där klienten nämner deras förväntningar på oss, projektet, positiva samt negativa aspekter mm) Allt för att spara tid och pengar så att vi istället kan satsa på det vi är bra på och sätta det i bruk.
Till alla er som frilansar inom design, hantverk, illustratör mm. ta en titt på grafiska formgivaren Antonio Riveras hemsida. Värt att läsa är artikeln ”Vi vill se ett utkast först…” Dags att sova det har varit en lång dag, men kom ihåg stå på dig annars står någon annan på dig!
”Vi vill se ett utkast först…” – http://www.grafixstudio.se/frilans/vi-vill-se-ett-utkast-forst/
Inspiration och idéer har alltid en tendens att komma till en på kvällen. Varför – ja du vem vet.
Här kommer två filmklipp. De är på engelska men budskapet är ganska klart.
Jag säger god natt och tänker att deras vilja vill jag också ha. Jag börjar i morgon.
Från Maj till September ställer jag ut tavlorna ”Temporary Wallpaper” som var ett bidrag till slöjd tävlingen SLUG 2012. Tävlingen gick ut på att hitta den bästa idén till en ny produkt som förenklar eller förhöjer vår vardag och som är tillverkat på ett miljövänligt sätt av lokala naturmaterial.
Mina ”Temporay Wallpapers” består endast av en verktygstavla i mdf, ekologiskt garn, tidningspapper och blompinnar. Fäst blompinnarna i tavlan, dra garnet runt ett varv och fortsätt så tills ditt motiv har vuxit fram. Två olika tekniker skymtas så som ”join the dots” och traditionell broderi. Blomsterpinnarna kan variera i längd vilket skapar ett vackert skuggspel när ljus riktas från olika vinklar.
Iden om T.W föddes under min tid som student. Månadsbudgeten räckte inte till att renovera en sliten vägg. Färg och tapeter kostade mer än vad jag trodde så det blev att man fick tänka om. Man tager vad man haver och istället började jag klä min vägg med olika tavlor.
”Temporary Wallpaper” går att beställa vid intresse – Det finns även så att man kan köpa ett set (pegtavla, garn, pinnar + inspirerande schabloner) så att du kan skapa din egna motiv. T.W har visat sig vara mycket populärt bland barn. Så vem vet, detta kanske skulle vara ett bra pyssel på förskolan.
Jag har den senaste tiden jobbat vidare på ett tallrik koncept som går under namnet ”A stripe of beauty” Jag hade tidigt en klar bild på hur illustrationerna skulle se ut. De skulle vara tidlösa, eleganta samt användbara. Detta set skall även stämma in på slogan ”Fin porslinet som passar alla” Detta projekt har jag valt att jobba vidare med 2 av mina engelska kollegor där vi nu tittar närmare på formen, komplettering av assietter/uppläggningsfat, produktionen mm. Och ja det är inte så lätt som man gärna vill tro. ”det är väll bara till att test printa, skicka en prototyp osv” Nja, oftast blir det inte bara en prototyp utan flera. Nu fick ni en liten inblick på ett projekt som är i ”work in process”
Buon giorno tutti
I mitt första inlägg så gav jag er en glimt om hur vi designer brukar att jobba. Det kan i och för sig skilja sig från olika designbyrån och även i de olika genre – grafisk, inredning och produktdesign. Men i det stora hela så jobbar vi alla oftast med att skissa idéer göra storyboard eller så kallade moodboards. Detta är grunderna till att skapa ett koncept. Som senare utvecklas till prototyper, mer utförliga skisser 2d samt 3d, digitala presentationer, prover mm.
Nedan kan ni se några bilder från ett tidigare projekt där jag designade en butik på 20 m2. Deadlinen var bara 5 veckor och butiken saknade utrymme för ett lager vilket gjorde detta projekt till en utmaning. När man jobbar med sådana projekt som korta deadlines eller ej klara direktiv så brukar en kär gammal fras slå mig ”Pazzo é buono” som betyder ”galet är bra” Denna fras blev till en klassiker som en av mina italienska lärare ofta nämnde.
Galenskap, stressiga situationer har nu visat sig ofta leda till att man själv sporras och adrenalinet får en att se klart och man kör på. Men livet som en ungdesigner är inte alltid så lätt och ”glamoröst” som man gärna vill tro. Det är snarare en tuff bransch med en hel del fula copycats. Mer om detta kommer i ett senare inlägg.
Här får ni lite inspiration från konstnären Kumi Yamashita. En tjej som skapar otroligt vackra skuggspel, något som jag la på minnet och blandade in i mina tavlor ”temporary wallpaper” – senare idag kommer bilder utav detta. Och om ni har tur så får ni även se glimtar från konceptet ”A stripe of beauty” som sätts i produktion i år.
http://www.booooooom.com/2010/03/10/shadow-artist-kumi-yamashita/
http://www.youtube.com/watch?v=dgkLIsCpuvE
Dags att gå tillbaka till ritbordet, vi ses snart..
För någon vecka sen fick jag förfrågan att blogga här på Kravallslöjd. Till en början blev jag smickrad och tusen idéer far igenom huvudet men sen kom nervositeten när tanken slog mig att jag aldrig har varit en höjdare på att skriva uppsatser eller inspirerande artiklar.
Skolåren gick men saknaden av välskrivna texter kvarstod. Jag insåg att det var min högra kreativa hjärnhalva som styrde mig. Jag hade förmågan att skapa vackra miljöer och la hellre tiden på att bygga kojan istället för att bo i den. Idag är jag 25 år. Inredningsarkitekt från Milano. Men sen 6 månader tillbaka bosatt i Sverige. Jag ser mig själv som en ”independent designer” i och med de olika projekt jag stött på så som grafisk formgivning, produktdesign, konst mm. Men när var det egentligen jag verkligen insåg min talang?
För att kunna svara på det så måste jag backa bandet ytterligare. Jag har nämligen 3 starka minnen som ligger till grund till min designhistoria.
1991. Vid fem års ålder fann jag min passion för att måla. Natt efter natt målade jag teckningar som jag placerade ut på olika ställen i mitt hus. En mycket trevlig överraskning tyckte mina föräldrar, men när papperet tog slut och jag började att måla på tapeter och golv, började deras uppskattning långsamt att sjunka.
1992. Ett år senare, ung och ännu mer kreativ. Lite smått charmigt galen med en åtanke att förbättra allting på ett vackert sätt. Så som att måla om våran nya Saab som enligt mig hade fel färg. Ljudet från kritan berörde mig inte och jag sjöng vidare på ”jag ska måla hela världen lilla mamma”. Mamma och pappa var inte glada för den nya vita bården och inte heller mitt låtval.
1993. Sju år gammal och min katteckning kom med i Eksjös konstutställning. Detta var min första officiella utställning. Inte stor, men stor nog för mig.
7 år men min 1:a dag då orden konst och design fick en innebörd.
Talet sju följer med mig än idag men nummer ett börjar skymtas allt mer och mer.
Här är en glimt inför mitt nästa inlägg. En kortfilm som beskriver processen inom design – grafisk.
Ciao ciao
