Tjoohoo! ”För Vi har tagit studeeeentennn, fy fan vad vi är bra”…… Idag är det studentfirande i Ystad. Alla stadens visselpipor är just nu aktiva, ostadiga ben i allt för höga klackar, hesa röster…….och klockan är bara förmiddag =). Ystads gymnasie ligger nästan granne med min butik. Så jag har liksom festen precis utanför mitt fönster. Tjoho! Äsch, det gör inget så klart! Klart de ska fira och ha roligt. Dessutom är det bara en dag. Jag drejar vidare på mina koppar. Samtidigt som jag försöker styra min inre lust att gå ut på gatan och ge ett och annat litet ”Stiltips” i klädsel och färgval =)….. Men jag lovar – jag låter bli.

Men det är nog lite så – att när man arbetar med formgivning hela dagarn och funderar i banor som ”Hur framhäver man denna formen bäst” – då är inte steget långt till att se med samma ögon på tex klädsel. Alla har vi olika former, och beroende på hur man väljer att klä sig så blir det antingen fantastiskt snygg och rätt…..eller knappt så bra. Jag lägger ingen som helst värdering i vilket typ av kropp som är ”bättre eller sämre” – alla former är helt enkelt oerhört vackra om man framhäver dem på rätt sätt. Men ibland tror jag att folk glömmer ta en titt i spegeln och istället stirrar sig blinda på bilden de ser i en tidning av någon med en helt annan form.

Men nej – jag ska inte dela ut stiltips idag! =). Speciellt innte eftersom mitt egna klädval idag inte är mycket att skryta med – Leriga verkstadsklädder och gamla träningdojjor…. Det är ju faktiskt  så att för att man ska få en chans att hitta  rätt ibland form,klädsel,stil och vem man är, så måste man få utrymme att leka. Det gör de så sannerligen och det är faktiskt härligt att se! Underbart!

Jag återgår till mina egna former, både på drejskivan och dem som ska dekoreras idag. Glatt akompanjerad av visselpipor och hesa röster – ”Fyyyy faaaan,va vi är bra!” =)

2007 deltog jag för första gången på Formex mässan i Stockholm. Jag hade ärligt talat noll koll på hur allt sådant går till med återförsäljare, produktion osv. Man kan säga att jag kastade mig ut i det som en blind höna…. Men det gick bra. Jag fick tusen goda råd av fina kollegor. Intresset för min keramik var stort redan på första mässan, så jag bara hängde på…Tåget körde liksom… Det kändes så roligt och som en riktig utmaning.

Ett år senare hade jag en stadig skara med återförsäljare. Jag var tryggare i min roll som företagare och deltog på mässan 2ggr om året. Min keramik genomgick  en förändring. Serien ”Software” presenterades. Keramiken blev mera färgglad,lyxigare,fick mera dekor och guld – mycket roligare helt enkelt!

Denna serien tillverkar jag fortfarande. Framförallt kopparna. Ibland tänker jag tanken ”jag undrar HUR MÅNGA såna koppar jag har drejat”…. ingen aning. Men de är fortfarande roliga att göra och många kunder uppskattar dem. Nu är de nästan slut på min butikshylla och jag vet att de behövs inför sommaren. Så denna och nästa vecka ägnar jag åt att försöka dreja ihop ett litet lager.

I augusti är det även dags för mässa igen. Vilket jag ser fram emot. Givetvis kommer jag att ha med mig ”Software” även iår, tillsammans med de andra serierna som jag också tillverkar.

Helt nydrejad kopp.

Försöker hinna med så många jag kan idag. Kommer att fortsätta imorgon och nästa vecka.

Färdiga koppar på väg ut i butiken.

Nu är vi redan framme i juni månad, vart maj tog vägen är ingen som vet…. Idag ägnar jag mig åt en liten snabbinventering i butiken för att se vad som saknas inför turistsäsongen. Så fort midsommarhelgen är avslutad så har jag  inte möjlighet att arbeta i verkstaden mera. Så allt måste vara klart innan dess. En något hektisk period, men också väldigt rolig. Eftersom jag endast tillverkar till min egna butik så kan jag göra precis vad jag vill och har lust med. Vilket är fantastiskt roligt.

Just nu håller jag på med några olika typer av kannor i olika storlekar. De är redan drejade och står på tork i väntan på ”engobering” – dvs, färgval. Kannor är en lite extra rolig produkt att tilllverka. Egentligen har jag inget superenkelt svar på varför. Mer än att det är en rolig utmaning rent hantverksmässigt. Det är så små marginaler som avgör om kannan du ser upplevs som ”klumpig och tung” eller ”lätt och elegant”. Allt handlar om propotioner.

Hur blir  den form,det tomrum, som uppstår mellan kannans kropp och handtaget? Kannans botten bör vara i harmoni med kannans hals. Är botten större blir kannan visuellt tung. Medan om den är mindre kommer ditt öga inte att lita på att kannan går att använda utan att välta. Kannans kropp: Om formen är kurvig – var lägger man då kurvan för att kannan ska få sitt rätta lyft och inte bli baktung? Halsens längd bör ha rätt propotioner i förhållande till kroppen, annars kommer den att bli antingen ”girafflik” eller ”avhuggen”. Alla de frågorna handlar om den estetiska upplevelsen. Sen finns lika många frågor som handlar om funktion. =). Att tillverka kannor är härligt.

Förra sommaren hade jag besök av en kund som samlade på kannor. Hon kunde inte låta bli att köpa fler. Då var hon uppe i 67 stycken (hennes man var inte lika begajstrad). Hon kunde inte förklara varför hon just fastnat speciellt för kannor, mer än att ”De är så vackra och eleganta. De blir liksom personliga på nåt vis med sina olika former.” Jag håller med henne!

Kannorna till vänster (4st) i bilden ovan är storlek ”STOR”. De är möjligtvis inte så praktiska – för de blir tunga om man har fyllt dem. Men det är så roligt att jobba i lite större skala och så blir de så eleganta! De andra två till höger är normalstorlek, dvs ca 1 liter. En ny form som jag inte gjort förr, men som får komma med på prov än så länge. Jag gillar den hittills – får se om jag fortfarande gillar den när den är färdig.

Här är några exempel på helt färdiga kannor. En liten som rymmer ca 5dl, En normalstorlek (ca 1,2l) och en stor som jag mest använder att sätta höga blommor i. Just nu blommar tex lupinerna och jag ska fylla den i morgon med en stor färgsprakande bukett!

Godmorgon…

Och välkomna till min verkstad. Egentligen är jag ledig varje måndag. Men allt som oftast finns det ett väldigt gott skäl till att gå en sväng till jobbet iallafall. Idag är skälet ”skicka en leverans till norge”. Så jag sitter här o väntar på att Schenker ska komma. Under tiden tänkte jag visa er runt lite, så ni får en bild av hur det ser ut hos mig.

Per Helsas Gård, Ystad

Per Helsas gård ligger på gågatan i Ystad. En gammal korsvirkesgård med anor från 1600-talet. Hela gården är full av kreativitet. Förutom mig själv finns här tex Silversmide, Chokladbutik, Galleri, Textil o Kläder, konstnärer samt Ystads absolut bästa cafe ”Cafe Helsa På”.

Här är jag i min butik. Bilden är tagen vid påsk då hela Österlen har konstrunda. En fantastiskt rolig helg, full av folk som är ute på shopping efter konst och konsthantverk.

Lite exempel på vad jag gör.

En av skyltningarna i butiken. Jag tycker mycket om att göra stora fat. Det är härligt att ha en stor, fri yta att dekorera på helt enkelt. Passar ljuvligt med en pastasallad, frukt eller bara för att man helt enkelt tycker att det är snyggt i ens heminredning.

Drejhörnan i verkstaden

Precis i anslutning till butiken har jag min verkstad. När jag står och drejar kan jag se ut till butiken och kunderna kan se mig. Jag arbetar nästan uteslutande på drejskiva. Vid detta fototillfälle har jag precis börjat dreja tekoppar.

Verkstaden

Hyllorna i verkstaden fylls snabbt under en drejdag. Här står koppar och torkar i olika stadier av processen. När de är helt torra så bränns de. Hos mig bränns alltid all keramik tre ggr.

Tekoppar på tork

Sommarstämning!

Bilden är tagen inne på cafeét. De använder ofta min  keramik till sina olika läckra maträtter,kakor och som här – jordgubbar.

Som sagt – måndagen är en ledig dag. Så för min del kommer resten av dagen att fyllas med träning, lite shopping och ett och annat papper som ska sorteras. Vi hörs igen i morgon om tekniken vill sig väl. Jag hade velat visa er lite nya bilder från min butik. Men min kamera vill inte snacka med min dator och så länge de är osams får vi nöja oss med gamla bilder. Ha en riktigt skön dag!

Maria

Halloj!

Jag kommer vara på sånt där jobb imorn så jag tänkte skicka iväg ett litet inlägg i förebyggande syfte så att säga.

Jag tänkte dela med mig lite av hur en vanlig dag kan se ut bara för att morgondagen kommer bli så underbar! Jag glider ut på morgonkvisten till smögen och dykcentret, förmodligen är det sol, och pillar i mig lite frukost. Sen börjar det laddas inför utfärd och efter transport och igång och grejer får jag dra upp virkningen! En stor mugg kaffe samt dagens projekt, en lila mössa, i händerna. Lite sporadiskt virkande försegår ca 45 minuter medans jag håller uppsikt över de bubblande dykarna. Efter detta är det lunch som kan spenderas enligt följande bild:

Nu är detta ett av dom förra projekten men hur som helst såhär kan en matrast se ut och inte är väl det så dumt. Efter dagens bravader brukar jag slänga iväg ett samtal till Gustav på kvällen om inte han hinner först och så bollar vi idéer om virkningen och om annat skumt.

Så kan en dag med lite casual virkning se ut för min del och det är på den nivån det ligger, ganska så tillbakalutat fritidsintresse. Även om det hade vart väldigt häftigt, och det är faktiskt drömmen, att göra detta till något större så är det sjukt trivsamt att vara en fritidsslöjdare.

Om det finns några minuter över, ta en titt på vår lilla hemsida vetja: http://g-knit.webb.se/

Tills nästa gång, ha det kanon och njut av helgen!

Man har under sina år av virkande lyckats bygga upp ett slags beroende eller snarare begär. Likt jag en gång i tiden gick upp på morgonen och suktade efter en morgonsnus så är detta nu förändrat och suktandet efter lite morgonvirkning har tagit över. Det kliar i fingrarna när man sitter på bussen och blott har en IQ-befriad ”smartphone” i sina händer. Längtan efter att skapa något tränger igenom. Dessa rytmiska rörelser har hos oss faktiskt utvecklat ett slags ticks. När jag nu under C-uppsatstider eller andra hektiska tider är stressad så plockar jag fram garnet och nålen och sätter på lite musik för att finna inre frid. Alla de onödiga kognitiva processerna upphör och man blir ett med sitt verk.

Just nu håller jag på med denna strumpa till en lyktstolpe i närområdet som jag tycker ser lite tråkig ut. Bara en ursäkt för att virka är något jag kontinuerligt måste göra. Såhär ser strumpan ut för tillfället:

Det blir inte så brutalt mycket bilder och text idag eftersom jag sitter i skolan och skriver på min C-uppsats.

// G-Knit

Goddag!

Detta är väl inget man kanske behöver poängtera inför denna publik men jag måste säga att slöjden och hantverket som mötesplats är en av de saker jag värdesätter högst.

Jag pendlar oförskämt många timmar om dagen men sedan jag upptäckte virkningen har det inte varit lika hårt. Särskilt inte eftersom jag ibland är sådär dumsocial och attackerar gamla oskyldiga damer, jag tänkte delge historien om en av dessa träffar.

Jag smög på bussen påväg till min kära en varm eftermiddag och ser i ögonvrån en dam klädd i färger som mitt tränade öga direkt kopplar till Gudrun Sjödén. De flesta av mina kvinnliga släktingar klär sig i dessa och eftersom dom är slöjdintresserade tänkte jag att jag måste provocera lite för att se om det gick att väcka hennes slöjdsinne. Sagt och gjort, det dröjde inte många sekunder innan hon frågade vad jag använde mig av för teknik och på det spåret gick vårat samtal vidare hela vägen till min hållplats. Alltså att prata med en totalt okänd människa om ett gemensamt intresse, jag var ju hellycklig när jag skuttade av bussen! Dessutom visste jag ju faktiskt vad hennes barn och barnbarn pysslade med samt att hennes favorittextilgöra var att tova..

Jag har ju givetvis någon att tacka för denna förkärlek till slöjd och det dumsociala också för den delen. Jag har ju fått vara med och leka med mor på diverse tillställningar sedan jag var för liten, Röhsska museet är tro det eller ej inte drömmen för en liten grabb. Och om du nu läser detta mamma så se det som ett tack dels för virkintresset men också för lärdomen av vart jag kanske inte bör ta med en framtida son ;)

HEMSKT MÖKKE HEJ!

Denna slöjdsidas namn ”Kravallslöjd” influerar oss ytterligare i just det som slöjd handlar om. Att vara lite rebellisk och givetvis bryta normala mönster. Detta är fallet för oss på G-knit som är två gossar i 19 och 21 års åldern som gillar att virka och det är just det detta inlägg kommer att handla om. Hur går virkning och unga gössar ihop egentligen?

PASSION för virkning är INTE lika med PENSION.

Virkning leder oss osökt in på äldre damer med vitt hår, andedräkt som en död bäver och glasögon som zingo-bottnar.

Med andra ord har virkningen blivit en väldigt banbrytande faktor för oss på G-knit, jag menar hur många gossar i 20 års åldern drar fram virknålen och garnet på en fest och börjar kötta ihop en fager mössa?

Det är alltså dessa två faktorer, nämligen ålder: Gammal och kön: Kvinna som är stereotypt för virkning … unga män tillhör inte riktigt kategorin äldre damer.  Den gamla tanten är nu passé och den nya generationens syslöjdare är här. Grova , svettiga och skäggiga. Rasmus har funnit en bild på den käraste sökmotorn som illustrerar det vi på något sätt undermedvetet försöker utstråla, nämligen det manliga med virkning.

Här ser vi mannen, med stickandet, ankaren och pipan. ” Be a man, do some knitting”.

Såå… vi gjorde vår egen tappning av denna idag. Oerhört ambitiöst.

Man kan som sagt ha virkning till otroligt mycket. Denna bild illustrerar just detta. På bilden syns min jaktbåge, min värja och givetvis den goa ansiktsmask 90, samtliga upphängda med hjälp av virkade armband.

Detta är inte heller något som direkt har anknytning till gertrud, 92 på pensionatet.

Låt hjärnan ejakulera idéer som sedan appliceras på produkter!

Ha det pent ! / G-Knit

Här följer ett av de alster jag är mest stolt över och det är utan tvekan det verk jag fått mest positiv respons på.

Skapelseprocessen av denna fluga skulle man kunna säga beskriver mig som slöjdare. Det var spontant, kreativt och uppkom på grund av en saknad eller ett behov. Här följer historien:

Jag var bjuden på bröllop och botaniserade i djungeln med enkel/dubbelmanschetter, flugor/slipsar och matchningar hit och dit. Till min och tjejens stora förtret fanns det inte flugor i aprikos att hitta varpå jag istället styrde kosan mot garnaffären. Jag letade upp rätt nyans och satte igång. Enklaste svaret är oftast bäst, så lever jag, så jag gjorde en fuling. Jag virkade helt enkelt en lapp i rätt storlek och trädde sedan en 4 maskor bred ring över lappen för att få den att snörpa åt runt mitten. Vips hade jag fyllt flugbehovet och lyckat blev det, så lyckat att flugan fick sällskap av en näsduk inför stundande studentbankett.

Fluga och näsduk

Så är man ute efter något som skiljer en från mängden på nästa tillställning, då rekommenderar jag denna lilla skapelse. Jag skickar med en länk jag hittade med beskrivning: http://www.youtube.com/watch?v=hbJXORjbar4

Idag är det Rasmus, G-knits andra hälft, som står för bloggandet. Det tog inte många sekunder innan vi kom överens om att vi skulle blogga varannan dag nu i veckan och jag tror att det är dessa praktiska men enkla lösningar som gör mycket av det vi är. Alltså även i virkningen och inte bara i vårt förhållande till varandra i den lilla verksamheten.

Här följer ett exempel som jag absolut inte tar hela äran för men det är en fiffig lösning. Ser ni den lila remmen som går till knappen? Denna är fäst på framsidan av CMPns (Cellular Man Purse) insida vilket gör att när telefonen ringer kan du istället för att börja panikförsöka få ut mobilen bara dra i remmen och den kommer upp ett par centimeter och förenklar din vardag.

(CMP – rosa radioactive innehas nu av Eva G, 69 år)

Så om ni nu gör egna mobilfodral eller funderar på det, då är ett tips att lägga till denna lilla finess om ni trivs med den. Annars är det bara att höra av er för jag vet ett par grabbar som gör riktigt sjysta grejer..

Tanken med att lägga upp bilden på det lilla verket ovan var att försöka förklara vilka tankar som går genom mitt huvud när jag sitter och virkar. Och det är lite skönt att ligga på den nivån, småskaligheten (eller exklusiviteten om man vill) som vi producerar i ger en personlig dimension. Vi tar oss faktiskt tid att lyssna på hur kunden vill ha sin mössa eller sitt mobilfodral och vi går på upptäcktsfärd i knappburken efter den knappen som så nära som möjligt möter kundens önskan.

Då var det dags att ladda inför kvällens drabbningar genom en projektuppstart med fötterna på altanräcket! Vind i seglen, ohoj!