I begynnelsen Om hur virkningen satte fart.

 

I begynnelsen … av G-knits era, sommaren 2010 så var jag väldigt inspirerad av olika personer som startade och drev egna klädesföretag och utvecklade egna designer. Däribland en eminent herre vid namn Oliver Sykes som förövrigt är sångare i hardcorebandet Bring Me The Horizon. Han startade ett klädesmärke som heter Drop Dead som gör tröjor och dylikt med nästintill motbjudande tryck på. Med andra ord kläder som väcker en extra tanke, magiskt!

 

Den första mössa som producerades. En del praktisk kompetens har utvecklats sedan denna kondomformade mössa virkades.

 

Då slog tanken mig: ”Virka kan inte vara så jäkla svårt”. Jag började med hast googla efter hur man gjorde. Jag kom efter några sökningar in på en instruktionsvideo på www.Bolibompa.se där det var någon euforisk brud som talade om för barnen hur de skulle gå till väga för att virka. Dum som man är fattade man inte ett skit, det funkade men det tog mig 1 minut för att göra en maska, vilket är brutaaalt långsamt. Då kom räddaren i nöden, min kära farmor. Hon höll nålen på ett sätt som jag inte kunde bemästra. Hon började virka och det gick snabbare än en antilop som är sen till bussen. Hon lärde mig bemästra denna genuina teknik och idag är jag snabbare än både farmor och antilopen.

Man kan göra galet mycket med virkning. Ett hundhalsband med järnring på, bara att koppla till koppel. Simplicity is best.

 

 

Virkning behöver inte vara strumpor till pensionatet.

 

G-knits andra Representant Rasmus Renkse var inte med från början, utan beställde en mössa som han vart exceptionellt nöjd med. Han fattade sedan tycke för virkningen och allt man kunde göra med lite garn och en virknål. Utan denne herre hade inte G-knit vart det som det är idag. Med sina helt flippade idéer om hur man kan utveckla en produkt så har vi tillsammans kommit långt i brainstormingen av olika produkter.

Som bilderna illustrerar så är virkningen ett mångfacetterat fenomen som göds av fantasin.

 

//G-Knit

I tisdags åkte ett av mina syskonbarn, Olof, iväg till Afghanistan. WHY?

Med sig hade han 31 m fallskärmslina, lås, nål och tråd.

Här är en film om varför han hade denna något märkliga packning med.

http://www.youtube.com/watch?v=256SxhbHBck&feature=plcp

Han hade även laddat sin dator med Slöjdlexikon och Knopar

Helena som är slojd.nus internetdetektiv hade hittat länk till materialet.

http://armygross.se/taktisk-utrustning/paracord/

Det är med idéer som med roliga historier, de kommer till glädje först när någon presenterar dem på ett bra sätt. Gamla tekniker blir som nya och makramé är en klar favorit som man kan använda till mycket.

Såhär i slutet på terminen är det en bra grej att hinna med på slöjden.

Och nu är det slut på min vecka här på kravallslöjd, jag hoppas att det har gett lite tips och slöjdidéer från mitt liv som är just slöjd. Förutom när jag kör motorcykel det vill säga. Varmt och vindstilla = det blir en tur med hojen i kväll.

Slöjda väl!

”Livet är som en bok, den som stannar hemma läser bara första sidan”

I nya kursplanen för slöjd i grundskolan står det:
Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar medvetenhet om estetiska traditioner och uttryck samt förståelse för slöjd, hantverk och design från olika kulturer och tidsperioder. (Skolverket 2011:215)

Ett sätt att ta med eleverna ut i världen kan vara att visa bilder och berätta. I september var jag på en Hantverksresa i Nepal. Vi besökte ca 20 olika ”Slöjdfabriker”. Det var en intensivt spännande resa som på något sätt både var en resa geografiskt men även en resa i tiden. Bland annat fick jag för första gången i mitt liv prova på att sy på en trampsymaskin! Den användes på ”Tovningsfabriken” och fungerade utmärkt, eftersom strömförsörjningen fortfarande ojämn och osäker i Nepal.

Hantverkarnas skicklighet var imponerande, när vi besökte ett träsnideri och jag stod och beundrade en man som snidade fram en gud kom chefen fram och berättade, -här i Nepal tar det 5 år att bli läkare, det tar 7 år att bli träsnidare.

Hantverket levde kvar och var man än tittade så var händerna verksamma, även de enklaste gatuförsäljare hade hela tiden händerna igång. Antingen med att plocka bland sina varor eller att handarbeta med något.

De Nepalesiska hantverkarna äger en enorm rikedom i sitt inre lugn och sina händers skicklighet.

Här är en film som berättar om tovning: http://www.youtube.com/watch?v=N4e2kbeqRjU&feature=plcp
Denna film handlar om ”Sjungande skålar” http://www.youtube.com/watch?v=dYGbMglTZoc

Dessutom består personalen av sju supernördar som är om möjligt ännu nödigare än jag.

Det började med en fotograf som är vänligheten själv, ända tills jag råkar flytta på en lampa eller klicka på någon knapp, då… .

Sen blev det en programmerare som lever sitt liv i ettor och nollor och helst gör det i hemmets lugna vrå, jag vill inte veta vilken tidpunkt på dygnet som programmeringen sker, det är bäst så.

De slöjdare som gästspelar ska vara nördar, de är utvalda för att de är proffs på ett visst ämne som knopar, kvilting, pärlor eller tovning.

Sen har vi en texttant, som visserligen är sju år yngre än mej men ändå, hon är ordningsnörden som håller ordning både på företagets bokstäver och prylar. Jag har nog inte förstått förrän i dag hur frustrerande det kan vara för en skribent att inte vara herre/tant över sin text. Själv är jag nämligen väldigt glad över att texttanten lägger sig i mina texter som jag försöker skriva, för då blir de oftast bättre. (Fast detta har jag skrivit alldeles själv)

Nu eller aldrig, Slöjdlexikon ska lanseras till privatpersoner! Därav två nya medarbetare, en på 48 och en på 27, bör vara perfekt kombi. Dessa två är nördarnas nördar och kommer med helt nya friska tankar och idéer om marknadsföring mm.

Förvirrad är jag, och har precis bestämt att jag behöver HJÄLP! På onsdag åker hela gänget till Damstorpsgård här utanför Lund på teambuilding. Det ska bli riktigt kul, eller så kan det gå åt pipsvängen…

När jag var ung ( fy så gammalt det låter… jag har i alla fall levt ett tag och minns tiden innan Internet). När jag var ung älskade jag slöjd och att slöjda, precis som nu. Och precis som nu så blev det ofta presenter som jag förärade släkt och vänner. För att minnas alla mer eller mindre galna projekt brukade jag ta ett foto av mina alster. Dessa foton (vi pratar kamera med film och pappersfoto) stoppade jag ner i en skokartong som så småningom blev smock full. Den finns kvar, och det är rätt kul att kika i den ibland.

En solig sommardag 2003 låg jag och solade på en brygga vid en liten sjö i Norrlands obygd tillsammans med ett av mina syskonbarn. Han berättade att han just pluggat klart och nu var databasprogrammerare. Själv hade jag just gått en utbildning i portfoliometodik vilket gav mig en idé. Den idén resulterade i att det nu går att Söka bland 176 483 slöjdalster som elever i hela landet lagt upp databasen Slöjdportfolio.
http://www.slojd.nu/slojda/  Slojd.nu har just blivit utsedd till ”Årets digitala Läromedel 2012”. Kul kul.

I våras bestämde jag mig för att jag som lärare ville visa mina elever vad jag slöjdar och samla min portfolio igen, fast nu digitalt. Vi la därför till en åldersgrupp som heter ”lärare”. Det är faktiskt lite kul att upptäcka att man hinner med en del slöjd, även om det känns som att man aldrig hinner något…

Den här Örhängestavlan är ett riktigt roligt minne!
http://www.slojd.nu/slojda/alster/226719

Och detta är ett bra presenttips.
http://www.slojd.nu/slojda/alster/217684

Mitt livs bästa beslut var när jag bestämde mig för att bli textilslöjdlärare!
Jag har alltid njutit av att fingra med tyg och garn, det visste jag. Som friluftsfrämjarledare visste jag också att med en kull 10-14 åringar runt sig var det full fart och buskul jämt.

Kärlek till textil + barn = slöjdlärare!

Det tog 3 år att sadla om, men det var roliga år, mycket roliga.

Med jäma mellanrum hör man folk tycka att slöjd är ett onödigt skolämne och bör ersättas med viktigare, exempelvis matte. Men slöjd är ju matte hela tiden… Det är på slöjden man verkligen lär sig att räkna ut saker.

Man hör ofta skolfolk referera till Pisaundersökningen som på något vis ska visa vilket land i världen som har duktigast elever. Finland ligger i topp när det gäller matte. Det kanske är för att Finland är det land som eleverna har mest slöjd?!
http://slojdnu.blogspot.se/2011/10/besok-i-finland.html

Nåväl, ni undrar kanske vad det är för en gammal tant som hamnat här på Kravallslöjd? Som textillärare med 20 år i yrket vill jag bara varmt rekommendera alla ungdomar som gillar slöjd att fundera över sitt yrkesval. Slöjdlärare kan man läsa till i Umeå, Linköping och Göteborg.

Här finns lite länktips:
http://www.slojd.nu/slojdlankar/#Utbildning

Helg.
Lång.
Lite utresa ur stan, till vänner. Gula stugan.
Gräsmatta.
Verandabygge. Det var skönt att släppa vardagen o jobb o allt o vara en stund i den tidslöshet som uppstår.
Man gräver ett hål. Man forslar bort lite jord. Man justerar en bräda.

Funderar på World Food Day.
Alexx (@Alexx_Stuart)
2012-05-20 02:19
loving the google+ hang out with @jamieoliver ”Instead of asking why fresh food costs so much, ask yourself how that junk food is so cheap”

Ja det kan man verkligen fundera på.

Har oxå börjat komma igång med en ny blogg: Malmö – København / Notes and thoughts on creative work.
Den är tänkt att stötta ett nytt projekt som är på gång.
Det kan bli spännande.
På _dagarna kommer det att finnas mer om detta framöver.

—————————————————————————————–

Ja det var det för mig denna veckan.

Bonus:
En klippgubbe.

over and out

/Mattias Gunnarsson

_dagarna
mattiasg.se

Fredag. Klämdag. Inte mycket som händer idag.
Har varit på biblioteket o lånat några lite slumpartade böcker.
Jag försöker embedda ett klipp, men jag får inte det att funka rikigt.

<iframe width=”480″ height=”360″ src=”http://www.youtube.com/embed/ijtQP9nwrQA” frameborder=”0″ allowfullscreen></iframe>

men här är länken.

Det är värt det.

Skrivarvecka verkar det som.
Idag är det ytterligare en slutrapport.
Det är för ett PU-projekt (Pedagogiska Utvecklingsmedel) som jag har tillsammans med tre kollegor på HDK.
Vi har arbetat utifrån en gestaltnings-projekt-modell, som våra studenter jobbar i, för att se om vi kan hita var dess starka, respektive svagare punkter ligger.
Spännande.
Det är ett öppet tematiskt arbete, dvs att vi utgår från ett gemensamt tema, ivårt fall MAKT, (studenterna har arbetat utifrån KONFLIKT). Efter det har vi arbetat enskilt över ett år, med regelbundna träffar för handledning, för att till slut presentera det som en utställning med seminarium på HDK.
Vi har även bloggat vårt arbete, och det har visat sig att det var här som den tydligaste fördelen låg.
Att under ett arbetes gång tvingas att språkliggöra sin process är otroligt nyttigt för att kunna ta det steg tillbaka från arbetet som krävs för att kunna se det tydligt.
Att prata om det hjälper oxå till att formulera vad det är man faktiskt gör, och i bästa fall även varför.

Hela projektets blogg är här
Min projektblogg är här.

Resultatet. Även om jag inte är säker på att det är klart ännu…är den här filmen.
Delvis ett samarbete med Tommy Lucassi som har arbetat med ljudet.
Vi har växelverkat under arbetets gång.
Det var lärorikt.

När allt är sagt hittar du här.

I början av projektet, parallellt med detta, läste jag en kurs på Göteborgs Universitet (Estetik, Makt och Kapitalism 15hp). Där gjorde jag detta projektet som en del av examination.
Det verkade spela in i det jag höll på med.
Det skulle ju visa sig att det verkligen gjorde det.
Två hus av kartong, olika skalor.

Boxhouse hittar du här

Dagar med teckning. De är fina dagar.
Jag arbetade mycket med det förra året och året innan det, drawings, men så har annat blivit mer i fokus.
Nu tror jag att det kan komma tillbaka.
En fråga om utställning kom häromdagen.
Då tror jag att det kan vara teckningar. Kanske större.

Jag funderar på att arbeta vidare med de större bilderna, bygga rummet.
Det skulle vara spännande.

Teckning i rummet