Tack för den här gången, det har varit fint att få blogga för er! Hoppas ni får en härlig sommar!

/Hanna

www.hannakarlzon.com

Bloggen har tagit påsklov den här veckan, skulle du vilja blogga hos oss en vecka? Jag jobbar på bakom kulisserna som vanligt maila till info@kravallslojd.se

/ Jonny

Så har det blivit dags för mitt första gästinlägg. Jag som ska blogga i veckan heter Marie Tidquist Lundin och har sedan jag varit liten pysslat och skapat på olika sätt. Jag kunde rita och pyssla och låta timmarna bara försvinna utan att jag märkte det. Först när jag började gymnasiet och estetiskt program började prestationen smyga sig på. Jag älskade verkligen att lära mig så mycket om olika tekniker, men på vägen kom känslan att inte vad som helst duger, allting måste ha en tanke och varje streck ritas med en tanke bakom.

När jag sedan utbildade mig till grafisk formgivare och började arbeta blev det till slut som att allt handlade om att skapa snygga saker och lusten fick sig en törn. För att komma tillbaka till den där känslan jag hade när jag var liten, bestämde jag mig helt enkelt för att ”sluta tänka” när jag skapar. Jag bestämde mig för att låta händerna arbeta och låta tankarna vila och helt plötsligt fick jag massor gjort. Jag bestämde mig också för att försöka förverkliga alla idéer jag fick – istället för att skriva ner dem i den allt tjockare idépärmen. Det har varit en befriande resa och på vägen blev jag sugen på att visa upp det jag gör i bloggen justgocreative. Kanske kan det inspirera andra att också släppa loss och bara göra – just go creative!

Ett av mina projekt som började med ett par fina grytlappar på en second hand affär som efter lite funderande omvandlats till en sybörs.

Jag avslutar med en bild på en väska jag har broderat som är på väg ut på vandringsutställningen ”Hemslöjden 130 år!” som producerats av Norrbottens Museum. Den heter ”Underlandet” och är inspirerad av både Lewis Carolls berättelser och Tove Janssons illustrationer plus den Norrbottniska naturen när jag lagt in skogstjärnor.

Tack för den här veckan, har varit jättekul att blogga på Kravallslöjd och jag hoppas att ni ska hitta lite inspiration och hantverksglädje i mina inlägg. Vill ni fortsätta följa mig så finns mitt företag, marieyeah! På Facebook och på www.marieyeah.sedessutom har jag en miljöblogg där jag brukar skriva om återvinning, re-design och annat miljövänligt skapande www.mariekarlsson-marieyeah.blogspot.com.

Vill du synas i bloggen i vår?
Har du tips om någon som borde blogga?

Nu pågår planeringen för bloggvåren och vi vill ge plats åt kreativt skapande från hela Slöjdsverige.
Vill du dela med dig av din kreativa vardag eller har du tips om någon som borde?
Tveka inte hör av dig till oss!

Maila: info(a)kravallslojd.se

Hej då och tack för mig! Det har varit en trevlig vecka trots utebliven utlovad sol, alldeles för mycket regn och för lite sömn. Nu lämnar jag över stafettpinnen till nästa hen att blogga på sidan. Veckan som kommer skall jag ägna mig åt Leonardo-studier! Jo, det är sant. Jag har blivit tillfrågad att vara med i P4s program om Leonardo da Vinci. Skall bli spännande, men jag måste erkänna att en del årtal behöver jag uppfriska mitt minne med.

Hur får man ett sådant uppdrag kanske ni sitter hemma på kammarn och undrar? Jo, man jobbar med en utställning som just bland annat Leonardo, och ca 2,5 år senare ringer radiojournalister och tycker att de behöver en konstvetare till sitt program. Jepp!

Så, nästa söndag är det jag som beger mig till Radiohuset i göteborg. Tills dess skall jag förutom förkovra mig i årtal och renässanshistorier även försöka mig på att lägga en minipärplatta i äkta kulturellt byråkratiskt mönster.

Over and out!

Det blev inget bloggande igår, heller inget skapande mer än i mitt huvud.

På en marknad i sommar såg jag så fina blommor i återbruk. Så min inspiration kommer därifrån men jag kommer använda plexi och textil.. Nu ska skapandet komma igång.. Tyvärr inga bilder då jag skriver från telefonen..

Min dator har haft svårt att ladda, så jag har fått hålla i sladden och ”lirkat” för att den ska ladda.. Så idag åkte jag in med den för att få hjälp.. Nejdå då måste de skicka iväg den, men det går ju inte sa jag, jag bloggar ju i veckan.. Så jag får fortsätta hålla i sladden för att kunna blogga i veckan..

Nu blir det att vara kreativ på Studio 31, fota lite och sen gå hem och ”lirka” med datorn.. Ses på ett tag..

Hej hej..

När jag fick förfrågan att blogga så bestämde jag mig för att; Lina nu får du ta dig ur soffan och faktiskt ta och vara lite kreativ..

För helt ärligt, jag känner mig inte så kreativ just nu. För jag som anses som en ”kreativ människa” borde ju göra mer än vad jag faktiskt gör, eller?

Jag tror att det är sådana tankar hos mig som gör att jag släpper allt och slänger mig i soffan, än att faktiskt bara ”släppa lös” och våga misslyckas och ännu bättre våga lyckas!

Så denna vecka ska jag försöka att ”släppa lös” och faktiskt utföra idéer som jag har. Tur för mig så jobbar jag förmiddagspass imorgon och sen är jag ledig fram till lördag..  Så nu kan jag inte säga att jag inte har tid..

Idag har jag också jobbat, men då min snälla mor lånade mig hennes bil så blev det en sådan rant-dag.. Där jag åkte runt på Storheden för att inhandla mat, prylar till lägenheten och en sväng till Myrornas för att leta stickor.. Vad jag ska med dem får ni se lite senare i veckan..

Jag lägger upp lite bilder på några plexismycken som jag har gjort..

Ha, ha vad kul att få blogga på Kravallslöjds site! Blogga har jag aldrig gjort förut i hela mitt liv och denna vecka är det min tur! Att kommunicera via text är något som jag alltid gjort i svåra stunder. I stunder då orden inte går fram – då mottagaren så att säga inte är mottaglig. Communication breakdown. Eller då jag funderat på hur jag ska nå fram till mig själv. Då har jag tagit till det skrivna ordet. De noga övervägda orden och formulerade meningarna, som i ett brev eller mail i lugn och ro når den jag inte kan nå på annat sätt. Det är precis som om det jag vill formulera har starkast kraft i det skrivna. Det blir på något sätt av mer vikt, mer intimt att skriva ett brev till någon, till och med starkare än att ibland se någon djupt i ögonen och säga orden. Och orden stannar kvar. I breven, som man tar fram ibland och känslan av det skrivna bubblar upp och situationen blir till nutid igen. På gott och ont, på gott på ont. ”Göttont”, som vi säger här i västra götland.

Ibland tar jag fram mina skrivböcker från tider i livet som var fyllda av resor, som var skrivna i livsavgörande stunder och jag ser orden och undrar vem hon var, den där människan som ju faktiskt är jag. Ibland blir kinderna röda av skam och pinsamhet över de naiva formuleringarna. I bland blir jag rörd och förvånad över hur klok jag var, faktiskt redan som ganska liten palt. Som en kär gammal vän ser jag orden och följer livet, mitt liv i de slitna böckerna. Böckerna finns kvar. Jag kan ta fram dem och ta på dem. Vet vad jag kommer känna när jag slår upp vissa sidor. Vet att de finns där, som milstolpar i mitt liv och på något vis ger mig svar på hur jag blev den jag är i dag. Vittnesbörd om händelser som format och visat väg.
Att blogga är ju en daglig självklarhet för många. Jag kan tycka att det är ett fenomen som är kul och jag följer själv några bloggar, men jag har aldrig sett mig själv som en bloggare. Jag har liksom tänkt att det känns lite förmätet att tro att någon skulle vara intresserad av just mina ord och tankar. När jag fick förfrågan från Kravallslöjd var jag först lite tveksam. Sedan tänkte jag; varför inte? Tänker så ofta nuförtiden. Varför inte?

Jag arbetar ju i vanliga fall med att formulera det jag tycker är viktigt i det som jag kallar mitt konstnärliga arbete. Där finns också det skrivna ordet – kanske då som en uppstart, eller som skiss, dokumentation och klargörande under arbetets gång. I dessa konstnärliga formuleringar är det ljud, ljus, lukt, taktila upplevelser, färg och form som står i fokus. De textila uttrycken är något som ligger mig nära, alltid legat mig nära. Att ägna tre år mitt i livet åt utbildningen Textil Konst på HDK var en naturlig hållplats för att få fortsätta formulera det som ville ut. Eller in. Beror på hur man ser det.

Textila uttryck. Ja det börjades tidigt med att sy kläder till gosedjuren. Sedan de vilda lekarna i olika kläder, tygstycken och mönster som förvandlade mig och mina kompisar till olika människor från världens alla hörn. Sjörövare, spöken, indisk prinsessa och mumie om vartannat. Enkla medel, gamla tyger och gamla kläder som mamma sparat. Vi kompisar bytte kläder med varann. Testade nya och spännande personligheter och roller genom att prova nya textila skal på kroppen. Experimenterade med manliga och kvinnliga uttryck. Rik och fattig. Allt kunde uttryckas genom kläder.
Mamma sydde många av mina kläder när jag växte upp. Där någonstans i ung tonår gick det upp för mig att jag själv kunde välja att se ut på ett helt eget sätt genom mina kläder. Att en inre bild eller skiss kan skapas till något man kan se och ta på. Där formades på något vis min första aha-upplevelse att man kan bestämma själv och inte behöver nöja mig med det som finns att köpa och som alla andra har. Forma en egen identitet. Av nödvändighet. Min familj hade inte alltid råd att följa alla modenycker. Jag var tvungen att hitta en egen stil. Min bruna byxdress, som mamma sytt efter mina mått och önskemål, kanske inte alltid gjorde positiva saker för mig i stunden. Den som väljer att klä sig annorlunda får ibland knuffar som känns. Högstadieskåp är hårda och gör jävligt ont. Speciellt när man är oförberedd på knuffen. Ja, ja – det som inte dödar det härdar och i dag är jag glad över att vi inte hade råd med de senaste jeansmodellerna, eller märkeskläderna. Min egen motvilja hade redan då fötts mot att följa en kommersiell kraft. Där någonstans började ju en slags motvalls resa som var starkt beroende av att jag litade på min inre styrka och att jag var tvungen att forma en identitet som var min och ingen annans.

”Göttont” känns den tiden nu i efterhand. Mest ont när den tiden var ett svidande nu i den yngre tonåren. Strävan efter att vara en i gruppen. Samtidigt som man ville ta avstånd och bara vara den man var inuti fullt ut.

Tid och identitet är också något som går igen i mitt nuvarande liv och mitt konstnärliga arbete. Att vara sann mot sig själv är nog det svåraste som finns. Just för att vi är bombarderade av all information och intryck är det ibland svårt att se var man själv är och var någon annan, någon annans tankar tar vid. Har man kanske omedvetet sugit upp en trend, en formulering, någon annans liv, eller uttryck? Alla dessa kanaler påverkar oss och formar oss som individer i en ständigt smygande massmedial, ständigt uppkopplad verklighet. Är de där tankarna verkligen mina? Har jag läst dem, hört dem, sett dem? Hur styrd är min identitet av att bara vistas i den tid jag lever i? Tänkvärt. Skrämmande. Oundvikligt. Häftigt. Vi är alla barn av vår tid. Slit och släng och snabba kast. Flexibilitet, stresstålighet och effektivitet. Statusuppdateringar och sms. Sekundsnabb kommunikation. Barn av vår tid.

Just därför har jag mitt konstnärliga arbete velat undersöka motpoler. Långsamhet i olika form. Beröring. Stillhet och rörelse i samklang med naturen. Utforskande av långsamma och snabba tekniker. Traditionella textila uttryck i nya tappningar och samarbeten.

Både mormor och farmor var barn av sin tid. Där syddes örngott och lakan och de broderades med initialer, eller visdomsord. Det tog tid. Förbannat lång tid. Mina mamma är ett av sex barn, pappa ett av sju barn.
Både mormor och farmor virkade sängöverkast till dubbelsäng av tunt garn till vart och ett av sina vuxna barn.
15 överkast till dubbelsängar till vart och ett av barnen.
Maska efter maska i oändlig tid, kvadratmeter och kärlek. Detta arbete insprängt mellan allt det andra. Disken, tvätten, matlagningen, städningen och arbetet utanför hemmet. En gåva fylld av kärlek, slit och flit. Barn av sin tid. Allt tog tid. Förbannad lång tid. Här är en bild av mormors virkade maskor.
Nästa bild är framställd via sms i ny digital teknik som möter broderi. Berättar mer om hur det snabba sms- trolleribroderiet går till i morgon.

Tjing, ta hand om er!
/Berith

Ja nu var det då sista dagen för mig att blogga och då jag var på resande fot igår, ”måste” det bli lite mer text idag för att kompensera.

Fick med mig lite spännande material hem som ska få nytt liv. Denna trasiga stolsrygg kommer förmodligen att bli en tavelram.

Dessa pelarbordsfötter bara lyser blivande änglavingar.

Tänk er ett gammalt stort hus som har ett tavelgalleri på bortgångna släktingar. Denna bordsskiva kommer att bli min tolkning av ett sådant porträtt. Pelarbordets skiva var naturligtvis väldigt smutsigt då det stått i ett kallföråd och fick därför ta sig en dusch.

Allt detta skall vara färdigt till

Är ni nyfikna på hur det går med mitt skapande och vill följa mina projekt, så kan ni hitta mig på:

Facebook Steampunkers – vilket är min sida som artist. (Steampunkers – smycken sidan är under avveckling)

Eller

http://steampunkers.blogspot.se/