Jag tror att många av er som läser här precis som jag mår bra av att slöjda eller på annat sätt få ut sin kreativitet. Att få blomma och att få uttrycka sig. En tanke och idé som från hjärnan via hjärtat och kanske magen kan komma ut och skapas av händerna.

Att göra verklighet av sina idéer. Det får i alla fall mig att må bra. Då kan jag blomma för fullt. Det är därför jag kallar mig så. JAG BLOMMAR!

I morse steg jag upp långt innan resten av sommarlediga familjen vaknat. Passade på att smyga ner i ateljen som jag har på bottenvåningen i huset. Idag var det dags att färdigställa en hel hög med kort som jag klipper i papper. Papper i fina färger och mönster och gärna återbrukat. Till exempel kuvert, reklam, gamla böcker, presentpapper, kartor mm

Papper är bara ett av de material jag arbetar i. Jag brukar skylla på att jag är rastlös. Men kanske är det bara så att jag har lust till så mycket. Jag måste testa. Så därför blommar jag både när jag syr, luffarslöjdar, återbrukar plåt, målar, trär halsband, sågar i trä, ritar mönster till brickor mm. Ofta frågar människor som hör att jag arbetar som konsthantverkare/slöjdare vad jag gör. Det är svårt att svara på. Nästan lättare att säga vad jag inte gör. Vad jag inte gör just nu i alla fall. Jag blåser inte glas, jag arbetar inte med keramik (men det har ju hur mycket lust till som helst just nu-måste lösa det på något vis), jag väver inte (men vävstolen väntar i delar på min tid uppe i sommarhuset), jag näverslöjdar inte, jag stickar inte, jag virkar inte… Oj, så mycket det finns kvar att jobba med. Tur är väl det!

För några år sedan lärde jag mig att pärlvirka av en vän. Först gjorde jag traditionella smycken med ränder och prickar.

Så en dag när jag besökte en hemslöjd och såg den fantastiska mönsterrikedomen hos alla vävda band och tyger slog det mig att det borde gå att göra halsbandsmönster inspirerade av detta.

Kersti

Jag virkade med bara vita pärlor och målade upp mönster med tusch, repade upp och skrev mönsterrapporter. Så småningom hittade jag ett dataprogram DB-BEAD på Stintas hemsida som underlättade. Men jag höll säkert på ett halvår med att virka och ändra innan jag var någorlunda nöjd.

Anna och Lisskulla

Det tar ungefär åtta timmar för mig att göra ett ca 45 cm långt halsband med ett vanligt silverlås. Ibland skinnskor jag ändarna på halsbandet och sätter dit en knapp och en ögla som lås. Jag tror att det är det traditionella samiska sättet.

Britta

När man ska virka ett halsband börjar man med att trä upp pärlorna på en tråd, jag använder vit DMC 40, efter mönsterrapporten. Sedan virkar jag in sex pärlor i varsin luftmaska, virkar ihop dem till en liten ring och virkar på nya pärlor ovanpå i spiral. Just att halsbandet går i spiral är det som gör att det är så svårt att tänka ut mönstren.

Virkning

Men det är också det som är så roligt att trots begränsningen få till ett mönster!

Helena Enmyren    Den lilla blå byrån

Kanske har du liksom jag och de flesta som läser det här, någon gång sett nått på bild som du tycker är skitsnyggt och som du gärna skulle vilja pröva på att göra. Problemet är bara att du inte har någon som helst aning om hur saken är tillverkad. Du kanske inte ens vet i vilket material det är gjort och då är det ju inte så lätt. Så var det för mig för ungefär ett år sen då jag såg bilder på annorlunda halsband som en amerikansk tjej hade gjort. Efter lite eftersökningar så trodde jag mig veta att de var lödda i tenn. Jag hade aldrig lött eller ens hållit i en lödmaskin och hade ingen i min omkrets som kunde lära mig, så jag införskaffade det material jag trodde mig behöva och satte helt enkelt i gång att pröva själv. Och det gick åt fanders. Jag brände mig själv, brände hål i bordet, andades in giftiga ångor och höll på att svimma och bränna upp hela huset. Så jag fick helt sonika sätta mig ner och forska lite mer och läsa på bättre. Via Yahoo och Google hittade jag information och plötsligt gick det mycket bättre. Jag hade ändå några funderingar på om jag verkligen gjorde rätt så via ett forum fick jag kontakt med en konstnär som kunde tänka sig att visa mig lite. Jag åkte ner till hennes ateljé och det visade sig att jag gjorde precis rätt! Efter några timmars tränande på att skära glas rakt och ännu några timmars tränande på att fixa med bilder i Photshop så kan jag nu äntligen löda halsband.

Visst är dom fina!