Författar Arkiv

Kreativitet och kärlek går inte att stänga av

Written by iHanna. Posted in Hanna Andersson

Den 11:e januari gjorde jag det här lilla collaget:

11 This little penguin

Collaget är ett 10X10 centimeter stor akvarellpapper. Materialet är ett pingvinfoto som jag klippt från någon tidning, en skimrande blå plastbit som jag fått, vattenlöslig krita, blyertspenna, blått kartongpapper, sytråd och klistermärken i form av små glittriga stjärnor. Detta är ett av mina dagliga konstkort, ännu ett nytt projekt jag börjat. Hittills har jag gjort 13 stycken små kort i olika tekniker. Tretton eftersom det i dag är den 13:e januari. Jag är fortfarande på banan alltså. Jag har ingen aning om ifall det kommer att bli 366 stycken små konstvärk innan 2009 är här, men jag siktar på att göra ett om dagen så länge jag tycker att det känns kul.

Mina dagliga konstkort har redan blivit en vana som jag trivs med. Jag är ändå kreativ nästan varje dag, så korten gör jag ganska automatiskt. Om jag inte skapar något i tyg eller garn gör jag collage, målar, skriver ett blogginlägg, tar ett par fotografier, skriver lite dagbok eller lagar mat.

En gång läste jag att det man älskar har man alltid tid med. Det tar man sig tid med eftersom man inte kan något annat. Så det finns faktiskt inga bra ursäkter. Du ”hinner” börja på något, redan ikväll faktiskt! Och du vet inte om du har tålamod att virka en jättefilt eller fylla tre sidor i din dagbok varje dag om du inte försöker. Det gäller att börja med små steg och göra lite – varje dag!

Den som älskar att läsa böcker hinner läsa, oftare och fler böcker än andra som inte bryr sig. Det är bara den som inte är passionerad inför litteratur som låter böckerna i bokhyllan bli dammiga. Det gäller bara att prioritera. Det gäller att känna efter och hitta det man är passionerad för. Att säga att man inte orkar vara kreativ eller inte hinner läsa är, i alla fall enligt mig, bara dumt. Det är som att säga att ”ja visst tycker jag om min partner och bryr mig om honom – men jag hinner inte älska honom varje dag.” För mig är kreativitet ett tillstånd precis som kärlek. Det går inte att stänga av, det går inte att ta paus ifrån och det finns ständigt med mig vart jag än går.

Creative Every Day 2008

Jag vill gärna uppmuntra andra att inte ta skapandet på så stort allvar. Skapande är för mig att vara lekfull, nyfiken, våga experimentera och sätta ihop delar till något större. Att tolka och omtolka både det inre och det yttre. Att ständigt vara uppmärksam och fånga inspirationen när den kommer till dig. Det påminner lite om att vara i en relation. Man måste både våga ge och ta. För att kunna bli fri att skapa måste man försöka finna sig själv och sitt självförtroende. Ju mer man vågar kreera ju bättre lär man känna sig själv och ju lättare blir det kanske att tro på sig själv och det man gör. Det måste finnas stunder av allvar och stunder av skratt (åt de misstag man gör).

För mig är kreativitet en passion. Ofta är det stormande hett och passionerat, ibland inspiration som kommer smygande, överväldigar, omfamnar och smeker mina tankar till stillhet. Jag blir uppslukad av det jag skapar med händerna, glömmer bort oro och bekymmer – och stolt som en nybliven mamma på BB när jag är klar med mitt alster. Jag hoppas på många sådana stunder under det kommande året, både för mig själv och för dig!

Det här är mitt sista inlägg, i framtiden kan ni hitta mig på min egen blog. Det är framtiden som får utvisa om jag klarar av att göra ett konstkort varje dag hela detta år, eller om det blir pannkaka istället. Pannkaka är ju och för sig inte heller så dumt!

Simma lugnt!

Virka en filt och må bra

Written by iHanna. Posted in Hanna Andersson

Ett av förra årets lite större projekt i kategorin handarbete var en vågmönstrad filt i bomullsgarn. Nu är den klar, alla trådar invävda och projektet är fotograferat och dokumenterat.

Ripple Afghan by iHanna

Inspirationen kommer från andra människors virkade filtar, både i mormorsrutor och hexagoner och olika vågmönster på utländska bloggar, mest amerikanska. När jag ser en bild av en vacker filt går det som en rysning av njutning inom mig. En virkad filt är inget man gör på en pisskvart, det kan jag lova. Det går åt en hel del tid, engagemang, material och kärlek för att färdigställa ett sådant projekt. Den som börjat vika mormorsrutor vet hur lång tid det tar och hur segt det ibland känns. Man virkar och virkar och virkar, och sedan när man äntligen räknar högen med rutor så har man väl bara 25 stycken och det räcker ungefär till en remsa tvärs över sängen!

Det finns ju knappast något vackrare än en vacker quiltad filt eller ett handvirkat mästerverk vikt över soffan eller utspridd över sängen. Det är kanske inte senaste mode, men det har något hemtrevligt, lantligt och äkta över sig. För mig kommer sådana inredningsdetaljer aldrig att kunna bli omoderna. Färgvalen och kombinationerna kanske skiftar, men inte deras skönhet.

De kan vara virkade av farmors farmor, din mamma eller du själv, det spelar ingen roll vilken ålder filten har för de inger mig samma känsla av ombonat kärleksfullt hem. Alla dessa fleece-filtar som man kan köpa för ett par kronor är visserligen varma och en del har vackra mönster, men de blir ju noppriga efter ett tag. En virkad bomullsfilt räcker i en evighet. Se bara på kvalitén på sådana som säljs på loppis, de flesta ser ut som nya trots att det var länge sedan någon kärleksfullt tillverkade dem.

Hoppas inte min filt hamnar på loppis utan går i arv i familjen, för jag är riktigt stolt över den. Kanske är det sådana handarbeten som kan kvalificera som äkta hantverk och slöjd och inte bara pyssel som jag annars sysslar med? Kanske är det rent av konst, eller åtminstone konsthantverk? Jag har svårt att sätta in mig själv i några av dessa kategorier, slöjd-igheten i mina alster känns avlägsen trots att jag skriver här! Konstnärer säljer på gallerier och slöjdare har sin yrkesstolthet. Jag är rakt igenom glad amatör och orden vill inte fastna på mig hur jag än vänder mig.

Kanske är det betraktaren som avgör, själv är jag i alla fall väldigt nöjd med min lilla filt. Den fick mig att må bra medan jag virkade på den då den växte ut över mitt knä och ner till golvet. Den får mig att må bra nu när den är klar, bara färgerna gör ju att man måste bli lycklig av att titta på den. Det kommer troligen bli fler virkade filtar i min framtid då jag hade mycket nöje av detta projekt.

Det är roligt att virka tycker jag, och det här mönstret räntade bra och de ständiga färgbytena gjorde att det hela tiden var kul att virka vidare. Garnet är bomullsgarn, både tjockt och tunt. Det tunna virkade jag med dubbla trådar. Ett filtprojekt rekommenderas varmt till alla som fryser om kvällarna! Känns det stort gör en kudde eller ett barntäcke, eller åtminstonde en disktrasa!

Lite mer inspiration: Fler bilder hittar du i min blog, vill du också virka en filt i vågmönster så hittar du mönstret till ripple afghan här och ytterligare inspiration till virkade filtar finns i The Crochet Afghans pool på flickr. Filten i ett tidigt stadium finns med i en youtube-film jag håller på att redigera. Den första filmen i mitt lyckoprojekt laddade jag upp idag: Winter Happiness! Nästa kommer inom snar framtid på min youtube-sida.

Mycket nöje!

Visuell dagbok för alla dina kreativa idéer

Written by iHanna. Posted in Hanna Andersson

New beginning, old ending

Alla konstnärer behöver en visuell dagbok – en del kallar det skissbok, anteckningsbok, ritblock, idéhäfte, journal eller klippbok men det viktigaste är att den finns med. Innanför pärmarna på denna speciella bok finns den kreativa människans lekplats. Här får hennes idéer utrymme att expandera medan nya och gamla kan lagras tills de förverkligas. Det är vårt viktigaste arbetsredskap tycker jag, och för mig personligen är det ett konstverk i sig själv som jag arbetar med dagligen. Det är därför jag kallar mina anteckningsböcker för visuella dagböcker. Där ryms inte så mycket ord som visuella uttryck. I den finns inga regler och inga teman. Här får jag göra precis som jag vill.

Ibland ritar jag streckgubbar med vänsterhanden. Ibland klistrar jag in kuvert som kommit med posten och målar med akrylfärger ovanpå det. Ibland använder jag både bläck, krita, akvarellfärger och tuschpenna på samma sida. Ibland skriver jag med snirklig handstil och ibland klistrar jag in bilder av djur eller hus eller vad som helst som tilltalar mig just nu. Det som inspirerar mig men också bilder som berättar hur jag mår inombords, vad jag tänker på eller vad jag vill ha ut av framtiden.

Idag har jag gjort en ny bok.

Jag har skurit till ett par kartongbitar till bokomslag till en visuell dagbok. Jag täckte både bak- och framsidan med collage av olika papper jag samlat ihop. Det var ett par boksidor från ett exemplar av Svenska historiska noveller av G.H. Mellin. Jag köpte den eftersom den hade så vackert omslag, det ska jag spara, men sidorna är också vackra och rivs därför ut för att användas i mitt collage trots att boken är från 1883! Ett helgerån skulle kanske en bibliofil tycka? Men jag använder gärna gammalt material upphittat på loppis till att skapa nya ting, vardagsföremål eller konst spelar ingen roll. Återvinning är inte att förstöra utan att omvandla, precis som all konst. Och det slängs mer böcker än det läses i Sverige, det är i alla fall vad jag tror. Nå väl, åter till kartongbitarna.

Jag använde en bit av en terrängkarta, lite maskeringstejp och sidor ur sagda bok och gjorde ett heltäckande collage innan jag limmade ihop boksidorna med en bit linne som mjuk och böjlig bokrygg. När limmet torkat sydde jag fast tre signaturer som jag vikit av väldigt fint akvarellpapper som jag fick på min födelsedag för ett tag sedan. Tjockt kallpressat vitt papper. Akvarellpapper är lagom tjockt för att stå ut med mina visuella experiment utan att bli buckligt eller rivas sönder. Jag sydde dit signaturerna med björntråd eftersom jag inte äger någon vaxad bokbindartråd. Man får ta vad man har, så gör jag alltid. Papprena gjorde jag hål i med en vanlig stoppnål (fast vass) eftersom jag inte heller äger någon syl.

Efter maten har jag lackat bokomslaget med klarlack för att inte bitar av collaget ska rivas upp och omslaget bli smutsigt när jag hanterar boken. Den ska ju stå ut med en hel del hantering då den följer med mig dit jag ska och ständigt fylls på med material. Innan jag är klar med min visuella dagbok brukar den vara dubbelt så tjock som när jag började! Den handbundna boken står och torkar i detta nu, och när den är torr ska jag trä pärlor på björntrådsändarna och dekorera omslaget ytterligare. Jag är riktigt nöjd med boken och det ska bli roligt att fylla den med skisser, färger, utklippta bilder, papper och ord.

Nu ska jag sticka ett par varv och titta på Antikrundan.

Man kan inte ha för mycket material

Written by iHanna. Posted in Hanna Andersson

Idag har jag varit på en stor hobbyaffär utanför Skärholmen som heter Brio. Den är mest för förskolor och lärare som letar material, men man får handla där som privatperson också. Jag tror aldrig jag varit inne i en så stor pysselaffär förut, även om jag ofta drömt om det när jag läst om vad de har i USA till exempel.

Omgiven av höga hyllor med påsar fyllda med pärlor och kartonger med kritor gick jag runt med halvöppen mun och suckade över allt jag inte hade råd med. Där fanns hyllmeter med olikfärgad kartongpapper, tuber med akrylfärger och penslar, kritor, snören och gjutformer för gips och tvål.

Jag köpte en påse med ullgarn från Järbo eftersom jag vill prova att sticka en väska att filta (gärna prickig), ett set färgpennor, konstig plastmosaik som jag inte har en aning om var jag ska använda och lite allt möjligt smått och gått till diverse pappers- och pysselprojekt.

När jag går in i en hobbyaffär nu för tiden fascineras jag alltid av min egen lust att prova allt jag ser. Det finns inte en enda grej som jag inte skulle kunna förvandla till något annat! Jag är som ett barn i en godisaffär, överväldigad av alla färger, former och möjligheter som finns i dessa butiker, som ju tyvärr inte är alltför stora eller många i Sverige. Ibland känns det som om jag skulle spricka av alla idéer jag får, men som tur är försvinner de flesta bort i glömska och jag kan koncentrera mig på de bästa som blir kvar. Som att sticka en prickig väska kanske? Men innan dess har jag en kofta på rundstickorna och ett par randiga pippilångstrumpsfärgade strumpor på ett par andra stickor. Dem vill jag göra klart innan jag börjar på nästa projekt. Jag tycker om att göra klart saker, det ger mig en känsla av att vara duktig.

Nyligen hittade jag ett bra citat på webben som jag skrev upp i min citatbok:

”Hobbymaterial – presenten som fortsätter ge!”

Och det är ju så sant som det är sagt!

Det bästa man kan göra är att ge sig själv det material man behöver i livet. Så väl konstnärligt som annars…

Kreativa nyårslöften och skrivande

Written by iHanna. Posted in Hanna Andersson

A Creative Year

Jag har äran att vara årets första bloggare här på Kravallslöjd. Jag tar därför tillfället i akt att önska er alla ett riktigt gott nytt kreativt år! Den här veckan tänker jag, Hanna Andersson, skriva om lite allt möjligt som har med mina två absoluta favoritämnen att göra: lycka & kreativitet.

Nu börjar jag.

Jag tycker om januari. Det är så skönt att börja om på nytt på något sätt. Att lämna ett år bakom sig för att ge sig in i det nya årets äventyr. En ny dagbok är påbörjad, ett par flikar är avrivna i den nya kalendern men det mesta är blankt och obestämt än så länge. Det är ett perfekt tillfälle att sätta en intention för de kommande månaderna, att se över långsiktiga mål eller avge löften som man vill försöka hålla så gott man bara kan. Speciellt de kreativa löftena är roliga att hålla.

Skapa oftare och mer, lära sig mer, undersöka mer, gå på fler stickcaféer osv!

Det jag inte tycker om är nyårsaftons natt. Jag kan visserligen uppskatta ett pampigt fyrverkeri mot en kolsvart himmel, som de som var på Vattenfestivalen i Stockholm för ett par år sedan, men att stå mitt i ett rökigt kaos och få smällare kastade intill öronen är inget jag är speciellt förtjust i. Jag kan aldrig låta bli att tänka på de gifter som sprids ovanför mitt huvud och de pengar som ”bränns av” sådana dagar. Vilken bra tradition det hade varit om vi istället för att fira in det nya året med att sprida ut tungmetaller som kadmium, kvicksilver och bly istället donerade en summa till Rädda Barnen eller någon annan bra organisation som gör gott i världen? Det tycker jag vore ett mycket vackrare och mer symboliskt sätt att börja det nya året på istället för att själviskt dekorera himlen i ett par sekunder per tjuga.

Något annat som jag tycker borde förändras är vårt sätt att köpa julklappar, jag är glad att så många bestämde sig för att köpa handgjorda julklappar 2007. Det gör vi om i år också!

Men traditioner är ju underliga och svåra att komma ifrån. Folk tycker inte att året har börjat om det inte skjutits in med buller och brak. Själv har jag aldrig köpt en enda raket och kommer inte att göra det heller. Istället tar jag tiden mellan jul och nyår till att reflektera över året som gått och skriva ner vad jag vill ha ut av året som kommer. Det är något jag rekommenderar alla att göra. Det är inte för sent ännu. Ett år rusar förbi så fort och det kan vara bra att åtminstone ha ett hum om vad man vill ha gjort under kommande månader.

Jag har alltid projekt på gång, flera stycken och ständigt kommer jag på nya som jag vill genomföra. Projekt är ett mycket bra ord för det jag sysslar med inom olika områden tycker jag, men jag skulle lika gärna kunna kalla det kreativa äventyr, målsättningar eller produkter/produktioner.

Förra året gjorde jag en blok, det vill säga en bok av min blogg. Jag tog ett helt år av min blogg (som handlar om kreativitet och skapande) och omvandlade inläggen till bokformat som jag publicerade själv via ett print-on-demand företag som heter Lulu.

Det var ett mycket större projekt än jag först trott, men väldigt roligt och spännande. Jag lärde mig massor om till exempel marknadsföring och layout.

Jag är verkligen inte den första som gör en blok, tänk bara på Plura och hans Svart blogg och Sabina som gjorde en roman av sitt liv (mycket läsvärd förresten!). Den enda självtillverkade bok jag känner till är Tomas Tyst! Jag tänker! som han gjort via samma företag i USA som jag använt!

Boken jag publicerat och skrivit heter A Creative Year och är en 240 sidor tjock och mycket färgglad bok fylld med mina fotografier, kreativa projekt och idéer!
My post it-notes for Nano

Förutom att färdigställa boken deltog jag i något som heter NaNoWriMo under november förra året. National Novel Writing Month är ett, numera internationellt, projekt där tusentals människor deltar varje år. Det går ut på att man ska spy ur sig 50 000 ord på 30 dagar och när månaden är slut ha ett utkast till en färdig roman. Omöjligt kan tyckas, men väldigt spännande att pröva. Jag kom bara till 49 000 ord men kände mig ändå ganska duktig för att jag skrivit så mycket som jag inte ens visste att jag hade inom mig. Idén är förstås att man producerar bättre om man har ett bestämt mål och vet hur mycket man måste skriva varje dag för att nå sitt mål. Och att någon ger en deadline och dessutom förser en med skrivarkompisar och uppmuntran under tiden man skriver. Jag tycker det är kul att delta i sådana här gemensamma projekt. Jag ska nog skriva en roman (eller snarare ett dåligt utkast till en roman) i höst igen, bara för att det är kul.

Kommentera gärna och berätta vad du har för kreativa mål 2008?

Vi hörs imorgon.