Senaste veckan innebar en stor dos bakande till gårdagens danskväll. Riktigt roligt, var länge sedan jag storbakade! Det härliga med att baka till danskvällar tycker jag dels är att man kan pröva nya recept (massa feedback, plus att man inte behöver äta allt själv eller slänga det om det blev mindre lyckat ;) ) och dels att det ger tillfällen att plocka fram de där recepten man sällan gör för att de tar tid, eller för att kakorna inte är lämpliga att frysa. Så är det med Mandelbakelserna jag fick från mor min, goda, lätta med inte så bra att frysa. Eftersom de nu är så försvinnade goda och så trevliga att göra så tänkte jag dela med mig av receptet till er!

För 25 kakor:

200 g mandelmassa

2 ägg

50 g smält smör

2 msk vetemjöl

Rivet skal från 1/2 citron.

Riv ner mandelmassan i en stor bunke. Rör ner övriga ingredienser med en gaffel el dyl. Pytsa ut i 25 st småbrödsformar, grädda i 200 grader i 10 min (de ska få pyttelite färg, inte bli bruna).

Medans de gräddas, hacka 100g blockchoklad. När kakorna är klara fördelas chokladen på de fortfarande varma kakorna, så den smälter. Rör runt chokladen (t ex med spetsen på en tesked) på varje kaka så den flyter ut och täcker kakan. Låt svalna utan handduk, ställ en stund i kylen så att chokladen verkligen stelnar. Servera och njut! Ett tips om man gör dubbel sats är att pytsa ut all smet innan man börjar grädda kakorna, annars kan det bli knepigt att hinna att fixa chokladen.

Dansmässigt, så var gårdagen en riktig hit! Harlem Hot Shots, en av världens bästa lindyhop dansgrupper, var i stan och lyckades få tid till att hålla en workshop med lokala lindyföreningens instruktörer. Så roligt och så givande! Både massa bra att tänka på vad gäller vår egen dans, men sen pratade vi även om utlärning och ledarrollen. Nu gäller det att tänka till och inkorporera detta i min egen undervisning och dans innan jag tappar det! Socialdansen på kvällen var även den trevlig, otroligt mycket folk och bra band. Är du nån gång i Umeå och vill dansa, titta in på swingum.se för danskvällar och kurser =)

Jag hade inte dansat på 3 månader pga skador så idag är jag klart mör i kroppen. Har dock framgångsrikt tröstat mig med rester från gårdagens fika, samt stora mängder te. Perfekt söndag, med andra ord.

Det här avslutar min bloggvecka, så tack för mig! Fortsättning på kapp-historien kommer på min blogg swinginvintage.blogspot.com. Den blev ju inte klar denna vecka… För mycket bullbakande =)

Hälsningar / Erika

När man syr efter ett vintagemönster så finns det en rad saker att förhålla sig till, både praktiska och estetiska. Vad kan man ändra och fortfarande hävda att det är en återskapad stil och när blir det vintageinspirerat? För något måste man ofta ändra, t ex förutsätter klänningsmönster att man har en helt annan typ av underkläder än vi är vara vid numera, så bystveck måste riktas om, midjan läggas ut, livet kortas av etc. Såvida man inte använder korsett och bulletpoint-bh såklart =)

T ex det här tjusiga mönstret kräver underkläder à la 50-tal eller mönsterändringar:

Bilden hämtad här http://www.etsy.com/listing/45629234/40s-simplicity-2879-inverted-pleat-midi?ref=sr_gallery_11&ga_search_query=40s+vintage+pattern+dress&ga_search_type=vintage&ga_facet=vintage

Jag tänker som så att jag glatt kan ändra ovanstående områden så länge jag håller mig inom den tidstypiska estetiken och ser till att betoningen på plagget inte ändras, så att plagget följer de skönhetsideal man då siktade mot. Däremot skulle jag personligen t ex inte korta av ett 5o-talsmönster för en festklänning el dyl till knä-längd.

Sen så finns det så mycket mer som påverkar hur ett plagg uppfattas, resten av outfiten är såklart minst lika viktig. Det var något jag lärde mig tidigt i medeltidsföreningen: det är skodon och huvuddon som gör klädseln! Och titta bara på dessa två outfits:

En helt period kjol, men outfiten blir klart vintageinspirerad med blusen från HM och linnet som tittar fram.

Eg second hand blus och kjol (från 70-talet båda två) men hatten, minkstolan och handskarna stjäl showen, inte sant? =) Det övergripande intrycket blir en period outfit, trots tidsblandningen på kläder och accessoirer. P.S. Är inte hatten helt otrolig? =)

Det viktigaste med historiska hantverk tycker jag är att minnas att det finns inga rätt eller fel för hur period man gör en sak, det finns bara riktlinjer och definitioner man sätter upp för sig själv. Berätta gärna; när det gäller historiska hantverk, vilken inställning har just du till tidstrogenheten? Inom vilka områden anser du att du bör följa orginalet och när kan man göra förändringar men ändå kalla det återskapande?

Hej alla! Det ska bli väldigt spännande att blogga här på Kravallslöjd en vecka =) Jag tänkte börja med att visa er mitt nuvarande syprojekt, en kappa efter ett Voguemönster från 1952.

Idén föddes för över 1,5 år sedan, jag ville ha en kappa men hittade inget jag fastnade för i butikerna. Så jag tänkte ”Jag syr en kappa! Hur svårt kan det vara?”. Med tanke på att jag när jag väl fick mönstret inte ens förstod vad de olika mönsterdelarna var till för så borde jag ha insett att det var betydligt svårare än jag trott, men jag fortsatte glatt. Jag läste bloggar, böcker, läste sömnadsbeskrivningen hundrafemtioelva gånger och i höstas tyckte jag att jag var redo att börja sy.

Det har längs vägen visat sig vara en mängd detaljer som jag inte haft en aning om, och även om det utan tvekan varit mitt mest segdragna projekt hittills så har jag lärt mig enormt mycket. Här kommer några smakprov på sömnadstekniker och detaljer som var nya för mig:

Vem hade kunnat tro att ludden på yllet krävde att alla mönsterdelar lades åt samma håll? Det har aldrig spelat någon roll för medeltidssömnaden… Jag fick köpa till 1,5 m, så det är inte alla delar ni ser här ovan.

Passpoalerade knapphål var nytt för mig. Var lite pilligt, men inte omöjligt. Nästa gång kommer jag dock att tråckla för hand, blev märken som var svåra att få bort.

Allt med vattulinet var nytt. Att förbereda det, tråckla fast det, sy fast bandet bakom sylinjen, pikering etc. Men det var himla skoj, och inte alls så tidskrävande som jag fruktat, gjorde allt på en helg.

Eg inget nytt att ylle krymper med ånga, men det är ändå något magiskt över en rynkig fåll (kjolen är nästan halvcirkelformad, så mycket tyg att hålla in) som helt plötsligt ligger slätt! Titta noga ovan, fållen på högersidan är ångpressad, den till vänster inte. Lärde mig något fiffigt: lägg en bit papper mellan fåll och kappa så blir det inte avtryck på rätan. Så enkelt!

Och här ungefär är jag nu, fickorna ska sys ihop invändigt, ärmarna fållas och fodret sättas i (fodret är ihopsytt, med sig självt och med mellanfodret). Det var förresten första gången jag gjorde ett belägg också…

Det svåraste med det här har definitivt varit pressningen. Att få detta tjocka ylle slätt och platt utan pressmärken, det är inte lätt. Det har varit kul med all handsömnad, och trevligt att få arbeta i så bra material. Älskar ylle i allmänhet och det från Handelsgillet i synnerhet!

Vi får se, jag hoppas att kunna visa ett färdigt plagg innan veckan är slut, men det beror på hur livet i övrigt faller sig. Nu har ju min tidsplan spruckit med sisådär 6 månader, och t o m här i Norrland är det vårväder och vinterkappor bör läggas undan, inte färdigställas. Jag är dock helt övertygad om att det blir vinter igen =)

/Erika

Intresset för brickvävning verkar vara minst sagt obefintligt på den här bloggen, så jag spar den bildserien till min egen blogg istället. Om ni vill får ni gärna hälsa på mig där: http://nitsirkristin.blogspot.com

Istället tänkte jag bjuda på en bildserie i storstickning. Tekniken är otroligt rolig för alla, både vana och ovana stickare. Jag har själv tänkt att använda den i min kommande slöjdundervisning, dels som introduktion till stickning men även som vidareutveckling och breddning för den som redan kan sticka räta och aviga. Här sätter endast fantasin gränser, och man kan storsticka precis allt det som man kan sticka på stickor. Materialet kan vara isärklippta lakan, elkablar, soppåsar, vävtrasor, plastband m.m. Förutom själva #garnet” behövs det knappnålar/tejp och eventuellt något att sticka in. Man kan även testa tekniken på en provdocka för att skapa ett plagg.

Börja med att virka en luftmaskkedja. Jag valde att sticka in en puff. Jag har svarvat 4 ben som jag ytbehandlat med linolja och pigment, och sedan har jag skruvat fast dem på en laminerad spånskiva och fäst på några lager skumgummi med hjälp av en sydd klädsel i samma tyg som trasorna.

Sedan plockas det upp en rät maska i varje luftmaska (rät maska, dra ”garnet” ut ur maskan underifrån och upp).

Fortsätt varvet runt och dra igenom maskor, fäst dem med nålar när du arbetar dig runt. Vill du göra en avig maska så drar du garnet genom maskan ovanifrån och ner. Minskning görs genom att dra garnet genom två maskor samtidigt och en ökning genom att sticka en rät och en avig i samma maska.

Mina trasor i lakansväv rev jag 10-15 cm breda.

… så finns det gott om andra saker att sticka!

Brickvävning är en av de äldsta textila teknikerna och till skillnad från vävning i golvvävstol går det otroligt fort att komma igång med. Varpen träs i kort, oftast med 4 hål med det finns även med färre och med fler, och sedan spänns den upp antingen i vävstol (se mitt förra inlägg) eller mellan midjan och någon fast punkt.

Just detta bandet är vävt i dubbelväv, dvs alla kort, förutom kantkorten, är trädda med två mönstertrådar och två bottentrådar och genom att vrida dem fram och tillbaka kan man bestämma precis vilket mönster man vill ha. Dubbelväv passar utmärkt till motiv med bokstäver, och detta bandet är vävt i sytråd.

Bandet som hank på en tetraväska.

Framöver tänkte jag visa hur lätt det är att komma igång, med material som du redan har hemma. Om du som läser också har provat eller vill prova på brickvävning så lämna gärna en kommentar, det är alltid roligt att knyta nya kontakter kring gemensamt hantverkande!

Jag har blivit ombedd att berätta om brickvävning. Först tänkte jag visa min bandvävstol, som det just nu sitter ett brickvävt band i. Bandvävstolen byggde jag som ett träprojekt i min slöjdutbildning. Den ser kanske inte så avancerad ut, men för en nybörjare på trä var den det. Tappar och tapphål, täljda knoppar, raka sidor som skulle passa ihop med varann och så de spännande varp- och garnbommarna.

Själva vävningen kommer jag återkomma till i kommande inlägg.

Hej på er!

Jag är jätteglad över att få spendera en vecka på denna blogg. Jag hoppas att ni ska ha (nästan) lika roligt som mig.

Jag tänkte börja med det som alla undrar: ”Hur hinner du?” Med två små barn, en hund, heltidsstudier och lite extraarbete är det inte så lätt att hitta tid till att skapa. Men eftersom jag blir alldeles knäpp utan den tiden så har jag hittat små strategier för att norpa åt mig tid lite här och var. När jag lägger barnen, under föreläsningar i skolan, på barnbion (!), den halvtimmen det tar för små hårda barnmagar att bli klara på toan, under långfrukosten och så självklart i TV-soffan på kvällen.

Eftersom jag själv bäst gillar blogginlägg med bilder så tänkte jag visa mina favoritigaste ställen att få en stund över på:

Morgonen! Ibland vill något av de morgonmysiga barnen vara med mig samtidigt som jag vill göra annat. När de var mindre fick de sitta i sjalen och nu får de oftast något eget att pyssla med bredvid mig.

 I solen. Ingen motivering krävs.

På bussen. Jag pendlar till universitetet i Göteborg och en stickning i väskan gör nästan så jag längtar till bussresan hem.

 Det allra bästa stället att få en stund över på är nog ändå i bilen. Självklart står bilen still, och radion är på högsta volym.

Mina broderade kuddar borde ha kommit fram till England nu. Snart kommer jag efter.

Kuddarna och jag, vi ska till Northampton, ca 10 mil norr om London. Konsthantverkarna i Örebro  är inbjudna av konsthantverksgruppen Northamptonshire Guild of Designer Craftsmen att ställa ut tillsammans med dem under april – juni. Första anhalten blir Northampton Central Museum and Art Gallery. Sedan flyttar utställningen till Lamport Hall, en bit norr om Northampton.

Några av oss medlemmar i Konsthantverkarna reser till England för att delta i vernissagen i Northampton och umgås med våra engelska konsthantverkskollegor. Det blir spännande att se hur de har exponerat våra saker! Och hur vårt svenska konsthantverk tas emot av publiken.

På Northampton Central Museum and Art Gallery pågår samtidigt en textilutställning som jag är lite nyfiken på. Det blir ett par dagar i London för min del också, med besök på några utställningar, garnaffärer mm.

En utflykt till Reading och Museum of English Rural Life planerar jag. Där hoppas jag få se ”smocks”, gamla broderade engelska lantarbetarkläder. Det besöket ska förhoppningsvis resultera i en artikel till Täcklebo Broderiakademis medlemstidning.

Nu tackar jag för mig här på Kravallslöjd. Så småningom berättar jag hur det gick i England på min blogg Textila Inslag. Välkommen dit!

Vad kan man göra med en gammal pinnstol? Svar på den frågan kommer man att få på årets sommarutställning hos Konsthantverkarna i Örebro (där jag är en av 20-talet medlemmar). I samarbete med länshemslöjdskonsulent Lars Petersson har vi dragit igång projektet ”Pinnstol Tur & Retur”.

Re:cycle: Använd materialet av en pinnstol och tillverka något annat. Plockepinnspel, knyppelpinnar eller varför inte en tavlett?

Re:use: Det som någon ledsnat på kan glädja någon annan. Loppisar och second hand är bra ställen att söka det unika. En skaplig pinnstol kan användas som den är, men det kan vara roligt att kanske klä sitsen eller lägga en skön kudde för svanken.

Re:design:  Förädla, förhöja, förbättra, förfina. Lekfullt och extravagant. Med fantasi och påhittighet kan du pimpa din pinnstol och göra den unik och personlig.

Re:duce: Reducera, inte använda mer material, resurser eller energi än nödvändigt. Bara genom att fortsätta använda en gammal pinnstol sparar man resurser.  Hur kan man tillverka en ny utan att förbruka mer trä, resurser i onödan?

Re:pair: Reparera, laga, lappa. En trasig eller ranglig pinnstol är relativt lätt att laga. Den är tillverkad av trä och ihopsatt med tappar som limmats med varmlim. En pinnstol är enkel att lirka  isär och limma om.  En möbel som tillverkats av spånskiva eller plast är mycket svårare att laga.

Leta reda på en gammal pinnstol och anmäl dig till projektet! Eller kom till Örebro i sommar och se vad andra har hittat på! Läs mer HÄR på pinnstolsbloggen.