Jag tänkte presentera det jag brinner för här, nämligen lajv (levande rollspel). Eftersom jag helt säkert kommer relatera till lajv under veckan så är det bra om alla som läser har en en viss förförståelse.
Jag började skriva min egen syn på denna hobby, men sen kom jag på bättre tankar. Läs denna artikel på Wikipedia istället, den ger en väldigt heltäckande och ganska lättfattad bild av lajv. Den tar högst
10 minuter att läsa, och det kan det vara värt, vare sig man aldrig har hört talas om lajv eller har lajvat i flera år.

Litteraturseminarium klockan 10 på universitetet. Trodde jag… Jag var tydligen i den andra gruppen, med tid klockan 13. Så vad göra, om inte göra sitt första framträdande på Kravallslöjd, åtminstone första framträdandet på bloggen?

I helgen tillbringade jag en dag tillsammans med Kravallslöjd på Nolia-mässan i Umeå. Det hela var en mycket trevlig tillställning, med jumbo-stickning, soff-broderi och många förvånade/glada/intresserade gäster. I montern bredvid fanns Västerbottens Läns Hemslöjdsförening, och jag måste erkänna att det hade kännts som en naturligare miljö för mig, men man måste ju testa något nytt ibland. Och jag fick ju inga negativa upplevelser av att vara med Kravallslöjd. Tvärtom, så dök det upp många frågor i mitt huvud, kring hantverk, slöjd, betydelser, terminologi och så vidare. Jag misstänker att frågor som ”vad är slöjd” dyker upp ganska ofta i dessa sammanhang, och jag tänker inte försöka komma till någon konsensus i den frågan. Är det inte lite så att hantverkets styrka ligger i man kan blanda? Både material och tekniker, men också synsätt och mål? Ett föremål har ju aldrig ett strikt funktionellt syfte, utan det tillkommer alltid emotionella, estetiska, ekonomiska aspekter. Slöjd, hantverk, skapande, konsthantverk, konst och allt vad man vill kalla det går kanske in i varandra på så många punkter att det är omöjligt att separera dem? Kärt barn har många namn…

Personligen så kallar jag mig för hantverkare. Det jag sysslar med är hantverk. Jag skapar inte, slöjdar inte, jag gör inte konsthantverk, och inte heller konst. Jag kallar mig inte skräddare eftersom jag inte har någon utbildning, och inte heller textilkreatör även om jag skapar saker av textil. Jag är en hantverkare. Punkt.
Sen finns det säkert andra människor där ute som inte alls håller med mig, som tycker att mina tillverkade saker visst är konst, slöjd etc. Och det får dom tycka, helt ok för mig. Om jag ska försöka sammanfatta mitt hantverkande och se vissa gemensamma nämnare mellan de saker jag har tillverkat så kan jag spontant tänka på följande:

*Bruksföremål. Jag tänkte skriva funktion först, men alla föremål har ju en funktion. Med bruksföremål menar jag att de saker jag tillverkar ska användas till sitt syfte.
*Eftersforsknigar. Gamla hantverksmetoder, mönster modeller, formspråk. Vilka sömmar är mest användbara för olika syften?
*Begränsningar. En stor del av mitt hantverkande sker efter givna regler och begränsningar. Det kan handla om fiktionen för en viss lajvvärld, eller modet i norra Europa under sent 1400-tal. Att skapa något fritt utan tydliga rätt-och-fel-gränser är svårt för mig.
*Materialval. I möjligaste mån utgår jag från naturmaterial, Ylle, linne, bomull, läder, skinn, ben. I vissa fall får ekonomin bestämma vägen. Även om de historiska sidentygerna från durantextiles.com är snuskigt fina så tillåter inte Csn att jag köper dem.

Så…
Betyder detta att jag är en trångsynt tråkmåns som inte ser skapandets verkliga potential?
Att jag ser ner på människor som skapar utan ambitionen att sedan använda sitt föremål?
Att jag tycker det är jävligt onödigt att sy en 1700-tals klänning i pressening, bara för att man ”ska göra ett statement”?

Det finns människor som tycker det. Det vet jag. Men jag håller inte med, jag anser att allt skapande har sin poäng. Om inte annat för tillverkaren. Alla blir saliga av sitt sa min mormor när jag var liten. Jag blir salig av detta, av mina begränsningar. Och jag förstår precis människor som inte blir det. Som tillverkar föremål på helt andra grunder. Det viktiga är att man är nöjd med det man själv gör.

Hoppas att ni har fått ut något av detta nu. Ni som läsare behöver inte alls hålla med, det finns inga rätt och fel. (Ett uttalande som ni heller inte behöver hålla med om). Men för mig så vore det väldigt roligt att få feedback på detta. Lämna en kommentar i bloggen om med egna åsikter, så kan jag få uppslag till nya inlägg. Nu är klockan 12, det är dags för lunch, en sista genomgång av seminariefrågorna, och sen litteraturseminarium.

Jag jobbade som handledare åt Kravalslöjd på en mässa denna fredag. Jag smet loss från vår monitor några minuter för att samla på mig lite bjudgodis. Jag fick prova några olika mörka choklader vid ett stånd och när jag provat alla så sa jag vilken jag tyckt om mest. Hon som äger företaget sa då att 99 procent av alla män väljer den chokladen och att jag nu söttade den statestiken. Jag tackade för chokladen och sa att jag skulle tillbaka och brodera i min monitor.

”Om dom ger dig ett linjerat papper, skriv på andra ledden.”

Ofta när jag läser böcker ger jag ofta meningar och ord större betydelse än själva handlingen. Just nu läser jag Det som muser viskat av Nina Burton. Boken tar upp frågor kring skapande och kreativitet men jag tycker främst om boken på grund av dess anonyma bokomslag och för att boken passar perfekt i min jackficka. Det står dock en hel del citat och statistik från kända kreativa personer som ibland får mig att le. Här följer lite tveksam fakta som ett smakprov ur den.

Enligt någon forskare inom statestik så dör högt kreativa människor oftare vid 30 eller 90 års ålder än vid 60 års ålder. En annan forskare menar att detta beror på att dessa har en hög halt av urinsyra i blodet, och eftersom urinsyrans molekylstruktur liknar koffeinets så skall detta ha stimulerat hjärnan.

Människor har i alla tider försöker se och förstå hur ljuset faller i en bild.  Torney Lindgren (författaren med stort F) skriver i en bok att den stora frågan är ju egentligen var mörkret har sitt ursprung. En kväll som denna är jag ganska övertygad om att mörkret har sitt ursprung i Umeå.

Det finns hopp. Jag var på en vårfestival i helgen hemma hos Tunnelbackens kineser. Maten och skratten tycktes aldrig ta slut. Dessa underbara utbytesstudenter!

Jag borde kanske skriva om mitt skapande här på bloggen men den bildväv av papper som jag byggde idag var totalt fri från skapar lust och jag är rädd för att smitta av mig på er läsare.

nu har jag firat med kakbrak och sockerkoman börjar infinna sig. nu börjar det nya året med nya projekt och jag är laddat för att överträffa det första. jag är helt slut. så i morgon är det bara popcorn som gäller. det är viktigt att ta igen sig, det är itne mitt starkaste kort i företagsleken.

den största visdomen jag har fått tilldelad mig de sista året är ständiga samtal och erfarenhetssagor jag fått höra. att ha vänner i olika bransher är otroligt praktiskt för de har olika vinklar. mycket blooar jag med kollegor i tapetserarföreningen då de flesta har befunnit sig i samma sits någon gång.

nu mitt andra år har jag tänkt försöka hitta ett gäng hantverksföretagare att bolla och dela med. är det någon som är intresserad får du jätte gärna komma förbi min butik på burgårdsgatan 18 i göteborg.

i fortsättningen bloggar jag vidare på min privata www.britt.blogg.se läs gärna där om ni vill följa min kamp om att blir lite kaxigare och säkrare som konsthantverkare och tapetsör.

stå på er. you know you´re Right!

i morgon är det ettårsjubileumsdag. jag kännde inte för nått stort jippo som vanlit. utan håller mig till en mindre och bekväm skara. men det ständigt återkommande biten är att när jag har fler besökare än tre finns det inga sittplatser. ironiskt nog finns det massa möbler men sällan några i sittkondition. så i dag ska jag göra en liten eller ganska omfattande rokad av möbleringen.. eller semirokad. och lite sista minuten fix. det är som H säger man städar inte och fixar såvida man väntar besök. det är en bra motiviation.

jag står stadigare på egna ben. det tar sig. det gäller att inte underskatta folket, dom är inte inreserade av vanliga saker. när de är här är det ju får att de vill göra eller ha något annorlunda. jag var med  på en hantverksmässa i lördags. nervöst men roligt. jag blev tillochmed inbjuden till ett hantverkskollektiv för sörsta gången. men jag avstod jag gillar nog att får vara själv. en sak som blev uppenbar var att det finns två reaktioner på mina textilprylar, den ena är oj vad fint och så tittar som på priset och nickar. den andra är vilken fin och så tittar de på priset och säger oj. jag tycker det är ett evigt dilemma att sätta pris på mina egna saker. men någonstans har jag lärt mig på vägen att man ska ta betalt för sitt hantverk för att visa att man sätter värde i sitt arbete. och det eviga tjatet om att det kan jag ju göra själv och här tar hon massa betalt för det. allt är billigare att göra själv. nä nu försöker jag landa i att värdera mina saker lika högt som jag värderar andras. samt om jag verkligen vill att någon ska ha någon av mina saker ger jag bort det som gåva.

och jag inser att jag snurrar till inlägget men det är oerhört svårt det här tycker jag.  om alla tar  ordentligt betalt vid försäljning av en tygpåse (och inte ordentligt som i överpris utan för det arbetet man laggt ner) så skulle några fler förstå att en  egentillverkad tygpåse kostar lite mer än de på ica.  men att värdet sitter i att den är unik och hand gjord.

jag borde nog gå en kurs i det här. finns det?

en favvo grej att göra är att sy ett snyggt raksömsbroderi på en möbel jag klär om. det blir så fint. får några veckor sen fyndade jag två stycken mellansmåstora typ 50tals fåtöljer på loppis. svart mellerad yllefilt ska dom kläs i. nu ska jag bara bestämma mig för vad jag ska sy för bild. jag är väldigt inne på en älgkavl jag ritat för ett tag sen… tvekar. blir de svårsålt. å andra sidan har jag alldig rätt om sånt. humm krävs lite mer tid. det är de värt. när jag väl bestämt mig är jag snabb. bilden är på en av mina kära fåtöljer. jag ångrar fortfarande attj ag inte köpte soffa till…

det är helt galet det här med västkust. jag har inte förlikat mig med något blött droppande evighets regn septembet till mars. jag är helt enkelt uppfödd på snö. så denna höst har två lösningar. ett det snöar när det blir vinter. två jag hittar ett sätt att gå runt det.

det här är min gamla hårfärg. i dag fick jag ny. lite rödare. men det är skitsvårt att scanna in då min scanner står på hyllan högst upp just nu. det är roligt med hår såhår på bild. det är nått läskigt fast snyggt….

på lördag är det dags för ettårsfest för Tusen nålar. jag har valt att köra på ett beprövat hantverkskoncept, kafferep. det är endå kärnan i hantverket… hehe. så nu är jag i full färd med att baka sju sorters kakor. dom här på bilden är min favvo köpkakor, idag skaj ag nog försöka efterapa dom. möjligtvis i en mer stimulerande formtappning.