Idag är det tack och lov korrekt att vara etiskt tänkande. Ja, det är snudd på lite trendigt.
Å det behövs verkligen! Tänk när vi tyckte att slit å släng- eran var helt absurd. Slit å släng… idag kan jag ju i och för sig tycka att det låter vettigt. SLIT och sedan SLÄNG. Hur skulle vi formulera det idag? Köp å släng? För inte är det fråga om att slita ut innan vi köper nytt? Idag köper vi nya vitvaror för att de gamla helt enkelt är otrendiga. Inte uttjänta. Befängt!!
Men, det är svårt.
På slutet av 60-talet, gjordes det revolt! Inom många branscher, men framför allt i min egen bransch, klädindustrin. Då var man emot hela haute couture branschen och man vill störta Paris som modestad. London med Carnaby Street blev snabbt en konkurrent.
I Sverige bidrog klädfirman Mah-Jong starkast. Nytt tänk, nya färger, nya former. Och väldigt politiskt! Man ville förmedla något, inte bara profitera. Mah-Jong ville att alla skulle ha råd att gå i schyssta, sköna kläder. Man ville massproducera (med tillverkning i Sverige, det här var då hela den svenska teko-industrin höll på att falla ihop), så att man kunde nå ut till så många som möjligt.
Mycket hände samtidigt på 60-talet. Kvinnorna frigjorde sig och konsten gjorde sig tillgänglig för alla. Med mera!! Då skulle man ha varit med!!
Jag saknar tänket som fanns då, i dagens konst/mode/design värld!
Men, som sagt, det är svårt! Tiderna förändras ju också. ”Våga väga massproducerat” skriver jag själv på www.laikadesign.se. Helt tvärtemot Mah-Jong idealet. Efter ca 30-40 års hyper massproduktion utan något som helst ansvar, längtar man ju igen efter det mer genuina, unika. Jag som då producerar barnkläder, tycket att det är viktigt att barn kan få känna sig unika. Alla behöver ju inte se ut som om dom är stöpta i samma form. MEN, inte till vilket pris som helst!!! I vår strävan att få vara oss själva och låta våra barn skapa en egen stil, så har vi blivit lite blinda..tycker jag. Vi handlar kläder som aldrig förr!! Dyra kläder! Ingen fråga om slit å släng här inte! Vi vill vara unika och vi vill att våra barns kläder ska vara präglade utav vår egen stil. Genom våra barn kan vi visa andra vilka vi är.
Och var står jag då. Vad säger det om mig? Jag som gärna vill vara lite anarkist. Göra uppror! Nä, jag är tyvärr lite splittrad. Visst är det kul med kläder och mode! Visst vill jag att mina barn ska få ha kul kläder. (En viktig parantes dock; barnkläder måste först och främst vara sköna. Sen tycker jag att dom måste få ha en viss barnslighet över sig. Hur ofta har man inte sett små tjejer stå å hacka tänder på skolgården, i en allt för tunn, kort men ack så trendig liten jacka á la Paris Hilton?)
Barnklädes anarkism?
Ett av mina första laikaplagg jag gjorde vara en tröja med ett stort anarkist-a på framsidan och på baksidan stod det : POWER TO THE PEOPLE! Jag fegade tyvärr lite, och lät inte tröjan vara med i den första kollektionen, utan min son fick den. – Är det ok? Undrade sonens far. Ska oskyldiga barn bära vuxnas budskap? Tänk om han får ta emot negativ kritik utav andra vuxna, för att vi tycker att det är ok?
När det gäller just anarkistmärket…ok, något provocerande kanske, men barn är dom enda sanna anarkisterna om du frågar mig! Så, ja, jag tycket att det är ok. I min kollektion STATEMENTS ingick även fredsmärket, med PEACE textat där bak, stor röd stjärna, med LIBERTAD där bak, regnbåge, med KÄRLEK där bak, rög-gul-grön Afrikakarta, med FREEDOM därbak osv. Jag försvarar mig så här: Små budbärare, stora budskap!!
Jag accepterar att barnklädesmarknaden ser ut som den gör. Det betyder inte att jag gillar den! Men att acceptera innebär att gå vidare i aktiv handling utifrån det som faktiskt är!
And you, are you so forgetful of your past, is there no echo in your soul, of your poet´s songs, your dreamers dreams, your rebels calls!
Jag tackar för denna vecka på kravallslöjd! Hoppas att få återkomma när jag har fått snurr på hjulen igen!!
Kravallslöjd förresten…grymt bra namn!!
Tänk fel om du vill, men tänk själv!!
Respect!
