Häromdagen upptäckte jag den här instickade stolpen nära mitt jobb. Jag blir alltid lika glad av den sortens kreativa spår som folk har lämnat efter sig! När jag tog kort på den stod det en kvinna bredvid och pratade i telefon. Jag förklarade att jag bara skulle fota stolpen och då visade det sig att det var hon som hade stickat in den. Eftersom hon var i telefon hann jag inte få reda på något mer, men jag får väl gå dit och hänga upp en lapp med en länk till blogginlägget.

För tre månader sedan fick vi en liten bebis – fantastiskt fint och roligt men också tålamodsprövande och en utmaning. Självklart har min ambitionsnivå vad gäller skapande fått lägga sig en smula, men ändå kan och vill jag inte sluta vara kreativ. Det är så stor del av mig att få skapa och det ger mig så mycket energi, så jag tror att det gör mig till en bättre mamma om jag då och då får tid att skapa något. Än så länge har jag mest varit kreativ i köket då bebisen sover som bäst i sjalen när assistent och vispar låter. Men jag hoppas snart kunna få någon timma för mig själv – då bebisen sover i sin säng och jag själv inte måste sova – då jag kan helt kan gå upp i att skapa. För det ligger numera högar med nya idéer på skrivbordet.

En sak jag har hunnit med är att testa papper cutting, inspirerad av en bok med samma namn jag fick i julklapp. Tänk vad mycket fint man kan göra med lite papper och en sax! Två klipp han jag med innan det var dags att sköta om bebisen igen!

Vik ett papper som ett dragspel, rita upp ditt motiv, klipp ut och dra isär! Päron och krukväxt på rad!

fortsätt följa mig på just go creative

Så har det blivit dags för mitt första gästinlägg. Jag som ska blogga i veckan heter Marie Tidquist Lundin och har sedan jag varit liten pysslat och skapat på olika sätt. Jag kunde rita och pyssla och låta timmarna bara försvinna utan att jag märkte det. Först när jag började gymnasiet och estetiskt program började prestationen smyga sig på. Jag älskade verkligen att lära mig så mycket om olika tekniker, men på vägen kom känslan att inte vad som helst duger, allting måste ha en tanke och varje streck ritas med en tanke bakom.

När jag sedan utbildade mig till grafisk formgivare och började arbeta blev det till slut som att allt handlade om att skapa snygga saker och lusten fick sig en törn. För att komma tillbaka till den där känslan jag hade när jag var liten, bestämde jag mig helt enkelt för att ”sluta tänka” när jag skapar. Jag bestämde mig för att låta händerna arbeta och låta tankarna vila och helt plötsligt fick jag massor gjort. Jag bestämde mig också för att försöka förverkliga alla idéer jag fick – istället för att skriva ner dem i den allt tjockare idépärmen. Det har varit en befriande resa och på vägen blev jag sugen på att visa upp det jag gör i bloggen justgocreative. Kanske kan det inspirera andra att också släppa loss och bara göra – just go creative!

Ett av mina projekt som började med ett par fina grytlappar på en second hand affär som efter lite funderande omvandlats till en sybörs.

Det där med att hitta sin kärna, det som är betydelsefullt och det som engagerar. Drivet, kreativiteten och lusten. Det kan vara en ganska bra grej att fundera på tänker vi. Vad gillar jag att skapa, för vem och varför? Vad är kreativitet för mig? Vill jag förmedla något särskilt och vill jag beröra någon särskild? Vi tror att det kan vara fiffigt att formulera det för sig själv, så att det just är den inre lusten och känslan som får utrymme och får styra.

Vi i Jabbo har funderat, pratat och agerat i skapandet av Jabbo, om och utifrån det som har betydelse för oss. För att den känslan och de värden som är viktiga för oss ska vara närvarande hos Jabbo. Våra samtal kommer att fortsätta och ständigt vara i rörelse, men kärnan som vi återkommer till är:

Generositet – mot sig själv, andra och vår miljö. I sitt mod att skapa och visa upp det, om sin historia, i sitt pepp till sig själv och andra. Med sina tankar, idéer, smarta lösningar och information.

Drivkraft – att göra, sätta igång, inte vänta tills alla tankar är färdigtänkta. Utan att utveckla och lära längs vägen. Det handlar också om det unika och det småskaliga. Det som ger alternativ till de vägar som redan är utstakade, det som är de små stigarna.

Kreativitet – det som bubblar inuti och i kontakt med andra som bubblar på samma eller annat sätt. Om lust och passion. Att följa känslan och viljan. Det som blir fysiskt genom skapandet med händerna, det unika handgjorda.

Så vilka är dina ord, de som du vill förmedla genom ditt skapande?

Med detta sista inlägg för veckan vill vi i Jabbo tacka så mycket för oss här på Kravallslöjds blogg och önskar lycka till och mycket nöje till nästa veckas bloggare.

Ha det gott, vi ses och hörs snart igen hoppas vi!

Jabba* lugnt hälsar Sara, Kristin, Carmela och Marie

*Jabba betyder lustfyllt skapande

En viktig del i mitt företagande och slöjdande har alltid varit att åka ut på marknader och olika evenemang. Min första hantverksmarknad stod jag på när jag var 13, och sen dess har det bara fortsatt. Några år hade jag nästan varje helg hela sommaren uppbokad och stod på alla små byamarknader vi kunde hitta i Sollefteåtrakten.

Idag hinner jag inte lika många och har även gjort ett urval av marknader och arrangemang som funkar bäst rent försäljningsmässigt. Nackdelen med att starta företag är att man blir mer medveten och börjar räkna på förtjänsten på ett annat sätt. Vilket ju är bra men ibland kan ta bort vissa delar av skapande, kreativitet och spontanitet.

I helgen var jag dock iväg på marknad i Nordmaling. Alltid en trevlig marknad där de lyckas bibehålla lite balans mellan hantverk och plastpåsar. Även om det alltid kan vara mer hantverk!

Passade på att prova min nya lilla pryl, kortläsare till mobilen för att ta kortbetalning,

vilket fungerade utmärkt. En hel del av den övriga tiden gick åt att halvligga över bordet och hålla fast varorna som hotade att blåsa bort.

Om du vill kika på mina alster utan att jag desperat ligger över dem kan du kika in i min webbutik www.limmo-design.se

Nu iväg till arbetet för stickkafé ikväll!

.

Med vadå? Jo med kreativitet i flytande form.

Jag är slav under min last, vilket är min kopp kaffe på morgonen.

För om jag inte vaknar till liv blir det inte mycket skapande Ir.

Dag full av skrivande och möten.
Bra möten, nya och pågående projekt.
Bra skrivande oxå, mest pågående, lite nytt.

Ikväll. @ House of Win-Win arrangerade ADA ett seminarium om Kreativitet = Lönsamhet.
Tja.
Det var en ganska långsam diskussion mellan moderator och tre deltagare, publiken kom in ibland.
Vi befinner oss i ett paradigmskifte mellan den industriella produktionen och idéproduktion…
Nähä?
Lite känsla av att ha hört det förut, men samtidigt, ok, det är aldrig fel att samlas lite folk o prata om grejer.
Man vet aldrig, helt plötsligt träffar man någon man inte sett på länge, eller någon tipsar om en bok eller vad det nu kan vara. Skönt att komma ut ur lägenheten oxå.

O så tog jag en bild, av dagen, av köket och det som växer (och det som kämpar).
Men servern på ADAY var överlastad…så jag får försöka få till det imon.

Att skapa med sina händer innebär att fästa en liten del av sig själv till ett material. Något nytt skapas, man själv blir en skapare. I Runaway Explorers utvecklas denna kreativitet till en hel serie av skapelseprocesser. Att skapa innebär också att förstöra något annat. Tyget blir klippt till en duk, broderiet blir sytt till en docka. Dockan blir dödad och ett konstverk uppstår. I Runaway Explorers förtydligas denna rörelse av skapelse och förstörelse. Vi är kreatörer men också förstörare.

I våra egna liv får vi bara en chans, ett liv och en livserfarenhet. Om du skulle ge en docka livserfarenhet, vilka slags dramer skulle du då skapa? Vilken slags död skulle du välja att ge din docka?

Läs mer om de livsupplevelser som dockorna fick på www.runawayexplorers.net

Vad händer när vi skapar? Är det någon skillnad på manlig och kvinnlig kreativitet, eller handlar det mer om HUR vi uttrycker den? Utifrån dessa frågeställningar arbetar konstprojektet ”Runaway Explorers.

I projektet medverkar ett tiotal kulturarbetare från olika länder. De har alla fått en smal och gänglig docka att ta hand om. Dockorna är sydda av ”hemmafrudukar”, mer eller mindre föraktade textilier, skapade någon gång under 1900-talet. Återfödda till dockor blir textilierna nu konstnärers följeslagare. Flera av dem får resa till fjärran länder så som Mexico, USA och Israel.

Att jag valt att arbeta med dockor handlar om att vi kan låta dem uppleva allt vi själva gör, men också så mycket mer. Lek och kreativittet ligger nära varandra. Men det finns också en annan koppling. Handarbete, dockor, flicklek, alla dessa tre associeras till en övermysig intimitet. Till sådant som händer inom hemmets fyra väggar. Det är den miljö vi säger är den tryggaste, men där det också händer de mest våldsamma saker. Ofta mot kvinnor.

När jag överlämnat dockorna till sina nya ägare, har jag bara gett dem två instruktioner, ge dockan olika slags livserfarenheter och avsluta er tid tillsammans med att ”mörda” dockan. Det senare har mött en hel del protester och medan månaderna har gått, har det också blivit allt svårare att få konstnärerna att ”avsluta” sin tid tillsammans med dockan. Trygghet kontra våld och mänsklig kreativitet. Men också möjligheten att knyta an. Vilka vägar skulle de olika konstnärerna välja att gå?

Idag blev det fix hemma i huset istället för på ateljén. Tänkte att jag skulle passa på nu när vi inte kunde väva ändå. Hemma, när jag är i Dalarna, är sedan i höstas en missionskyrka i södra Dalarna. Just nu håller vi på att ställa iordning lite i den stora kyrksalen där det är tänkt att vi ska kunna få utlopp för all kreativitet som inte den lilla lägenheten i Stockholm tillåter.

Vi har delat upp det så att jag har ena läktaren och sambon den andre. Såklart finns en vävstol på min sida (kanske att jag ska ta dit en till också senare…) och lite annat pyssel som jag har samlat på mig under åren. Sambon är mer för hårda material å målande så hans sida av läktaren ser lite annorlunda ut.

Men nu blir det till att lämna det lugna Dalalivet för en helg i Stockholm… Tåget nästa.