Sårade soldater fördriver tiden med att sticka på ett militärsjukhus i Washington DC 1918. Bilden har vi lånat från http://www.shorpy.com/node/7100.

Tjejer gör mjuka saker av tyg och garn, gärna i grupp på stickkaféer och syjuntor. Killar täljer och smider, allrahelst mol allena. Så ser normen ut för kvinnligt och manligt skapande. Men varför är det egentligen så?

Anställda på General Electric stickar sockor och halsdukar till soldater under första världskriget.

Visste ni att vävning, stickning och virkning historiskt sett varit sysslor som lika självklart utförts av män som av kvinnor? Tids- och tålamodskrävande arbete som stickning och virkning passade bra som tidsfördriv för sjömän, fiskare och fåraherdar. Och i många kulturer är det än i dag männen som ses som de främsta vävarna.
När den industriella revolutionen och de två världskrigen gjorde att männen lämnade hemmen föll allt mer handarbete på kvinnornas lott. Och precis som att lönerna ofta sjunker i yrken där kvinnor hamnar i majoritet, så förlorade textilt hantverk sin status när kvinnorna tog över. Det vi ser som traditionellt kvinnligt, textilt hantverk har de senaste decennierna ofta föraktfullt kallats ”förspilld kvinnokraft”.
Men något har hänt. Nu, när ingen behöver sticka raggsockor tills ögonen blöder, när hålsömsbroderi på finaste kritvita linne är en lyx, när virkning och mindfulness nämns i samma mening – nu är det plötsligt coolt och kreativt att skapa med händerna. Tack för det, säger vi på Jabbo. Men vi tycker att det vore roligare om ni killar också var med och fick vara coola och kreativa.
Eftersom vi gissar att män gärna väljer manliga förebilder (varför det är så kan vi diskutera en annan gång) så tänkte vi bjuda på en liten kavalkad av kreativa män att inspireras av.

Sverre och Kaj.

Först ut är extremskidåkarna Sverre Liliequist och Kaj Zackrisson som började virka för att de inte hittade några mössor de gillade. Och som de virkade. ”Så fort vi är på resa åker virkningen fram, det är som ett gift”, förklarade Sverre i en intervju i SvD för några år sedan. Kreativiteten sprudlade under de långa bussresorna mellan olika skidorter. ”Jag kom ihåg en gång när vi körde mellan Boston och Squad Valley, då gjorde jag fem mössor”, berättar Kaj i en annan intervju.
Nu driver Sverre och Kaj mössföretaget Kask ihop, och deras liv har precis blivit film.

Gustaf V broderar viggsöm. Till höger en detalj ur hans sista, oavslutade broderi.

Gränsöverskridande på fler än ett sätt var Gustaf V. Vår kanske genom tiderna mest fåfänga kung var klädd som en dandy, spelade tennis som en gud – och kopplade av genom att brodera. Han ägnade sig åt viggsöm, en tidskrävande broderiteknik  med diagonala stjälkstygn som formar ett zigzagmönster. (Och ja, visst är det väldigt Missoni?)
Gustaf V:s sista broderi, och ett urval av hans eleganta klädesplagg, visades i vintras på Livrustkammarens utställning Manligt – ur Gustaf V:s garderob.

Rosey Grier har sytt många stygn.

”Needlepoint for men” heter en kultförklarad bok från 1973. Författaren Roosevelt ”Rosey” Grier är en före detta amerikansk fotbollsstjärna som, förutom att ägna sig åt broderi och makramé, även varit skådespelare, sångare, frikyrkopastor och livvakt åt Robert F Kennedy. I baksidestexten på hans numera hett eftertraktade bok förklarar han sin kärlek till broderiets konst:

”Om någon skulle ha sagt att jag skulle gå från att spela fotboll till att börja brodera, så skulle jag ha skrattat dem rakt i ansiktet. Det hela började faktiskt som ett skämt, men det har blivit något av det mest lustfyllda och tillfredsställande jag någonsin ägnat mig åt. Var jag än är – oavsett om det är killen som sitter bredvid mig på planet, eller någon jag träffar bakom kulisserna när jag filmar – så försöker jag få andra killar att börja brodera. ’Du kan le så mycket du vill’, säger jag till dem, ’men när du väl har börjat så vill du bara ha mer’, och det är dagens sanning, brother.”

Så hör upp killar: Alla ni som längtar efter en hobby. Som inte vill gå i terapi men letar lugn i själen. Som behöver varva ner. Som behöver varva upp. Alla ni som i hemlighet tyckte att syslöjd var roligare än träslöjd. Som blir glada av en ny mössa. Som vill ge den ni älskar något alldeles speciellt. Som vill ta en paus från datorn. Som tröttnat på surdegsbaket.
Kom igen – ni vill, ni kan, ni törs!

Tänk så trevligt det är att brodera tillsammans!

Fler killar att inspireras av: stickbloggaren Johan och världens mest lästa manliga sybloggare Peter. Och hör upp stickande män – här finns ett stickforum bara för er.

Det här inlägget har tidigare publicerats på Jabbos blogg.

Imorse så lät jag någon annan vara kreativ i mitt ställe.. Jag gick till frisören.. Jag som tidigare haft en jämnlång frisyr med lite uppklippt i nacken, har nu fått högra sidan kort och sedan längre på vänster sida.. Kommentarer är att det var modigt av mig att våga klippa så. Men för mig har det varit en process inom mig som har pågått några månader. Nu är nästa process att fundera om jag ska färga det koppar eller ej. De flesta i min omgivning tycker att jag som är naturligt blond såklart inte ska färga det. Men det är ju bara hår! Det växer tillbaka.

Idag skulle jag på kalas och då kändes det som att jag ville komma med en blombukett, och eftersom jag fastnat på mina speciella blommor så blev det textil/bakform/knapps blommor. Vi pratade om de jag gjort i plexi kontra de i textil, och just pris. Pris är väldigt svårt att sätta och kändes bra att mina vänner peppade mig att våga ta betalt. Så jag ska nog göra några fler som jag ska försöka sälja och sen se om jag får någon reaktion. Problemet är ju tyvärr att många människor inte vill betala för konsthantverk/slöjd utan då vänder sig till andra billigare produkter. Samtidigt så är det ju inte mina kunder då. Jag vill ju naturligtvis sälja. Men jag vill även att människor ska uppskatta och se hantverket i det jag gör.

MEN… För att uppskatta mitt hantverk måste människor även veta att jag finns och vilka produkter jag gör. Så nu är det bara att ta tag i marknadsföring och hemsida för nu har jag fått en putt i rätt riktning och vill gärna se vart jag kan komma med mina grejer!

En viktig del i mitt företagande och slöjdande har alltid varit att åka ut på marknader och olika evenemang. Min första hantverksmarknad stod jag på när jag var 13, och sen dess har det bara fortsatt. Några år hade jag nästan varje helg hela sommaren uppbokad och stod på alla små byamarknader vi kunde hitta i Sollefteåtrakten.

Idag hinner jag inte lika många och har även gjort ett urval av marknader och arrangemang som funkar bäst rent försäljningsmässigt. Nackdelen med att starta företag är att man blir mer medveten och börjar räkna på förtjänsten på ett annat sätt. Vilket ju är bra men ibland kan ta bort vissa delar av skapande, kreativitet och spontanitet.

I helgen var jag dock iväg på marknad i Nordmaling. Alltid en trevlig marknad där de lyckas bibehålla lite balans mellan hantverk och plastpåsar. Även om det alltid kan vara mer hantverk!

Passade på att prova min nya lilla pryl, kortläsare till mobilen för att ta kortbetalning,

vilket fungerade utmärkt. En hel del av den övriga tiden gick åt att halvligga över bordet och hålla fast varorna som hotade att blåsa bort.

Om du vill kika på mina alster utan att jag desperat ligger över dem kan du kika in i min webbutik www.limmo-design.se

Nu iväg till arbetet för stickkafé ikväll!

.

För en månad sen jobbade jag och min kollega på ett utkast till ett restaurangprojekt. Restaurangen som tillhör ett hotell ligger på ön Guernsey (är en av kanalöarna mellan Storbritannien och Frankrike)

Utkast är en form av en ”första presentation”  där små justeringar, idéer, skisser mm. presenteras. Tanken är att ge klienten en hint om vad man vill skapa. Ifall det faller dem i smak så har man förhoppningsvis skrivit  kontrakt inom de närmaste timmarna. Detta kanske många av er känner till och jobbar lika så. Jag är som sagt relativt ny i denna bransch och jag vet ej om jag kan säga att denna metod är rätt eller fel. För visst finns det en baksida med detta..

Vårt utkast blev egentligen mer en ett utkast. Vi skapade 3 olika koncept, vilket innebar en hel del jobb och många arbetstimmar. Och allt gjorde vi gratis. Vi valde att jobba brett i förhoppning om att de 3 koncepten skulle leda till en diskussion och därefter kan vi styra in dem på ett tema. Presentationen flöt på bra, vi var nöjda men våra 10 åskådare satt med ett poker face. Knappt någon kritik eller kommentarer fick vi. Och jag bara kände att allt gick utför. De förväntade mer, medan vi visste att vi hade presenterat mer än vad man ”bör” göra vid ett första möte. Och ja det var inte bara kvantitet utan även kvalité!

Veckan efter skulle våra konkurrenter presentera deras idéer. Det är ett välkänt företag och de har designat de flesta av restaurangerna och barerna på de närliggande öarna. Va tror ni, vem får designa restaurangen? Liten snopen blev man när man senare fick höra att deras presentation inte var den första utan snarare deras tredje. Och inte deras sista.

Men ur allt ont kommer något gott. Med dessa erfarenheter så har vi nu fastställt vårt arbetssätt som vi delar med oss så fort vi kommer i kontakt med en ny klient. Till våra klienter idag så highlightar vi att en ”brief” är viktigt för oss. (kort text där klienten nämner deras förväntningar på oss, projektet, positiva samt negativa aspekter mm) Allt för att spara tid och pengar så att vi istället kan satsa på det vi är bra på och sätta det i bruk.

Till alla er som frilansar inom design, hantverk, illustratör mm. ta en titt på grafiska formgivaren Antonio Riveras hemsida. Värt att läsa är artikeln ”Vi vill se ett utkast först…” Dags att sova det har varit en lång dag, men kom ihåg stå på dig annars står någon annan på dig!

”Vi vill se ett utkast först…”    –      http://www.grafixstudio.se/frilans/vi-vill-se-ett-utkast-forst/

”Livet är som en bok, den som stannar hemma läser bara första sidan”

I nya kursplanen för slöjd i grundskolan står det:
Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar medvetenhet om estetiska traditioner och uttryck samt förståelse för slöjd, hantverk och design från olika kulturer och tidsperioder. (Skolverket 2011:215)

Ett sätt att ta med eleverna ut i världen kan vara att visa bilder och berätta. I september var jag på en Hantverksresa i Nepal. Vi besökte ca 20 olika ”Slöjdfabriker”. Det var en intensivt spännande resa som på något sätt både var en resa geografiskt men även en resa i tiden. Bland annat fick jag för första gången i mitt liv prova på att sy på en trampsymaskin! Den användes på ”Tovningsfabriken” och fungerade utmärkt, eftersom strömförsörjningen fortfarande ojämn och osäker i Nepal.

Hantverkarnas skicklighet var imponerande, när vi besökte ett träsnideri och jag stod och beundrade en man som snidade fram en gud kom chefen fram och berättade, -här i Nepal tar det 5 år att bli läkare, det tar 7 år att bli träsnidare.

Hantverket levde kvar och var man än tittade så var händerna verksamma, även de enklaste gatuförsäljare hade hela tiden händerna igång. Antingen med att plocka bland sina varor eller att handarbeta med något.

De Nepalesiska hantverkarna äger en enorm rikedom i sitt inre lugn och sina händers skicklighet.

Här är en film som berättar om tovning: http://www.youtube.com/watch?v=N4e2kbeqRjU&feature=plcp
Denna film handlar om ”Sjungande skålar” http://www.youtube.com/watch?v=dYGbMglTZoc

Denna helg har innehållit lite av varje, både Stockholmsnatt och Stockholmsdag. Idag var jag på Waldemarsudde och såg utställningen om Eugéne Jansson. Väldigt vacker faktiskt! Alltid roligt att vara på Waldemarsudde, huset är så vackert och nu när man är husägare själv så ser man världen med nya ögon. Aldrig har dörrkarmar, kakel å trösklar varit så intressant. Men utställningen var självklart också sevärd. I sommar kommer det vara en utställning om Lilli Zickerman på Waldemarsudde, det ser jag verkligen fram emot! Djurgården kommer ju generellt vara fullproppad med hemslöjd och hantverk under årets trevligaste månader. På Liljevalchs ska hemslöjden firas och på Nordiska museet lyfter man fram vävning. På Liljevalchs kommer också det kollektiva konstverket ”Ser du löven för alla träd?” att visas. Där kommer 2000 hantverkade löv att tillsammans bilda en skog av hemslöjd, och ett av dessa löv har jag knåpat ihop. Det blev applikationsteknik i hommage till Sofia Widén. Just idag känns våren och sommaren faktiskt inte så långt bort, en vacker dag i solskenet ger ny energi inför nästa vecka.

Det är ju min sista dag här på Kravallslöjd idag men ni får gärna hänga med mig i fortsättning på min vanliga blogg, aliceateljenochjag.blogspot.com. Där fortsätter livet med textil, både i Dalarna och i Stockholm. Så hoppas vi ses där!

Så var jag färdig, både med stora glödlampsdockan och med den här bloggveckan. Den som vill fortsätta följa mig och mina projekt (och min hyperspännande vardag) kan med fördel titta in på min blogg: Stenbullar.

Tack och adjö! / Ylva

Jobbade vidare idag med den stora glödlampsdockan. Den är lite svårhanterlig i jämförelse med dom vanliga små, den tar upp halva soffan när den ligger i mitt knä och får benen fastsydda. Har använt samma teknik med kroppen som hos dom små, men var tvungen att klura ut ett bättre sätt att fästa armar och ben, så det blev till att böja till metallringar att fästa dom med. Kändes ovant att jobba så stort, vanligtvis tycker jag det är en rolig utmaning att jobba med riktigt små grejer, men man kan väl variera sig.

På bilden syns en glödlampsdocka av normal storlek, kanske kan jag hinna klart den stora innan min sista bloggdag som är i morgon. Annars kommer den att finnas till beskådan på min egen blogg: Stenbullar.

Idag har jag jobbat på en gigantisk glödlampsdocka, väldigt mycket större än de jag brukar göra. Till kroppen behövdes en mycket större mängd matt-trasor än jag hade på lager, så det var bara att sätta igång och klippa i ett gammalt lakan.

Arbetet fortsätter i morgon, då kommer den roligaste biten: val av knappar! Jag vet, det låter ap-trist men är en intressant del av arbetsgången, särskilt de knappar som ska väljas ut till ögon. Just nu är största problemet att hon nog inte kommer att kunna sitta och då kan det bli svårt att ha med den på utställningen.

Två gånger per år brukar det ordnas designmarknad på Hamnmagasinet här i Umeå. Då brukar jag försöka få mig en plats för det är alltid lika kul att kränga sina grejer. Jag gillar att kolla in vad andra kollar in på just mitt bord. Vad dras dom till? Vilka alster säljer bäst? Försöker att förnya mig lite och tillverka några nya saker som man inte hade sist. När man sitter som en mupp hemma i sin vrå och donar är det liksom belöningen att sen få se och träffa andra som verkar uppskatta alla avverkade arbetstimmar. Tygdockorna på bilden brukar locka folk att välja lite utifrån personlighet, -det här är ju du! kan nån säga och hålla upp en lämplig tygdocka för sin kompis, och det är klart att man bara måste köpa ”sig själv”…