Under kvällen har jag jobbat med att sy små hjärtformade vetevärmare, fast om sanningen ska fram så innehåller dom ris, men funkar på samma sätt. Jag gillar att växla mellan olika projekt men brukar försöka disciplinera mig till att ”massproducera” varje grej eftersom det är mer effektivt att göra många av något när man ändå håller på. Nackdelen är att det lätt blir trist och då finns risken att jag drar vidare till nästa idé, men jag har aldrig tillverkat dom här förut så än så länge känns det kul. Det blir en del ris i soffan men det får man ta. Dom blir så härligt tunga när dom är färdiga. På varje hjärta har jag sytt fast ett litet märke med en stjärna. Det kändes som det behövdes en kul detalj så det fixade jag med textilfärg, pensel och bomullsband.

Så här blev det färdiga resultatet. Nu är det bara att mata in det i mikron och värma på! Till varje hjärta tänkte jag måla ett litet kort och eventuellt blir det en tillhörande papperspåse, som ett helt present-kit.

Hej! Och välkomna till min värld för en vecka framåt. En stor del av den tiden som kallas fritid/egentid (dvs. när barn hämtats, mat ätits, disk diskats och man bara kan göra vad man vill) då pysslar jag. Det går liksom inte låta bli. Oftast parkerad framför tv´n med soffan fylld med lämpligt material. Där putsar jag med sandpapper, målar med akrylfärger, skär till kort eller syr fast knappar på någon docka. Jag har ett alldeles eget ”lekrum” på övervåningen där det mesta materialet förvaras, men där sitter jag inte så ofta. Jag ser med skräckblandad förtjusning fram mot den dagen vi köper ny soffa och jag måste börja bete mig som en ansvarsfull vuxen. Till mitt försvar ska ändå sägas att soffan endast fått en minimal gul färgfläck under sin livstid, det övriga skräpet som bildas brukar dammsugaren fixa.

I går besökte jag biblioteket i Holmsund där jag ska ställa ut mina dockor under Mars månad. Jag kollade in montrarna så jag kan fundera lite på hur jag vill ställa upp allt sen. Det som ska fixas nu i kväll är ”finliret” på de lådor som dockorna står/hänger i. Jag ska även se om jag hinner slutföra arbetet med en riktigt stor docka som jag skulle vilja ha med, samtidigt vet jag att det där allra sista fixet brukar ta längre tid än man tror. Nä, nu är det dags att påbörja läggning av barn och sen, som genom ett trollslag , förvandlas jag till den kreativa soffpotatisen!

Hjälp vad fort den här veckan har gått! Det är redan dags för sista inlägget här i bloggen.

Jag hoppas att ni har fått en liten inblick i min värld av hattpoesi och slaktsorg, och att någon av er kanske upptäcker hattarnas magiska värld, och den intensiva känslan när man bär en snygg hatt som passar en perfekt och liksom bara blir ett med den. Blickar, komplimanger, glada tillrop på gatan…

Stort tack för den här veckan, det har varit ett nöje att blogga här!

Om du vill se mer av mig, besök min hemsida, www.marikasmith.se, eller min facebooksida, www.facebook.com/marikasmithdesign

Vill du spana in hattarna i verkligheten och få hjälp att prova ut vilken modell och stil som gör just dig sådär alldeles strålande snygg, besök mig på www.facebook.com/burleskloppis den 29 april.

Och sist men inte minst vill jag passa på att bjuda in er till showroomet för Stockholm Fashion Weeks Rookies. Här kan du träffa alla höjdarna inom modevärlden och morgondagens toppdesigners. Kom till mitt bord och prata hantverk och hattar och andra huvudsaker. Vi ses 7-8 februari! Tid och plats ser du på inbjudan här:

Med risk för att låta aningen pretentiös så skulle jag vilja påstå att hattmakandets hantverk påminner en hel del om poetens. Min uppgift är att sammanfatta något stort, helst bärarinnans hela personlighet med olika humör och smaker och uttryck, i en liten tygmojäng som hon sedan bär på huvudet. Det gäller att fånga det viktiga, skala av och förstora upp och sedan ska det ju se vackert ut också. Eller åtminstone sött. Eller åtminstone roligt. Det är inte alltid så lätt, men när det lyckas ger det en otrolig boost till bärarinnan, komplimangerna haglar och hela hon bara strålar…

Mina hattar har alltid en historia, det är viktigt för mig. Materialet har sin egen historia, och designen har sin. De hattar som är gjorda speciellt för en viss person får sin historia av de tankar om personen jag har när hatten formas.

Den här hatten gjorde jag till mig själv, jag gillar lite större hattar och har ganska stort huvud, så det passar med en sådan här sjömansinspirerad form. Floret kallas birdcage när det liksom burar in ansiktet på det här sättet, och kan bäras med eller utan hatt, det ger en lite mystisk och distanserad känsla som känns både flirtig och stilfull.

Just den här hatten fick bara en enda liten silkesros som dekoration, men den har å andra sidan en spännande historia. Man kan hitta liknande gamla handgjorda tygrosor i antikaffärer, men den här kommer från en klänning som en väninnas mamma fick hos en dam hon städade hos för många år sedan. Den klänningen hade varit ute på galej i Stockholmssocieteten många gånger, så den här blomman är troligen bra mycket mer van vid de fina salongerna än vad jag är… Nu har den dock blivit befordrad från sin plats vid dekolletaget och uppflyttad till huvudknoppen, och pryder hatten som en påminnelse om de flärdfulla fester som man behöver gå på för att må bra.

Det här är en hög hatt i miniformat som dekorerats med stora rosa rosor och sidenband. Det sötflickiga blandas med en maskulin form – bara mindre. Modellen heter Annica och hatten är gjord för att passa hennes småkaxigt flörtiga personlighet och hon hävdar bestämt att den får henne att bli ännu mer… ja, ni ser ju.

Att bära en vacker och lite spektakulär hatt gör underverk inte bara för stilen utan också för hur du uppfattar hela omvärlden. Plötsligt tittar och ler alla du möter, folk ger dig komplimanger, kommer ihåg dig från den där festen, lyssnar plötsligt mer noggrant på vad du har att säga… Det är faktiskt sant. Och när man känner att folk tittar uppskattande på en så rätar man ju på ryggen och ler – och blir sitt allra snyggaste och mest fantastiska jag!

Sedan i november förra året har jag deltagit i ett projekt som heter Indigee, det är ett gränsöverskridande projekt för urfolk i Sverige, Norge, Finland och norra Ryssland. Syftet är ungefär att stötta och utveckla urfolksföretagande, så det var därför jag sökte mig dit.

Det har varit ett spännande och arbetsamt år sen dess, vi har haft tre konferenser, en i Vilhelmina i Sverige, en i Enare i Finland och en i Naryan Mar i Ryssland.

På konferenserna har vi fått gå på föreläsningar inom bl a marknadsföring, design, urfolksperspektiv mm. Vi har gjort upp individuella planer för var och ens företag, och mellan konferenserna har vi jobbat med att förverkliga dem. Jag har t ex jobbat med min ambitioner om att starta ett varumärke.

I slutet av september i år reste vi till Naryan Mar, det ligger i Nenets autonomous okrug, vilket är ungefärligen strax väster om Uralbergen uppe vid Ishavet.  Precis norr om Naryan Mar ligger den stora ön Novaja Semja. Vi reste dit eftersom de renskötande folken Nenetser och Komi håller till i de trakterna, de hade ju tidigare besökt oss samer. De är inte samer eller besläktade med oss.

Nenetserna liknar samer på många sätt, deras hantverk liknar vårt då de också använder material från renen, och gör funktionella plagg för renskötsel, de använde också ulltyg i klara färger till sina dräkter.

nenets kvinna

Det som är speciellt med deras hantverk är att de gör intrikata möster av små små bitar av renskinn, ett väldigt pillrigt jobb men otroligt vackert tycker jag.

renskinns stövlar

väska

De bedriver en intensiv renskötsel, männen bor i kåtor (chums) ute på tundran och vaktar renarna, de använder tämjda renar för att dra slädar. Barnen går i skolan inne i stan, och lever ett annat sorts liv.

fika utanför en chum

Resan till Ryssland var min första, och det var verkligen ett kontasternas land! Vissa hus i staden saknade färg helt och hade trasiga rutor, så såg man att det rörde sig folk där inne, på andra sidan gatan kunde det ligga ett nybyggt superfint hus. Särskilt i Moskva var det rena rama Turning Torso bredvid fallfärdiga ruckel. Ryssarna var mycket vänliga, och gästfria mot oss.

Flygresan med ryskt bolag från Moskva till Naryan Mar var annorlunda mot svenska, när vi skulle landa i Moskva var det full storm och jag var livrädd. En morgon fick man ett stekt ägg och té (bara det) till frukost,  på nästa hotell var det 40 meters frukostbuffé med en chokladfontän i mitten!

Det var en otrolig resa, som jag vill rekommendera alla att göra minst en gång i livet. Man får verkligen se en annan verklighet än vad man är van vid, utan att det för den delen är en negativ upplevelse. Synd bara att det är så krångligt att resa dit, med visum etc.  Ett tips om du reser dit, ta med toapapper, för det finns ingenstans.

Jag är på gång att starta ett varumärke,  som jag framöver kommer att sälja mina egen design under.  Vid sidan av det traditionella slöjdandet. 

Just nu är det mycket att göra, alltifrån att registrera namnet till att ta fram marknadföringsmaterial, jag håller bl a på att ta fram en logotyp, tillsammans med CJ Utsi Media. 

Min idé är att skapa väskor.

Mina väskor är inspirerade av samisk form, men med en modern twist, i ett cleant utförande.

Väskorna håller en mycket hög kvalitet, i exklusiva material som naturgarvat, ekologiskt renskinn och siden. Alla skinnsömmar sys för hand med tvinnad sentråd.

Det som är unikt med mina väskor är kombinationen av lyx, funktion och hållbar design.

Jag kommer till att börja med ta fram en kollektion om tre väskor, axelväskan, laptopväskan och weekendbagen.  

Väskorna kommer att tillverkas av mig,  det är hantverk i numrerade exemplar.  De bär namn efter samiska kvinnor, här visar jag prototypen Máret.

 Funktionen är väldigt viktig för mig, det är ofrånkomligt för ett företag med rötterna i duodji. Därför har alla väskorna inredning, som gör det lätt att hålla ordning och hitta i väskan. T ex laptopväskan är den enda väska du behöver bära med dig den dagen, då det finns plats för allt du annars skulle haft i handväskan.

När jag kommit lite längre med det här kommer det givetvis en hemsida, väskorna kan beställas direkt från mig och säljas i utvalda butiker.

Klipp ur Vasabladet 11.10.2011:
”Regeringens budgetförslag kom som en kalldusch för utbildningen i konst och kultur. Men också hemslöjd och hantverk drabbas då pengarna för rådgivning skärs ner med fjorton procent.
Föreningen Österbottens hantverk med butiken Loftet drabbas förutom av minskade pengar för rådgivning också av att Österbottens förbunds landskapsutvecklingspengar skärs ner med två tredjedelar.
– Utvecklingspengarna är avgörande för våra projekt, säger verksamhetsledare Anna-Maija Bäckman.
Lyktan av bleckplåt kunde bli en succéprodukt tack vare stöd från Österbottens förbund.

Just nu pågår ett projekt som handlar om att ta fram souvenirer för Världsnaturarvet. Projektet är treårigt, avslutas nästa år och delfinansieras med 70 000 euro från Österbottens förbund.”

Länk till Loftet

Vad ska man säga om den posten i budgetförslaget? Regeringen sparar kaffepengar – vad vinner staten på att göra livet ännu svårare för hantverkarna? Det är så futtigt och det är så okunnigt. Under det senaste årtiondet har många nya, välutbildade och kreativa människor startat företag, och många är på väg att starta. Hur går det för dem om budgetförslaget godkänns? Är det faktiskt bättre att de blir arbetslösa efter att ha satsat på en lång utbildning, vilket de flesta hantverkare numera har gjort?

Samtidigt säger det något om den ekonomiska situation vi är i just nu. Och det säger också något om vilken politisk linje vi har just nu i detta land.

Förra gången det var lågkonjunktur stöddes hantverkarna med startpengar för att få igång sina företag. Men ett stort problem var att stödet tog slut när det skulle ha behövts som mest, alltså när produkterna var utvecklade, prototyperna gjorda och testade och produktionen startad. Då skulle hantverkaren ha behövt stöd i marknadsföringen och hjälp med utvärdering efter introduktionen på marknaden.

Min man och jag startade ett litet textilföretag med hjälp av startpengar, och vi hamnade i just den situationen jag beskrev. Det kändes inte roligt alls, för vi hade lagt ned mycket tid och energi i företaget. För min del betydde det sexton timmars arbetsdagar året runt, eftersom jag hade ett heltids dagjobb också. Även min man jobbade långa dagar, för vi hade dessutom får, höns och angorakaniner. Kaninerna krävde en hel del arbete, eftersom man måste ha ganska många för att få tillräckligt med angora för garnproduktion, vilket var en del av företagets produkter.

Det var naturligtvis väldigt lärorikt också. Jag ångrar inte att vi prövade. Jag lärde mig t.ex. att jag egentligen inte är stickare, utan spinnare. Jag älskar att utforska fibrernas betydelse för textil. Det kommer att ta resten av mitt liv, för det finns inte två likadana ullpartier.

De som nu arbetar med hantverk har fortfarande samma problem som vi: marknadsföringen. Hur ska tiden räcka till för allt? Ett sätt är att vara med i organisationer som den du kan titta på i länken till Loftet ovan. Andra är att delta i de mässor som ordnas i landet. En sådan är Käden Taidotmässan i Tammerfors, den gigantiska ”måste”-mässan för både utställare/försäljare och besökare. Den ordnas i år 18-20.11 i Tammerfors Mäss- och idrottscentrum. Man behöver faktiskt minst två dagar där. I fjol hade mässan 34 250 besökare som kunde bekanta sig med över 600 företag. Naturligtvis fanns där också utställningar, modeshower, stickcafé, tävlingar mm. Två jättestora hallar fulla med fantastiskt hantverk och stenmässa i den tredje. Jag lovar, man är totalt slut och lycklig när man går hem. Jag kommer att åka dit fredagen 19.11 i Loftets buss, vilket är ett mycket bekvämt sätt att ta sig dit. Här kan du titta på den finska sajten, där finns en länk till en kort presentation på svenska: Mässan i Tammerfors

Här ser du en liten del av en av hallarna under mässan i fjol

Och här finns listan på utställare, som i år är ca 500: mässdeltagare. Orsaken till att det är mindre deltagare i år är att det var jubileumsår i fjol, vilket lockade flera företag. I år är mässan av ganska normal storlek.

Mässan i Tammerfors är inte den enda stora mässan i landet. Liknande mässor ordnas varje år i alla större städer och också i några mindre. Det är dyrt för företagarna att delta, så vill man se hantverk från ett speciellt område lönar det sig att besöka någon av mässorna i den delen av landet.

Jag hoppas att regeringens budgetförslag inte går igenom. Jag vet inte hur långt de hunnit med budgetarbetet, kanske finns det ännu hopp.

Det började med gosedjur. Ett gäng blå elefanter och en nättröja, inte alls diskret, under mötet var det några som grät i bastun. Sen har det bara rullat på, det ena har gett det andra, vi är fyra kvinnor som har ett gemensamt projekt, Sisters of Sättra.

Nu har vi ny antenn och de blå elefanterna har försvunnit under en kajak i den gamla kvarnen och vår värdegrund är samma men vi har andra referensramar. Genom alldagliga fenomen vill vi frilägga djupare kulturmönster som säger något om grundläggande värden och synsätt.

Detta märktes tydligt i vår första höstkollektion, Sättra 2009. Vi valde att visa foto och kläder hos Gunnel vår granne som inte är med i Sisters of Sättra. Kollektionen var insprängd mellan hennes biljardbord ett lakan med fårornament och hade en liknande ton som biljardbordets gräs. Gunnel beslutade samma dag att en svävande kropp skulle installeras som ett välkomnade till utställningen.

Vår första kollektion fokuserade på underkläder och barnkläder. Fotade i skymningen i stor brådska. Det var vid Ölands Skördefest för två år sedan, nu har årets skördefest just avslutats. För er som inte vet är Ölands Skördefest en mycket stor tillställning som bygger på att alla invånare och byar öppnar sina hem och uthus och visar konst och hantverk, bjuder på kroppkakor och pumpasoppa. Det åker runt mängder med folk på natten. Sisters of Sättra kom ut ur garderoben, första framträdandet var ganska diskret i förhållande till fortsättningen.

Vi började sy på sommaren innan. En av medlemmarna (som nu är i Gambia) hade jobbat på Hultsfredsfestivalen och sett trevliga workshops på återanvändande och designade tröjor. Vi har en egen festival i byn ”Hemlig festival” och vi kvinnor i byn tänkte att vi skulle göra en egen workshop. Visningsobjekt syddes, sen orkade vi inte riktigt bemanna festivalen, men processen var igång. Det var då barnens gosedjur rök.

Vi kommer att turas om att blogga, dock inte vår Sister i Gambia. Hon är i Banjul hela terminen tillsammans med sina fyra barn. Vi saknar henne i Sättra men hon kommer att florera på våra fotografier.

Jag vet inte om er andra, men för mig så går det väldigt upp och ner med kreativitet och inspiration. Ena dagen är jag full av idéer och nästa är det helt tomt. Själv inspireras jag väldigt mycket av bilder och har massvis med mappar på skrivbordet där jag samlar, samlar, samlar bilder som jag inspireras av. Så jag tänkte jag skulle tipsa om två ställen där jag gärna surfar runt för inspiration.

Det ena stället är Etsy, en amerikansk sida där man kan köpa/sälja hantverk och vintage i en salig blandning. Där kan jag mer än gärna spendera en hel del tid och bli peppad av hur många fantastiska hantverkare det finns runt om i världen.

Det andra stället jag brukar kika på är Ffffound. Det är en stor bildbank kan man säga, där användare laddar upp bilder på allt mellan himmel och jord.  Det funkar så att man klickar på den bilden man gillar, så flyttas man vidare till liknande bilder som man just klickat på, osv osv. Det verkar dock inte finnas någon som kontrollerar vad som läggs upp så det finns en hel del tvivelaktigt material men samtidigt finns det sjukt mkt bra och inspirerande bilder oxå.

Så i brist på inpspiration, kika gärna in dom sidorna!

(Fotot kommer från Fffound)

Så är det min tur att blogga här på Kravallslöjd, det ska bli riktigt kul! Tänkte jag skulle börja och tipsa om en sak som kan vara bra för er som just börjat med hantverk eller er som hållit på ett tag men vill nå ut till fler. Anmäl dig till någon form av marknad där du bor! I de flesta städer finns det julmarknader/designmarknader osv. och det är ett jättebra sätt att få komma ut och visa upp vad man gör och kanske sälja en eller annan sak om man vill det.I helgen deltog jag själv i en Kulturmarknad här i Umeå tillsammans med ett gäng andra duktiga hantverkare. Det var väldigt trevligt och det kom en hel del folk och det är riktigt kul att få träffa människor, dricka kaffe och prata lite! Ibland kan det kanske kännas dyrt att vara med på vissa marknader men då kan det vara bra om man är två stycken som kan dela på ett bord/en plats. Då blir det billigare och man har sällskap och det är ju inte fy skam! Jag har tillsammans med en vän, Gerda, stått på ett flertal marknader de seanste åren och det är alltid riktigt kul så om du får chansen, testa!

(Fotot visar ett urval av det jag hade att sälja på helgens marknad.)