Just nu ställer Göran Hägg ut i Konsthallen i Örebro. Han gör bl a mekaniska skulpturer:

En rörlig skulptur med skelett och leksaksnalle

Måste bara få citera en mening ur hans presentationsblad, som beskriver ett annat rörligt verk i utställningen:” Den venetianska självgående bärstolen används av de fria tankarnas hjärnor för att uppnå sällsamheten att sakta bäras iväg i en dvala” . Så härligt!

Jag tycker jättemycket om  rörlig konst av olika slag. Både den äldre varianten med mycket mekanik som skramlar och låter och den nyare som styrs av sensorer och datorer. Det finns mycket kul att titta på om man googlar på sidor som handlar om Automata eller Kinetic Art, jag gör inga länkar för det finns så mycket att länka till!

En svensk konstnär som jobbar i trä och mekanik är tex Tomas Skimutis.

Jag har en utbildning till teknikpedagog och har bl a jobbat på en kommunal teknikskola. Vid ett tillfälle var skolchefen på besök; först kollade han i vårt fina Lego-rum, där företrädesvis killar, höll på med robot-lego. Sen kom han till verkstan där jag hade en grupp barn, mest flickor, som byggde enkel mekanik med billigt material som träpinnar, flirtkulor, mjölkkartonger o d . ”- Och här håller ni på och pysslar!” var hans kommentar till oss !! Jag svarade förstås nej, ”vi gör tekniska konstruktioner!”

Jag tänker ofta på detta tillfälle, och hur oerhört svårt det är att få teknikföretag, utbildningsinstitutioner och politiker (särskilt medelålders män) att förstå att kreativitet behövs för att utveckla spännande och nyskapande teknik. Istället drar man ner på de estetiska ämnena i gymnasiet samt betonar åtskillnaden mellan ”riktig teknik” och s k pyssel.

Hörde just på radion att det ska ges ut två nya tidningar riktade till barn; den ena heter Emma, är rosa-lila och handlar om kändisar och pyssel, den andra (minns inte vad den heter) är blågrön i färgen och handlar om manliga fotbollsspelare! Att detta bara får fortgå?!

Är det inte lite grann så inom slöjdandet också? Män jobbar främst inom de hårda materialen, smider och täljer och bygger, medan kvinnorna syr, stickar och väver. Och när en man gör något textilt då är det alltid fantastiskt bra! Mer sällan att man hör något åt andra hållet…..

Puh! Tillbringade eftermiddagstimmarna i Örebro:

Bra&Begagnat, Myrorna, Länsmuseet, Konsthallen, butik Unik och Konsthantverkarna. Det blev några begagnade fynd och mycket prat överallt. Många bra tips på material och verktyg från Michael och Niklas på ÖLM. Måste skaffa en plexikniv!!

Maria Friberg har butiken Unik

Marias lilla affär på Järntorgsgatan i Örebro.

i vilken hon främst satsar på produkter från nya designers. Det var Maria som lärde mig göra ”kritlera”, som är en slags papier-maché som man blandar krita i. Recept på papier-maché finns bl a här. Jag har inte provat alla varianter utan endast blandat krita i pappersdegen. Maria gör stora figurer, uppbyggda på hönsnät, bl a roliga hundar:

Kissande hund av kritlera.

Själv har jag mest jobbat i liten skala. Några exempel:

"Dam med hund" (hunden är av plast).

"Och nu är katten dö...." (en sorglig historia).

Ljusstråk heter vår konstrunda här i Nora, ja egentligen är den en ”kulturslinga genom Nora bergslag”, eftersom den inte enbart bjuder på konstupplevelser, utan även innehåller  musik, uppläsningar eller andra arrangemang med kanske teater, dans eller workshops av olika slag. Den går alltid av stapeln första helgen i september och i höst blir det elfte året. Det brukar vara mycket människor och väldigt trevligt. Alla medverkande har dessutom en gemensam utställning och lördagskvällen brukar avslutas med en mycket stämningsfull konsert nere vid Norasjön, vars stränder lyses upp av tusentals marschaller!

Jag har medverkat de sista åren i lite olika former. Nu i höst samarbetar jag med Cecilia Wendin
på temat ”Återbruksljus” av blandat slag, mest lampor kanske men även andra sorters ljus.

Återbrukar gör jag i alla möjliga material. Springer på loppis hela tiden och köper sånt som folk inte vill ha, bl a tavlor som jag använder som bakgrunder eller gör om. Under en period gjorde jag en slags scener, som jag också ställt ut. Här kommer två exempel med såna där kitschiga björktavlor:

King-Kong i Visby: björktavla, leksaker och tovat underlag.

Titeln är:" Oväntat besök", nationalromantik med kontrast, så att säga.

Eftersom jag gillar serier och ord (är journalist till yrket) så har jag svårt för att motstå möjligheten att blanda in text i mina verk. Som att göra pratbubblor till gamla textiltavlor.

En textiltavla som jag hade med (och sålde!) på senaste Systerskapsfestivalen i Örebro i samband med 8 mars i år.

Men återbruk är inte helt problemfritt. Jag tycker att det är helt okey att ta över det som andra inte vill ha längre, i stället för att köpa nytt. Och att återbrukande kan stimulera folks kreativitet vad gäller att laga, göra om osv. Men när det blir lite väl desperat ansträngt? Och att skapa en ny produkt som väcker vårt ha-begär, spär man inte på konsumismen då?

Det är svårt och jag är definitivt inte oskyldig själv.

Bloggerskan förra veckan skrev om trådslöjd. Eller ”luffarslöjd” som en del kallar det, men inte jag, eftersom jag inte är någon luffare och sällan gör det som hörde till luffarnas ”sortiment”, så att säga. Men jag använder samma teknik och järntråd av olika slag. Ett billigt material, som man vågar misslyckas i.

Jag har också haft kurser i trådslöjd för människor i alla åldrar, från treåringar upp till pensionärer. Det är det som är så bra med tråd – alla kan göra något efter sin förmåga. Med de mindre barnen brukar jag bl a göra fiskar, d v s man böjer bara runt och snurrar fast vid det som blir stjärtfenan, om ni förstår? Går lätt att göra i olika storlekar, som man kan smycka ut med pärlor och hänga upp i ett fönster, om man vill. De större barnen och vuxna får först göra en krok, det är något som alla klarar och som är kul att ta med hem, eftersom det är användbart med en gång. Sen brukar det bli blommor, eller pinnar av olika slag, att sticka i blomkrukor eller julhjärtan – beroende på årstid och lust.

En "trådkruka", ca 60 cm hög av svart järntråd med lite "guld"-detaljer.

Själv har jag gjort många olika saker i trådslöjd; alltifrån smycken till stora skulpturala former. Ofta kan det vara det grafiska uttrycket som intresserar mig, särskilt när man jobbar med svart tråd. Mellanrummet mellan trådarna och den rörelse som uppstår.

Sen har jag inspirerats mycket av trådarbeten från Sydafrika, där man också använder de tunna trådarna i el- och telekablar samt utsmyckar med pärlor.

Hösten 2007 hade jag en utställning på Örebro läns museum.

Halssmycke i färgad metalltråd med ett bindningssätt som jag hittat i korgarbeten.

Lite galna blommor.

Usama bin Laden är död och den blåser kalla vindar.

Jag bor i Nora, en liten trevlig stad, där det finns många människor med kulturella intressen och jobb. Här finns allting nära; både butikerna och skogen. Jag bor i en liten, fullproppad lägenhet och har en verkstad-ateljé, tio minuters promenad hemifrån, också den ganska fullproppad.

Idag har jag sytt lite på de tygdockor som jag tidigare screentryckt på tyg och som jag tänker göra gosekuddar av. Sen har jag ägnat mig åt att ta fram bilder på datorn, som jag kan använda till visitkort samt ”prislappar” på en del av de grejer jag förhoppningsvis kommer att sälja i sommar. Jag har mycket funderingar kring montering av bilder (foton främst) , som jag ska ställa ut i Katrineholm i juni. Samt hur jag ska göra texter och presentationer av en del av mina produkter. Produkter – herregud vad tråkigt det låter! Jag gillar egentligen inte den delen så mycket, att producera, att göra nästan likadant massor av gånger. Skulle aldrig kunna sitta vid en drejskiva och dreja 50 likadana muggar tex. Om jag inte blev så illa tvungen förstås. Men jag har aldrig kunnat försörja mig på slöjdandet-hantverket-konsten utan periodvis haft andra jobb och dragit mig fram på. På gott och ont, skulle jag vilja påstå.

Men detta med det visuella och estetiska är jätteviktigt då man visar upp sig, antingen det är i utställningsform eller i en butik. Det är tråkigt att sällan ha råd med annat än hönsnät och lakan, typ! Visst är det mycket man kan bygga och illustrera med hönsnät, men ändå!

Att göra ett snyggt textmaterial är både viktigt och roligt. Och att försöka se till helheten. Besökarna vet ju inte vad som rört sig i ditt huvud och vad du menat – de kan ju bara se och dra sina slutsatser av vad de ser, eller hur?

Återbruksblommor i betongsocklar, från en utställning 2010

Så har den här bloggveckan kommit till sitt slut. Egentligen finns det hur mycket som helst som man vill skriva om, berätta och så vidare. Men som vanligt så framkallar dataskärmen en blank hjärna. Så jag gissar på att jag kommer ha hur mycket som helst som jag skulle vilja skriva om nästa vecka.

Jag måste dock rekommendera en blogg som en tjej som gick samma luffarslöjdskurs som jag har: magnifikamaskor En helt underbar liten blogg där hon visar upp all sorters slöjd.

Tack och hej från mig.

Vad betyder slöjden för mig? Nu känns det helt plötsligt omöjligt att få ord på det hela. Sänker nivån.

Vad gör jag i mitt slöjdande? Det är kanske det som är själva grejen. Att göra och skapa. Att göra användbara föremål. Föremål som löser ett problem eller tjänar ett syfte. När jag fick tillgång till en jobb bil köpte jag nästan genast en mugghållare. En sån som man fäster vid fönstret gjord i plast som kostade 19 kr. Saker gjorda i plast som kostar 19 kr är inte speciellt hållbara. Om ni inte redan visste det. Men, själva upphängningsanordningen höll. Och där fanns två hål som man enkelt kunde trä in lite metalltråd. Ah, jag kan göra en mugghållare i luffarslöjd! Jag tror idén om denna mugghållare fick mig att faktiskt åka iväg till den första luffarslöjdskursen i höstas. Resultatet blev inte särskilt vackert, den är bland annat lite sne. Men den är charmig och passade alldeles utmärkt i jobb bilen som jag döpt till skrutt-i-bang-bang (inte så mycket sprutt i den). Och mugghållaren tjänar sitt syfte. Eller tjänade, jag har ju annat jobb nu). Om varför ingen bild infogas här, se slutet på inlägget.

Att kunna göra saker som uppfyller ett behov jag har känns… jävligt bra! Jag behövde en fruktskål till mitt kontor, skulle försöka leva lite mer hälsosamt. Så på två kvällar slängde jag ihop den. Nu har den blivit lite mörbultad av en tegelsten men jag lyckades få till den så den ser okej ut igen. (Tegelsten på ett bibliotek?, kanske du tänker. Jo. Fungerar utmärkt som bokstöd. Och orkar man hålla i den när man lyfter upp den är det ett extra plus. Som ni förstår lyckades jag mindre bra med det när tegelstenen passerade ovanför fruktskålen).

Fruktskålen

Möjligheten att skapa presenter som är specialtillverkade till vänner känns också så otroligt roligt. En av mina vänner (med fru) bjöd in mig och min odåga till hund på en helgvisit. Ville visa min tacksamhet och började fundera på vad som skulle passa just deras hem. Kom att tänka på att de har ett musikrum. Någonting med noter och ge-klav, men vad? Det blev en ljuslyckta att hänga i fönstret. Eller att göra ett grytunderlägg till en jobbarkompis som drömt om att ha ett i näsan hela sitt liv. Att genom mitt slöjdande kunna skänka glädje, det känns jävligt stort!

(I detta inlägg hade jag tänkt visa bilder på olika saker jag gjort i luffarslöjd, men nu är läget så här:

Kameran är med mig. Datorn och mobilen också. Blue tooth-dongen är i Umeå, USB-kabeln är i Leksand och jag sitter för närvarande i Söderhamns skärgård. Så mina specialtagna kort kan inte flyttas över, varken från mobilen eller kameran! Har jag sagt att Murphys law ständigt är närvarande i mitt liv?)

Mia Lindgren och Emil Nordlander har redan visat lite av vad man kan göra med böcker och tidningar man inte läser i sin artikel Alla får limma. Förvånande nog så pågår sådan aktivitet även på bibliotek.

När jag var på Länsmöte för någon helg sedan höll bland annat personal från Mora en föreläsning om hur de väcker läslust, tips och användbara idéer. Helt plötsligt fick vi se bilder på böcker som brutalt förstördes. Jag säger brutalt för vid första anblicken kändes det så. Men väldigt snart så övergick tanken till: Faan vilken bra och rolig idé!!! Här är några bilder som de vänligt nog skickade till mig. (Är ni nyfiken på vad som händer på biblioteket i Mora så kolla här: Mora bibliotek )

Bok lampa

Omgjord bok

Hur fint som helst!

Visst är det en otroligt cool idé? Jag funderar starkt på att försöka genomföra den på mitt bibliotek också, ska kolla om bildläraren är med på idén!

Jag vet inte hur det är för er. Men jag gör en intelligent gissning och påstår att ibland tryter inspirationen. Man sitter där och stirrar på, i mitt fall, vertygslådan. Inne i den ligger tängerna och järntråden och bara väntar på mig. Jag sitter där och tittar och vill, men kan inte. Vad ska jag göra? Idéerna uteblir likt regnet i öknen. Hjärnan känns som ett vakum. Om jag har tur så kommer jag på vad som brukar skänka mig glädje och skaparanda. Idag kom jag på det.

Tack vare den här bloggen kom jag på att jag skulle fota omgivningarna så ni får se hur det ser ut kring min arbetsplats, stiernhööksgymnasiet.

Stiernhööksgymnasiet

Infarten till skolan

Den här synen möter jag varje vardagsmorgon men det är först idag jag riktigt såg hur vacker det är.

När jag fortsätter upp mot skolan

Möts jag av dessa små stugor. Enligt uppgift ska de ha använts som små stall medan folket gick i kyrkan. Kyrkan ligger på andra sidan vägen.

Detalj på en av dörrarna

Jag som även drömmer om att ha en egen smedja brukar ofta gå nära och studera handtag, lås och gångjärn. Ofta kan man finna små detaljer som väcker inspiration.

Utsikt över Siljan

Varför blir utsikter aldrig lika bra på kort? Den här vyn finns utanför mitt bibliotek. Dock är mitt arbetsrum åt andra hållet så jag ser bara tegelväggen i en korridor.

Efter att inspirationen återkommit tar jag en titt på ett av mina projekt. Hur kan något så här fult och vanligt bli fint och användbar till att presentera böcker på?

Projekt i biblioteket

Tror att verktygslådan får följa med till biblioteket!

Ljuskrona i biblioteket

Och just nu pågår ett projekt där det vävs som bara faan. En 628 meter lång trasmatta ska göras som sedan ska placeras på Långbryggan. Två av vävstolarna står vid huvudingången och sju andra är utplacerad på olika skolor i Rättvik. Läs mer på länken till deras blogg: Rättviksbiblioteksblogg

Och så här ser det ut med vävstolarna:

Vävstolar i biblioteket

Att slöjden tar plats i biblioteket och alla som vill kan delta med ett litet bidrag, det känns inspirerande. Nu gäller det bara för mig att se till att det även blir så på mitt lilla skolbibliotek! Ska försöka komma på något innan veckan är slut. Annars får jag försöka bidra med andra inspirerande exempel på När slöjden tar plats i biblioteken.