I Berlin ska jag bygga en grej åt en konstnär. Folk säger att Berlin är världens bästa stad. Jag vet inte, för jag har aldrig varit där. Men det låter onekligen kul. En kompis sa att det var som en framtidsfilm där tonåringar tagit över. Jag ska i alla fall försöka lösa ett metallrelaterat problem på några skulpturer. Hoppas jag fixar det.

Nathalie Djurberg jobbar med leranimationer och installationer, ganska läskiga mörka grejer. Hans Berg ljudsätter verken. Hans producerar även musik under eget namn, det låter så här: Hans Berg – Alles ist Gut – Dub Mix

Vi gick till Naturistoriska museet. Naturhistoriska museer är museernas krona. Dammiga och lite läskiga med dunkel belysning. Eller så vill jag att de ska vara. En del är det. Där kan man gå runt och kolla utan att behöva analysera och säga nåt smart. Något som jag egentligen tycker om att göra, men inte hela tiden.
Rätt nyligen gjorde jag ett projekt inspirerat av mögel och svamp och hjärnan. Men det var mitt i projektet och efteråt som inspirationen och processen tog fart. Man får göra så om man vill. Och efter det har det blivit jättespännande med sådana muséer och liknande. Och det leder vidare till andra saker. Något jag uppskattade med det hela var en känsla av att jag nästan på något vis jobbade med naturvetenskap. Jag undersökte och illustrerade hjärnans synapser med järnbitar. Det handlar om vetenskapsromantik. Förr i tiden hörde konst/hantverk ihop med vetenskap. På olika sätt genom historien. Men det var ett par. Vetenskapen är inte så romantisk längre. Inte heller konsten. Kanske för att de saknar varandra.
Men det här är ett slöjdforum, och slöjden är nog en obotlig romantiker. Troooor jag. Det har alltid irriterat mig.

Skriv om din kreativa vardag uppmanades jag när jag blev tillfrågad om att gästblogga här. Min kreativa vardag… Den ja, den hade jag som alldeles glömt bort. Men den finns väl där någonstans redo att bli uppfiskad. Glömmer bort kreativiteten ibland, och den glömmer bort mig. Precis som för alla andra människor som har någon sorts idé om att de är kreativa. Fan vad unikt då.

När frågan kom var min vardag inte särskilt kreativ. Jag hade sommarlov och övade på att göra ingenting och vara ledig. Något som beredde mig stort obehag och stress. Ledighet är verkligen överskattat. Fast ändå inte.

Vardagen var inte kreativ. Sov, drack kaffe, undrade om jag inte borde ta tag i mitt liv och ledighet. Men efter att ha konsulterat min omgivning blev jag upplyst och försäkrad om att vad jag sysslar med är precis vad som är tänkt med ledighet. Som sagt överskattat.

Två gånger har jag avslutat en kreativ vardag. Båda gångerna för att det blev för mycket just vardag. Om än en konstig sådan. Senast var nu i somras då jag inhyst i en husvagn på den Holländska landsbygden byggde en stor grej åt en tydligen känd designer som jag aldrig hört talas om. Låter ju kul. Men det blev mördande vardag rätt fort. Hej då!
Tidigare avslutade jag en kreativ vardag då jag inhyst i en husvagn i södra Florida jobbade för en smed. Spännande låter det. Det var det också. Men helt otroligt vad fruktansvärt tråkigt och vardagligt och ensamt det kan bli efter bara några månader när man utan pengar bor i en husvagn omgiven av träsk, vapen, arga hundar och Crunchy-Cheese-Crust-with Chunks of Creamy Chocolate-Chip. Crisp…

På onsdag ska jag åka iväg och ha kreativ vardag i en rolig stad.

Hej då.

I helgen har jag bland annat besökt porslinsfestivalen i Lidköping, sett en utställning med sparbössor och börjat sy en kudde.

Fick en fantastisk tysk bok om handarbete av Hedvig.

Är i min hemstad Mariestad över sommaren och hälsar på mamma och pappa. På den 35 meter höga silobyggnaden i hamnen där skapas just nu ett av världens största graffitikonstverk. Projektet leds av graffitikonstnären Carolina Falkholt och alla som vill får vara med och måla.

Att väva flossa är det roligaste jag vet. Här kommer en liten beskrivning av hur det brukar gå till:

Det börjar med skissen. För mig är det viktigt att jag känner mig 100 procent nöjd för att det ska kännas värt att lägga ner all den tid det tar att göra en matta. Jag brukar ofta skissa direkt på det speciella rutpapper som finns för flossa.

Sen tar man fram färgpärmen med alla prover och försöker hitta färger som överensstämmer med skissen. Efter en del provfärgningar hittar man förhoppningsvis rätt.

Här kom jag fram till sammanlagt 16 olika nyanser av gult, rött, grönt och blått. Det är fantastiskt kul att kunna få fram exakt de färger man vill.

Sedan är det dags för själva vävningen. Att blanda alla nyanser för att få fram de färgskiftningar man vill åt är en utmaning. Här vävde jag med åsborya och hade 3 trådar i varje nocka.

Jag blandade även i lingarn ibland.

När vävningen är klar är det dags att montera varptrådarna. Man kan göra på flera olika sätt men jag gillar bäst den liksidiga orientaliska flätan. Den lämnar ömma fingertoppar efter sig, men är ganska kul att göra.

Själva vävningen av den här mattan tog 117 timmar. Hela projektet inklusive skissarbete, färgning, provvävning, vävning och montering tog 168 timmar.

Saker jag vävt i sommar.

Fin konst av Mari Rantanen och Jacob Dahlgren.