Hej igen!

För att plocka upp tråden där jag lämnade den igår så kastar jag mig tillbaka några år från idag, närmare sagt 2011. Under denna sommar byggde jag upp en egen hemsida (www.sandrymeow.se), Etsy-shop (https://www.etsy.com/shop/SandryMeow) samt startade en Facebook-sida (www.facebook.com/sandrymeow).

(c) Sandra Talving

Strax efter att jag startat upp mina sidor på nätet för att nätverk ansökte jag till min första Designmarknad, À la L0ndon – som jag även blev antagen till. Marknaden hölls på Kanaltorget intill Operan i Göteborg, 2011 och kan ha vart bland det roligaste jag vart med om. Jag fick en toppenplats och sålde mina egna verk som aldrig förr.
Efter denna Marknad, fram till idag, har jag vart med på totalt 3 À la London-marknader och två för skaparna av Metamorfos. Mitt sortiment och fokus har ändrats efter varje marknad då jag insett vad folk är intresserade av och gillar. Jag älskar när man kommer i kontakt med sina kunder och hör deras idéer och tankar, face to face. Att få se t.ex. en 35-årig man bli knäsvaga över mina pixelplantor p.g.a total nostalgitripp, gör mig så lycklig. Pärlplattor tilltalar helt enkelt folk i alla åldrar.

Efter min andra medverkan i À la london 2012 fick jag under eventets gång ett gäng visitkort från olika personer. En utav dem var Malin från Studio Konstrukt, hon hade erbjudit sig att låna ut lite plats i sitt skyltfönster på Andra långgatan under en månads tid. Jag hittade hennes visitkort ett halvår efter marknaden och bestämde mig för att testa. Sagt och gjort bestämde vi oss för december 2012/ början av januari 2013. Eftersom vi var i juletider bestämde jag mig för att gå helt bananas á la Super Mario-style:

(c) Sandra Talving

Det jag inte visste under denna skyltning var att ännu ett erbjudande skulle dyka upp. Magnus Svensson, idag ägare och grundare av Brewdog bar Stockholm passerade fönstret och såg mina verk och blev plötsligt inspirerad. Han kontaktade mig för en beställning till sin då, oöppnade bar som var i skapelsefasen. Efter en del korrespondens fram och tillbaka under ett par månader skickade jag hans önskebeställning till Stockholm. Detta var och är hittills min största och mest officiella beställning.
Nu har baren vart öppen sedan slutet av April i år och på väggarna i dess lokal finner man mina fina pixelpärlplantor, gjorde med extra mycket kärlek. Baren och pärlorna finner ni på S:t Eriksgatan 56 i Stockholm.
Eftersom jag själv bor i Göteborg passade jag på i somras, under semestern, att ta mig en tur till storstaden och besöka baren.
Det var fantastiskt roligt att få se! Här under hittar ni en bild därifrån.

(c) Sandra Talving

Nu har ni hört hur min lilla idé från 2007, idag har blivit någonting mycket större.
Någonting jag idag, 2013, sysslar med större delar av min fritid.
De kommande dagarna här på kravallslöjdbloggen har jag tänkt fördjupa mig lite mer i olika projekt jag gjort.
Vi hörs imorgon!

Önskar er en trevlig fortsättning på kvällen!
Kram

Hej,

Denna vecka är det jag, Sandra Talving, som gästbloggar här på kravallslöjd – jättekul!

För att berätta lite snabbt om mig så är jag en tjej på snart 25 år som sen ett par år tillbaka är boendes i Göteborg. Född i Eskilstuna.
Här bor jag med min pojkvän och katt och jobbar heltid på passup ab – trivs som fisken i vattnet men – jag har ett stort intresse som fyller resten av min tid på dygnet.. Pärlplattor.
Denna vecka kommer vara ägnad i plastpärlornas namn, under mitt alias – Sandrymeow.

Det hela började med att jag, boendes i Torshälla utanför Eskilstuna fyllde 19 år -hösten 2007 och fick ett pärlplattekit av min kära vän David. Ni vet de kiten man kanske vanligtvis köper till 10-åringar. Format som en ponny med exakt antal pärlor, den fick jag!

Pärlplattor var inte någonting jag, eller vanligtvis andra heller, sysslat med sen under en lång tid tillbaka, så började jag googla efter andra mönster att göra på fri hand och hittade en helt ny, för mig, orörd värld.

Eftersom jag precis slutat gymnasiet fick min då, lite understimulerade hjärna, plötsligt någonting nytt efter sig. Det hela eskalerade till hög nivå. All ledig tid spenderades framför pärlorna och helt plötsligt var hela mitt källarrum på ca 25 kvm, fyllt av pärlplattor i form utav Super Mario, Sonic, Spiderman och massa andra superhjältar. Jag blev pärltjejen.

I januari året därefter flyttade jag till Göteborg efter att ha kommit in på en Fotoutbildning – på två år.
Boendet blev, som precis för många andra, väldigt ostabilt i början. Jag hoppade från soffor till lägenheter med kort hyresperiod.. Tills jag hittade en stor lägenhet i Majorna som jag delade med en annan tjej. Här fick jag mitt egna rum och kunde stabilisera mig.
Pluggandet gick utmärkt och vardagen rullade på bra. Jag höll helt enkelt mina två stora intressen, fotografi och pärlplattor under fokus dagligen. Pyntade väldigt gärna mitt rum med pärlplattorna uppåt väggarna – nästan lite som att man kunde missta det för ett pojkrum, som någon en gång sa till mig.

Under det sista året jag pluggade, då vi hade praktikperiod, passade jag på att åka till New York som fotoassisten. Det kan ha vart mitt livs bästa beslut. Jag bodde där tillsammans med en annan klasskompis och hennes tjej i 2 månader och fick verkligen se insidan av storstaden. Som både turist och fotoelev hade jag väldigt mycket bilder med mig hem, efter resan.

Fotoutbildningen avslutades under hösten 2009 med ett slutarbete. Efter mycket om och men med tankar både högt och lågt bestämde jag mig för att göra någonting vågat, som ingen annan gjort tidigare och åter igen binda samman mina två stora intressen – pärlorna och fotografi. Sagt och gjort tog jag en bild från min resa och pärlade en tavla med ca 29 460 pärlor och 25 olika nyanser. Här under finner ni en liten artikel från en Eskilstunabaserad tidning som skrev en liten artikel om mig efter att tavlan var klar.
http://folket.se/nyheter/eskilstuna/1.503691?m=print

Jag bifogar lite blandade bilder från förr och fortsätter berätta historien om Sandrymeow imorgon.

Godnatt!

En bit in på 1900-talet blev det mindre vanligt att timra lador, istället började man bygga spantrade lador. De utgörs av en stolpkonstruktion som beklätts med panelbräder. Längst ned ligger en s.k. syllring och i den har hörnstolparna fästs. Nackdelen med denna konstruktion är att när syllringen ruttnat, vilket den lätt gör om ladan får sjunka ned i jorden, finns inte något som håller samman konstruktionen och så småningom störtar den samman.

Ladan ni ser på bilden var ansatt av tidens tant och syllringen var försvagad på många ställen och av i tre hörn. Jag började med att försiktigt lyfta den vilket jag kunde göra sedan jag lagt under grova plank och stålbalkar.

När ladan kommit upp var det dags att rikta och fixera den. Med hjälp av en traktor kunde jag ”putta” ladan i rätt ställning och sedan fixarade jag den genom att förstärka den på insidan,

Panelen var i dåligt skick på sina ställen och ena långsidans tog jag ned till 2/3 och vände. Den dåliga nederdelen kom då att hamna under takfoten där den inte döljs bakom en planka. Efter rödfärgning ser långsidan nästan ut som ny.

Båda öppningarna var rejält uppsågade. Jag beslöt mig för att återställa den ena. Den ursprungliga lilla porten fanns kvar vilket underlättade.

Jag reste ett nytt ramverk i öppningen likt det ursprungliga (det var lät att se på insidan vad som kapats av och behövde återskapas). Jag fick också förstärka öppningen ty även takstolen hade skadats när öppningen ytterligare förstorats för knappt 10 år sedan.

Nya och gamla plank användes till panelen. Jag passade också på att ersätta en del träskruvar mot mer passande spik.

Resultatet blev inte så tokigt! På andra gaveln har jag behållit den stora uppsågade öppningen som också är en del av ladans historia då den faktiskt haft det utseendet under längre tid är än det ursprungliga.

Gustav Bergström
som vanligtvis skriver på http://www.ravjagarn.se

Ladan som ni sett på bil tidigare var som ni minns mycket uppsågad. När den nya syllstocken på gaveln var på plats var det dags att förstärka öppningen. Det gjorde jag med hjälp av två rejäla bräder på var sin sida om öppningen. Varje brädpar dras samman med gängstång för att sitta fast ordentligt.

I samband med att ladan sågades upp och öppningen blev större behövds en ny port. Denna gjordes mycket enkelt genom att man på var sin sida av öppningen spikade en planka med en viss distans från väggen. På detta sätt kunde man skjuta in bräder horisontellt och på så sätt lätt öppna och stänga ladan. Lösningen är vanligt förekommande och både praktisk och rätt snygg. Jag hade en del golvplank som jag rivit ur och som inte var så farligt ansatta av röta och dessa använde jag till den nya porten. Det gamla virket gör ett ladan inte ser ”för ny ut”. Dessutom har man traditionellt återanvänt allt vad som återanvändas kan. Lador kan ha satts upp av en blandning av gammalt och nytt timmer. Som golv har man lagt in kasserad panel från någon annan byggnad. Ett lappverk på sitt sätt, men jag tycker att det är tilltalande och har strävat efter att behålla allt som behållas kan; även om defekter har funnits så har jag lagat det hjälpligt. Då ladorna inte längre används är det ingen större belastning på t.ex. portar.

Den timrade lada som ni följt under renoveringsprocessen har ytterligare en öppning på motsatt gavel. Den har inte sågats upp utan är ursprunglig. Däremot vet jag inte om porten, eller snarare hur den satts fast, har förändrats genom åren. Luckan glider i en skena ovan och under vilket är en rätt praktisk lösning.

En vanligare lösning på luckans fastsättning ser ni på denna bild där luckan sitter fast i högerkant med hjälp av ett primitivt gångjärn. Även denna öppning har sågats upp, men här har man gått varligare tillväga och endast breddat den. De uppsågade partierna täcks av vertikalt stående plankor. Jag tycker att det är en fin lösning. Både ursprung och förändring i ett.

Gustav Bergström
som vanligtvis skriver på http://www.ravjagarn.se

Innan stocken lyfts på plats måste man göra knutarna. En lada är inte en tät konstruktion, till skillnad från ett hus, och därför är det inte speciellt svårt att göra knutarna, ty kraven på passform är nämligen inte lika stora. Finns den gamla stocken kvar mäter man på den, i annat fall får man mäta på den eller de stockar som ligger ovan eller under den som skall ersättas. Knuten förfärdigade jag sedan genom att såga två snitt och med hjälp av yxan hugga bort veden däremellan.

Jag har totalt bytt 8 stockar och samtliga har suttit längst ned vilket gjort det enklare. Med en vevdomkraft lyfter man enkelt upp den stock som ligger över och pallar helst upp den med någon sten eller dylikt utifall att domkraften skulle åka ur läge. Sedan lägger (läs rullar) jag den nya stocken på plats på marken under den lyfta. Stockar är tunga och då jag har gjort arbetet själv har jag sedan lyft upp den nya stocken medelst domkraft och sedan lagt grundstenarna under. Att temporärt palla upp ladan med lecablock är praktiskt, ty de är lätta och dessutom sträva så att stocken inte glider så lätt. På bilden ovan ser ni den nya stocken som jag lyft upp ned domkraft och pallat under med lecabloc och några brädstumpar.

Gustav Bergström
som vanligtvis skriver på http://www.ravjagarn.se

Sommaren stora projekt har för mig varit att reparera ett antal änglador, närmare bestämt 5 stycken samt ett gammalt kyrkstall som ursprungligen stått intill kyrkstugorna i kyrkbyn i Norrfjärden. Ladorna är av två typer, timrade och spantrade (uppförda av lösvirke med syllring, stolpar och brädfodring). Timrade lador har den fördelen att hela konstruktionen hjälper till att hålla den samman. Spantrade blir mycket klena så snart syllringen ruttnat. Timrade lador klarar därför av ett betydligt större förfall.

Jag tänkte börja med att beskriva hur man restaurerar en sådan lada. Då jag saknar erfarenhet av denna typ av verksamhet, jag är i grunden civilingenjör, var det material som Länsstyrelsen gav mig mycket värdefullt. Ibland räckte dock inte det och då fick jag ta mig en rejäl funderare. Vill man se hur samtliga lador tedde sig i vinterskrud när de invernterades, klickar man här.

På bilden ovan ses en av ladorna när den precis blivit upplyft med hjälp av en baklastare. Den stora öppningen är inte ursprunglig utan resultatet av att man någon gång, troligtvis på 50-talet, sågat upp den för att kunna lasta in höet med traktorn. Då syllstocken ruttnat fanns det inte längre något som håller den samman vilket lät kan bli ödesdigert för konstruktionen. Marken som ladan står på är lerig ty ett halvt igenlagt dike passerar under. För att försäkra mig om att ladan verkligen skulle stå kvar, satte jag en betongplatta under varje hörn som får tjäna till underlag för hörnstenarna.

Nästa steg var att fälla träd, furor, och kapa och barka stockarna. Bsrkar gör man med en barkspade och det är faktiskt inte svårt alls, åtminstone inte om trädet är nyfällt eller om det legat ute i regnet. Flottade stockar måste ha varit perfekta att barka! Med barkspadens hjälp är det nästan som att skala en morot.

När stocken är färdigbarkad och ordentligt mätt, är det dags bila dem. Lador är ofta timrade av lindrigt bilat timmer, i vissa fall av rundtimmer. Får att ge stockarna en mer kvadratisk form får man hugga till dem med en bilyxa eller i värsta fall en vanlig yxa, men det är inte idealt. Jag saknar bilyxa och tog därför yxan till hjälp vilket var rätt slitsamt. Tack och lov var de flesta stockar jag bytte tämligen runda så det krävdes ingen oöverstiglig insats.

Fortsättning följer!

Gustav Bergström
som vanligtvis skriver på http://www.ravjagarn.se

Här skulle jag kunna skriva en lång och tårdrypande text om sjuka bebisar och sjukhussängar. Men det tänker jag inte. För Hjärtekatten handlar inte om sorgliga berättelser och ledsna familjer, utan om glädje och hopp och tröst. Jag tänker inte tala om för er varför ni ska bidra, jag tänker visa er istället. Det här är anledningarna.

Enya

Harry

Folke

Robin

Jack

Tyra

Det finns många sätt att stödja Hjärtekatten och ge ännu fler hjärtebarnsfamiljer lite glädje. Man kan givetvis göra en katt eller ett syskondjur, men även de som inte handarbetar kan bidra.

Allt du behöver göra är att bestämma hur katten ska se ut, ge den ett fint namn och betala 75:-. Så virkar en av våra stödvirkare en Hjärtekatt åt dig! Den märks sedan med sitt namn och ditt namn innan den skänks vidare till barnhjärtavdelningen i Göteborg eller Lund.

Så här går det till
Gå in på Deisy Designs webbshop och välj färg på din katt i färgkartan. Garnet heter Drops Muskat och du ska välja en färg till kroppen och en till nos och tassar.

Ge Hjärtekatten ett fint namn.

Skicka ett mail till info@deisydesign.nu där du anger vilka färger du vill ha på garnet, ditt namn och kattens namn.

Sätt in 75:- på Deisy Designs pg-konto: 4 27 14-6. Mottagaren är Deisy Design, och märk insättningen med ”HK” och ditt namn.

Dessutom böver vi alltid hjälp att sprida vårt budskap på alla möjliga sätt, i medier, på bloggar, i din garnbutik, på anslagstavlan vid Konsum. Överallt. Maila oss på hjartekatten @ gmail.com om ni har frågor eller vill ha ett flygblad i pdf-form att skriva ut.

Till slut vill jag tacka för mig och för att jag fått blogga här under veckan. Det har varit jätteroligt! Vill ni fortsätta följa Hjärtekatten gör ni det bäst via vår Facebook-sida eller bloggen.

Trevlig helg!

Har ni hört den där om när vi lade ner Hjärtekatten? Inte? Nä, för det fick vi inte.

Ett år efter starten, med över 1000 insamlade Hjärtekatter, flera leveranser till både Göteborg och Lund och två slutkörda grundare bestämde vi oss för att avsluta projektet. Susanne väntade sitt andra barn och jag hade drabbats av en tumör i hypofysen. Med sorg i våra hjärtan insåg vi att vi inte längre hade tid och ork att driva Hjärtekatten vidare.

Aldrig hade vi kunnat tänka oss att vårt lilla skötbarn skulle bli en så stor succé! Hundratals virkerkor, garnbutiker och andra fina företag och människor gjorde det möjligt och vi var otroligt tacksamma. Men nu var det dags att säga adjö. Trodde vi.

Efter att ha utlyst avslutet på bloggen och Facebook uppstod någonting av ett uppror. Ingen ville släppa taget om Hjärtekatten. Det ville ju inte vi heller egentligen, så vi ställde en öppen fråga till alla våra följare: Var det någon som skulle kunna tänka sig att ta över, och dela på det administrativa arbetet?

Det var det, och efter en omorganisation drar jag nu i trådarna bakom kulisserna medan ett gäng eldsjälar kring Lund och Göteborg ser till att arbetet med Hjärtekatten kan leva vidare. Jag vill från botten av mitt hjärta tacka dem, för utan dem hade Hjärtekatten inte funnits idag.

Så kan det gå!

Många hjärtebarn föds i familjer som redan innehåller barn. Vi som har småsyskon kanske minns hur omvälvande det kändes när en ny liten individ kom in i familjen och krävde föräldrarnas uppmärksamhet. Om det nya lilla syskonet dessutom är sjukt blir det ännu mer förvirrande, och kanske till och med lite otäckt. Föräldrarna är oroliga och rädda och måste kanske vara mycket hos bebisen på sjukhuset. Kanske är det svårt att förstå vad som egentligen händer och kanske känner sig storasyster eller storebror lite i skymundan?

För att uppmuntra och uppmärksamma hjärtebarnens syskon, hjärtesyskonen, introducerade vi under försommaren 2011 Syskondjuren.

Ett syskondjur får du göra nästan precis hur du vill. Hur stort eller litet du vill, i vilket material och vilken teknik som helst. Sticka, virka, sy, tova, filta, nålbind, brodera, väv eller tälj – allt är tillåtet så länge det är handgjort och har ett hjärta på bröstet. Som Hjärtekatten, men utan ärr. När du är färdig skickar du dem till samma ställe som dina katter. Alla syskondjur samlas in och levereras tillsammans med Hjärtekatterna.

Så kan du inte virka, eller har du gjort så många Hjärtekatter att du börjar bli lite trött i virkarmen, men känner att du fortfarande har lite hjärtevärme kvar att ge? Gör ett syskondjur! Vad sägs om en virkad syskonapa? En stickad syskonkanin? En handsydd syskonsköldpadda eller en tovad syskonuggla? Låt kreativiteten flöda!

Idag står Hjärtekatts-räknaren på 1970. 1970 Hjärtekatter som kommer att skänkas till 1970 hjärtebarn. Det låter som en hel del, och det är det, men vi får inte glömma att det varje år föds omkring 1000 nya hjärtebarn. Så vi får inte lägga ned virknålarna ännu.

Hundratals virkare har tillsammans bidragit till att Hjärtekatts-projektet blivit sådan succé för alla inblandade. Utan dem hade vi aldrig kunnat glädja alla barn, föräldrar, syskon, sköterskor och alla andra som varit med. Vi på Hjärtekatten vill passa på att tacka varendaste en, vare sig man skickat en katt eller 60 (det har hänt). Vill du göra din första Hjärtekatt, eller har du redan gjort en eller fler katter men känner att det nog finns en till i fingrarna? Plocka upp virknålen!

Virka din egen Hjärtekatt och skicka den till oss. Det är rolig virkning, du kan få rabatt på garnet och ett hjärtebarn får en present. Alla vinner!

Så här gör du:

Material
Garn och virknål bestämmer du själv. Välj det som passar dig bäst, eller det garn du har liggandes hemma. Ska du köpa nytt kan du ta en titt i högerspalten på hjartekatten.blogspot.se, där listar vi nämligen de butiker som ger Hjärtekatten-rabatt.

Förutom garn och virknål behöver du fyllningsvadd, eventuellt plastgranulat/ris som tyngd i tassar och rumpa, en nål för att montera och brodera samt etikett/lapp till kattens och ditt namn.

Mönster
Mönstret till kattens kropp är designat av Nekoyama och en svensk översättning finns här.

Till hjärtat kan du använda ditt favoritmönster, eller det här:
1. Två lm, 1 fm i andra lm från nålen, 1 lm. Vänd. (2 m)
2. 2 fm i varje fm, 1 lm. Vänd. (4 m)
3. 2 fm i varje fm, 1 lm. Vänd. (8 m)
4, 2 fm i första fm, fm till sista m, 2 fm i sista m, 1 lm. Vänd. (10 m)
5. 2 fm i första fm, fm till sista m, 2 fm i sista m, 1 lm. Vänd. (12 m)
6. 1 fm i varje m, 1 lm. Vänd. (12 m)

Nu virkas en hjärthalva i taget.

7. 2 fm tillsammans, 2 fm, 2 fm tillsammans, 1 lm. Vänd. (4 m)
8. 2 fm tillsammans x2, 1 lm. Vänd. (2 m).

Klipp av garnet och virka likadant på andra sidan.

Så här gör du
Virka kattens delar. Tassarna samt nedre delen av kroppen (alltså rumpan) kan fyllas med lite plastgranulat eller ris för att de ska få lite tyngd. Lägg gärna granulatet/riset i lite tyg eller använd en gammal nylonstrumpa, så att kornen inte läcker ut genom maskorna. Huvudet, nosen och kroppen stoppas sedan med fyllningsvadd. Ben och svans behöver ingen vadd.

Sy ihop alla delar och brodera kattens ansikte.

Virka ett rött hjärta, brodera ett ärr enligt bilden och sy sedan fast hjärtat på Hjärtekattens bröst.

Glöm inte att ge Hjärtekatten en lapp med kattens namn, ditt namn och din bloggadress (om du har en). Skicka också gärna med en liten lapp som berättar vad du stoppat Hjärtekatten med och om den virkats i en miljö med husdjur/rök/starka parfymer.

När din Hjärtekatt är färdig är det dags att skicka iväg den mot sitt framtida hem. Lägg katten i en egen liten plastpåse innan du skickar den till oss, av hygien- och allergiskäl är det bättre för barnen. Och så blir det ett fint litet paket på köpet.

Gå in på hjartekatten.blogspot.se för att se en uppdaterad lista över var du ska skicka din Hjärtekatt.