Avier och sopsäckar fulla med Hjärtekatter fortsatte att välla in, och målet på 100 katter var snart ett minne blott. Faktum är att vi efter tre månader fått in närmare 500 katter. Det var dags att göra den första efterlängtade leveransen till Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.

Tisdagen den 21 juni 2011 anlände vi till avdelning 323 med buller, bång och massor av kartonger. Kontaktsköterskan Anna Bodén mötte upp oss och presenterade oss för hjärtebarnet som skulle få adoptera den allra första Hjärtekatten. Inte ett öga var torrt, det kommer jag aldrig glömma.

(Tack till Jennie Smith som fotograferade)

Hej där!

Den här veckan är det jag, Therese Sharp, som bloggar här på Kavallslöjd – och jag vill gärna berätta för er om Hjärtekatten, ett välgörenhetsprojekt som ligger mig extra varmt om hjärtat. Låt mig berätta hur det hela började.

Hjärtekatten föddes ur passion kan man säga. Allt började egentligen under våren 2009 då två familjer fick var sitt barn att älska och vårda. Anton och Theodore var två lika nyfödda och underbara pojkar men en bar på ett dolt hjärtfel som nästan avslutade hans liv innan det hunnit börja. Som tur är fick Anton den vård han behövde på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus och mådde snart mycket bättre.

Två år senare, våren 2011 kontaktade Antons mamma Susanne mig för att hon ville ha ett mycket speciellt mjukdjur till sin son – och hon visste att jag handarbetade. På Heja Abbe hade hon sett en virkad katt med ett lagat hjärta på bröstet, en perfekt pedagogisk leksak och kamrat till ett hjärtebarn. Efter många timmar (främst eftersom jag var en fena på att sticka men inte kunde virka alls) föddes Antons Hjärtekatt. En nöjd Susanne berättade att hon egentligen skulle vilja beställa 100 katter av mig och skänka till Drottning Silvias. Som tack. Vi tyckte båda att det var en fin gest, men helt omöjlig att genomföra del eftersom det skulle bli dyrt för Susanne och dels för att det hade tagit mig runt 15 timmar att virka en katt.

Den natten sov jag dåligt. Tanken på de 100 katterna gnagde i mig och när klockan närmade sig fem på morgonen hade jag bestämt mig. Vi skulle få ihop 100 katter. Jag behövde bara lite hjälp att virka dem, och mitt arbete inom reklambranschen hade gett mig exakt rätt verktyg att skaffa den hjälpen.

Efter det gick allt väldigt snabbt. Jag och Susanne planerade och idéade, fick tillstånd att använda virkmönstret, startade en blogg och en Facebook-sida, fixade Hjärtekatts-rabatt hos ett helt gäng garnbutiker och kontaktade alla handarbetsbloggare vi kunde hitta. Vi bad dem bidra med en katt var, väntade och höll tummarna för att några skulle nappa.

Efter en vecka damp första postavin ned på hallgolvet. Några dagar senare kom fem till, och snart fick jag meddelandet att det låg en hel säck full av Hjärtekatts-paket och väntade på mig på postutlämningsstället. 100 katter kändes plötsligt inte så omöjligt längre.

Och ur passion för livet, handarbete och marknadsföring var Hjärtekattsprojektet plötsligt fött.

Vill du gästblogga under en vecka och nå ut till våra läsare som är kring 34-tusen i månaden?
Tveka inte, ingen slöjd är för stor eller liten, hör av dig till oss info@kravallslojd.se så får du mer info om hur lätt det är :)

Kanske har du ett tips på någon som du tycker borde ges plats i stafettbloggen som har varit igång i sex år, sedan starten 2007.

Sköna sommarhälsningar/ Veronica Olofsson CREW

Om man nu inte har möjlighet att komma på Slöjdsyndarfesten jag skrev om häromdagen (man kanske bor i Australien eller har brutit båda benen, det är ok) men vill ha ett exemplar av Slöjdsynderkalendern 2014 ändå. Hur gör man då?

JO! Det finns tre alternativ.

Antingen förhandsbokar du en här på vår blogg (slojdporr.wordpress.com), den skickas då hem till dig så att du har den fredagen den 27/9 –

eller så köper du den direkt av oss på antingen den fantastiska slöjdfesten 27/9 som alla är bjudna på (och trotsar brutna ben och långa flygresor)

eller i hemslöjdens monter på Bok- och bibiloteksmässan här i Göteborg samma helg.

Enkelt. Eller hur?

Häromdagen åkte jag hem till min kompis Karin, som som bäst höll på att förbereda sig inför medeltidsveckan på Gotland som börjar typ idag.

Karin är en av de bästa slöjdarna jag känner och sjukt mån om material och kvalitet eftersom hon är så himlarns noga med allt hon gör. Hon lämnar liksom ingenting åt slumpen.

Därför blev jag väldigt chockad när hon stolt och lite skämsigt visade sitt senaste projekt – hon hade klätt innersidan av sin mantel med äkta fuskpäls! FUSKPÄLS! På en medeltidsmantel. Det måste ju nästan vara den värsta slöjdsynden man kan begå, men ack så snyggt det var! Riktigt asbra.

Och Karin var nöjd. ”Jag har kommit på varför jag älskar att hålla på med medeltidsgrejer och så, det har ju ingenting med medeltiden att göra – jag vill ju bara gå runt och se ut som Belle i Skönheten och Odjuret!”

En anledning så god som någon! Ibland kanske det inte måste vara äkta för att se bra ut?

För att fira släppet av vår kalender kommer vi ställa till med en brakfest!

Den kommer att ta plats på Frilagret i Göteborg den 27/9 från klockan 19.00 och alla slöjdfantaster är bjudna!

Vad kommer hända på festen då? Förutom att man för första gången får se bilderna och klappa på kalendern?

Jo! För det första: Alla kommer att vara där. Alla som älskar slöjd. Gör du också det? Kom då för skjutsigen!

För det andra: Syndig snackmat, akrobatik, Slöjdbikt-bås och en fotostudio där den som vill kan ta sitt eget slöjdsyndarfoto! Med rekvisita så som tjock kletig plastfärg.

Det är helt enkelt ett event för bra för å missa!

Här kommer lite bilder från förra årets fest på temat Slöjdlustar:

Vad är en slöjdsynd då? Det är en fråga som har grillat människans hjärna enda sen människan uppfann grillen.

Typ så fast kanske inte riktigt. Det är en fråga som grillat våra hjärnor ett tag iallafall.

Vi har kommit fram till att det handlar om normer. Vad är det som gäller inom ett visst område i slöjd?

I skolslöjden sandpapprar man för glatta livet men inom hemslöjden anses sandpapper fulare än bajs.

En gång gick jag på en ”ullnördskväll” med min stickning och har aldrig känt mig så malplacerad. De andra höll på med historiskt hantverk och i det sammanhanget är stickning minst sagt förbjudet! Skulle såklart tagit med en nålbindning istället men det tänkte ju inte jag på…

Handlar det om finkultur och fulkultur?

Kungliga operan eller dansbandsveckan i Malung? Akrylgarn eller tussah-silke?

Vem har rätt att säga till någon annan vad som är bra och vad som är dåligt? Vad är egentligen rätt och vad är egentligen fel?

Det är det här vi funderat över när vi satt ihop vår väggkalender. Resultatet blev… skruvat och roligt! Kul kontrast till förra årets kalender på temat Slöjdlustar. Den vara snarare vacker och drömsk.

Här kommer en bild på den. Extra roligt idag eftersom vi vänder blad! Augusti – rävbilden!

Hej och godmorgon!

Den här veckan är det jag, Sara Degerfält, som bloggar på kravallslöjd för Slöjdlustars räkning!

Slöjdlustar är en ideell förening som jobbar med att promota ung slöjd. Förra året gjorde vi en sjukt uppskattad väggkalender på temat Slöjdlustar, där det sensuella i slöjden stod i fokus. Kalendern med tillhörande släppfest och utställning blev minst sagt en succé så inför i år funderade vi länge på vad vi skulle kunna hitta på.

Tillslut kom vi fram till det, SLÖJDSYNDER! Vad är förbjudet inom slöjd? Vad är det man INTE får göra? Och så gör vi det!

Den här veckans bloggeri kommer att handla om just detta. Den slöjdiga synden och kalenderprojektet. Häng med!

MVH Sara

Tänkte visa lite bilder från min slöjdverkstad! Vi kör på vilt och har öppet hus 5 dagar i veckan. Kurs och material är gratis. Jag vet aldrig vilka eller hur många som droppar in, ena dagen är det ett halvt tjog 10-åringar och andra dagen några glada pensionärer. Jag vet givetvis inte heller vad de vill slöjda. Min tanke är att våra gäster ska bli taggade och själva välja slöjdgöra.

Vi har täljt skedar, slevar, krympburkar, äppelknyckare, smörknivar, skärbrädor och leksaker. Snickrat pallar och hyllor, skurit tryckstockar och tryckt tyg. Flätat och tampat näver till burkar och gjort näverfodral. Slagit kilometervis (nåja) med rep och byggt hopprepp, slungat snören, svegsvarvat och vävt trasmattor. Och vi kommer göra många fler av samma och säkert helt nya saker innan sommaren är slut!

Gäst med tampad burk

Vid vävstolen

Skedtäljande gäst

Jag visar ett täljgrepp

Trött på att snickra?

Tänkte dela med mig av några fina hantverks-tv-tips att spara på tills regnet öser ner (eller solen börjar kännas tjatig!) och den egna hantverksorken tryter.

Roy Underhills The Woodwright´s Shop är en riktig långkörare i amerikanska Public Service. I 31 år har Roy snickrat möbler och slöjdat i närmast realtid 27 minuter per avsnitt. Mycket roligt och lärorikt!

Alone In the Wilderness är en annan fin amerikansk grej. Snubbe timrar hus och lever ermitliv i Alaska. Länken går till ett kort klipp. Hitta hela filmen!

Svenska hus är en halvgammal och ganska fin TV-serie med något flummig berättarröst. Värd att se framförallt för allt fint foto och alla fantastiska hus!

Sist men inte minste vill jag tipsa om några sköna (helgamla) journalfilmer filmade i samband med göteborgsutställningen 1923. De har cirkulerat runt på många slöjdsidor och bloggar men får bara inte missas i en sånhär lista! De är filmade i Bollebygd, ett stenkast från Borås och är verkligt unika dokument om snickeri och slöjd på landsbygden. Vi har en stor samling arkivbilder i Borås museums samlingar som måste vara tagna i samband med att dessa filmades. Här har vi gubbar som vet hur man slöjdar. Stolmodellen med den typiska krusabeten, den lilla tilltäljda biten vid ryggstödet, kallas Ballbostol och tillverkades av småbrukare och landsbygdssnickare och såldes i stor skala i hela västsverige som en billighetsmöbel. Då får det gå undan för att man ska tjäna några slantar.

Tänkte avsluta lite litterärt:

”Jag gillar arbete. Det fascinerar mig. Jag kan sitta i timtal och titta på det.”
(Från Jerome K Jeromes Tre män i en båt från 1889)