Det märks att det snart är jul, och att fler och fler efterfrågar handgjorda julklappar. Senaste veckan har det rasat in beställningar i webbutiken på såväl garner och sticktillbehör som på färdigstickade produkter. Så nu stickar jag allt jag hinner för att hålla efter efterfrågan. Ett kärt bekymmer! Är du nyfiken på fler av mina vantar kan du gärna kika in på www.limmo-design.se.

Imorgon har jag äntligen en ledig dag, den ska tillbringas i min ateljé med färgning och uppröjning inför att vi har julöppet i helgen.

Ja jag gillar prylar. Och även slöjden är en materialsport så jag tar varje tillfälle i akt att utöka min arsenal av slöjdredskap. Bland mina senaste investeringar är en zoomloom. Det är en liten smart vävram, gjord för att vara lätt att ta med och lätt att väva med. Det går precis 7,2m garn så jag kan använda upp restgarner och det är lätt att beräkna att garnet räcker till en ruta. Så jag har påbörjat en hel del ambitiösa projekt med handvävt av handspunnet där jag hoppas att så småningom kunna erbjuda dessa handvävda produkter såväl i min webbutik www.limmo-design.se som hos mina återförsäljare.

Jag har dessutom blivit så förtjust i denna lilla ram att jag kommer bli Sveriges första återförsäljare. Så nu går jag och väntar och väntar på att ett paket från USA ska anlända och jag kan frälsa slöjdarsverige med småvävar!

Jag börjar den här veckan i vad som kanske verkar vara fel ände. Nämligen med ihopplockning.

I helgen var det årets julmarknad på Västerbottens museum, där jag jobbar som programsamordnare och i och med det ansvarig för julmarknaden. Det är mitt andra år som ansvarig, men nog är det nervöst ändå! Kommer placeringarna att fungera, kommer det snö, kommer det regn, har vi tillräckligt med personal, kommer det besökare och så vidare.

Men allt blev väl! Jag har inte hunnit sammanställa allting än, men med ca 100 utställare, främst från Västerbotten men även från Finland, Norge och Lettland, snö och kanske lite väl kalla vindar ibland. Hur många som besökte oss har jag inte klart än, men tror vi landar på över 30 000 besök.

När vi var med på marknaden Upmarket i Trädgårdsföreningen i Göteborg under kulturkalaset i somras fick vi ett hedersomnämnande för fin presentation och blev inbjudna att göra en utställning i Palmhuset. Vi blev mycket glada! Ganska snabbt kom vi fram till att vi skulle utgå från den miljö som är i Palmhuset och förändra den. Så här skrev vi i pressreleasen.

En lekfull vår spirar i Palmhuset där formgivarna bakom företaget Knätofs får djurlivet och växterna att frodas. Stickade former har tagit plats i vegetationen för att väcka åskådarens uppmärksamhet och kittla fantasin. Längs stammarna kryper färgglada djur och palmerna har fått färgglada kottar.

Vi utgick från former som vi har i accessoarerna i vår kollektion och förändrade proportioner och färger, det blev mycket effektfullt och fungerade fint i miljön. Det är så här vi på Knätofs skulle vilja jobba, både med en kollektion produkter som vi säljer samt kunna göra roliga utställningar ibland. I framtidsplaneringen ingår också idéer på att samarbeta med andra företag, något som vi diskuterar med plattformen Drivhuset. Där får vi hjälp att analysera Knätofs och att börja tänka i nya banor inför framtiden som vi hoppas tar oss till många härliga platser!

Tack för oss – kika gärna in på vår hemsida www.knatofs.com

Idag är det torsdag. Då är det tänkt att vi ska ses i vår ateljé, Formtratt. Jag kom dit klockan 8 efter att ha lämnat mitt stora barn på skolan. Då sov den lilla i 1 ½ timme i vagnen så jag rusade runt och packade upp efter julmarknad på Röda Sten, packade om lite grejer till nästa julmarknad; Folk och form på Magasinsgatan i Göteborg, som är nästa helg. Fingerdjuren vi har säljer bra på marknader, folk blir väldigt förtjusta i de små djuren. Jag måste fylla på mer vita får, dom är mest poppis. Sen ritade jag ner lite idéer till nya produkter för att kunna diskutera med Maria och hann ett par grejer till innan 9.30 då den lilla vaknade. Strax efteråt kom Maria, som hade haft lite trassel med att hitta gosedjur inför lämning på förskolan. Vi sågs i 1 timme och 10 minuter eftersom Maria skulle iväg till stan och träffa vår agent Anette på stan och leverera en beställning till affären Fraiche på Teatergatan. Maria och jag hann diskutera prissättning på de nya filtarna, vi har fått in första prover och priser. Sen kom en kund och ville handla poncho och sen var Maria tvungen att rusa. Så kan det gå, vi ska ses till helgen istället.

Vi har gjort en årsplanering för första gången. Där står fint och tydligt vad var och en ska göra varje månad. Vi började för tre månader sen och är redan lite sena med vissa grejer medan andra har fixats. Just nu är det julmarknadstider, vi har just varit med på Röda Stens julmarknad som vi kan rekommendera. Det kom massor med folk till den här underbara byggnaden vid Göteborgs inlopp. Om två veckor är det dags för Folk och forms julmarknad på Magasinsgatan mitt i Göteborg. Båda är nya marknader för i år. Det är kul med marknader, härlig människor och direkt respons på våra produkter.

Vi håller också på med nya prover för höst/vinter kollektionen 2014, nu har vi precis fått tillbaka första proverna och nästa gång jag träffar Maria ska vi diskutera hur vi ska gå vidare med produkterna. Höstkollektionen beräknas vara klar i februari då det är dags för plåtning och sen försäljning. Då åker vi till befintliga kunder och försöker hitta nya. Vi har också en agent som säljer våra produkter, som tar procent på försäljningen. Våra höstprodukter kommer till butik i augusti. Eftersom vi har ca 2 månaders leveranstid har vi ett litet lager på vår ateljé. Där har vi produkter som vi säljer mycket av och produkter till webbshopen. Den här hösten försökte vi få ut lite mer information om Knätofs, hur vi jobbar och hur vi tänker. Därför har vi skickat ut presentationsvykort, tvättråd och lite mer bakgrundsinformation om hur det fungerar med rättvis tillverkning, till våra återförsäljare. Så här beskriver vi Knätofs.

Färgstarkt, unikt och rättvist har blivit det Göteborgsbaserade företaget Knätofs signum. Accessoarerna och plaggen är tillverkade i Bolivia av hundra procent alpackaull och under rättvisa villkor. Hantverkarna gör varje produkt för hand.Knätofs formger utvalda produkter av hög kvalité med fokus på långsiktigt mode, där ponchos, sjalar, vantar och mössor ska kunna användas under många säsonger. Knätofs designers hämtar sin inspiration från den bolivianska kulturen och blandar det med former från den svenska naturen. Knätofs samarbetspartner i Bolivia garanterar miljövänlig tillverkning enligt internationella normer gällande tvättning, spinning och färgning av garn. Djurhållning, tillverkningsprocess, arbetsförhållanden och löner är godkända av organisationen Rättvis handel.

Maria jobbade som biståndsarbetare i nästan tre år på spinneriet där vi nu producerar våra produkter. Hon utvecklade den designavdelning som vi nu samarbetar med när vi tar fram nya accessoarer. Detta är en väldigt viktig länk för oss för att vi kan diskutera olika tekniska lösningar och tillsammans komma fram till bästa produktionssätt och utseende. De sköter också kvalitetskontrollen. Spinneriet producerar garnet och de har kontakt med hantverkare som tar med garn och stickbeskrivning hem för att sticka produkterna, sen lämnar de produkterna på spinneriet och får betalt. Vi har bara kontakt med spinneriets designavdelning. En del av hantverkarna använder handstickmaskin och andra stickar med stickor i knät. Vi har försökt att göra produkter som passar båda sätten eftersom en del hantverkare inte har råd att köpa in handstickmaskiner. På så sätt kan alla arbeta med våra produkter. Men sen är det ju svårt att styra vad vi säljer mycket av. Den produkt som vi har sålt mest av är vår poncho. Den fungerar fint till olika storlekar på kroppar och vi har den i nästan 20 färger. En favorit.

.

Jag heter Anna. Maria och jag har företaget Knätofs ihop. Det är inte alltid så lätt att jobba ihop, men det är kul. Vi hängde mycket ihop på HDK, där vi gick linjen Produktdesign. Maria hade målat och jag hade mest sytt kläder innan. Vi var mycket på skolan, ritade kroki, flamsade i caféet, hängde på skolpubarna och älskade att vara i textiltryckeriet. Vi gick ut år 2000 och då skiljdes våra vägar.

Jag fick jobb i London, som skodesigner på det gigantiska företaget Clarks där jag skulle designa skor för trendiga kollektionen Clarks Originals. Jag jobbade med storskalig produktion, långa beslutsprocesser, reste mycket och träffade roliga människor och arbetade jämt. Maria jobbade för Svalorna, som är en biståndsorganisation. Arbetsuppgiften var att utveckla en designavdelning på ett spinneri i Bolivia. Hon jobbade med hantverkarna för att utveckla deras designkunskap, för att de skulle förstå processen bättre och därmed utvecklas som hantverkare. Här var produktionen liten och alla plagg blev unika. Maria fick personlig kontakt med hantverkarna, hon reste runt på landsbygden och besökte olika byar. Det är på det här spinneriet vi utvecklar och producerar Knätofs produkter.

När jag var och hälsade på Maria i Bolivia föddes idén att starta ett företag tillsammans. Vi tänkte att vi skulle komplettera varandra fint, en med erfarenhet av storskalig produktion och en med erfarenhet av småskalig. Vår ambition var att vi skulle ha roligt och bara jobba med människor vi gillade.

Nu har det gått 5 år sen vi startade. Vi jobbar en eller ett par dagar i veckan med Knätofs, det beror lite på vilken del av processen vi är i. Maria jobbar 80 % på Formverkstan och jag är delvis föräldraledig, men också lärare i en distanskurs i skodesign och jobbar med Knätofs. Just nu är vi inne i en process där vi försöker strukturera upp saker och ting så att inte det administrativa ska ta för mycket kraft och tid. Till exempel har vi delat upp våra arbetsuppgifter. Detta för att det inte alltid är så lätt att hinna ses och diskutera allt tillsammans och för att vi har olika arbetstempo och tider som vi kan arbeta på. Jag är ansvarig för fakturering, bokföringsunderlag, pr och grafiskt material. Jag jobbar snabbt och kan ibland stressa Maria när jag vill ha snabba svar och direkt feedback på någon idé. Jag är inte så trevlig när jag är stressad. Maria tar hand om kontakten med vår producent och är ansvarig för sälj. Maria vill gärna ha lite längre tid på sig och har en struktur jag kan bli galen på. Vi designar tillsammans och drar upp riktlinjer för hur vi vill att företaget ska utvecklas. Det är svårt att få tid till det där framtidstänket när det ofta bara är det mest akuta som vi måste fixa med. Prislistor som snabbt ska fixas till en mässa, bilder som ska in i webbshoppen, produkter som ska ändras, beställningar som ska packas och nya produkter som ska ritas.

Vår ambition att bara arbeta med människor vi gillar har vi fortsatt med. Nu jobbar vi på att försöka ägna mer tid åt det som är roligt och som vi är bra på. Att göra roliga produkter, jobba ihop med härliga fotografer, snacka med sköna kunder på julmarknader och diskutera nya konstnärliga projekt.

Foto / bildmontage: Pontus Johansson / Kim Karlsten

Jag funderar ofta på hur man kan uppmärksamma något på en plats.
Hur man genom att möblera om bland inredning och föremål kan skapa en iscensättning. I början av veckan berättade jag om att sitta på en bänk så länge att man blir synlig. Hur länge kan man förbli synlig och när börjar man bli en del av platsen?

Tillbaka i korridoren på HDK. Efter en lång tid av undersökande på var det dags att inta en plats och göra något med materialet jag samlat in. Långsamt började pappret smyga sig tillbaka till korridoren.

Bit för bit växte det in i miljön.

Mer eller mindre gömde det sig och sjönk in i väggen. På var sida om korridoren.

I vilorummet bakom korridoren.

Genom ett hål i dörren kunde man skymta något.

På golvet.

Under flera månaders tid arbetade jag på plats i korridoren. Resultatet blev 2 st invävda anslagstavlor, 21 loggböcker, en projektion. Tillsammans bildade de installationen, Kopiatorn och Pappersskäraren, en del av mitt examensarbete på HDK textilkonst. Ett arbete som är sprunget ur huset HDK, som handlar om platsen och dess invånare. Verket kan ses i sin helhet på : hallamslinnea.com.

Det är något speciellt över att göra något för en specifik plats och iscensätta rum som redan är fulla av innehåll, som inte är vita och tomma. De som inte har en tydlig gräns mellan publik och scen, föreställning och verklighet. Där krävs av betraktaren både upptäckarlust och nyfikenhet för att ens upptäcka något. När jag ställde ut Kopiatorn och Pappersskäraren under examensutställningen hände det att folk bara passerade eftersom verket befann sig utanför utställningens vita box. Det är på dessa platser jag vill arbeta, de som vi besöker av andra anledningar än konstutställningar.

Jag inledde den här veckan med att säga att jag skulle berätta något om platser. Jag upptäcker att mycket av det jag har berättat har kommit att handla om metoder för hur man kan bekanta sig med sin omgivning. En undersökning som jag kommer att fortsätta med under lång tid. Hoppas ni har haft en trevlig läsning. I morgon kommer jag att befinna mig på Basars Julmarknad i Göteborg. Kom gärna dit och kika.

Jag tycker om det som brokigt. Det som bär på en historia.

Samtidigt som jag spionerar letar jag spår efter de som nyss lämnat platsen. Bortglömt, borttappat och slängt – samlingar av föremål som blir början på nya berättelser.

På HDK upptäckte jag att det fanns massor med övergivna papper.

Varje dag gjorde jag min egen insamling.

På olika vis bekantade jag mig med materialet. Det blev ett sätt att komma närmre människorna i huset.

Jag lånade bara materialet under en kort period, det skulle strax tillbaka till platsen där jag hade hittat det. Korridoren på skolan.
Det tänker jag berätta mer om i morgon. Om att ta plats och att möblera om.

Att arbeta med ett material som någon annan person har satt sin prägel på skänker en större mening till mitt arbete. Det är som att för ett kort ögonblick komma utanför sin egen värld och träda in i någon annans. Det är som att föremålen bär på information och koder, något gåtfullt som jag försöker komma underfund med och hitta ett sätt att förhålla mig till.

Om jag klipper ett A4 papper i tunna remsor och vecklar ut det på längden, hur långt skulle det räcka?
Hur många steg är det från nedersta trappsteget till dörren?
Om jag tar vägen via toaletten, hur långt skulle jag då behöva gå?

En dag gick jag runt på HDK och mätte mina gångstigar.
Utdrag ur loggbok, 08.03.13

Ganska ofta vet jag inte varför jag gör vissa saker och så måste det vara. För att kunna överraskas måste jag släppa på mina föreställningar om hur jag tror att saker är. Att inte veta – är vad hela mitt undersökande bygger på. Genom att undersöka något välbekant från en annan vinkel hoppas jag på nya upptäckter.

30 meter A3, 16,94 meter A4, 13,5 meter A5, 28,5 meter A3….

Mitt intresse för att undersöka format och sträckor återkommer ofta. Med linjer, streck, remsor och trådar som gestaltningsform. Tidigare i år testade jag om det var möjligt att porträttera en 80 mil lång tågresa mellan Bergen och Göteborg på en 2 kilometer lång bro. Jag räknade ut resans distanser och skillnader i höjd över havet och anpassade dem till brons skala. På bron vävde jag in en linje i räcket som markerade tågresans höjdskillnader i landskapet. Efteråt tog jag bussen över för att uppleva resan i komprimerad form, på 2 minuter istället för 13 timmar.

2 kilometer mattrasor.

En horisont läggs mot en annan horisont.

I morgon kommer jag att berätta om att leta spår och att samla.