Smyckesuppdateringarna fortsätter. Här ett par turkosa ”Bellisar” i samma storlek och glaspärla som förut. Tänk att vissa färger fastnar man alltid lite extra för som tex turkost som jag nästan alltid dras till. Turkost är en färg som både kan kännas kylig och varm beroende på vilka färger som är till. Turkos får mig att tänka på Medelhavets kristallklara vatten, på en krispig höstdag eller på min bästa vän, som jag vet tycker om turkost. Undrar vilka associationer ni får av färgen turkost?

Trevlig kväll! / Linnéa

Hej & välkommen till min bloggvecka här på Kravallslöjd!

Mitt i sommaren, ledigheten och allt det där slappiga så kommer jag att försöka uppdatera er om vad som  händer i min skaparsjäl denna vecka. Jag och ett av mina kära hjärtan har tagit vårt pick och pack och hälsat på familjen i Jämtland. Härifrån har jag också tänkt mig att skapa lite inför en kommande höstmarknad i Umeå, Gammliafesten.

(Efter flera försök att ladda  upp bilder från min mobil lägger jag nu ner det projektet för ikväll och hoppas på bättre tur sen. Därför kommer nu mitt första inlägg i ren textform men med en hel del länkar där ni kan se vad jag skapar. Ursäkta.)

Genom screentryck gör jag nya kläder av gamla oftast trycker jag på barnkläder. Med ett tryck blir ett secondhandplagg som nytt, det blir mer personligt och unikt än alla de plagg med tryck som går att hitta i affärerna. Här kan ni läsa och se lite om när jag för första gången vågade visa upp mina screentryckta barnkläder. Så oftast är det detta jag gör, först letar secondhandplagg som tåls att användas igen och sedan trycker jag mina egna designade motiv på dem genom screentryck. Jag trycker också på papper, skapar tavlor och kort men mitt senaste projekt har varit att ta tag i det här med ritandet, tecknandet.

Med penna och papper i min hand skapas det oftast något/några slags mönster, former och linjer. Jag har upptäckt att jag har en förkärlek till prickar och linjer och hittade en tänkvärd text om just konstens uppbyggnad genom prickar och linjer. För mig (ca 2 år sedan) var den texten väldigt träffande och tog mig med storm. Just då testade jag att föreviga mina prickar och linjer genom teckning och tygtryck på stora tygtavlor. Efter det har jag vågat trott mer och mer på mina prickar och linjer och det har gett resulterat i smycken. Smycken som ringar, halsband och nu mitt senaste tillskott örhängen.

Eftersom det är svårt att dra med sig all screentrycksutrustning samt material genom inlandets djupa skogar så blev det de små läta materialen till smyckestillverkningen som fick följa med. Så denna vecka kommer  mestadels att handla om mina senaste smyckesprojekt som jag  kommer sälja och visa upp på höstens stora och mysiga marknad, Gammliafesten i Umeå!

Följ med mig och ta del av mina smycken och lämna gärna en kommentar eller två, med glädje /Linnéa

Igår var jag på upptäcktsresa runt huset i Prästmon (Ångermanland) och fann denna vackra undersida av en gammal 1800-tals soffa i ett kallförråd.

 Min tanke är att försöka rädda gamla möbler då de inte längre har någon framtid som möbel och istället skapa något spännande konstverk i steampunkstil.

Fann även ett väldigt vackert övergivet växthus som med sin slitna fasad säkert kan få den shabby chic älskande att börja använda sin kreativa sida.

Idag gjorde vi istället en liten utflykt till Sollefteå, en liten gullig sommarstad med stor potential.

Denna klocka gav mig direkt inspiration att vilja hem till ateljén och börja pyssla med diverse klockskrot.

Detta konstverk sålde jag i år under Kreativ Kollektivs dagar i glashuset på Rådhustorget.

Tänkte visa er det så ni förstår vad jag gillar att skapa.

Idag öppnar Heliga hembygd – en blogg om hembygd och kulturarv med inslag av läppstift och nagellack.

Igår gjorde vi festfint på balkongen där bannerns webcam
just nu sänder live.

Tidigare i våras flyttade jag och min sambo Mia till byn Varnhem (en by som idag mest förknippas med Jan Guillous Arn som under en tid bodde i Varnhems munkkloster, numera en klosterruin som ligger granne med vårt hus.) Vi hade sedan i vinteras funderat på ett gemensamt projekt där vi praktiskt kunde undersöka vad kulturarv kan vara. När vi fick hyra huset i Varnhem så bestämde vi oss för att starta bloggen Heliga hembygd.

Klippning av hembygdsfrisyr från Chelsea i Storbritannien.

Bloggen kommer att handla om det som vi gör i vardagen med ett tydligt kulturarvs- och/eller hembygdsfokus: klippa hembygdsfrisyrer, koka palt och tillverka eget bilvax.

Fornminnessamlingen består av skelettdelar och andra
fornminnen som vi hittat i våra grönsaksland.

Vi ser hembygd som platser där man känner sig hemma, till exempel den plats där man bor eller har vuxit upp. Genom att uppmärksamma sin hembygd kan man upptäcka och lära känna det som i vardagen ofta går oss förbi: en växt, en byggnad eller en granne. Vi vill göra den plats där vi befinner oss viktig och spännande genom att fylla den med berättelser.

Till platser hör också ofta traditioner, det vill säga seder och bruk som skapats av, och överförts mellan de människor som befunnit sig på en plats i olika tider. Att ta sig an traditioner och att skapa nya kan öka känslan av närhet till en plats, till de människor som vistats där före oss och till de människor som kommer att vistas där i framtiden.

Välkomna att följa oss på www.heligahembygd.se!

Och välkommen att bjuda in utländska bekanta till den engelska systersidan www.sacredhomeland.com

Bli en kulturarvsbärare du också!

Sedan vi började stå med makeityourown på olika designmarknader har vi mött så många sysugna och en del väldigt syerfarna människor. Att sy sina egna kläder engagerar många och lika mycket som vi ger syinspiration får vi tillbaka. Det är nog det bästa med makeityourown.

Vi gillar allra bäst då vi får respons genom att någon skickar stolta bilder på det plagg hon har sytt. Men vi märker också hur många olika anledningar det finns till att vilja sy. En del vill sy för att skapa sin egen stil och kanske bli designer en dag medan en annan gör det av avslappningssyfte. Någon gör det av miljöaspekten och återanvänder mycket tyg och en annan gör det för att skapa kläder efter sin egen kroppsform.

Hoppas vi möts en dag och får prata syinspiration ihop.
Tack för oss den här veckan.

/Elin & Hanna, makeityourown

p.s följ oss gärna vidare på vår blogg www.makeityourown.se

Buon giorno tutti

I mitt första inlägg så gav jag er en glimt om hur vi designer brukar att jobba. Det kan i och för sig skilja sig från olika designbyrån och även i de olika genre – grafisk, inredning och produktdesign. Men i det stora hela så jobbar vi alla oftast med att skissa idéer göra storyboard eller så kallade moodboards. Detta är grunderna till att skapa ett koncept. Som senare utvecklas till prototyper, mer utförliga skisser 2d samt 3d, digitala presentationer, prover mm.

Nedan kan ni se några bilder från ett tidigare projekt där jag designade en butik på 20 m2. Deadlinen var bara 5 veckor och butiken saknade utrymme för ett lager vilket gjorde detta projekt till en utmaning. När man jobbar med sådana projekt som korta deadlines eller ej klara direktiv så brukar en kär gammal fras slå mig ”Pazzo é buono” som betyder ”galet är bra” Denna fras blev till en klassiker som en av mina italienska lärare ofta nämnde.

Galenskap, stressiga situationer har nu visat sig ofta leda till att man själv sporras och adrenalinet får en att se klart och man kör på. Men livet som en ungdesigner är inte alltid så lätt och ”glamoröst” som man gärna vill tro. Det är snarare en tuff bransch med en hel del fula copycats. Mer om detta kommer i ett senare inlägg.

Här får ni lite inspiration från konstnären Kumi Yamashita. En tjej som skapar otroligt vackra skuggspel, något som jag la på minnet och blandade in i mina tavlor ”temporary wallpaper”  – senare idag kommer bilder utav detta. Och om ni har tur så får ni även se glimtar från konceptet ”A stripe of beauty” som sätts i produktion i år.

http://www.booooooom.com/2010/03/10/shadow-artist-kumi-yamashita/

http://www.youtube.com/watch?v=dgkLIsCpuvE

Dags att gå tillbaka till ritbordet, vi ses snart..

För någon vecka sen fick jag förfrågan att blogga här på Kravallslöjd. Till en början blev jag smickrad och tusen idéer far igenom huvudet men sen kom nervositeten när tanken slog mig att jag aldrig har varit en höjdare på att skriva uppsatser eller inspirerande artiklar.

Skolåren gick men saknaden av välskrivna texter kvarstod. Jag insåg att det var min högra kreativa hjärnhalva som styrde mig. Jag hade förmågan att skapa vackra miljöer och la hellre tiden på att bygga kojan istället för att bo i den. Idag är jag 25 år. Inredningsarkitekt från Milano. Men sen 6 månader tillbaka bosatt i Sverige. Jag ser mig själv som en ”independent designer” i och med de olika projekt jag stött på så som grafisk formgivning, produktdesign, konst mm. Men när var det egentligen jag verkligen insåg min talang?

För att kunna svara på det så måste jag backa bandet ytterligare. Jag har nämligen 3 starka minnen som ligger till grund till min designhistoria.

1991. Vid fem års ålder fann jag min passion för att måla. Natt efter natt målade jag teckningar som jag placerade ut på olika ställen i mitt hus. En mycket trevlig överraskning tyckte mina föräldrar, men när papperet tog slut och jag började att måla på tapeter och golv, började deras uppskattning långsamt att sjunka.

1992. Ett år senare, ung och ännu mer kreativ. Lite smått charmigt galen med en åtanke att förbättra allting på ett vackert sätt. Så som att måla om våran nya Saab som enligt mig hade fel färg. Ljudet från kritan berörde mig inte och jag sjöng vidare på ”jag ska måla hela världen lilla mamma”. Mamma och pappa var inte glada för den nya vita bården och inte heller mitt låtval.

1993. Sju år gammal och min katteckning kom med i Eksjös konstutställning. Detta var min första officiella utställning. Inte stor, men stor nog för mig.

7 år men min 1:a dag då orden konst och design fick en innebörd.

Talet sju följer med mig än idag men nummer ett börjar skymtas allt mer och mer.

Här är en glimt inför mitt nästa inlägg. En kortfilm som beskriver processen inom design – grafisk.

https://vimeo.com/8362481

Ciao ciao

Man har under sina år av virkande lyckats bygga upp ett slags beroende eller snarare begär. Likt jag en gång i tiden gick upp på morgonen och suktade efter en morgonsnus så är detta nu förändrat och suktandet efter lite morgonvirkning har tagit över. Det kliar i fingrarna när man sitter på bussen och blott har en IQ-befriad ”smartphone” i sina händer. Längtan efter att skapa något tränger igenom. Dessa rytmiska rörelser har hos oss faktiskt utvecklat ett slags ticks. När jag nu under C-uppsatstider eller andra hektiska tider är stressad så plockar jag fram garnet och nålen och sätter på lite musik för att finna inre frid. Alla de onödiga kognitiva processerna upphör och man blir ett med sitt verk.

Just nu håller jag på med denna strumpa till en lyktstolpe i närområdet som jag tycker ser lite tråkig ut. Bara en ursäkt för att virka är något jag kontinuerligt måste göra. Såhär ser strumpan ut för tillfället:

Det blir inte så brutalt mycket bilder och text idag eftersom jag sitter i skolan och skriver på min C-uppsats.

// G-Knit

”Va? Blir man slöjdlärare då eller?”
Det är den vanligaste kommentaren jag får när jag berättar att jag går kandidatprogrammet Ledarskap i slöjd och kulturhantverk. Frågetecknen blir inte färre när jag sedan säger att man till exempel kan bli hemslöjdskonsulent. Det faktum att jag själv knappt vet hur jag hamnade på utbildningen eller vad den ska leda till gör inte saken enklare. Jag vet bara att mitt intresse för historia, hållbarhet, form och skapande med mina händer gjorde att det verkade var den perfekta utbildningen för mig. Efter tre års studier inom grafisk design, produktdesign och recycle design känns det som att jag hittat rätt.

Efter snart två terminer kan jag summera att jag lärt mig massor! Kurser i projektledning, entreprenörskap, färg och form samt textil har betats av. Jag har aldrig haft speciellt klart för mig vad jag vill bli när jag blir stor och jag vet inte mer nu heller.Jag älskar museer och att uppmuntra andra människor i deras skapande. Att leda projekt har jag insett är fantastiskt roligt och försöka skapa ett företag av en egen idé lockar mer och mer. För tillfället känner jag att mer klarhet änså inte behövs, vi får se hur det känns om två år när examen närmar sig.

Nu trillade rapporten Hemslöjden som näringsgren just ner genom brevinkastet! Hörs imorgon!

Att skapa med sina händer innebär att fästa en liten del av sig själv till ett material. Något nytt skapas, man själv blir en skapare. I Runaway Explorers utvecklas denna kreativitet till en hel serie av skapelseprocesser. Att skapa innebär också att förstöra något annat. Tyget blir klippt till en duk, broderiet blir sytt till en docka. Dockan blir dödad och ett konstverk uppstår. I Runaway Explorers förtydligas denna rörelse av skapelse och förstörelse. Vi är kreatörer men också förstörare.

I våra egna liv får vi bara en chans, ett liv och en livserfarenhet. Om du skulle ge en docka livserfarenhet, vilka slags dramer skulle du då skapa? Vilken slags död skulle du välja att ge din docka?

Läs mer om de livsupplevelser som dockorna fick på www.runawayexplorers.net