Idag har mitt soffpotatisarbete fortsatt. Perfekt väder för ateljéjobb, regn! Ytterligare tio soffpotatisar på gång. Sen får det nog vara nog, de är tillräckligt många nu för att pryda ena monterväggen på Formex.
Har även planerat lite inför en utställning i Olofströms konsthall den första oktober. Jag tillsammans med fyra andra textilare från Blekinge kommer att visa vår konst. Spännande.

Det har också funnits tid för hallonglass hos föräldrarna i eftermiddags, när regnet hade lagt sig.
Imorgon väntar styrelsemöte på KROMA (www.kroblekinge.se) KROMA är en förkortning av KRO Massmanska. På Kroma presenteras organisationens aktiva konstnärer i Blekinge. Några av oss på Kroma kommer att ställa ut på Grönbechs Gård, Bornholm med vernissage den 19/8 (www.groenbechsgaard.dk)

Det här blir det sista jag skriver på den här bloggen för nu. Hoppas att ni har funnit mina inlägg intressanta och inspirerande.  Tackar för en fantastiskt rolig vecka här och jag hoppas vi hörs snart igen.
Vill ni fortsätta att följa mig finns jag på min blogg www.virkacarina.blogspot.com

Hej då!
Bästa hälsningar Carina

En vecka går snabbt. Redan lördag. Igår blev vi bortbjudna till andra sidan sundet på grill, därav inget inlägg. Trevligt hade vi. Efterrätten var speciellt god. Blåbärspaj med rivet citronskal på.  
Njuter fortfarande av ”sommarlov”. Under höst och vårtermin undervisar jag en dag i veckan på Blekinge läns folkhögskolas textilkurs. Virkning står allt som oftast på schemat. Till hösten kommer jag antagligen att undervisa konsteleverna i textil också. Det blir en spännande utmaning. Det är dags att börja planeringen så smått.
Just nu ställer två av mina gamla elever ut på Galleri Wachtmeister i Karlskrona. Ett projekt de kallar If tea could fly.  Origamifåglar vikta i tepåsförpackningar. Fantastiskt fint!
Nu ska jag ta lördagkväll med film och soffpotatistillverkning. Det är inte tillräckligt många klara inför formex ännu…

Lovade  att berätta om min tillverkning av soffpotatisar.  Det är en varelse som finns i olika skepnader, ibland på fat och brickor, ibland som sydd figur, som brosch, tryck på diskdukar eller som applikation på barnkläder. Det var på ett flygplan som soffpotatisen för första gången tog form.

Här är en text som beskriver soffpotaisen:

.Soffpotatis.
Soffpotatisens huvudsakliga håg är soffan, framför tvn. Soffpotatisens huvudform är stor, där samlas kunskapen från alla kulturella och dokumentära program. Soffpotatisen ids att ta det lugnt trots den stressiga och kravfyllda värld vi befinner oss i. Soffpotatisen vågar vara bekväm utan att vara korkad. Soffpotatisen vet hur man kopplar av.

Det är just soffpotatisen som följer med mig till formexmässan i september. Då som brickor och fat och sydd figur. Jag kommer att finnas i KHVC monter (www.khvc.se)  på plats R20 om det är någon som har vägarna förbi.

Den här veckan är det jag, Carina, textilkonstnär från Blekinge som har fått äran att husera på denna blogg. I vanliga fall bloggar jag en del via min webbsida carinaa.com. Gör kanske ett inlägg någon gång per vecka och berättar vad som händer i mitt konstnärsliv. Mest bilder och lite text. Här tänkte jag bli lite mer personlig och delge er hur en vecka i mitt liv som konsthantverkare ser ut.
De tre senaste veckorna har jag njutit av semester. Kanske är de få förunnat att som konstnär och egenföretagare njuta av tre veckors sammanhängande semester. Men man väljer ju själv och så är det ju med allt här i livet. Visst har jag haft koll på e-post och beställningar och gjort några arbetsrelaterade grejor. Tur är väl det för annars hade jag kanske blivit totalt uttråkad…
Självklart kommer jag också att berätta om härliga semesterminnen! Wanås, New York och Kalmar Slott.
Första arbetsdagen efter semestern har fortlöpt med planerande inför Formex-mässan i Stockholm 1-4 september . Jag kommer att finnas med egen monter i KHVC – monter. Det behövs en dag för att komma igång och starta upp semesterhjärnan, men jag tror att jag är rätt bra på gång.

Disktrasa

En galen idé som jag haft de senaste åren är att jag virkat disktrasor i parti och minut. Det visade sig vare en funktionell produkt, som torkar bra och är fin att pryda diskbänken med. Det är också en bra present eller julklapp och jag har fått sälja en hel del. Men det bästa jag själv fått ut av det är att det är ett lagomt stort handarbete att ha med sig på resa eller gånger då jag vill ha något för händerna. Att virka disktrasor har också varit kontaktskapande! Trasorna har spridit sig runt om i Sverige och världen. Kolla på följande webbsida: www.disktrasan.page.tl

Jag har tidigare i veckan nämnt mitt jobb vid Västerbottens museum. Framöver kommer vi att producera en textil studieutställning. Förhoppningsvis ska den stå färdig i början av 2013. Utställning skall vila på tre ”ben”. Det första benet är att visa så mycket som möjligt av våra rika textila samlingar. Det blir framför allt dräkt och textil från 1900-talet. Det andra benet är att det skall finnas en arena för textilt skapande och kunskapsinhämtning. Det kan handla om kurser kring textila hantverk, stickcaféer, föreläsningar och filmvisningar utifrån textil. Och det tredje benet är att intressegrupper utanför museet skall få möjlighet att delta i arrangemang och i utställningen. En referensgrupp är bildad och vi jobbar nu i den första planeringsfasen. Om du som läser detta har anknytning till Västerbottens län och har någon idé runt våra utställningsidéer, kan du kontakta mig genom Västerbottens museums växel eller via min mailadress.

Hillevi Wadensten
Västerbottens museum
090-171800
hillevi.wadensten@vbm.se

Tack för mig och tack för en rolig hemsida; kravallslojd.se!!

Holmön
5 årstider – 5 färger

… heter ett projekt som pågår just nu, på initiativ av Karin Lundemark, kreatör mm i Umeå. Undertecknad och textilkonstnär Annika Sandström ingår också i projektledningen. Projektet syftar till att inspirera människor med anknytning till Holmön, för att skapa nya textila alster utifrån en av Holmövävarnas mönster och färger.
Eftersom vi också önskar kontakt med textilkreatörer på andra sidan Kvarken (i Österbotten), så pratar vi även om Kvarkenvarpen.

Se mer på hemsidan www.kvarkenvarpen.se

För ett par månader sedan gjorde projektledningen en resa till Österbotten. Vi söker kontakter och vill orientera oss i vilka likheter vi kan hitta på andra sidan Kvarken. (Kvarken = havet mellan Västerbotten och Österbotten).
Resan var mycket givande på alla sätt och vi hann på endast tre dagar uppleva och se mycket, som vi kan ha nytta av. Nedan följer lite fotograferade smakprov på vår resa.
En slutsats som vi kan dra av resan är att det är förvånansvärt lite textila färger och former, som påminner om varandra. Vi fick se textilt material från decennierna runt 1900 och var överraskade av att det fanns så mycket rikare samlingar i Österbotten jämfört med Västerbotten. Vi vet ändå att människor vid svenska kusten och på Holmön haft mycket kontakt med befolkningen på finska sidan. Men i det textila materialet hittar vi inte många likheter. Av detta kan vi anta att det främst är den manliga befolkningen som stått för kontakterna i sitt arbete med båtar, fiske, säljakt mm. Kvinnorna i Öster- och Västerbotten har levt sina liv och skapat sina vävar och sömnader på var sitt håll.

Bilder från vår resa:
Virkad mössa i hembygdsgården i Vörå

En uppbäddad skåpsäng i Vörå

Sängtextilier hos en samlare strax utanför Stundars

Detalj av Korsnäströja

Virkad påse

Gissa om vi blev inspirerade till att skapa saker själva!
Bl a såg vi vackra virkade påsar. I min iver att virka en liknande påse men med Holmövävens färg och form, så blev ”röret” lite för smalt. Men varför inte i stället göra en manschett till en svart jacka? Så det blev två ”rör”, som jag kommer att sy fast på ärmarna. Kanske blir det även en kant nedtill på jackan också.

Vi har också färgat garn och tyger. I mitt fall kommer jag att jobba med några barnplagg av tyg och garner som jag färgat. En liten röd kolt i rött ylletyg med stickade detaljer, kanske en kapuschong eller en väst?

Liksom i stickcaféer, syjuntor och i andra sammanhang, är det mycket inspirerande att jobba tillsammans. Projektet Kvarkenvarpen/Holmön vill uppmuntra textilt nyskapande tillsammans och anordnar även kurser, korta och långa, med olika teman. Detta kommer att pågå även under hösten 2011. Nästa sommar, 2012, siktar vi på att ha en utställning vid Båtmuseet med de alster som skapats under projekttiden.

Ps Mattan jag vävt av elefantgarnet från Finland, är inte riktigt klar, men så här kommer den att se ut:

Nyskapande
Som etnolog och kulturhistoriker intresserar det mig att det från olika håll kommer signaler om att så många unga och mindre unga ägnar sig med liv och lust åt hantverk, konst och nyskapande.
Det är ju inte alls så att slöjd och hantverk håller på att dö ut eller har något gammeldags över sig, som man får höra så ofta. Slöjd och hantverk finner däremot nya kreativa vägar! Det är Kravallslöjd ett bra exempel på, tycker jag!

Gatukonst
Gatukonst som görs på eget initiativ är också ett bra exempel på kreativitat. I våras när jag var ute med hunden en kväll i skymningen, kom jag till tunneln under Holmsundsvägen. Där pågick något skumt. Människor stod hukande och viskade till varandra. Jag tog en omväg, men när jag kom till samma plats igen såg jag att det var ett gäng ungdomar, som höll på att fästa en lång, lång stickad halsduk runt ledstången i tunneln. Jag gick glatt förbi och tänkte att det där blir spännande att se i dagsljus. Och snyggt blev det. Tillsammans med klottret på väggarna blev man glad av att se vad kreativitet kan åstadkomma!

En bekännelse
Det gick några veckor och ledstångens halsduk värmde. Men en dag såg jag att den hade lossnat på ett ställe. Kanske var den någon som gick och slet i den? Sedan blev det mer och mer halsduk som hängde på backen. Snart är det någon som rycker bort alltihop, tänkte jag. Men så fick jag en idé, skulle jag våga ta rätt på en bit av halsduken innan den helt försvunnit? Jag gick och grunnade på det några dagar och så bestämde jag mig för att ta en bit av halsduken om den ändå höll på att ramla bort. Jag erkänner att mitt samvete hela tiden sa att ”nej så gör man inte”. Men förlåt, ni som stickade halsduken och monterade upp den, jag tog en bit som höll på att ramla loss, men behöll den inte själv utan har nu införlivat den i Västerbottens museums samlingar!

Ps För att få det dyra elefantgarnet att räcka längre och för att få ränder på mattan, så provade jag att väva in svarta mattrasor av bomull. Det funkar faktiskt, trots att det blir en viss nivåskillnad.

Kan ett hus vara identitetsskapande?

År 2004 lyckades jag förhandla mig till ett stort vackert hus, sju mil norr om Umeå. Jag fick det till ett bra pris och jag har sedan köpet renoverat huset med glädje och lust. Så mycket jag har lärt mig! Om gammeldags målning, fönsterrenovering, isolering, eldning i kamin, vattensystem, ekotoaletter, avlopp, you name it!

Jag fick nyligen frågan om vad mitt hus betytt för mig och insåg att i denna glädje, att hitta sin plats på jorden, så har mycket av min identitet hamnat där. Jag är så stolt över att få berätta över mitt hus och det är så roligt när någon vill komma och hälsa på. Det har varit och är många utmaningar med att fixa boendet. Men med familjen och grannarnas hjälp fixar vi det mesta.

Men hade jag ingen identitet före huset? Jo, så klart, men då var det barn, jobb, hund och hobbies. Nu har barnen flugit ur boet, jobbet är roligt men jag har haft det länge och hunden och hobbyjobb kan placeras i fastigheten. Således är det huset, gården och byn som numera ofta är i mina tankar.

Här är det november och Zelda är på väg tll vårt hus.

Ps Det blir en liten elefantmatta. Jag hittade ett ylletyg att göra små pluttar av, som dekoration. Men det kanske inte blir så praktiskt som golvmatta?