Första dagen på nya jobbet idag, har lärt typ 60 kids i 15-årsåldern att paddla havskajak. Spännande att se hur gammal man är när man är 15, eller i vissa fall hur ung man är. Var väluppfostrade ungar idag dock, var till och med en som frågade vad jag hette genom att säga, ”vad heter du, Mr. …?”. Det var från Engelska skolan så de är la vana att säga mr./mrs./miss + efternamn till sina lärare.
Är galet trött så orkar nog inte skriva mer idag. Imorgon är jag dock ledig så förhoppningsvis blir det mer om förförelseslöjd, lovar inget dock!

Over and out!

Denna dagen inte ett liv. Nej idag har inte varit någon höjdardag direkt. Efter ett tråkigt besked på morgonen tappade jag energin och orkade inte göra så mycket under resten av dagen. Tog i alla fall tag i ett av alla projekt, ett par gamla högtalare som ska få ny färg. Far lärde mig att göra äggoljetempera vilket var bra, nu kan jag det:

En del ägg
En del linolja
Två delar vatten
Pigment efter behag, (obs. andra Melkercitatet i dagens inlägg)
Blanda först emulsionen, stavmixer fungerade väldigt bra.
Blanda sedan i pigmentet till önskad färg, rör noga!

Lite knepigt att måla med den färgen dock eftersom den blev så rinnig och täckte ganska dåligt (något jag hade valt själv). Man får ju måla flera gånger såklart för att det ska bli en jämnare yta men ändå svårt att få det snyggt med penseldragen. Kan ju vara det klassiska fenomenet att det bara är den som gör det som ser det men ändå.
Det är ju otroligt vanligt det där, något jag lade märke till hela tiden när jag gick slöjdlärarutbildningen. En klasskamrat kunde fråga något i stil med ”tror du det här kommer synas sen?” när det typ var en snodd maska på undersidan av en raggsocka, eller någon kunde jobba i flera timmar med ytan av ett träskåp, den ytan som skulle vara mot väggen. Jag är tack och lov förskonad från sådant beteende, förmodligen för att jag är alldeles för lat och har för dåligt tålamod. Jag gör färdigt så att jag är nöjd och sen tar jag rast.

Farsan säger alltid ”djävulen sitter i detaljerna”, vilket ju ungefär kan tolkas som att detaljerna är det som är jävligt att få till. Jag hade dock, innan jag kollade upp det, förstått det som just det att det bara är skaparen som lägger märke till om det blir fel i detaljerna på hens egna verk (som idag med mina högtalare). Talesättet verkar vara en ironisk variant på ”gud är i detaljerna” som ju ungefär betyder att man inte kan slarva med detaljerna om man vill ha ett lyckat slutresultat, alltså precis samma sak. Jag föredrar såklart den ironiska omskrivningen, för det mesta i alla fall. Ibland sitter man ju och njuter av att pilla med något in i minsta lilla extrema detalj, bara för sin egen skull. Det är ju garanterat ingen annan som kommer lägga märke till det, vare sig man gör det eller inte.

Förförelseslöjd är egentligen mitt superhemliga bokprojekt och ännu hemligare trademark, så lova att inte sno det och bli miljonärer på det, för det ska jag göra. Ok?

Förförelseslöjd är något jag upptäckt utifrån egen erfarenhet och genom samtal med mängder av andra slöjdare, och nu står jag inför den utmanande uppgiften att teoretisera den insamlade datan och göra förenklade, generella modeller.
Inför publicering kommer det även att krävas otaliga timmar samtal med psykologer och beteendevetare för att på djupet reda ut hur det fungerar. För fungerar gör det.
Men vi ska inte lägga oss det på den nivån idag, utan mer introducera begreppet och lite olika aspekter av det.

Det handlar om sex, lust, romans, flört etc. och hur man kan få det i mängder, genom slöjd. En dimension av förförelseslöjden kan förenklat förklaras ungefär såhär:
Person A vill ligga med person B.
Person B vill inte ligga med person A.
Person A slöjdar något och ger till person B.
Person B vill ligga med person A.
Person A och B ligger med varandra.

Så nu borde jag ha fått allas fulla uppmärksamhet, denna förenkling är såklart dock inte hela sanningen.

Vi kan dela upp förförelseslöjden i flera underkategorier.
1. Att slöjda åt någon.
2. Att slöjda med någon.
3. Att lära ut slöjd till någon.
4. Det helt nya begreppet Sexslöjd (ej att blanda ihop med slöjdsex), som kan finnas inom kategori 1-3.
5. Slöjdsex (knepigt begrepp som ibland kan falla under förförelseslöjd).

För att visa på komplexiteten av förförelseslöjd ska jag ta upp några grundläggande men viktiga saker att tänka på vid utövande av förförelseslöjd av typ 1:

Att anpassa artefakten (det slöjdade föremålet) efter målpersonens personlighet. Helt enkelt att välja rätt föremål, teknik, material, färg och så vidare.
Att anpassa artefakten efter din intention, det är enorm skillnad på en artefakt avsedd för ren kroppslig förförelse och en avsedd för att väcka känslor av djupare karaktär. Även här gäller det att välja rätt vad gäller allt från föremål till färg. Just färgval har visat sig oerhört viktigt för att väcka rätt känslor. Till exempel så stickar man inte en grå schal till någon man endast vill få i säng, det gör man bara inte. Men grått kan dock ibland kan vara rätt färg för att väcka intresse för ett förhållande, beroende på målpersonens personlighet.
Att välja om målpersonen ska vara medveten om att den ska få något eller inte. En överraskning är absolut inte alltid det givna valet, att berätta det i förväg, ibland redan innan man valt artefakt, kan vara ett mycket kraftfullt redskap om det används på rätt sätt.
Att anpassa överlämnandet av artefakten. Här är ”hur” och ”när” två superviktiga frågor.

Denna korta introduktion av typ 1 får vara nog för idag. Eventuellt blir det mer teori kring förförelseslöjdens andra kategorier senare i veckan.
Jag är säker på att många av er blivit intresserade av detta och några kanske redan har fått idéer om förförelseslöjdsprojekt. Berätta då gärna om dem för oss andra.

Ni har säkert hört talas om Warhammer. Just det, det där figurspelet som en del höll på med när de var 10 typ. Jag har några goda vänner som blivit nyförälskade i det och i helgen har vi haft pysselstuga dagarna i ända. Härligt nörderi och ovanlig upplevelse att se 25-30-åriga ingengörer sitta och diskutera, limma och måla minimala figurer. Jag har varit på otaliga syjuntor men detta var ett nytt och uppfriskande inslag.

Väldigt intressant för mig att se vad jag, med min ganska gedigna kunskap inom traditionell slöjd i både hårda och mjuka material, hade att tillföra till denna för mig ovanliga pysselstuga. En dag vi tvåsnåret när vi satte igång (fnys ej för att vi startade sent innan ni hör när vi slutade) bestämde jag mig för att göra en accessoar till en av mina vänners armé. Det skulle vara ett ”stort” ölfat som de bar med sig ut i strid för att så snart som möjligt efter seger kunna avnjuta en rejäl sup. Jag limmade, täljde, ritade, karvade, klippte, limmade igen, borrade, målade och 12 timmar senare hade jag gjort ett tre centimeter högt ölfat. Och efteråt samma tomhet som alltid infinner sig när ett intensivt projekt är färdigt. Efteråt hade jag bland annat lärt mig nya måleritekniker men framförallt hade jag haft fantastiskt roligt. Inte bara av mitt eget skapande utan även av att i goda vänners lag gå runt och imponeras av vad de andra åstadkommit.

Imorgon kommer det eventuellt att handla om förförelseslöjd, missa inte det!

Jag arbetar ju i en del material som andra tycker är skräp. Men när jag använder skräpet och gör något annat av det, så får jag själv känslan av att jag förädlar skräpet. Jag höjer upp det och ger det ett nytt värde. Det är det inte alla som förstår. Jag får ibland kommentarer om sådant jag tillverkat av ex. plåtburkar. Att de inte förstår sig på. Att det inte kan kosta så mycket, det är ju gamla plåtburkar. Att det på något sätt är ett fult material.

Plast har ju också en ful känsla över sig. För något årtionde sedan så kunde nog nästan inte en sak av plast vara i närheten av slöjd. Men nu när man tex kan återbruka plast, så kan det kanske också upphöjas lite. Få ett ökat värde.  För miljöns skull är det dock bra om vi låter bli att konsumera nytillverkad plast.

För några år sedan upplever jag också att det var lite fult att virka. Men idag har det blivit ett uppsving på virkandet igen. Det är inne och kul. Men tänk bara på alla miljoner virkade dukar som grytlappar som säljs för nästan ingenting på loppis. De är kanske inte så fina att använda som just dukar och inte speciellt funktionella som grytlappar, men om man tänker på allt arbete som lagts ner på dem så vill jag gärna se mig som de fula sakernas riddare och återbruka dem på olika sätt.

Idag på morgonen har jag varit i ateljen och tagit tillvara gamla broderier från handdukar och lakan. Av dem syrjag kuddar. Nedan syns en bild på en av dem. Det känns bra att ta tillvara.

Med det här gästinlägget tackar jag för mig!

Av någon anledning får jag inte in bilder, varken på detta inlägg eller på det förra…

När man som jag försöker leva på det jag slöjdar och hantverkar så blir det ibland en konflikt mellan att rofyllt skapa och att hinna så mycket som möjligt. Jag kan inte sälja det som tar väldigt lång tid att göra. I alla fall inte om jag ska tänka att det ska bli någon vettig timpenning. Så för det mesta så gör jag sådant som tar tid, men inte jättelång tid.

Att luffarslöjda en stor korg tar några timmar. Att måla en tavla tar många timmar. Men i de fallen så kanske jag kan sälja dem till ett pris som ändå känns okej. Men för mindre saker som inte kan kosta så mycket måste jag hinna ett visst antal på en timma. Annars är det lika bra att låta bli. Blir dock oftast så att jag inte får betalt för den tid jag lägger ner. Får vara glad om i alla fall materialet blir betalt.

När jag då och då åker iväg på en kurs eller en slöjdhelg, då får det däremot ta tid. Då arbetar jag inte för brödfödan. Då njuter jag av rofyllt skapa. Då kan jag exempelvis sitta en hel dag med ett litet några centimeter stort medeltida broderi.

Det gäller att behålla lusten till båda sätten att skapa.  Jag vägrar känna mig som ett löpande band. Varje sak jag gör blir unik. Det är en viktig känsla.

…laga det med Karlssons klister. Jag fick tipset om det limmet igår och det verkar förrutom på hjärtan också fungera bra på mina nya ringar. Här syns några av dem. Nu kanske ni också börjar förstå varför jag döpt mitt företag till JAG BLOMMAR Konst & Hantverk, det blir en del blomformer. Jag arbetar även med nya halsband just nu. Jag ska stå på två olika Hantverksmarknader i slutet av augusti så jag håller på att tillverka för fullt till dem.

Igår hann jag med att jobba med en idé jag haft länge. Att göra ringar. Jag fick dock ett problem med limmet. Det ska fästa ull mot försilvrad metall. Jag provade först ett SUPERGLUE (Uhu) men det absorberades av ullen och fäste inte. Nu testar jag med RX-lim, men är inte säkert att det heller sitter som berget. Har någon ett tips på lim som gör att ull fäster mot metall och att det sitter säkert i väder och vind?? HJÄLP!

När jag är till återvinningsstationen för att slänga skräp, så kastar jag alltid en extra blick ner i metallcontainern.  Jag blir så glad
om jag hittar en rosa ansjovisburk eller ett färgglatt burklock, som jag kan fiska upp. Då känns det som om jag funnit en skatt!

De som inte tänker som jag tycker förmodligen att jag är underlig. En sådan sak som jag inte berättar till vem som helst. Man vill ju inte att folk ska tycka att man är en kuf. Nu berättar jag det dock här. Jag hoppas att det finns de som förstår mig. Lycka behöver inte vara guld, pengar och diamanter. Det kan vara något så enkelt som en rosa ansjovisburk!

Nedan syns en krans som jag gjort när jag funnit en skatt:

Jag tror att många av er som läser här precis som jag mår bra av att slöjda eller på annat sätt få ut sin kreativitet. Att få blomma och att få uttrycka sig. En tanke och idé som från hjärnan via hjärtat och kanske magen kan komma ut och skapas av händerna.

Att göra verklighet av sina idéer. Det får i alla fall mig att må bra. Då kan jag blomma för fullt. Det är därför jag kallar mig så. JAG BLOMMAR!

I morse steg jag upp långt innan resten av sommarlediga familjen vaknat. Passade på att smyga ner i ateljen som jag har på bottenvåningen i huset. Idag var det dags att färdigställa en hel hög med kort som jag klipper i papper. Papper i fina färger och mönster och gärna återbrukat. Till exempel kuvert, reklam, gamla böcker, presentpapper, kartor mm

Papper är bara ett av de material jag arbetar i. Jag brukar skylla på att jag är rastlös. Men kanske är det bara så att jag har lust till så mycket. Jag måste testa. Så därför blommar jag både när jag syr, luffarslöjdar, återbrukar plåt, målar, trär halsband, sågar i trä, ritar mönster till brickor mm. Ofta frågar människor som hör att jag arbetar som konsthantverkare/slöjdare vad jag gör. Det är svårt att svara på. Nästan lättare att säga vad jag inte gör. Vad jag inte gör just nu i alla fall. Jag blåser inte glas, jag arbetar inte med keramik (men det har ju hur mycket lust till som helst just nu-måste lösa det på något vis), jag väver inte (men vävstolen väntar i delar på min tid uppe i sommarhuset), jag näverslöjdar inte, jag stickar inte, jag virkar inte… Oj, så mycket det finns kvar att jobba med. Tur är väl det!