Elefantgarnet från Finland inspirerar. Det ser ut som rastaflätor, vad kan det bli? Jag har en svart mattvarp i vävstolen…
Det blå är jeanstrasor och kommer att tas bort för att knyta frans av varpen. Men det röda var rätt snyggt till svart mattvarp.
Tidigare i somras var jag på auktion strax utanför Vippersrönningen (Ånäset). Jag var ute efter gammal textil. Det mesta var bortstädat men en av huset döttrar kom plötsligt och visade mig dessa vantar. Sex stickade innervantar och ett par yttervantar i skinn. Vilken skatt! Jag köpte dem genast och kommer att skänka dem till vår textilsamling vid museet.
Jag jobbar till vardags vid Västerbottens museum, med hela länet som min arbetsplats. I mitt arbete får jag på många sätt utlopp för min kreativitet. Som en av museets etnologer, har jag fått många fina möten med människor i länet. Teman har varit familjen, hembygden, Göteborgskravallerna, motorer, samisk kultur, äldre och nyare foton, kultur i kommunerna mm. På senare tid har mitt arbete inriktats mer och mer mot textil; dräkthistoria och annan textil ur kulturhistoriskt perspektiv. Min dröm är att innan pensionen få titeln textilantikvarie! Det är knappt tio år kvar att jobba på att den drömmen går i uppfyllelse. Önska mig lycka till!
Här ser du en disktrasa, stickad i oblekt bomullsgarn, av Ingeborg Forsmark i Dorotea. Henne träffade jag på en jobbresa. Hon berättade att hon som ung fick en kritsträcksrandig kostym för att sy en dräkt av. Men eftersom hon tyckte det såg gammeldags ut med alla dessa ”kritsträck”, drog hon ut varenda ljus tråd ur kostymtyget!! Här kan man tala om tålmodigt arbete!
En annan spännande kvinna jag träffat i inlandet är Ulla Danielsson från Fredrika och Örträsk. Hon bor i Fredrika och har sommarhus i Örträsk och har jobbat på båda ställena. Ulla är mångsidig och bl a stickar hon små söta dockor, vilka alltid får en personlig stil och klädsel. Denna docka fick jag av henne. En pojkflicka som jag kallar Grogg. För att få dockan att stå har Ulla stoppat benen med rullade wettexdukar.
Vid Västerbottens museum planerar vi just nu för en utställning och arena för skapande slöjd, främst i textila material och tekniker, läs mer om detta i slutet av veckan!
Den finaste blomman och ett ljus till de drabbade i Norge. Låt oss inte glömma att vi har att göra med högerextremister, som inte får stå oemotsagda. Detta är terror på nära håll.
___________________________________________________________________________
Ett av mina stora intressen är bakning.
Idag har vi bakat i en bagarstuga på Holmön.
(På tal om Holmön: Är du sugen på en pallkurs har du chansen i augusti, en kurs som ges på Holmön utanför Umeå. Du får lära dig att göra en krymppall. 6-10 augusti. Om du är intresserad, kontakta omgående Kristina Ersviken, tel 070-5169591!)
Tillbaka till bakningen.
Jag brukar baka en ganska traditionell mjukkaka med socker och brödkryddor och rågsikt. Men inspirerad av Olofs surdegskulturer som han odlar i sitt kylskåp, så ville jag göra en mjukkaka på surdegsbas. Vetemjöl special, olivolja, salt och vatten fick bli huvudingredienser. Det blev ett gott och segtuggat bröd, mums!
Surdegen:
Kakorna:
Själv är jag lycklig ägare till en egen bagarstuga på min gård i Skäran. Här är den. (Det åskar, därför skakar bilden något.)
Sedan fem år tillbaka bakar jag ett par gånger om året och man lär sig lite mer och får nya idéer för varje gång. Det senaste är pitabröd, som är busenkelt och mycket underhållande att titta på när de plötsligt bubblar upp i den heta ugnen. Vi har förstås också bakat pizzor, tunnbröd och ”bullpizzor”. Det sistnämnda är ett pizzaformat bulldegsämne som fylls med äppleskivor/socker/kanel eller saffran och mandelmassa eller blåbär och florsocker osv… Gräddas som pizzan i bakugnan. Mycket gott.
Degen ska stöpas (jästen blandas med degvätska, kryddor och mjöl) kvällen innan baket. Då har ugnen börjat värmas upp med hjälp av små vedbrasor under eftermiddagen. Tidigt på bakdagen måste det också eldas.
Stiger man upp klockan sex kan man efter att en ny brasa är tänd, gå och lägga sig igen, det är skööönt. Och ett par timmar senare stiger man upp, eldar, dricker kaffe, eldar, gör färdigt degen, eldar och sätter igång och bakar.
Det är mycket jobb, men roligt jobb och jag vill sända en hälsning till mina bagarstugekopmpisar idag; Göran, Anna, Olof och Zelda (som var måttligt road).
En gång om året bjuder vi på sommarkafé i Skäran, då bakar vi och säljer bröd och man kan även ta en god fika.
Esters sommarkafé:
PS Elefantgarnet köpte vi på vår underbara resa i Österbotten just före sommaren.
Måndag 25 juli 2011
Vecka 30 ska jag, Hillevi, blogga på Kravallslöjds webbsida. Jag är så glad för att få sälla mig till den raden av inspirerande bloggare som skrivit före mig!
I Göteborg har jag en gammal vän, Karin (dvs hon är inte så förfärligt gammal, men vi har varit vänner mycket länge). I vår ungdom triggade vi varann att hitta på olika pyssel. Målade, skulpterade, sydde, fotade och gjorde en uppskattad skoltidning tillsammans. Jag älskade att sy mjukisdjur, dockkläder och andra grejer. Det kunde t ex bli kuddar i form av äpplen och päron. Eller fotpallar i form av ett grishuvud i röd manchester. Några små rester finns kvar, t ex två frukter, som pryder min föns
terbänk.
Och en bildväv med en solros, som jag gjorde i syslöjden, som det hette då.
Idag är jag inte så ung längre, men har två barn, hund och en man. Alla inspirerar mig mycket. Vilken glädje att skapa en brudklänning tillsammans med dottern sin. Hon designade, jag sydde. Eller att få visa gamla textilier för dataspelsgrafikern, för att sedan se gamla strumpor och kjolar transformerade till dataspelsfigurer!
PS Vi hittade ett roligt garn i Kauhava, Finland; Fantti-Lanka, Elefantgarn. (Fortsättning följer.
Hej igen.
Det åskade som fassen igår och jag satt inne och ägnade mig åt ett av mina guilty pleasures. Jag byggde med Lego. Det är kanske inte så vanligt med fullvuxnan skäggiga människor som har lego somm ett aktivt intresse, och det kanske framför allt inte är varken slöjd eller hantverk. Men har man ett sug så har man. Det som jör att jag ändå värderar Lego så högt som material för kreativt skapande. är att det är min grund, det första jag lyckades bemästra. Min mamma lärde mig tidigt i mitt liv hur man byggde stadiga konstruktioner, och dom små ikea liknande ritnigarna blev snart överflödiga. Jag skyller det mesta av min hantverkskunskap och förståelse av manualer på att jag lekte med Lego som barn, så varför sluta bara för att jag är ”för gammal”
Nu kommert det bilder:
Jag har även ägnat mig åt ”riktig slöjd”, Jag har knutit makramé:
Go´dag go´vänner!
På mitt jobb ska jag finnas till för besökarna som kommer och tittar på Gammlia i umeå. Men när det inte kommer någon och frågar om vart toaletterna är, eller när byggnaden A ställdes på plats X, så uppmuntras vi att hålla på med hantverk. Så ofta brukar jag virka(som ni sett) och tälja (som ni inte sätt lika mycket av). så här kommer lite bilder på saker jag täljt:
Hej Igår var en galen dag. Internetanslutningen i min lägenhet gav upp och inget bloggande blev gjort.
Men ändå blev det då spännande saker gjorda. Jag har ett evighets projekt i form av av en abstraktvirkning, den jobbade jag lite med igår. Det var min klasskompis Helena Ulfsdotter som jag snodde idéen ifrån, hon hade tittat på abstrakt konst och hon tänkte att det vore tufft att virka sånt. =) jag höll med henne och copy pastade.
Idag har jag snidat ett så kallat Beläte. En avgudabild. Den föreställde oden. Den kommer de bilder på nästa gång.
Andra grejer jag gjort nu på sistonde är dessa:
Hej Bloggläsare!
Idag blev det inte mycket slöjdande gjort. Trött efter en Iransk guldströsslad förlovningsfest så kom arbetsdagen som något jag kunde lugna mig med.
SÅ! I ställe tänkte jag dela med mig av mina tankar om svampar.
Jag kom I våras på ett bra sätt att virka/sticka svampar. Man börjar med 5 luftmasskor och gör sedan ett rör där man ökar och minskar lite på känn. man får på det här sättet olika former varje gång. Jag håller fortfarande på att utforska möjligheterna bilder kommer att komma upp under veckan.
Idéen kom ifrån ett program på svt som handlade om origami. Där var en fransk konstnär som vek, eller snarare knycklade till svampar av silkespapper. Jag började tänka om man kunde göra svampar på något annat sätt och till slut ramlade jag ner i garnträsket som så ofta förr.
Det var det första. imorn kommer bilder på det jag knoppat ihop dom senaste dagarna, och bilder från mitt jobb på gammlia, där knoppandet blir gjort.
SEE YA!
Precis när jag hade lärt mig att pärlvirka åkte min man och jag på husvagnssemester i Norrland. Inspirerad av den storslagna naturen virkade jag några smycken och gav dem namn efter platserna som hade inspirerat mig.
Koppången
Marsfjället
Jokkmokk
Jag använder oftast japanska eller tjeckiska pärlor av storlek 9.0. Det kan vara svårt att hitta pärlor av bra kvalitet, de genomfärgade håller färgen bäst men de finns i ett begränsat antal färger.
Nu lämnar jag Er och går ut i min trädgård, hängmattan och boken väntar.
Ha det så bra!
Helena Enmyren Den lilla blå byrån
Min farmor tog sin småskolelärarexamen omkring 1910. På seminariet gjorde de en slöjdväska med prover på vad de skulle göra med eleverna. Modet ändrade sig inte så ofta på den tiden så dessa prover hade farmor nog nytta av i många år.
Den svartvita bilden visar farmor och hennes slöjdande elever utanför en skola i Blekinge.
När jag gick i skolan och hade syslöjd fick vi arbeta med en slöjdbok. Vi sydde olika stygn, lappade, sydde knapphål och så vidare. Alla dessa prover satte vi in i slöjdboken. Det här var omkring 1960. Men vi fick verkligen sy och sticka mycket kläder också. Jag minns skolavslutningen i årskurs sju när det kändes som om nästan alla hade prickiga skjortblusklänningar på sig!
