En grön gräsmatta full av små Bellis. Små, små lysande Bellis med vita och ljusrosa blad och en gul mitt. Ett minne som dök upp när jag hade skapat dessa örhängen nedan. De små gula ”Bellis” örhängena har en minioriginalteckning i papper och tusch samt en glaspärla som ovandel. Glaset ger en fin dimension och ett djup till bilden och den blir mer levande på ett sätt. Dessa örängen är de senaste tillskottet i min smyckestillverkning och är ca 1 cm i diameter, det första paret finner du här. Ett prillrigt skapande, men roligt. Känns också bra att få teckna lite och göra något som bevarar teckningarna. Alla smycken som jag gör blir unika och jag gör aldrig samma sak två gånger. Även om jag skulle vilja så skulle det inte bli samma teckning igen, för min lust att förändra och se andra prickar och linjer som blir till former är för stora. Jag hoppas dessa små gula ”Bellisar” finner en vän på kommande Gammliafest!

En blå brosch som är min mammas, så vacker! Färgerna riktigt lyser och sprickorna i glaset/emaljen ger det där lilla extra. Broschen är fyndad på loppis, där många andra av min mammas och för den delen mina egna prylar kommer ifrån. Jag älskar det gamla, det med själ och som någon har använt. Former, färger och mönster ger så mycket inspiraton och glädje samt den där känslan av att göra ett fynd, att finna en skatt!

Önskar er alla en trevlig dag :)  Hälsningar Linnéa

Hej!

Det är en spännande tid vi har framför oss.

Snön börjar smälta bort och med det visar sig olika typer av läckerheter som patinerats och lagrats likt fina, goda ostar. Jag vet med bestämdhet att en ost, ingen vidare lagrad eller fin, men ändå en ost, ligger där under täcket. Men nog om osten, även om det smärtar något att jag förlorade den helt ovetandes ur matkassen. Det är väl så det går till, det tappas, saknas och hittas. Mitt bidrag till sakletarna blev en ost. Hoppas den glädjer någon lika mycket som den rostiga skobrodden glädjer mig.

Eller de röda vevarna utanför soprummet.

Eller de rostiga luckorna och låsen.

Det kommer skapas produkter av dessa fynd. Ännu vet jag inte vad men eventuellt kommer lövet jag ska skicka till Liljevalchs kollektiva verk ”Ser du löven för alla träd” prydas med något av detta. Har ni inte koll på utställningen tycker jag ni ska kika in på liljevalchs.se. Och har ni inte börjat sakleta ännu är det en mycket god tid att börja. Behöver ni inspiration rekommenderas ett avsnitt ur Pippi Långstump, ett föredöme när det kommer till sakletande.

Lycka till!

Jag är så himla himla bra på att samla på saker. Fina saker.

I mitt fönster ligger strandfynd, höstlöv, vackra men onödiga saker funna på loppis och andra udda prylar. Sånt som gör mig glad.

Som en fjäder, en frökapsel, en kastanj, stenar från Österlen och Nice:

Eller ett silverfat med puttekulor i rad.

I slutet av den här veckan åker jag till London och eftersom jag är något av en fattiglapp plockade  jag fram burken där jag brukar lägga de mynt jag har över efter resor, hittat på gatan eller fått av mamma och pappa när de varit utomlands. Kanske skulle det finnas några engelska slantar däri.

Jag hällde ut mynten på bästa fotoplatsen i fönstret och insåg: jag samlar tydligen på mynt!

Ha! Det visste jag inte.

Antal engelska slantar: 6. Till ett värde av enorma 33 pence.

Andra saker jag samlar på utan att ha planerat det: knappar, kastanjer, silveretuier, sjalar, hattar, porslin, askar i alla former med mera, med mera.

Jag kommer bli en hoarder när jag blir stor…

En av de roligaste hattkategorierna att göra är temahattar. Jag gör ofta hattar till fester och evenemang, scenshower, modereportage, fotojobb och annat med tydliga teman, och får ofta fria händer att tolka temat. Sporten är att hitta dekorationer till hattarna som Det kan bli shoppingrundor i allt från elektronikaffärer till zoobutiker, blomsterhandlaren på torget och godiskiosken på hörnet. Men det allra mesta är fynd från loppisar och antikaffärer, jag älskar att ge gamla prylar chans till ett nytt liv.

Maritimt tema - de små musslorna är riktiga och plockade på stranden.

Polkagrishatt för ett bröllop - riktiga karameller och rött flor.

Koaff och choker gjorda för en fest med Shanghai-tema

Den sista hatten såg flimra förbi i ett av hemma-hos-reportagen i Sveriges Mästerkock härom kvällen. God smak binder samman huvud och mage…

En hatt kan göras på precis vilket tema som helst, det ser man om man besöker Royal Ascot i England där hattarna helt saknar formmässig begränsning, och kanske inte alltid är så vackra men alltid spektakulära. Själv föredrar jag att hålla formatet litet och bärbart, så att man inte känner sig helt överkörd av ett stort kvarnhjul…

Medans jag spatserar runt i mina gummistövlar ute i svampskogen och äter prickekorvmackor på en bädd av vitmossa så tänkte jag att ni skulle få kika på en fin pryl som hänger i min hall. Det är ett gammalt pipställ som jag hittade hemma hos pappsen när vi städade ur hans förråd och det har tillhört ingen mindre än min tuffa farfar. Pipställ! Å! Det var jag ju bara tvungen att lägga vantarna på men eftersom jag röker väldigt lite pipa, ja faktiskt inte alls fick jag filura ut nya användingsområden. Valet föll på en nyckelförvaring och så här stiligt är det att hänga nycklar i pipställ. Helt otroligt stiligt om jag får säga det själv:

Och hur gick det här till då kanske ni undrar? Jo, jag häftpistolade fast ett fint sammetsband i överkant med pipstället över alla ”hålen” där man låter pipskaften sticka upp. Sedan Hängde jag fast små krokar med klämmor på i banden, en i varje pipskaftshåll. I Klämmorna fäste jag sedan nyckelknippor och vips, pipställ blev nyckelskåp! Genialiskt!

Tänk nu på det nu finingar. Bara för att man inte röker pipa betyder det inte att man inte har någon användning för farfars gamla pipställ. Det betyder bara att man inte har användning för dess ursprungliga funktion.
Vi ses i svampskogen.
Högaktningsfullt, eddy