Jag måste nog hänga kvar vid min mormor och den mediala bristens följder ett tag till. Hon samlade familjen om kvällarna och högläste för dem medan de sysslade, var och en, med sina egna uppgifter. När det skulle stickas täcken satt alla (åtminstone töserna) runt den stora stickbågen i köket. Ro och trygghet lade sig som ett täcke över fliten. Jag hade gärna suttit med kring bordet, där jag långt senare många gånger suttit i måltidssammanhang. Jag kan föreställa mig den högtidliga känslan, emellanåt bruten av småprat och fnissningar. Jag har försökt idka högläsning i min egen familj, men resultatet har varit nedslående. Intresset för att lyssna såväl som att läsa har varit obefintligt. Jag gillar högläsning! Så nu var det sagt och jag känner det lite som att jag ”kommit ut ur garderoben”. Högläsning är något som man inte längre ägnar sig åt i skolan, kanhända har det bidragit till ointresset. Ingen ska behöva känna sig utpekad, sa barnens lärare. Men är det inte bra att både höra sig själv läsa högt och att lyssna till andra som gör det? Är inte det också ett sätt att lära sig, sa jag. Så ser vi inte på det idag, blev svaret. Jag tycker det är fint med högläsning! Jag delar ett stycke text med någon. Samtidigt! Jag delar ett stycke text med dig, som jag tycker är värdefull, och du delar en annan, för dig värdefull text, med mig. Vi delar en upplevelse, ett intryck, och delar vi inte åsikter så kan det istället leda till en berikande diskussion. När kvällen blivit sen kurade mormor och morfar skymning. De spejade ut över ägorna, sammanfattade dagen och kände tacksamhet att de fått dela ytterligare en dag tillsammans, att både djur och odlingar klarat sig bra, att det funnits mat att sätta på bordet och att alla barnen fått förbli friska. Återigen något att ta lärdom av; det finns skäl att betydligt oftare avsluta dagen i kontemplativ tacksamhet!

Det syns inte hur lång tid det har tagit, men det syns om det är välgjort, sa mormor Hanna och petade med bestämd hand upp de av något av barnen mödosamt hopknåpade stygnen. Brutalt kan tyckas, lite som pianoläraren som rappade sin elev över fingrarna när denne råkade komma åt fel tangent, men oj vilka duktiga brodöser de barnen blev. Ja åtminstone töserna, för det här var i en tid då gossar inte förväntades ägna sig åt textilslöjd. Kraven på det de hade för händer var dock minst lika höga.

Hon var en enastående kvinna, min mormor. Bara det faktum att hon, utöver de tre ensamma barnen, födde tre tvillingpar, gör henne unik. 9 barn födda under en 17 årsperiod, låter kanske inte så farligt. Om man istället betänker att de 7 första var födda inom en period av 8 år, känns det, åtminstone för mig, något mer ansträngt. Vid sidan av barnen var hon lantbrukarhustru, husmor, litterärt intresserad och synnerligen mångkunnig i textilt hantverk. När jag tycker att jag har svårt att hinna med allt jag vill, så brukar jag tänka på allt som hon var tvungen att hinna med …utan snabbköp, disk- och tvättmaskin, dammsugare, symaskin, matberedare, elvisp, ”you name it”. Att klara sig utan alla de hjälpmedel som de flesta av oss idag tar för givna. Hon behövde förstås inte ”curla” sina barn till träningar och aktiviteter kors och tvärs. Undrar just hur det skulle ha sett ut? Aktivera sig gjorde de säkerligen utmärkt på egen hand, de var ju nästan ett fotbollslag. Det hon framför allt klarade sig utan var dagens oändliga multimedia-park. Hon ödslade aldrig bort sin tid på surfande och tv-tittande, det aldrig sinande informationsflödet. Däri ligger den stora skillnaden och den får mig faktiskt att skämmas en smula när jag tänker att jag ”inte hinner”.

Oj, redan söndag, en hel vecka har gått!
Jag har varit lite lat med att arbeta i veckan så jag har fått lov att lägga några timmar på att måla i helgen.

Idag ska vi försöka ta oss ut på en skidtur uppe i våra berg, det är strålande sol. Men temperaturen måste bli lite mildare innan i alla fall jag vill ge mig ut. Det är fortfarande minus 20 nu på morgonen.
Det är mycket jag vill hinna med idag. Jag vill också sy en ”sidenkofta” till mig själv som jag har tänkt ut att ha på mig på kalaset som jag skrev om tidigare. Vi får se hur det går…

Det är roligt att göra olika sorters slöjd och att slöjda utan att måsta tänka på timpeng och effektivitet ibland. Eftersom jag är involverad i Slöjdarnas Hus, ett sommarbesöksmål med café och slöjdförsäljning i Vännäs som slöjdföreningen här driver, så har jag många möjligheter att brista ut i kreativitet. Här kommer några exempel:

Då vill jag tacka för mig och denna vecka!
Och så vill jag bjuda in er att hälsa på oss på Slöjdarnas Hus i sommar förstås!

/Ylva

Tidigare perioder i mitt liv då jag inte kunnat få tillräcklig ekonomi på slöjdande i någon form, så har jag försökt hitta någonting som ligger nära slöjdandet, men ändå är mer av industriell produktion. Det var några år då jag lät tryckerier trycka en serie brevpapper och brevkort i kvistpapper åt mig som jag sedan sålde till återförsäljare. Jag är väldigt förtjust i papper och det var roligt att tänka ut hur jag ville att mapparna skulle vara konstruerade och sådana saker. Och jag fick verkligen tillfälle att njuta av högar med många av samma sak. Min vardag bestod för det mesta av att räkna till 16.

Vid den tiden lät jag även göra ett stort gem av svärtad fjäderstål i en modell som skulle ge känsla av trådslöjd/smide/medeltid.

Nu har jag bestämt mig för att ta upp gemet igen plus även i en mindre storlek, trots att den mindre kostar nästan lika mycket att få tillverkad. Den här gången går jag igång på att tänka ut förpackningar och etiketter.

Beställningen är redan gjord och jag går i väntans tider…

Jag har en vän i bekantskapskretsen som står i tur att fylla jämnt nu i februari och hon ska ha fest. Vi brukar alltid göra något på varandras fester, något uppträdande av något slag. Och nu har vi som vanligt fått kämpa för att hitta tider då alla kan träffas för att planera. Och som alltid förut får vi säga det igen…Det är tur att det uppstår tillfällen som detta att bli bjuden på fest så man blir ”tvingad” att träffas och göra kreativa saker ihop. Vi skulle aldrig pressa fram dessa tillfällen annars. Och det är ju så ROLIGT! Den här gången ska vi göra en liten teater om jubilaren i form av en jätteenkel dockteater. Hon har fått bli en meterstor sprattelgubbedocka och så har vi målat en bakgrund med diverse olika färgskvättar som vi haft i våra förråd på gamla lakan som rullas fram mellan två stora papprullar. Trots att vi är många kockar och vi har inte varit petnoga så blir det så jättefint!

Ja, nu är det måndag igen!

Jag har äntligen börjat få lite flyt i slöjdandet. Det är alltid svårt för mig att komma igång igen efter julen. Det blir så pressat och hetsigt att hinna producera det som behövs inför julhandeln och jag är verkligen utmattad och döless efter den perioden. Men förra veckan kunde jag få till en bra lunk. Det är så skönt. Jag kan verkligen njuta då. Att sitta och skära i trä timme efter timme medan jag lyssnar på en bra bok. Göra avbrott då och då, förstås, för att röra på kroppen.

Jag har tur som tycker om att göra många av likadana saker. Att se en hög med färdigskurna prydliga brädor växa, det tycker jag om. Att vara kreativ och tänka ut nya mönster och nya produkter, det är också roligt, fast på ett annat sätt. Det krävs en helt annan sinnesstämning för det. Och är man där, då är det omöjligt att sitta stilla i en lugn lunk och bara producera.

Idag på dan så hade jag äntligen tänkt att det var dags att starta med den nya hobbyn. Två böcker hämtades ut på ICA igår och nu kunde ingenting gå fel. Eftersom jag normalt sett virkar mössor så hade jag inga riktigt små nålar för amigurumigubbar så jag passade på att svänga förbi Trassel på väg till en kompis. Alltid lika trevligt att snacka med Katrine.

Väl hemma så kommer grannen och knackar på och säger att det varit inbrott i våra förråd. Har sett att det är brytmärken i två dörrar i garaget tidigare, men nu har dom alltså tagit sig in i huset. Lite småobehagligt känns det. Mitt förråd hade klarat sig, men dom tre andra förråden hade dom varit på.

Suck!

Vad som är mitt är mitt och vad som är ditt är ditt och så låter vi varandras prylar va! Tänk  om alla tänkte så….

Dags att reda ut vilka andra grannar som är drabbade och försöka ta tag i detta.

Käkade middag med flickvännen och sen begav jag mig mot stan. SMSade grannen som satt på reasturangen Mäster Anders så jag åkte dit och snackade lite (läs: drack öl och champagne). ICA hade stängt när jag kom till stan så jag hann inte hämta ut bokpaketet från Bokus som äntligen dykt upp. Jag säger som dom gjorde i reklamfilmen: Du har ju hela helgen på dig. Nu äntligen ska jag få lära mig att virka andra saker än mössor och iPhonefodral

Igår hade jag storstilade planer på att virka ett iPhonefodral. När jag köpte telefonen för lite drygt ett år sedan så virkade jag ett par stycken. Som vanligt så va det någon kompis som tyckte det vore jätteroligt att ha ett iPhonefodral så jag gav bort dom. Men igår skulle jag göra ett nytt.

Då ringer grannen och tycker att jag ska dricka vin med dom. Så jag skyller på grannarna att det inte blev något fodral igår…

När jag började virka mössor var aldrig tanken att jag skulle sälja några. Vilken naiv tanke! Det dröjde inte så länge innan den första mössan var såld. Jag tänkte väl att det spelar ingen roll, jag gör en till med samma mönster fast i en annan färgkombination. Så blev den mössan såld också. Skulle tippa att jag gjort nästan 10 mössor med en älg på. Två av dessa personer mötte varandra ute på en promenad iförda lika dana mössor. Det resulterade i två roliga telefonsamtal senare på eftermiddagen. ”Jag mötte en som hade en lika dan mössa som jag. Vem va det?”

Idag har jag fixat med en mössa som jag från början gjorde till mig själv men min kollega O tjatade tills han fick köpa den. Katrine som har garnbutiken Trassel i Täby där jag då handlade mitt garn hävdar (med all rätt) att om man ska virka mössor ska dom göras i ullgarn. Men O tyckte att den kliade. Hur ska man lösa ett sånt problem. Kunden har alltid rätt! Så jag gick och köpte fulgarn på Åhlens med en hel del akryl i och virkade på ca fem  centimeter på mössan och vek in detta och tråcklade fast alltihop på insidan av mössan. Jag tyckte det blev ganska bra och jag hoppas att O blir nöjd när han får den i morgon. Mönstret har jag snott från en Powerpointmall vi har på jobbet. Motivet är  en världskarta. Passade även på att virka in en svensk flagga ovanför Sverige samt sy dit en flaggstång…

Funderade först på att sy dit en bit fleece på insidan men tyckte att virka va lättare. Hur hade ni löst problemet?