Som aktiveringspedagog har jag mött på många som säger sig inte kunna skapa – det gör mig ledsen, men också peppad att få dem att ändra sig. Jag tror verkligen att alla har ett behov av att skapa/pyssla/slöjda. Det bästa sättet för att få någon att våga sätta igång sin kreativitet är oftast att själv misslyckas och visa att allt inte blir fint med en gång. Och när personen sedan är igång har jag många gånger sett hur glada de blir när det åstadkommit något med sina händer som de kan ta på, ta med hem och kanske visa för någon.

Ett av alla kreativa projekt jag provat är textiltryck med frukt och grönt på ett äldreboende. Först var intresset inte så stort – potatistryck kan ju kännas lite barnsligt. Men när de väl provat kom alla in ett flow och gick loss på lök, auberginer och färg. Och jag kände faktiskt att de allra flesta fått en fin skapande-upplevelse och ett fint tyg med sig hem till sitt rum denna dag.

Fortsätt följa mig på justgocreative!

Så har det blivit dags för mitt första gästinlägg. Jag som ska blogga i veckan heter Marie Tidquist Lundin och har sedan jag varit liten pysslat och skapat på olika sätt. Jag kunde rita och pyssla och låta timmarna bara försvinna utan att jag märkte det. Först när jag började gymnasiet och estetiskt program började prestationen smyga sig på. Jag älskade verkligen att lära mig så mycket om olika tekniker, men på vägen kom känslan att inte vad som helst duger, allting måste ha en tanke och varje streck ritas med en tanke bakom.

När jag sedan utbildade mig till grafisk formgivare och började arbeta blev det till slut som att allt handlade om att skapa snygga saker och lusten fick sig en törn. För att komma tillbaka till den där känslan jag hade när jag var liten, bestämde jag mig helt enkelt för att ”sluta tänka” när jag skapar. Jag bestämde mig för att låta händerna arbeta och låta tankarna vila och helt plötsligt fick jag massor gjort. Jag bestämde mig också för att försöka förverkliga alla idéer jag fick – istället för att skriva ner dem i den allt tjockare idépärmen. Det har varit en befriande resa och på vägen blev jag sugen på att visa upp det jag gör i bloggen justgocreative. Kanske kan det inspirera andra att också släppa loss och bara göra – just go creative!

Ett av mina projekt som började med ett par fina grytlappar på en second hand affär som efter lite funderande omvandlats till en sybörs.

Nackdelen med att vara egenföretagare är att-göra-listan som aldrig verkar bli tom. Det finns alltid någon jag måste ringa, marknader att anmäla mig till, räkningar att betala och material att köpa. Sånt som hindrar mig från att göra det jag egentligen vill; skapa.

Så att gå en kreativ utbildning är någonting jag verkligen kan kan rekommendera, då får man ägna all sin tid åt skapandet och slipper ifrån allt det där andra, fast hur som helst så kommer man fram till det förr eller senare, studielån och bidrag räcker inte för alltid…

Fast fördelarna med att vara sin egen chef är såklart också väldigt stora. Fast det gäller att vara disciplinerad. Fast problemet för mig har aldrig varit att jobba nog mycket utan mer att jag jobbar för mycket eftersom det är så kul! Och sedan hinner jag aldrig med lika mycket som jag tror att jag ska, annat kommer i mellan, jag blir sjuk, får ont i ryggen eller något annat som hindrar.

Sedan måste man vara väldig envis också. Vill man jobba med hantverk får eller något annat kreativt får man aldrig ge upp, måste vara beredd på att det tar tid att komma in på marknaden  och börja tjäna vettigt med pengar.  Väldigt få slår igenom direkt även om bra utbildningar kan hjälpa sina elever att komma ut och synas.

Själv har jag ännu ingen längre slöjdutbildning, jag har gått 2 år på Falkenbergs Konstskola, gått några hantverkskurser men till hösten hoppas jag på att kunna läsa textilslöjd på distans mot Umeå Universitet.

När man går på loppisar och secondhand butiker hittar man ofta lite äldre slöjdföremål i trä och näver för 5-20 kr som ingen verkar bry sig om, så därför har jag börjat ”rädda” dem och ge de nytt liv med hjälp av färg och förgyllning.

Det känns som att sakerna fortfarande har någonting kvar att ge så jag vill förlänga deras liv och hjälpa andra att se och uppskatta dem. Ibland är sakerna förstås så fina att jag inte har hjärta att måla dem så då hamnar de in min egen samling istället…

När jag är klar märker jag dem med ”återvunnen slöjd” så ingen ska känna sig lurad. Skålen här nedanför är målad i koboltblått på utsidan och förgylld med bladguld på insidan.

guldskål

Min favorit hittills är en näverburk jag har målat med konstnärsoljefärg och förgyllt knoppen på locket med bladguld. Jag har gjort mönstret som bildas i näverfogen till fiskar eftersom jag tycker det är det som det ser ut som. Hittar tyvärr inte bilderna på den som jag vet att jag har.

-Jag är väldigt förtjust i bladguld som är ett jättekul material att jobba med det är något speciellt med lystern från riktigt guld trots att det är så tunt så tunt. Ska ta och testa bladsilver också någon gång.

Har ett väldigt fint svarvat fat på fot som väntar på ett nytt liv, kanske blir det rosa. Plus att jag har så där en 10 andra föremål såklart som väntar på att jag ska få tid med dem.

Jag har alltid tyckt om att jobba med händerna i alla tänkbara tekniker och skulle inte kunna tänk mig ett liv utan det och sedan 2007 är det också mitt jobb. Världens bästa! -Och i veckan ska jag berätta lite om vad jag gör här på Kravallslöjd.

Jag älskar att skapa och blir väldigt rastlös om jag inte kan göra det, har haft problem med ryggen sedan innan jul och varit tvungen att ta det lugnt med handarbetandet vilket är så frustrerande, men det känns bättre nu så jag kan göra lite grand i alla fall bara jag inte anstränger mig för mycket.

Jag har alltid varit väldigt intresserad av alla slags växter och djur och började tälja i trä redan när jag var ganska liten.

sorgmantel

Tillslut började mina försök mer och mer likna hur jag ville att det skulle se ut och det var då jag började snida fåglar, fjärilar och andra insekter. Jag snidar för det mesta i al som kommer från min familjs egna varsamt skötta skog (inga kalhyggen!).

stenknäcken

Och sedan försöker jag måla dem så naturtroget som möjligt. Just nu håller jag på och målar en stenknäck men jag har ett litet lager med fåglar som väntar på att målas.

Helst skulle jag vilja behålla alla fåglar själv och fylla hela lägenheten med dem men jag behöver tyvärr pengarna. -Är det något man blir rik på som konsthantverkare så är det antagligen glädje, inte pengar. 

När folk får veta vad jag jobbar med så frågar de nästan alltid: ”Men kan du leva på det då?”

Vilket blir rätt så tjatigt efter första 5-6 gångerna. Hur många andra yrkesgrupper känns det okej att fråga det? Ibland skulle jag ha lust att svara: ”Jaså, du är sjuksköterska/personlig assistent/ truckförare, kan du leva på det då?

Men jag är alldeles för snäll och säger någonting om om att jag blir ju inte rik precis men det går ju om man snålar och det är ju så roligt. 

Jag höll min plan någorlunda…mådde mycket bättre i torsdags så då stack jag och vikarierade på teatern igen. Många som är sjuka just nu! Nu är jag hemma från dagens teater. Japp, här jobbas det ofta även lördagar och söndagar. Hade tänkt göra lite dekor till kvällens inflyttningsfest men tiden läggs istället på att gästerna ska kunna få plats att röra sig här. Till och med jag kan vara förnuftig ibland.

Nedan bild på ett lite större hantverk. Det är mina installationer på Ålidhem, Umeå: Taket i mitt rum är stjärnorna från 2008. Där tog jag hjälp av en betong- och en bronsskulptör för att skapa två installationer. Vi har pratat lite löst – Ett tredje tillhörande rum saknas än, men kanske dyker det upp där i skogen någon gång…kan ni gissa vilket rum det är?

Tisdagar på Frilagret är riktiga mötesdagar. Produktionsmöte, enhetsmöte, programläggningsmöte osv osv. Denna tisdagen har dock bjudit på en del variation genom att vi har suttit nere i stora salen samtidigt som vi har öppen verkstad! Det har varit ett härligt liv med både dansare, fotosession och inte minst hantverk! Här har till exempel en vägg trofé skapats av tidningspapper, limpistol och fjädrar!
Alla är välkomna att jobba med det de vill här under veckan! Så kom du också!

Imorgon tänkte även jag få tilfälle att skapa lite :) Det är inte utan att det kliar i fingrarna!

Det där med att hitta sin kärna, det som är betydelsefullt och det som engagerar. Drivet, kreativiteten och lusten. Det kan vara en ganska bra grej att fundera på tänker vi. Vad gillar jag att skapa, för vem och varför? Vad är kreativitet för mig? Vill jag förmedla något särskilt och vill jag beröra någon särskild? Vi tror att det kan vara fiffigt att formulera det för sig själv, så att det just är den inre lusten och känslan som får utrymme och får styra.

Vi i Jabbo har funderat, pratat och agerat i skapandet av Jabbo, om och utifrån det som har betydelse för oss. För att den känslan och de värden som är viktiga för oss ska vara närvarande hos Jabbo. Våra samtal kommer att fortsätta och ständigt vara i rörelse, men kärnan som vi återkommer till är:

Generositet – mot sig själv, andra och vår miljö. I sitt mod att skapa och visa upp det, om sin historia, i sitt pepp till sig själv och andra. Med sina tankar, idéer, smarta lösningar och information.

Drivkraft – att göra, sätta igång, inte vänta tills alla tankar är färdigtänkta. Utan att utveckla och lära längs vägen. Det handlar också om det unika och det småskaliga. Det som ger alternativ till de vägar som redan är utstakade, det som är de små stigarna.

Kreativitet – det som bubblar inuti och i kontakt med andra som bubblar på samma eller annat sätt. Om lust och passion. Att följa känslan och viljan. Det som blir fysiskt genom skapandet med händerna, det unika handgjorda.

Så vilka är dina ord, de som du vill förmedla genom ditt skapande?

Med detta sista inlägg för veckan vill vi i Jabbo tacka så mycket för oss här på Kravallslöjds blogg och önskar lycka till och mycket nöje till nästa veckas bloggare.

Ha det gott, vi ses och hörs snart igen hoppas vi!

Jabba* lugnt hälsar Sara, Kristin, Carmela och Marie

*Jabba betyder lustfyllt skapande

Take Cover!

Ibland är det som om en tryckkokare väntar på att att implodera inne i mig. Ur resterna av den inåtriktade explosionen vill den latente yxmördaren vill hoppa ut ur kroppen och hacka sönder något vad som helst bara för att ilskan och frustrationen är så stark!

Jag liksom många andra lever mitt liv, inte helt bekymmerslöst. Myndigheters stelbenthet driver en till vansinne. Politikers idiotiska beslut får väntade resultat, där den vanliga människan tar stryk. Man befinner sig plötsligt i en stress som bara eskalerar och förstår inte hur och varför. Otäcka saker händer runt omkring och drabbar ens närmaste. Vänner blir sjuka och dör. Världen är sjuk och tycks mer och mer skruvad för varje dag.

Ibland har man bara lust att hoppa. Från en bro, alternativt hoppa in i en ny verklighet. Skapa egna lagar och hitta sätt att skydda sig mot allt det onda.

Just om detta handlar mitt pågående projekt ”Take Cover”. Jag har valt att undersöka känslan av kontroll och att vara utom kontroll. Genom att hitta förhållningssätt och olika former av skydd mot en rad olika skeenden i livet vilka jag försöker acceptera och besegra. Take Cover handlar i mitt arbete om högst reella företeelser och även fiender vi inte kan se och ta på.

Detta gör jag genom konstnärliga och rituella handlingar. Ibland är handlingarna fyllda av allvar, men lika ofta fyllda av absurd humor.

Termen Take Cover betyder ta skydd – skydda sig från fienden.

Arbetsnamnet till mitt projekt Take Cover började med att jag såg en annons från ett försäkringsbolag, där de lovade att det inte fanns något i ens liv de inte skulle kunna försäkra. Detta triggade igång mina tankar kring huruvida vi verkligen kan försäkra oss från olycka och livets mindre trevliga överraskningar.

Vi är illa rustade för det oväntade som hälsar på utan förvarning.
Jag kan tänka att vi saknar riter, redskap och gemenskap för att klara av livets olika skeenden. Upplevelse av stor ensamhet och avsaknad av gemenskap, beredskap baserad på vishet, erfarenhet och mänsklig värme – är något som blir tydligt i dessa tider när en människa drabbas av exempelvis sorg och olika livstrauman.

Då det känns som om det individualistiska i vårt samhälle och materiell välfärd är det som premieras, känns ibland även plötsliga olycksdrabbande händelser som ett misslyckande.
Vi får inpräntat i oss att vi har ansvar för vår egen framgång och välfärd och att det är vi själva som till fullo har kraften att bli lyckade människor – om vi styr åt rätt håll och gör rätt val.

Ibland händer dock saker vi inte kan styra över.

Förr i tiden hade man stor tilltro till symboler, talismaner och riter, som på olika vis skulle skydda oss. I dag har vi ersatt de gamla riterna och schamanerna med nya. Terapeutiska samtal, mindfullness, personlig träning och coaching är några av vår tids riter för att hitta struktur och mening i våra liv. Vi lägger vår tilltro till krafter utanför oss själva och söker svar utanför oss själva. Vår tids medicinmän och byäldste hjälper oss att blicka inåt med varierande resultat och med varierande taxa. Vi söker efter mål och mening och letar efter cirklar i tillvaron där vi känner oss hemma.

Ibland kämpar vi hårt framåt i livets boxningsmatch och slår i blindo – ett rött skynke av stress, krav, ouppnåeliga mål dansar framför våra ögon – upp igen – vi fortsätter kämpa.

Ibland vet vi inte ens vad vi kämpar för, eller emot.

I denna arbetsprocess är jag periodvis min egen ninja, schaman och medicinkvinna och besitter oändliga krafter. Krafterna härstammar ur ett slumrande vilt inre och hämtar kraft ur naturen.
Jag vill skapa en egen egen symbolvärld där varje fysisk handling är laddad med meningsbärande budskap och där den kroppsliga, sinnliga, rituella upplevelsen står i fokus. Varje virkat objekt får en betydelse av kraft och mening.

I detta skeende har jag kontroll. I detta skeende befinner jag mig i en fiktiv värld där mina regler och min kraft styr. I det fiktiva ingår också starka bilder om en fusion med naturen och nya existenser som inte är av mänsklig natur – nya vägar att söka skydd – survival of the fittest.

Survival of the fittest

Min kraft är utan gräns mina skyddszoner är lik en kameleonts.

Rit nr 10. Skyddszon vatten.

Rit nr 16. Virkade talismaner.

I just detta arbete är jag huvudperson, men det skulle lika gärna kunna vara Du.

Jag inser att min kraft är fullständigt utan substans i verkliga livet – mina virkade objekt – hur mycket tid och omsorg jag än lagt in i varje maska – kan inte stoppa försurningen av våra sjöar, eller skydda mina närmaste vänner från att drabbas av olycka.

Handlingen däremot och den samlade energin i tanken kan dock alltid göra en förändring och påverka olika skeenden. I stort som i smått. I verkliga livet.

Det är min överlevnadsstrategi – Take Cover!

(Min utställning Take Cover fanns att se på Bildkällaren i Falköping i maj 2012. Den pågår fortfarande i en arbetsprocess med nya objekt, skisser och uttryck och letar nya rum att bo i. Här är länk till filmloopen ”In Control out of Control” som gjordes i samarbete med Juha och Lena Sillanpää och Tomas Nyman i samband med utställningen. Ytterligare bilder från utställningen kan ni se på min hemsida inom en snar framtid)

Idag har det skapats ringar. Här nedan syns ett tecknat motiv i vitt, brunt och turkost. Jag verkar fortsätta på det turkosa temat, turkost e flott! Ringarna är justerbara i vidd och är av silverfärgad, nickelgodkänd metall. Ovandelen är en platt glaspärla, med en diameter på ca 2,5cm. Dessa ringar är till för att synas och bäras med kärlek. Idag sken solen över det Jämtländska landskapet och kastade sina skuggor på min ring, men oj vilket härligt ljus det blir.

Skapade även fler ringar idag men tyvärr vill de inte laddas upp här på bloggen. Postar dem när det funkar så ni får hålla till godo med den här och kanske ev. kika lite granna på de här eller de här.

Trevlig helg! /Linnéa

Trevlig kväll! / Linnéa