Dagen är nästan slut och jag får göra ett inlägg så här i sista stund. Från att ha kämpat hårt med att montera ett skåp från ikea så har jag idag har varit i Kungsham 1,5 timmes bilkörning norrut längs kusten från Göteborg. Jag har hållit en föreläsning på begäran av Konstföreningen Sotenäset. Trodde inte det skulle komma så många som lyssnade då konkurrensen var stenhård från strålande sol och klarblått hav. Men det dök upp ett gäng entusiastska åhörare som för tillfället tröttnat på sol och bad. Jag berättade om mitt konstnärsskap och svarade på frågor, det blev en trevlig avslutning på en lång dag. När färden ändå var ställd norrut passade jag på att besöka Uddenskulptur i Hunnebostrand. Det är en utställning med internationella och Svenska stenskulptörer. Jag ville speciellt passa på att se verk av två konstnärskollegor, Hannah Streefkerk och Greger Stålgren. De tar sig an begreppet stenskulptur på ett lite annorlunda sätt som jag gillar. Det var en fin och stundtals inspirerande utställning, sevärt i Hunnebostrand och västkusten visade upp sig från sin turistvänligaste sida.

Så kan en konstnärs kreativa vardag också se ut. Den här veckan har bjudit på tvära kast mellan kontorsarbete, presentation och inspiration.

http://www.uddenskulptur.se/uddenskulptur-2014.html

Jag har flyttat till ett nytt hus och och under sommarens ledighet har den sista flyttlådan äntligen packats upp. Flytten har fyllt mycket av min lediga  tid den här våren och fokus i den kreativa vardagen har helt plötsligt hamnat på hemmet. Loppisförbudet är hävt, för nu finns det plats och jag har varit runt och tittat i sommar. På Antikladan utanför Lilla Edet hittade jag fina lampor i 50-tals stil, men tyckte dom var för dyra när prislappen låg på mellan 400-800:- per st. Fick i vart fall inspiration av de här lamporna där skärmarna är gjorda av plastband och den senaste tidens hemmapyssel har varit att göra lampskärmar i retro-stil.

Lampskärms stommar kan man köpa på loppis för bara några tior och lika så lampfötter i olika varianter. Det finns till och med nytillverkade lampskärms skelett att köpa på nätet om man är ute efter en speciell form och inte har tålamodet att leta på loppisar.  Jag hittade också en fin liten butik i Majorna i Göteborg som sålde lampstommar. Plastband hade jag hemma sedan ett experiment i våras när jag skissade på en offentlig gestaltning. Dom köpte jag också på nätet eftersom det gick att hitta lite fler färger då. Här är en film som jag hittade på youtube som visar hur det går till: http://www.youtube.com/watch?v=8Hy1qPad1Ws

Man limmar eller tejpar plastbandet på kanten av skärmen, lindar några extra varv i början, så att det blir stadigt och sedan är det bara att börja snurra. Det går att linda både dubbelt och enkelt, glest eller tätt. När lampan tänds ändrar plastbanden färg så det är bra att göra lite ljusprov så att man får den effekt i rummet man önskar. Enkelt och roligt kvällspyssel.

Så här blev mina lampor

Just nu sitter jag på kontoret och förbereder en föreläsning som jag skall hålla på restaurang Nära Havet i Kungshamn på torsdag kväll kl. 19. Solen strålar från en nästan helt klarblå himmel och jag längtar ut. Många av mina konstverk har en koppling till naturen och det är ofta när jag går en promenad i skogen som massa idéer sorteras och nya ploppar upp. Lek och lekfullhet är också något som jag utforskar i mina verk. Jag vill gärna locka fram lusten att leka och vill att betraktaren skall kunna vara en del av konstverket, jag tror att vi människor mår bra av att leka. Här är några konstverk som jag gjort som lockar till att röra vid eller leka med. Allra roligast är det när man kan få vuxna att leka!

Förbjuden frukt, en installation som just nu hänger i en ek på Engelsbergs skulpturpark nära Fagersta.

Här är samma installation fast från förra året, då hängde den i en lind på Brötz festivalen i Hjärtum. Brötz är en musk, poesi och konstfestival. Årests Brötz är den 9 augusti.

Ett växthus

En konsumtionskanin

Ett broderat staket

En vägg av koraller i väntrummet på Uddevalla sjukhus

Hej. Tina Frausin heter jag mitt yrke är konstnär. Jag brukar bara kalla mig konstnär, eftersom jag jobbar i så många olika material, textila uttryck, glas, metall, keramik, funna objekt och det som för stunden attraherar och lockar mig. Lek och lekfullhet är centralt i mitt skapande.

Jag börjar bloggen med att varva ned efter en oerhört intensiv vecka. Känner mig uppfylld av glasgjutningsprocessen. Jag och min kollega Elin Forslund har hållit årets första glasgjutningskurs på Pukebergs glasbruk i Nybro. Vi har hållit sommarkurser tillsammans sedan 2006. På kursen hade vi tio entusiastiska elever som skulle lära sig att göra sandformar och sedan bemästra skopan framför den 1180 grader varma glasugnen. Vi har haft en fantastisk, totalintensiv vecka och inspirerats av varandra och den fina bruksmiljön. Resultatet blev många fina glasskulpturer och en bra gemenskap.

http://glasgjutning.wordpress.com/

Processen när man gjuter i sandformar varierar från att vara spontan och direkt till att handla om precision och noggranhet.
Det är varmt i hyttan och ugnen med sin höga temperatur kan kännas lite skrämmande i början. Vi lotsar våra kursdeltagare genom hela gjutprocessen, från formtillverkning till att fånga an  med skopan och hälla det varma glaset ned i formen till att slutligen bära in det i avspänningsugnen. Glaset ligger i avspänningsugnen hela natten och kyls långsamt ned. Först på eftermiddagen kan man se resultatet av gårdagens arbete.

Vi gjuter glaset i sandformar och använder oss av objekt som vi hittat på loppis eller tillverkat själva för att göra avtryck i sanden.

Skopan klipps rent och sedan ska det varma glaset hällas i ned i sandformen.

Här har vi gjutit glaset i en gipsmask.

Gjutarlaget lägger in den färdiga biten i avspänningsugnen.

Först dagen efter kan man plocka ut de gjutan glasbitarna.

Shahla med en av sina allra första glasgjutningar.

Jenny har gjutit ett självporträtt.

Baksidan på det gamla glasbruket är en spännande plats för dem som gillar skrotromantik.

På återseende Pukeberg, nästa kurs drar igång vecka 33.
Stort tack till Uta Klement och Hanna Broberg, mina elever som lånat ut sina fotografier från kursen.

Det finns ett bra anledning till att det finns ett ord för sådant som inte blir färdigt inom stickvärlden. Där är ett UFO inte något okänt flygande föremål utan istället ett icke färdig projekt, UnFinished Object.

Men det är ytterst tillfredställande när jag avslutat en hög med alster, fäst trådarna, eventuellt spänt upp dem och satt på etiketter eller banderoller. Ja och fotograferat och lagt ut i webbutiken i de fall det inte är sådant som ska skickas till en återförsäljare.

Nu när det är så varmt så har jag fått ändra planerna. Från att ha tänkt tillbringa många långa dagar i färgeriet har det istället blivit en kombination av bad och skuggan på uteplatsen med spinnrockarna, ljudbok och dator till sällskap. Sitter just nu faktiskt på mitt utomhuskontor!

Just nu arbetar jag med att spinna 30g härvor med tvåtrådigt garn. Jag kardar och blandar olika fibrer, svensk ull, nya zealändsk merino (för den är finare än den australiensiska och det förekommer ingen mulesing där) longwool, glitterfibrer, tencel, silke och vad jag känner för stunden. Väger upp i 30g portioner och spinner. Av garnerna ska det sedan bli spetsmuddar. Dels stickar jag färdiga men garnerna i den här färgcirkeln är till stickkit med garn och mönster.

Det kan tyckas som om det är lång tid kvar till oktober och Syfestivalen på Stockholmsmässan i Älvsjö. Men om man som jag har en ytterst småskalig garnfabrik där alla garnerna ska passera genom mina händer i någon del av processen så gäller det att ligga i.

För hur mycket jag än planerar så har jag lärt mig att jag ändå inte hinner så mycket jag önskar. Allt tar längre tid än man tror och det finns alltid saker som ramlar emellan. Som de varmaste sommartemperaturerna uppmätta här sedan 1880 till exempel. Eller ett förslag att åka ut och fiska. Eller en dag då jag absolut inte orkar jobba. Och det måste också tas in i beräkningen. Jag blir bättre år för år att planera årets verksamhet. Att börja i god tid att märka upp för en inlämning för en sommarbutik till exempel. Men tillräckligt, det tror jag aldrig att jag uppnår.

En av mina favoritplatser är min ateljé som ligger i Brån 110 utanför Vännäsby där jag bor. Där har jag plats att jobba och även gemensamma utrymmen med kök och liknande jag delar med de andra som också hyr verkstadsutrymme i samma byggnad. Ungefär 20 kvadratmeter specialanpassade för mig och min verksamhet medvåtrumsgolv, golvbrunn och stor diskbänk för min färgning. Utrymmet räcker även till för vävstolen, trädhyllor för mina oanständigt stora mängder ull och fibrer, kardmaskin samt sist men inte minst, hyllor för min ateljébutik.

Jag hade min webbutik redan innan jag skaffade mitt ateljéutrymme i början av 2012. Lagret av färdiga garner och textila alster låg då undanstuvade under sängen, i lådor i bokhyllan och lite överallt. Långt ifrån ultimat. Det kom ibland förfrågningar om grupper kunde komma på besök för att se på mitt textila skapande, något som jag vänligt men bestämt fick säga nej till. En lägenhet på 70 kvadrat och en hantverksmänniska utan ordningssinne när det gäller städning är nog för att det inte lämpar sig med besök.

Nu på lördag går det att besöka mig i min ateljébutik. Jag håller öppet mellan kl 10 och 14. Brån 110 ligger ungefär 3 mil väst om Umeå. Ta E12 västerut tills du passerat Vindelälven, sväng då vänster in i Vännäsby vid statoil. Cirka 500m senare tar du höger vid skylten till Överboda och kör över Umeälven. Direkt efter bron ta höger och kör en kilometer till en stor byggnad med tegel på nedre delen och röd träpanel på den övre. Där håller jag till!

Den här gången kastar jag mig rakt in i bloggveckan här på Kravallslöjd. Gjorde nämligen något ovanligt för att vara mig i slutet att förra veckan. Reste bort av en anledning som mest kan kallas semester och som inte var relaterat till vare sig slöjd eller älgjakten. Utan ner till Väsby rockfestival en sväng.

Jag har gjort upptäckten att jag är något ovanligt. Nämligen en människa utan större behov av att resa. Jag åker och hälsar på mina föräldrar. Åker iväg och står på någon mässa. Men annars är jag mest nöjd när jag får hålla till hemma, i sällskap av fibrer, trådar, garn, tyger och mitt färgeri, min sambo och en bra ljudbok.

Men, som sagt, jag var ute och åkte förra veckan. En riktigt lång bilfärd tur och retur. Jag har alltid trivts med att köra bil långt märkligt nog. Det är avslappnande, man får in en körrytm och jag får resa på mina egna villkor, i min egen takt och slipper trängas med de som jag inte själv valt att resa med. Förut var jag i regel den jag körde men då han jag delar mina resor med numera lider av åksjuka av det värre slaget har jag nu som passagerare fått upptäcka ett nytt nöje, bilstickningen!

För alla er som följer de som stickar på instagram vet ni redan att bilstickningen är något som ska tas på största allvar. Något som planeras med omsorg innan. Den bästa bilstickningen är något som har tillräcklig svårighetsgrad för att inte bli tråkig. Men samtidigt vara tillräckligt enkel för att fungera samtidigt som du lyssnar på radio, pratar med de andra i bilen och ser dig omkring på landskapet som svischar förbi. Sedan måste bilstickningsväskan dessutom innehålla nödvändigheter såsom sax, nål, stickmarkörer, extra stickor utifall du ”råkar” ramla in i en garnbutik som har ett garn som bara måste stickas av på direkten.

Detta leder till att min stickpackning ofta är minst lika stor eller dubbelt så stor som packningen med mina kläder, tandborste och sådana där tråkiga nödvändigheter. Sådana saker är inte ens roliga att packa!

Planeringen inför denna resas bilstickning började alltså tidigare än jag nog vågar nämna här. Men eftermiddagen innan vi åkte fick jag äntligen packa! Lycklig som en ettåring som fått tag i lite prassligt papper var det dags att plocka ihop projektpåsar, nysta upp härvor av nyspunna garner. Lars är numera van så han tittar, suckar lite och lät mig sen hållas när jag studsade genom lägenheten och letade efter justdendärlillaprylensom ärettabsolutmåste.

Vilka bilstickningar valde jag då? Främst stickade jag på spetsmuddar i mina egna handspunna garner. Lite pulsvärmare med flätor och så en strukturerad sjal i entrådigt ullgarn och en av mina handspunna boucléer. Och som vanligt hann jag trots ett intensivt stickande inte ens använda upp en tiondel av garnerna jag packade.

Låter jag garn- och stickfixerad, nästan av en sjuklig grad? Jo, du har gissat rätt, det är jag. men det är något jag kan leva med.

Nu ska jag sätta mig i skuggan på vår uteplats med spinnrocken och spinna garner till stickkit. Jag jobbar på ett gäng kit för spetsmuddar i handspunna garner som dels ska räcka till Syfestivalen på Älvsjömässan i höst, dels hoppas jag kunna lägga ut i min webbutik www.limmo-design.se och kanske även för återförsäljare. Så om någon är intresserad av mönsterkit med handspunna garner som är som små juveler, hojta till kan vi diskutera! Jag har just nu utrymme för fler återförsäljare.

– Mönster för en frisk fläkt i en sjuk miljö

Hulda kallar jag mitt examensarbete från Linnéuniversitetet och den består av två mönster särskilt framtagna för att sitta som draperier kring sjukhusängar för att skapa en mer trygg miljö för patienterna.

Min mamma har en kronisk njursjukdom som gör att hon då och då måste njurtransplanteras. Detta har gjort att både jag, mamma och min familj har tillbringat mycket tid i sjukhus. Och vi vet hur viktigt det är att man kan känna sig trygg och hemmastadd i en annars väldigt osäker miljö.

Med projektet vill jag diskutera hur vi ser på friskvård vs sjukvård. På sjukhuset där jag gjorde mina studiebesök planerades det att fasa ut alla lösa textilier pga. dessa behöver tvättas en gång om året, dessa ska istället bytas ut mot galontyg och draperierna mot galonbeklädda vikväggar. Jag påstår att textilier hjälper till att göra en sjukhusmiljö mer medmänsklig och kan hjälpa till med att skapa en tryggare miljö för patienterna i en tid där man är extra utsatt och osäker.

Till Formex mässan i våras nytryckte jag mönsterna på ett vackert linnetyg och ställde där ut dem tillsammans med en kompletterande kollektion brickor för att tillföra färg och lugn i vardagen. Eftersom jag vill att mina produkter ska vara hållbart producerade så är mina brickor gjorda av FSC märkt björkfaner i Nybro och mina tyger är tryckta på tyg av Lin i Borås.

Brickorna och mina tyger hittar ni här.

Köp dig fri, om design, överlevnad och konsumtion. Besvarar och diskuterar vanliga frågor om konsumtion och hållbarhet. Jag tycker att boken på ett bra sätt visar att allt inte är svart och vitt utan att det finns flera sidor av myntet. Boken är uppbyggd så att i varje kapitel besvaras en hållbarhets inriktad fråga. Du kan själv välja att bara läsa svaren på de frågorna du är intresserad av eller att sträck läsa hela boken. Även denna bok är skriven på ett bra och lättförståligt sätt och riktat sig till oss vanliga konsumenter.

Vad kan vi göra och vilka val bör vi göra?
Så här står det om boken på Adlibirs ” Det handlar då inte främst om att shoppa mindre, följa ett visst stilmässigt ideal eller att all tillverkning måste ske i Sverige. Utan om etik, transparens och debatt. Om att vi återigen måste börja efterfråga och värdera kvalitet. Med Köp dig fri! menas förstås inte heller att slippa undan från ansvar, utan raka motsatsen. Att vara beredd att betala det fulla priset för etiskt juste konsumtion.”

The story of stuff började som en tecknad youtube film och har nu utvecklats till en hel rörelse! Jag gillar verkligen deras filmer och just filmen the story of stuff var en film som spelades varm på designprogrammet i Växjö. Se den jag tycker att de förklarar världen och varför vi är där vi är idag på snyggt och intressant sätt!

Deras hemsida finns här